Klumpigast i världshistorien

Du vet den där känslan som infinner sig när man leder ett race i Express SM och har kopplat spinnakern fel. Hissar med fallet kopplat i ett skothorn. När nästan alla förberedelser är rätt och sen blir det bara skit.

I en kommentar till ett tidigare inlägg skriver Silversurfer att jag kommit igenom krisen, dvs dom svåra momenten är avklarade och nu är det bara avsluta. Stämmer inte, limma och hyvla och slipa och spackla är arbetsmoment jag känner mig hemma i. Men plasta - är riktigt svårt. Speciellt underupp arbete. Valde att arbeta med 162 grams matta, twill dessutom som man kan forma som man vill. Lyssnade på råd av Bosse F som föreslog att jag skulle lägga på plast, vänta till det började bli mer klibbigt än kladdigt och då trycka fast glasfibern. Sen var det bara att väta igenom alltihop. Enligt Bosse.

Blandade till 0,75 kg vinylester med 2% härdare. Målade på hela ytan. Klippte till en bit glasfiber och tryckte fast symmetriskt över centerlinjen, ca en halvmeter på varje sida. Lite svårt att få fast, ville gärna släppa i nån hörna och sen började glasfiber ramla. Men efter lite idogt arbete och ett klipp på BB sidan gick det bra. I hela området för första glasfibersvepet hade jag ytspacklat så plasten låg kvar på ytan och hade precis den klibbighet som lyckades hålla kvar den ytterst levande glasfibern. Tryckte fast en remsa över förstäven, det var hur enkelt som helst.

Sen kom problemen. I överkanten på divinycelllimningen hade jag inte ytspacklat. Där var ytan inte så noga i det här skedet, Dragan skulle ju få till en vacker yta ovanför vattenlinjen och hela den spacklingen skulle ju läggas utanpå glasfibern. Klippte till en lagom bit glasfiber som jag började trycka fast BB fram. Men det funkade inte på områden med ren divinycell. Provade med att tejpa fast glasfibersvepet upptill.

Glasfiber tejpat upptill. Tryckt mot den klibbiga ytan.

Det blev en hopplös kamp att försöka få fast alltihop, svårt med bara två händer och när tejp och sax ligger två meter bort. Bilden visar SB sidan, när jag kommit på hur jag måste göra. Och kunde ta mig tid att plocka fram kameran.

I områden med ren divinycell blev det luft under glaset. Skar bort det mesta. Hoppas ytan är tillräckligt mättad så blir enkelt att få på vid nästa försök. Att plasta vått i vått var inte att tänka på. Lyckades efter många om och men få på glasfiber på nästa hela ytan.

Skadar inte med extra många lager glasfiber i stäven.

Skar rent överkanten när plasten började gela

 Min ursprungside att bara lägga på ett lager glasfiber fungerar inte. Men hur många ska jag lägga på? Jimmy på Carbix och Erik B föreslog två lager, Silversurfer säger minst två. Ytskiktet ska klara av en skruvmejselattack är Bosses krav. Det vore ju surt med närkontakt i starten av Seapilot 2Star som resulterade i ett jack i förstäven under vattnet. Närkontakt med bryggor är nästan ofrånkomligt, men det är jag van vid, förstäven är redan spacklad ordentligt och det finns alltid ett och annat synligt igenspacklat jack därframme.

Vad lärde jag mig av det här? Framförallt ska hela divinycellytan ytspacklas för att fylla igen porer. Fi-177 spacklet med lite extra aerosil fungerar utmärkt för detta. Lärdom nummer två är att Bosses metod med att vänta in klibbig yta fungerar. Lärdom tre är att jobba med tillräcklig små glasfiberbitar så att dom inte behöver tejpas för att hänga kvar. När jag ändå har accepterat att bitarna har överlappsfogar som måste slipas ner så är det förnuftigt att göra det enkelt för sig.

Vinylester för handlaminering är enkelt att jobba med. Med 2% härdare är öppettiden ca 2 timmar i dom 15 grader det är under pressenningen. Luktar inte alls lika intensivt av styren som vanlig polyester.

Fortsätter plastning på måndag em efter att Dragan och Jörgen har gått hem för dagen, dom vill inte att jag förpestar lukten i verkstan när dom ska jobba med viktigare saker som motorrenoveringar.

Dagens obligatoriska bild av förstäven