Anasazi Girl rigghaveri vid Kap Horn

Anasazi Girl är en Finot ritad Open 40, seglad av James Burwick, Somira Sao och deras tre barn Tormetina 5, Raivo 3 och Pearl 1 år gamla. Dom startade i juni 2011 från Portland Maine, USA, seglade via Europa, Kapstaden vidare till Nya Zeeland. Jag har beskrivit deras resa tidigare (här).

Anasazi Girl. Med en mycket värdefull last! Foto: Somira Sao

Anasazi Girl bloggen har sedan dom anlände till Auckland i december 2012 mest innehållit vackra bilder på deras barn när dom erövrar världen (som vilka barn som helst överallt).

Tormetina, 5 år. Foto Somira Sao

Från höger: Raivo, Tormetina och Pearl. Pappa James gömmer sig bakom stolpen. Dessutom fastnade en bulb på fotot. Foto: Somira Sao

Under det dryga året i Auckland har dom renoverat båten och lagt ut den till salu. Deras mål var att skaffa en mer grundgående flerskrovsbåt men Anasazi Girl blev inte såld. Jag hade kontakt med Somira i höstas, då hon berättade att dom planerade att lämna Auckland i slutet av året (här) . Information om deras förestående äventyr har varit väldigt fåordig. Men uppenbart gav dom sig av mot Kap Horn något senare än planerat. Det senaste blogginlägget är skrivet när dom fortfarande befinner sig i Auckland och är daterat den 12te februari (här).

Här följer utdrag ur en intervju med James Burwick, gjord av en tidning i Punta Arenas för några dagar sedan. Orginalet på spanska har du (här): Spanska är inte ett språk jag behärskar, men med hjälp av automatöversättning och lexikon blir det såhär i en förkortad version:

Det är tredje gången James Burwick råkat ut för rigghaveri, den första vintertid i Nordatlanten, den andra söder om Australien 2007 och nu den tredje gången med sin familj i Drake sundet söder om Kap Horn. Med sin 32-åriga bakgrund som bergsguide är James van att hantera situationer under stress.

6 meter höga vågor och 30 m/s blev för mycket för Anasazi Girl, som fick rigghaveri för en vecka sedan. Efter några timmar avtog vinden och han kontaktade Chilenska marinen på sin satellittelefon. ”Båten är byggd för att klara hårt väder. Vi var alla ganska lugna. Barnen tyckte förstås det var lite läskigt. Det var inte nödläge men jag bad om assistans för att få mer bränsle, det vi hade skulle inte räcka till Bahia Cook”.
Men marinen stod på sig för att hela familjen skulle tas iland och James accepterade. Efter en komplicerad räddningsaktion plockades alla fem över till Misirela Casma som tog dom hela vägen till Punta Arenas. ”De chilenska sjömännen bjöd på kakor och choklad. Vi åt godis i 24 timmar”.

"Jag har lite blåmärken, ont i revbenen och är förkyld. Men familjen mår bra."

Anasazi Girl bogserades in till Puerto Williams.

"Först ska vi se vad som händer med båten. Jag har en plan. I första hand ska familjen ha det det bra. Hela världen hjälper oss nu ", säger han.
”På däck har barnen alltid selar. Under däck leker dom i sina specialsydda hytter och dessutom lär dom sig läsa och skriva.” Barnen har levt mer än halva sina liv till sjöss. Men ”om min dotter vill börja i balettskola i Paris är det helt OK”.

Raivo nästan ett år under seglingen från Maine till Frankrike 2011. Foto: Somira Sao

En liten geografilektion: Beaglekanalen klipper av södra udden av Sydamerika, Ungefär mitt i kanalen på den Argentinska sidan ligger Ushuaia, Bahia Cook ligger vid Stilla Havsmynningen, Puerto Williams ligger på kanalens Chilenska sida mellan Ushuaia och mynningen mot sydatlanten. Avståndet från Puerto Williams till Kap Horn är "10 timmars motorgång". Punta Arenas ligger längre norröver vid Stillahavsmynningen av Magellans Sund (som också går tvärs igenom Sydamerika). Drakes sund (Drake passagen) är farvattnet mellan Kap Horn och Antarktis.

Hela familjen har vilat ut på på hotell i Punta Arenas.

Igår flög dom ner till båten. Jag känner mig varmt lycklig över att dom är i säkerhet.

Avslutningsvis ett citat ur James Burwicks meddelande till Sailing Anarchy:

"The wave that has been chasing me my whole life finally caught me, knocked me down but spared me cause I had my family on board.

Btw the ride from Auckland was by far the best run of my life EVER."

Uppdatering söndag em 16de mars:

"...
Yes, we are very sad about the damage to Anasazi Girl, but incredibly grateful that we are safe and that the Armada de Chile saved our boat. When we heard they were sending out a rescue, we were certain that we would lose her. We are now with the boat in Puerto Williams, moved back onboard yesterday. We will update our blog with an accident report in the coming days.

Sending our best and our appreciation to you for reaching out to us,

Somira "

 

Segel (1)

Den här beskrivningen om Pianos segel från Edman Sails är uppdelad i två separata inlägg. Det första kommer här:

Henrik Edman seglar H-båt och driver segelmakeriet Edman Sails.

Seglar H-båten Trulle tillsammans med Jacob Jacobsson, sin bror Peder och Peders son Hannes. Oftast seglar H-båtarna på tre men regeln har en maxvikt på besättningen och Hannes, som seglat med på Trulle i tre år, nu 13 år och väger 43 kg är precis vad som behövs för att komma upp i maxvikt. I år vann dom bl.a. SM och kom tvåa på VM och NM. 13 år och totalt 6 medaljer: 2 VM (silver o brons), 1 NM (silver) och 3 SM (1 guld o 2 silver) i bokhyllan. Vem skulle inte vilja ha en sån introduktion på sin kappseglingskarriär.

Trulle på NM i september i år (silver). Framifrån: Bent Pedersen (som på NM ersatte Jocob Jacobsson), Hannes, Peder och Henrik.

Team Henrik Edman fick seglarförbundets utmärkelse "Årets manliga seglare", som delades ut i samband med Mästarnas Mästare i Båstad. Henrik seglar också med ombord på Piano (när det inte är något H-båts evanemang på gång) och har gjort alla segel till Piano.

Henrik i sin egenhändigt ritade E-båt från 2004. Seglade Tjörn Runt 2005 och 2006, sista året i sportbåtsklassen med LYS 1,17. Har vunnit 2 Ven runt ( sportbåtsklass) och 2 Saltholm runt. Numera föredrar Henrik att kappsegla H-båt.

7,8 m lång, 1,7 m bred plus hängbrädor 30 cm på varje sida. Väger 780 kg varav 325 i bulben och 50 kg homogen glasfiberfena.

Till Expressen anlitade jag tre segelmakare. Bördig från Stockholm och med goda kontakter med Rebellsegel var det naturligt att börja med dom, som var den då hetaste Express segelmakaren. Seglade med Rebellsegel 88 - 92. Hann med tre Rebellställ sen bytte jag till KC, dvs skåningen Kent Carlsson. Det blev bara ett KC ställ. Henrik hade kommit igång med sitt segelmakeri och börjat göra vassa Express segel. Därefter har det blivit Edman Sails för hela slanten. Till Expressen, Aphrodite 22, till Manzanita och nu till Piano. Alla fyra med svepta spridare som Expressen (byggde om Manzanitariggen). Beställningen till Henrik både när det gällde Manzanita och nu Piano var enkel: stor, 108% fock, en slör/läns och en halvvindsspinnaker. Halvvindsspinnakern eftersom en fockbåt behöver ett vapen mot alla genua och gennakerbåtar när vinden öppnar.

Expressen måste enligt regeln ha dacronsegel, Aphrodite och Manzanita är mindre och det var naturligt att ha i princip samma segel till dom. Men till Hansson31? Dacron eller laminatsegel? Ett enkelt val enligt Henrik. Till kappsegling med en 31fotare duger bara laminatsegel. Samma båtstorlek som enbart ska cruisingseglas ska ha dacronsegel. Vad är skillnaden? Hur tänker segelmakaren? Jag frågade förstås Henrik: Varför dacronsegel för cruising?

"Som jag ser det är det stor skillnad på cruising– och racingsegling. Medan racingseglaren har en ofta maximalt lättad båt och en tung besättning så har cruisingseglaren tvärtom en tungt lastad båt och en lätt besättning. Det gör att båtarna får helt olika prestanda. Kappseglaren seglar med hårt hemskotade och plana segel för att kunna gå så högt som möjligt och då är det viktigt att seglet inte töjer sig för mycket. Om cruisingseglaren försöker göra samma sak kommer båten att kränga kraftigt och gå sakta. Vad cruisingseglaren måste göra är att släppa av på skotningen för att minska krängningen, falla av några grader för att få driv framåt och då är töjningen i segelmaterialet inte alls lika stort problem.

När vinden ökar föredrar cruisingseglaren att minska segelytan medan kappseglaren behåller ytan och minskar buken.

 

Dacronseglets större livslängd gör att det är bästa alternativet för cruisingsegling."

Fortsättning följer.

Anasazi Girl (2)

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om Anazasi Girl (här), en Finotritad Open 40 som James Burwick, Somira Sao med sina två små barn seglade från Portland, Maine i USA till NZ. Deras tredje barn Pearl föddes i Auckland kort efter att dom anlände dit i december förra året.

Den röda quiz bilden finns på deras blogg (här). Tillsammans med en hel serie bilder som Somira tog vid ett besök på Northloftet i Auckland. Fina bilder, dom gör sig bättre med inramningen på Anasaziracing bloggen (länken ovan). Seglen är till Team Vodaphone sailing, en av de två ORMA 60 trimaraner som utvandrat från Frankrike till Australien/Nya Zeeland. (Den andra är f.d. Banque Populaire IV, omdöpt till Team Australia).

Rött är Team Vodaphone Sailing's färg och bilden visar när dom klistrar på dekorationsfolien på ett av många 3Di segel.

Somira skickade mig en bild med Team Vodaphone Sailing i sin nya dräkt:


"Here is the finished 3Di sail that was in the loft the two days that I went to North on Team Vodafone Sailing's Orma 60". Foto Somira Sao.

Anasazi Girl var till salu i våras (här). Dom ville byta till en grundgående flerskrovsbåt för att enklare kunna segla omkring i Söderhavet. Drygt 4 m djupgående är ett hinder när man vill segla omkring bland atollerna. Jag frågade hur det gått med försäljningen och om deras planer. Dom syr ihop sina civila karriärer med tre barn och ett liv på och vid havet.

"Hi Anders,
Yes, we love the fast boats, especially the French ones!

Anasazi Girl is still on the market. We are living aboard her full time with the family in Auckland, New Zealand. No interest/buyers, so we plan to keep sailing her with the family. Next port of call for her is Puerto WIlliams, in the Beagle Channel. Both of us working - I am a columnist for Sailing World (USA), a contributor for Patagonia, Inc. photo department, and also working freelance with a few other businesses/publications. James a delivery skipper/project manager/consultant so our plans depend on work... but we hope to depart NZ mid-December for our next adventure.

Best to you & please keep in touch."

Oljigt vatten, en tur till Hornbeck och sista sommardagen

Hösten kommer på söndag (dvs idag) har varit väderprognosmantrat den senaste veckan. Jag kan bara bekräfta att det stämmer, idag är det svalt och regnigt. Trägårdsmöblerna har åkt in men Express-storen över altanen får vara kvar ett tag till.
Den sista sommardagen, dvs igår tog vi en tur till Hornbeck, tvärs över sundet rakt igenom den värsta strömmen.

C och V, två filosoferande tonåringar. Motor genom det blanka strömbältet mitt i sundet.

I Hornbecks hamn luktar det som det ska i tångrikt stillastående vatten på sensommaren, riktigt avloppsaktigt alltså. Det bubblar ordentligt i hamninloppet, jäsningsprocessen på botten går på högvarv. Men väl inne i hamnen är det OK. Vi är knappast ensamma att ta en tur till Danmark. Matsäck, upp till bankomaten och sen blir det Havneis, dvs 2 kulor, mjukglass och flödeboll. I hamninloppet möttes vi av ett plakat: Hamnavgift 60 DKK för upp till 5 timmars liggtid. Jag brukar inte smita från hamnavgifter (numera), men tyckte väl att den avgiften skulle dom få jobba för. Ingen hamnfogde dök upp.
Medström upp till 1½ knop och slör/halvvind hem till Höganäs.

Riktigt vackra bilder på oljigt sensommarvatten hittar du (här).

Göta Kanal

Efter Bohusracet gick vi Göta Älv, över Vänern och sen hela Göta Kanal (med en veckas paus när båten fick vila sig i Motala). Jag har redan skrivit om att kanalfärden inte blev den lugna transport som den varit de fyra tidigare gånger jag gått kanalen. Vi fick vänta mycket och den totala transporttiden blev 2 dagar längre än beräknat. Jag tror detta berodde på att öppettiderna i slussarna och för broöppningar har minskat från 12 till 9 timmar.

Oavsett detta är en färd på Göta Kanal är en stor naturupplevelse. Och dessutom känner jag hela tiden industrihistoriens vingslag. Alla slussvakter (mest kvinnor) är vänliga och hjälpsamma (men linorna får man fixa själv).

Göta Kanal började i Sjötorp. I Sjötorp finns också den största plumpen i protokollet - ICA affären lade ner för några år sen och det som finns istället har ett märkligt ointressant sortiment. Vi hade hoppats kunna gå upp till Lyrestad, men blev kvar i Sjötorp över natten (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex).

Lyrestad, några slussar upp efter Sjötorp är den första pärlan i Göta Kanal.

Lyrestad, planerades att bli en av flera städer utefter Göta Kanal (enbart Motala blev det nåt med). Blev inte stad, är idag ett idylliskt stopp på vägen med ett numera unikt ideellt drivet hamnkafe i det stora hamnmagasinet. Med precis sådär gott hemlagat bröd och goda mackor som förr fanns överallt. E20 mellan Gbg och Sthlm går precis intill. Värt ett stopp också när man kommer landvägen. Bilden lånad från husbilsbloggen.se

Omedelbart efter Lyrestad kommer Norrkvarn. Med en "modell" av hela kanalen, där våra barn lekt med slussar och öppnat broar många gånger. Vi har landburna varit där förr, bott på vandrarhemmet, bott på hotellet, ätit god mat, lyssnat på dragspelstrio en kylig augustikväll. Men nu gjorde vi bara ett snabbt stopp för att kolla läget. Ett ställe utefter kanalen som funkar bäst när man inte är på språng. Vi hade hoppats på att hinna till Vassbacken, men hann inte förbi dom sista broarna före kl sex. Det blev Jonsboda, ett helt OK ställe. Båtarna på ena sidan bryggan och husbilarna på andra. Vi hade under några timmar haft sällskap av en gummijolle med föräldrar och två barn ombord. Dom hade sin husvagn i Jonsboda och hade på morgonen kört ner bilen till Sjötorp, blåst upp gummijollen och gått kanalen med oss. Nu skulle pappa räsercykla och hämta bilen. För att nästa dag göra samma trick fram till Karlsborg.

Piano och en gummijolle i en sluss.

Tidigt uppe och iväg nästa dag (kl 9 alltså), slussade ut i sjön Viken (med betoning på första stavelsen - det är en långsmal sjö som är viken på mitten). Där det kan blåsa kraftigt. Två gånger i mindre båtar med svaga utombordmotorer när vi gick kanalen från öster mot väster klarade vi inte att gå sista biten till Tåtorp rakt mot SV kuling. Vi lämnade då den prickade rännan för att försöka att gå i lä under land. Sjökortet ger en förrädisk bild av var det är grunt och var det är djupt. Det stämde inte alls. Med Cardell 28:an gick det bra, med Aphrodite 22:an smällde vi på en sten i 5 knop och en bottenstock sprack. Man ser ju absolut ingenting i jordbrunt vatten. Kommer till Karlsborg som visar sig från sin soligaste sida. Går över Vättern och förtöjer i Motala. Har tappat en dag och det blir inte Vadstena denna gång.

En veckas stopp i Motala för att hem och jobba. Vi fortsätter färden, väntar hur många timmar som helst för att gå ner slusstrappan till Borenshult.

En vacker slussport, som snart ska släppa ut oss i sjön Boren.

Stopp för kvällen i Borensberg (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex). 

Kanalen mellan Boren och Roxen följer Norrbysjön, som här - bakom banken - ligger ca 10 meter under kanalens nivå.

Går förbi Bergs slussar, plattläns med enbart stor i 12 m/s över Roxen och hamnar för kvällen i Norsholm (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex). Järnvägsbron (stambanan mellan Malmö och Sthlm) var stängd för dagen och vi hamnade på fel sida - gästhamnen ligger på östra sidan. Går nästa dag vidare till Söderköping där vi ligger på streetan. Fint ställe, superturistiskt.

Mellan Söderköping och Mem

Mem och serveringen i hamnmagasinet var riktigt fin. Och sen var vi ute i Slätbaken. Och allt luktar och ser ut som det gjorde i min ungdom när det bara var ostkustskärgårdssegling som gällde.
Genomgående riktigt fina gästhamnar med hög standard, överallt vänliga och tydliga slussvakter. Trevliga båtgrannar, alla håller farten knappt 5 knop. Konvojkörning fungerar fint, slussvakterna följer oss och öppnar broar när det är dags. Men fem gånger räcker nog!

Hanö

La ut från Kristianopel lite efter nio i morse med Utklippan som mål, en dagsetapp på drygt 20 NM. Småland och Öland höljda i dimbankar. Motorgång, efter genomgång av väderrapporter tänker jag om och går istället direkt Hanö. 10 m/s ostligt, dvs läns över Hanöbukten vill jag inte missa. 20 NM blir istället 50. Genväg innanför Utlängan, väl ute från skären sätter jag gennakern. Gjorde jag också under etappen Byxelkrok - Kalmar men då i svagare vind. Segla plattläns går riktigt bra, seglar ca 5 grader från vinden med storen "på fel sida" och gennakern saxad. I den svagare vinden gick det perfekt att köra autopilot, så rakt hade jag inte kunna styra själv! Men idag var vågorna och segelkrafterna för stora. Autopiloten fick spader hela tiden. Mat i mantågsfacken, växlar mellan att segla "plattläns" och slör, gennakersegling fungerar inte mellan 150 - 175 grader sann vind. Ibland måste man göra annat än att styra spikrakt, broachade 2 gånger, lindade in gennakern i förstager 2 gånger, men sånt fixar sig (man får gippa och styra så den lindar ur sig i rullningarna). Gick in norr om Hanö söder om Malkvarn, där djupet minskar och vågorna reser sig. Där gick det stundtals riktigt fort. Planerade att gå in i lä bakom Hanö för att plocka gennakern. Men det sket sig. Fick iallafall så småningom in seglet i ett stycke men ganska blött.
Hanö är riktigt fint, känner inget direkt behov av att undersöka ön efter att tidigare ha varit inblåst här tre dygn. Här finns affär (fast inte på samma ställe som för 25 år sen) och här finns numera en riktigt fin restaurant. Fisksoppa och öl som avbrott till köttbulls/nöt/mandel/blåbärssoppa menyn ombord under segling ökar mitt välbefinnande.
Har läst ut Sofi Oksanens senaste bok (När duvorna försvann - fascinerande men en riktigt ruskig historia) och nu börjat på Marlene van Niekerks "Agaat". Tror inte heller att den boken är en feel-good historia. Misshandel av sin blivande hustru dan före bröllopet ger mig dåliga vibbar.
I morse var Piano drypande våt, avfuktaren fixar iallafall ett behagligt klimat inne. Ska ge mig i kast med Agaat igen, boken kanske vänder! Avfuktaren surrar vidare (tömmer 6 liter per natt).

Kristianopel

Förra och första gången jag angjorde Kristianopel var för 25 år sen. Då som nu på väg mot Öresund. Här är fint! Allt är kanske fint när det är högsommar och varmt. Kyrkan håller på att renoveras och man får inte gå in. Tyvärr! Jag minns att det var en vacker kyrka. Då gick vi på mässa en vacker sommarkväll och sjöng "Guds kärlek är, som stranden och som gräset ..." På onsdag sjunger Vocal Six i samma kyrka. Lite svårt att få ihop utbudet av musikaliska höjdpunkter med vindar och hemtransport.
I alla hamnar hittills sen vi lämnade Mem och Göta Kanal står hamnvärdarna och dirigerar in oss/mig till en bra plats. Så också här.
Kollade på "Eniro på sjön HD" - den där gratis appen som har nästan lika bra sjökort som Seapilot och dessutom har sökfunktion för sånt som en semesterseglare efter kusten vill veta - om det fanns affär tex i Kristianopel? Det skulle det inte finnas men det gör det, en Handelsbod med riktigt fint utbud. Öppen alla dagar hela året, under sommaren öppen 8-20. Nuvarande ägaren driver den sedan 2005.
I hamnen finns också Cafe/Restaurant. Med räkmackor som specialitet. Jag satsade på röding.
Piano fick en plats längst in. Jag har väntat på en båt som din sa han, platsen var inte så bred och 2,80 gick bra. Alla båtar är ju så breda nuförtiden!
Någon timme senare anlöper SHALOM och förtöjer på andra sidan samma brygga, det blir psalmsång och annan kristen spis kl sex. Kristianopel har tydligen allt.

Semester

På väg hemåt, har tagit en ganska lång omväg från Smögen mot Höganäs. Gbg, Göta Älv, Läckö slott, Göta Kanal, naturhamn i St Anna, Västervik, ikväll Byxelkrok. Vad funderar man över under flera dygns motorgång? Under 58 slussningar i Göta Kanal? Under timmar av väntan på slussning? Kanalbolagets reklam säger att man ska ta det lungt och njuta, men det är inte alltid helt lätt. Denna 5te gång jag går kanalen har öppettiderna reducerats från tidigare 8-20 till 9-18. 12 timmar öppen kanal har blivit 9. Och flödet blir betydlig långsammare. Gästhamnarna är bättre (frånsett vid Läckö Slott, men det är ju inte kanalbolaget som sköter den) men resan var mer rofylld tidigare eftersom man då inte behövde stressa så mycket när man hade längre tid på sig att komma dit man ville och inte heller blev stressad av alla stopp.
Vad tänker man på när båtsidan sakta sjunker ner under kajen? Är inte förskeppet på Hansson 31 lite väl tunt? Kanske skulle prova med skrov #26 som ligger kvar hemma i verkstan (har skrivit om det skrovet tidigare, sök på etiketten #26). Göra en Bosse Fransson variant och bygga ut förskeppet nåt i stil med IMOCA60 båtarna som seglade Vendee Globe? IMOCA60 i skala 1:2? Hansson31 special med djupare och lättare köl? Tror inte det, det finns så många fina nya båtar att köpa helt färdiga, som blir billigare än varje eget projekt. I Söderköping blev vi bjudna ombord på Assans och Christinas X99. Vill man ha högre fart och större utrymme ombord är X99 ett riktigt bra alternativ. För halva pengarna jämfört med ett Hansson31 projekt. Så där dog funderingarna på uppgradering av #26.
Vi har i sommar semesterseglat Piano först en vecka mamma/pappa/14-åring och sen 6 dagar mamma/pappa. Då fungerar båten riktigt bra. Framförallt den ordentliga ståhöjden och utrymmet nedanför luckan. Kojerna fram och bak är lite mer av krypin.
Ensamsegling från Västervik hem. Autopilotens standardinställning för segelbåt klarar inte slör i vågor när det blåser 8-10m/s. Måste läsa på så att SPX5:an blir bättre programmerad. Kraften borde räcka eftersom jag har den starka varianten som ska klara 7-tons båt.
I Byxelkrok är det nu spikfullt, hamnkapten vinkade in mig till en plats som just blivit ledig när flera båtar gav sig iväg mot Kråkelund när vinden började doja ur vid 3-tiden. Vågorna ligger kvar från NO kulingen och Piano ligger och rycker i förtöjningarna.

Morups Tånge

Morups Tånge är en fyr utanför Falkenberg. Syns vida omkring och är riktigt seg. Man kommer liksom aldrig fram. 50 NM från Höganäs, kom iväg vid halv ett, seglar med Viktor. "Why dis I sign up for this" var hans kommentar när väntade 6/7 m/s blev 11/12. Halvvind/slör, viker oss i Glommen och Viktor mönstrar av.  Kullaberg syns också vida omkring, men blir aldrig seg. För en Höganäs/Vikenbo är Kullaberg tryggheten i egen hög person!

Morups Tånge utanför Falkenberg. Lånat bilden från www.stugaglommen.se

Imorgon Klåback, också en evighetspassage. Transportseglingar blir lätt sega. 75 NM kryss i lättvind tilll Uddevalla, hoppas autopiloten tillåter mig käka lite

Haul-Out progress (Open 40 for sale)

Anasazi Girl (här) snart klar för sjösättning i Whitianga harbour, NZ!

Med en dekor som andas Söderhav! Foto: Somira Sao

Och förskepp utan konkava linjer! Foto: Somira Sao

Snart seglar Anasazi Girl vidare. Till atollerna, kokosnötter och ljumma nätter?

Vad man ser när man seglar söderut (från Bohuslän)

För några veckor sedan seglade Christer och jag ner båten från bojen i Hermerännan till hemmahamnen i Höganäs. Semestern var över, kappseglingarna i sundet börjar. Illa vald tidpunkt, vädret var kasst. Tankade som vanligt alkylatbensin i Mollösund, kostar obetydligt mer än vanlig 95 bensin, luktar nästan inte alls. Det ösregnade (jag menar verkligen ÖSregnade), nyckfull vind och riktigt dålig sikt. Då blir välkända farvatten bara väldigt främmande.

Svårt att vänja mig vid namnbytet till Carlstens fästning, tungan vill svälja L:et.

Carlstens fästning syns knappt bland regnmolnen, motor-motor-motor. Vid Öckerö rycker vi till - vad står på land? Nåt riktigt stort och snabbt!

Propulsion by Berg, Puma Ocean Racing

Vrångö eller ännu längre? En trevlig kväll i hamn med god mat eller kämpa till midnatt för att komma till Varberg. Väljer Vrångö.

Jag har sagt det förut, jag säger det igen: Vrångö är OK!

Tisdag blev liggedag, det blåste 15 m/s, kryss. Onsdag tidigt på fm, vinden har lättat och vridit till V.


Valö, sista utposten mot S.

Vinden minskade inte (som var sagt), utan ökade. Christer föreslog att vi skulle gå in till Nidingen. Har jag aldrig gjort, kan man det? Vi seglade förbi.

Lilleland och Nidingen i bakgrunden

Klåback utanför Varberg

Alldeles norr om Glommen spricker däcket vid röstjärnet till SB undervant, en liten spricka har funnits ett tag, nu blev det en stor spricka, belastningen på undervantet blev för stor när vi tog hem lite i häckstaget. Ner med seglen, kör motor in till Glommen. Flyttar ut undervantet till röstjärnen vid relingen (mellan- och toppvant). Glommen är verkligen en utpost, en riktig håla men en fin håla. Dessutom med ny fin fiskrestaurant vid hamnen. Halvtre på em. Varm skön sol, vi kan väl stanna över natten? Men Christer har ett möte i Mantorp Park dan därpå, för att provköra en Ferrari, en Lamburgini, en Porsche och en hottad Megane. Två timmars paus, sen vidare söderut.

Med ett rev i storen

Ser lugnt ut på bild iallafall.

Tar in ett rev, vinden har ökat till 15 m/s, (roder) tung halvvind över Laholmsbukten, passerar Kullen halv tio, surfar i 9 - 10 knop från Kullen in till Höganäs. Becksvart när vi förtöjer.
Hittar bilden av ett dåligt samvetet i kameran. På Kryss, som var en så fantastisk läsupplevelse i många år, jag har bundit in alla årgångar från 50 och 60-talen. Blir inte längre läst. Tog med senaste numret fortfarande i sitt plastkuvert, låg i sittbrunnen, men ..

Ännu oläst. Har utvecklingen sprungit ifrån SXK eller har jag sprungit ifrån SXK?

Room With a View (3), Hornbeck Haze och VOR

Det har varit stilla väder några dagar, högtrycket ligger kvar och Piano har återvänt till hemmahamnen. Inspekterar masten, monterar nytt häckstag, seglar en tur till Hornbeck och ilar ner till Limhamn för att att lyssna och diskutera VOR med Martin Krite.

Inget glapp, inga sprickor. En spartansk masttopp utan elektronik!

Spanar på grannbåten. Säkert tre kilo grejer.

Stilla trafik i hamninloppet, gästbåtarna kommer och går!

Skolan har inte börjat än, räcker att arbeta på fm så här års, vi drar till Hornbeck. Gennaker över i motström, hygger oss på stranden tar ett dopp.

Hornbeck Tropical Beach Cafe

Seglar hemåt, kryss i 5/6 m/s, 7,1 knop, dvs rejäl medström.

OK, det verkar ganska juste!

Syskonsnack på fördäck

Vi gled över på drygt en timme, Piano seglar bättre för BB halsar. Ytterligare ett mysterium att lösa. Emma kör ner till Limhamn, jag hoppar av vid "Babas". Claes Hirseman skickade ut en facebookkallelse till seglaröl med Martin Krite mellan 20 -23 precis innan vi lämnade för Hornbeck. Vill jag inte missa. Mer ett samtal än ett föredrag, Martin visade bilder i sin laptop, vi var 8 - 10 personer som satt flockade runt ett bord i innersta rummet. Claes och vi andra hade en massa frågor, skillnad mellan E3 och Groupama (E3 var roligare, Frank Cammas körde sitt race oavsett om det var med eller motgång, Martin sa upp sig en gång, men övertalades att fortsätta), om att gasta VOR (satsa på en position och se till att du gör det bra - fördäck är tufft, kräver styrka och att man skyddar sig, risk att spolas bort eller att flyga in i något och skada sig), sjukvård ombord (Martin var "läkare", dvs mest utbildad ombord. I princip skulle han klara av en blindtarmsoperation mha av videolänk och online instruktioner från land. Men den första svårigheten skulle i så fall ha varit att sticka bedövningssprutan på rätt ställe när båten rullar och far), om att vara rädd (ibland, men det trycker man bort), segla VOR igen (tja). Vad ska du göra nu? (läste teologi för att bli präst för några år sen, vet inte mer just nu än att jag snart blir trebarnsfar).
Martin körde mig till Lund, hoppade på Helsingborgståget, Kerstin hämtade eftersom sista bussen till Viken hade gått. En fin dag.

Vrångö

Ser väl inte ut att blåsa nåt speciellt?

Tisdag inblåsta på Vrångö!

Det ylar på Vrångö

Tog ett tidigt måndagsmorgontåg till Göteborg och buss vidare ut till ön för att segla ner Piano till starten i Ven Runt på lördag. Seglar med Christer C, fast i början blev det mest motor. På väg över Marstrandsfjorden möts vi av hällande regn, Carlstens fästning försvinner totalt i ett svartgrått töcken. Vi väntar hårt väder och vill hinna långt men ger oss vid Vrångö - en bra natthamn och den mest sydliga innan vi ger oss ut på Kattegatt. En fin kväll i solnedgången, lagom till det är dags att sova börjar riggen yla. Klart det går att kryssa i 15 m/s, men två rev i storen sliter och jag vill ha racingkvalite hela säsongen. Det blir nog en ny stor till nästa säsong och då kan vi busköra lite mer. Väntar ut kulingen och går vidare imorgon onsdag. Väderrapporten säger minskande vind vridande mot norr, gennakerläge alltså (båda spinnakrarna ligger i tryggt förvar hemma i Viken). Saknar en boklåda på Vrångö, tidningar blir snabbt utlästa och paddans utbud är snabbt konsumerat.

TOR Skagen och en tur till Hållö

Båten vid bojen, huset fullt av folk. Vindprognosen för lördag säger 6m/s nordligt, vrider till syd, fortfarande 6m/s på söndag. Perfekt för segling via Måseskär till Skagen. Flyger iväg med Gennaker, vinden ökar och vrider mot. Ca 10 NM kvar när vi seglar igenom en strömgräns, 2knops motström och dikt bidevind. Det som skulle bli en härlig glidarsegling blev en skvalpig ganska jobbig överfart.
Söndag morgon. Prognosen ändrad, säger nu 10+ västligt. Slör hem iallafall. Erik och Bea förbereder sjökojer, Vinden ökar och efter fyra timmar angör vi måseskär, vinden har ökat till 15 m/s, seglade stor och fock och toppade i 16 knop. Puh!
Några dar senare. Äntligen kom varmt sommarväder. Det var några år sen vi vandrade på salsgolven (dom oändliga klipphällarna) på Hållö. Vill vi gärna återse innan det är dags att återvända mot Höganäs. Nu är det torsdag kväll, ligger tryggt förtöjd vid segelbåtsklippan vid 'lotshamnen' (enligt SXK's naturhamnsbibel). I morgon åter mot söder.

En tur till Gilleleje

En tur till Gilleleje på årets ljusaste dag. Från Höganäs är det 9 NM, 1½ timmes segling. Gå längst in i hamnen, 3dje bassängen t.h.

Nu har han äntligen lyckats lägga in en skärmdump från Sea Pilot! Grattis!

Förtöj längs med bryggan (går bra såhär års).

Ta en promenad till Nackehuvud.

Kullen i bakgrunden.

Nackehuvuds fyr. En av tre stora fyrar som syns från stranden i Viken.

Pepparstek, hamburgare och musselsoppa i Restaurant Gilleleje Havn. Sen hem i kvällssol. Räknade in 19 båtar i onsdagsseglingen i Gilleleje och nästan lika många seglade utanför Hornbeck. Dom seglar visst DH i Danmark, hur kan den regeln samla så många båtar?

Verkar som dom börjat semestern!