Klumpigast i världshistorien

Du vet den där känslan som infinner sig när man leder ett race i Express SM och har kopplat spinnakern fel. Hissar med fallet kopplat i ett skothorn. När nästan alla förberedelser är rätt och sen blir det bara skit.

I en kommentar till ett tidigare inlägg skriver Silversurfer att jag kommit igenom krisen, dvs dom svåra momenten är avklarade och nu är det bara avsluta. Stämmer inte, limma och hyvla och slipa och spackla är arbetsmoment jag känner mig hemma i. Men plasta - är riktigt svårt. Speciellt underupp arbete. Valde att arbeta med 162 grams matta, twill dessutom som man kan forma som man vill. Lyssnade på råd av Bosse F som föreslog att jag skulle lägga på plast, vänta till det började bli mer klibbigt än kladdigt och då trycka fast glasfibern. Sen var det bara att väta igenom alltihop. Enligt Bosse.

Blandade till 0,75 kg vinylester med 2% härdare. Målade på hela ytan. Klippte till en bit glasfiber och tryckte fast symmetriskt över centerlinjen, ca en halvmeter på varje sida. Lite svårt att få fast, ville gärna släppa i nån hörna och sen började glasfiber ramla. Men efter lite idogt arbete och ett klipp på BB sidan gick det bra. I hela området för första glasfibersvepet hade jag ytspacklat så plasten låg kvar på ytan och hade precis den klibbighet som lyckades hålla kvar den ytterst levande glasfibern. Tryckte fast en remsa över förstäven, det var hur enkelt som helst.

Sen kom problemen. I överkanten på divinycelllimningen hade jag inte ytspacklat. Där var ytan inte så noga i det här skedet, Dragan skulle ju få till en vacker yta ovanför vattenlinjen och hela den spacklingen skulle ju läggas utanpå glasfibern. Klippte till en lagom bit glasfiber som jag började trycka fast BB fram. Men det funkade inte på områden med ren divinycell. Provade med att tejpa fast glasfibersvepet upptill.

Glasfiber tejpat upptill. Tryckt mot den klibbiga ytan.

Det blev en hopplös kamp att försöka få fast alltihop, svårt med bara två händer och när tejp och sax ligger två meter bort. Bilden visar SB sidan, när jag kommit på hur jag måste göra. Och kunde ta mig tid att plocka fram kameran.

I områden med ren divinycell blev det luft under glaset. Skar bort det mesta. Hoppas ytan är tillräckligt mättad så blir enkelt att få på vid nästa försök. Att plasta vått i vått var inte att tänka på. Lyckades efter många om och men få på glasfiber på nästa hela ytan.

Skadar inte med extra många lager glasfiber i stäven.

Skar rent överkanten när plasten började gela

 Min ursprungside att bara lägga på ett lager glasfiber fungerar inte. Men hur många ska jag lägga på? Jimmy på Carbix och Erik B föreslog två lager, Silversurfer säger minst två. Ytskiktet ska klara av en skruvmejselattack är Bosses krav. Det vore ju surt med närkontakt i starten av Seapilot 2Star som resulterade i ett jack i förstäven under vattnet. Närkontakt med bryggor är nästan ofrånkomligt, men det är jag van vid, förstäven är redan spacklad ordentligt och det finns alltid ett och annat synligt igenspacklat jack därframme.

Vad lärde jag mig av det här? Framförallt ska hela divinycellytan ytspacklas för att fylla igen porer. Fi-177 spacklet med lite extra aerosil fungerar utmärkt för detta. Lärdom nummer två är att Bosses metod med att vänta in klibbig yta fungerar. Lärdom tre är att jobba med tillräcklig små glasfiberbitar så att dom inte behöver tejpas för att hänga kvar. När jag ändå har accepterat att bitarna har överlappsfogar som måste slipas ner så är det förnuftigt att göra det enkelt för sig.

Vinylester för handlaminering är enkelt att jobba med. Med 2% härdare är öppettiden ca 2 timmar i dom 15 grader det är under pressenningen. Luktar inte alls lika intensivt av styren som vanlig polyester.

Fortsätter plastning på måndag em efter att Dragan och Jörgen har gått hem för dagen, dom vill inte att jag förpestar lukten i verkstan när dom ska jobba med viktigare saker som motorrenoveringar.

Dagens obligatoriska bild av förstäven

Spinnakerbommar igen

Igår dök det upp en efterbeställning av spinnakerbom i kolfiber. Frågade förstås Ceilidh som gav klartecken att förlänga erbjudandet. Se tidigare inlägg (här).

En spinnakerbom i kolfiber, 60 mm diameter, 2,1 mm väggtjocklek, max SPL 3,68 m inklusive Forespar Ultra 304050 beslag med adapter. Kostar 5 tusen inkl. moms och frakt till Skåne. Kontakta mig via kommentarsfältet, ange e-postadress (jag publicerar inga e-postadresser).

Forespar Ultra beslaget med adapterhylsa instucket i 60 mm Ceilidhröret. 

Du får själv UV skyddslacka kolröret och skruva fast beslaget. Jag brukar använda klar polyuretanlack från Biltema. 3 st M5 skruvar medföljer till varje beslag. Forespar föreskriver M5, men jag brukar använda plåtskruv med samma (ost)skalle.

Ett paket från Holland

Ett långt paket, nästan 4 meter.

Bräckligt gods, väl inslaget i wellpapp, bubbelplast och tejpat till max. Innehåll: 7 st kolrör, varav 6 st är eller ska bli spinnakerbommar och ett ska bli peke. Så alla ni som beställde från Ceilidh kan snart vänta hem era rör och beslag.

Leverans till Limhamn och Göteborg går i morgon onsdag. Leveranser till Motala/Nyköping/Sthlm kan dröja lite, jag väntar in en smart transport.

Idag gick mina två arbetstimmar på Piano (maxdos per dag för att vara snäll mot ryggen) nästan helt åt till att mäta och rita. Det blev ändå lite långklotsslipning. Såhär såg det ut när jag lämnade båten på em.

Främsta spantet på SB är fortfarande lite för fylligt närmast centerlinjen, i övrigt ser det riktigt bra ut. Definierade om mittlinjen några mm åt SB jämfört med bilderna igår. Sammanbindningslinjen mellan spantens nedre punkt är faktiskt ganska svajig.

Har köpt 10 kvm 163 grams glasfiber twill från Carbix (här). Lägger bara på ett enda lager, mest för att binda ytan så att eventuella kanter med bristfällig limning inte ska fläkas upp. Styrkemässigt behövs ingen förstärkning alls. Slutspacklingen gör vi ovanpå lamineringen.

Slipar och spacklar vidare

Dimman ligger tjock i norra Öresund. Mistluren från Svinbådans fyr brölar. Om någon dag får vi 10 grader plus utomhus. Hönsen blir glada, dom sprätter omkring i trädgården och är redan vårystra!

På tal om dimma - när jag häromdan - som alltid - googlebläddrade fram intressanta bilder på segelbåtar dök ett foto upp från VOR 2002, taget alldeles efter starten från Kapstaden.

Strömningen från övertryckssida (lovart) till undertrycksida (lä) över storseglets fathead skapar virvlar som precis fångas upp av dimman.

När jag slipade båten i förmiddags kom flera samtal mitt i alltihop. Bara trevligt när folk ringer.

" .. Hej Anners (från Norge alltså). Håller du på och ödelägger skrovet till din Hansson 31? Båten kommer ju att gå långsammare på kryssen, vitsen med det smala konkava förskeppet är ju att flytta bak bogvågen. Nu flyttar du ju fram den! ..."

Jamen .. svarar jag. Om jag flyttar fram bogvågen ökar väl farten? Då måste jag ju segla fortare för att bogvågen precis ska träffa aktern?

Vi var inte helt eniga i detta. Arild kanske kommer till Gotland Runt och seglar en Open 60 i shorthandedklassen. Hinner du dit efter Bohusracet undrar jag? Det är ju bara 12 timmar mellan Fröknas normala målgångstid på Bohusracet (vid 18 på lördagskvällen) och starten på ÅFOR? Det fixar han nog. Anders Dahlsjö klarade det 2014.

För er som undrar vem Arild är: Anne och Arild Heldal från Norge seglar Hansson 31 Frökna shorthanded sedan många år. Dom är invalda i Bohusracet Hall of Fame efter sina extraordinära framgångar där. En totalseger och alltid först i klass 2. 2011 plankade jag Anne och Arilds beskrivning av Bohusracet då inlagt som kommentar på BLUR (förlåt Peter) det året dom vann totalt. Du hittar beskrivningen (här).

Tillbaka till Piano. Igår hittade jag en fin videosnutt om att lägga på nytt däcksmönster. Gustaf Morin får hjälp (här) av Anders Almen på Gåshaga Båtvarv. Det mest intressanta just nu var tillsatsen av Aerosil (silica) för att göra gelcoaten mer tixotrop. Ska stå över natten för att konsistensen ska bli rätt. I fredags blandade jag i mer silica i spacklet Fi-177. Första försöket att spackla med det som det var resulterade i att spacklet rann ur hål och springor på vertikala ytor. Inblandningen av silica i fredags gav ett spackel som inte rann, men som var ganska grynigt. Nu har det stått över helgen.

Slipade bort ryggar och stora ojämnheter med Mirkamaskinen. Drog lite långklots (det funkar) och blandade till spackel. Frågade Dragan om han ville prova konsistensen, han kastade ett getöga och konstaterade "jag ser att det är bra nu". Fyllde igen resterande hål och springor och provade bredspackling. Lite trögt, blir bättre när vårvärmen kommer (på onsdag). Värmefläkten gick under pressenningen för att kicka igång härdningen.

Ritade vertikaler 170 mm från centerlinjen på båda sidor

Skiljer 2 mm i breddmåttet vid det utritade spantet (vertikalen på SBsidan ligger 5 mm lägre), SB sidan är lite fylligare, BBsidan ska byggas på.

Skrovet har ordentlig flare i förskeppet (konkava vertikaler).

Färdigspacklat för idag.

Börjar bli lite studs i förstäven!

 En slipning/spackling till och avslutning med slipning, sen är det dags för ett lager glasfiber.

Tillbaka i Viken

Kom tillbaka till Sturup i onsdags kväll. Alla som kommer tillbaka från vistelser i annat land vet att nu gäller nya rutiner. Hann iallafall med samma flygbuss som vanligt till Lund, kom med samma tåg till Helsingborg, blev hämtad i samma bil. Efter fyra dagar med mest stillasittande i bil för att åka kors och tvärs i Skåne och Belgrad tar det några dagar att få igång alla muskler. Efter att ha ägnat mig åt intensiv passiv rökning tar det några dagar att vädra ur stinkande kläder.

Intryck från besöket hos Narval Boats den här gången? Zoran är totalt fokuserad på att få upp den nya hallen. Det blir ingen Z31 förrän hallen är rest, värmeanläggningen på plats, hallen är inredd. Min uppskattning är att det tar två månader innan formarna kan komma inomhus och jobbet kan börja. Produktion pågår nu i två gamla lokaler, där dom en gång började för 20 år sen.

Vi gjorde några provlaminat, dels ett 15 mm tjockt homogent (ingen divinycell) uppbyggt av 28 lager tvåaxiella 600 g mattor med vartannat skikt 0/90 och vartannat +/- 45 grader (motsvarar halva kölplattan hos Z31) och dels övergången mellan sandwich till 6 mm homogent laminat för att förstå svårigheterna med att laminera innerhörnan i relingen.

Vi gjorde också separata försök med olika typer av plast till vakuumbaggen. Med från Sverige hade jag tunn film, tjock film (båda från ABIC) och plastfolie för ångspärr från Biltema. Just Biltemaplasten var enklast att arbeta med när jag limmade fast divinycellskivorna på Piano, nu hade jag med en vakuummeter och vi kunde följa tryckförändringen. Precis som hemma så var Biltemaplasten bäst. Den är enklare att få tät helt enkelt och höll därför vakuum bäst. Droppade lite vinylester på en remsa för att kolla om den löstes upp upp av styren. Gjorde ett enkelt dragprov efter en halvtimme. Remsan brast några cm utanför vinylestervätningen. Enda nackdelen med Biltemaplasten är att den är svårare att ta bort. Butyltejpen häftar helt enkelt bättre. Ytterligare en nackdel är också varmhållfastheten, vakuumbagplast klarar ju minst 120 grader (för att kunna autoklava epoxy), det kan ju bli ganska varmt under härdningen men å andra sidan behövs då inte längre något vakuum, man stänger ju pumpen när gelningen startar.

Nu går Narval vidare med att vakuuminjicera ett 535 skrov ur deras ordinarie produktprogram.

Narval 535, ett walkaround trimaranskrov med styrpulpet.

Hemma i Viken väntar Piano, ett jobb som inte fortsätter när jag är borta. När jag åkte hade svårigheterna med spacklingen hopat sig. Jag har fått värdefulla tips av Peter (som gjorde sin T24 väldigt fin, jag anade inte att skrovfinishen var "handgjord" mha av långklotsslipning) och Henrik (som byggt one-off båten Mithril). Jag har diskuterat med Lars B (som har byggt Piano) och Dragan har sin bestämda uppfattning om hur spackel ska fungera. Jag diskuterade också spackel och spackling med Zoran. Nu har jag samlat på mig ideer både när det gäller vilket spackel som fungerar bäst och hur själva spacklingen och slipningen ska göras för att det ska bli bra. Jag kommer att prova några inblandningar med silica (West System 406 filler) och ytterligare mikroballonger i NORPOL Fi-177 spacklet från VELOX för att dels få bort att det rinner på vertikala ytor och dessutom göra det enklare att slipa. Blandar jag in för mycket riskerar jag vidhäftningen till divinycellen - spacklet blir för torrt. Fortsätter lite till med Fi-177, dels eftersom det har lägst täthet av dom spackel jag hittat och dels för att jag redan har en 20-liters burk.

Hämtade hem burken från Dragans verkstad, spackel ska inte vara för kallt. Doserade i 1 kg förpackningar (2 liter i varje burk), blandade i 0,8% silica och 0,8% mikroballonger i en av burkarna. Så här ska amatörmässigt ska man inte hålla på, men har jag nu tatt fan i båten får jag se till att ro honom iland. Slipade först spacklingen från förra veckan. Faktisk ganska lätt att slipa, först direkta ojämnheter mha Mirkamaskinen, sen långklotsslipning (Zoran kallar det "ski-sanding"). Blev förvånad att det gick att slipa så bra efter alla nedslående kommentarer.

Dragan hade fixat lite varmare i verkstan, blandade i 4% härdare och började spackla. Det blev inget vidare. Spackel ska helst vara 25 grader och ha konsistens som rumsvarmt smör. Jag koncentrerade mig på att fylla alla springor och hål och fylla ytan.

En stund efter inblandning av härdaren tappar det urspungligen blåa spacklet sin färg. 

Vad är det för kladdjobb han håller på med?
Tittar du noga i bildens överkant så ser du att den gamla förstäven (det korta svarta strecket) är förskjuten lite åt SB. Jag passar på att räta upp förstäven så att den blir vertikal.

Ser ju bra ut på håll!

Tillbaka i Sakule

Nu är jag tillbaka i Sakule. En liten rekapitulering om varför jag hamnat mitt ute på slättlandet ca 40 km NO om Belgrad.

Det handlar om segelbåten Z31. Formarna kördes ner hit från Polen för nästan precis ett år sen. Narvalboats skulle tillverka ett modifierat Z31 skrov åt mig. Båten är utförligt beskriven tidigare i den här bloggen, vill du veta mer så är det bara att klicka dig fram via Z31 i högra kolumnen.

Båten skulle byggas i Narvalboats fabrik i Novo Pazova, som ligger en bit NW om Belgrad. Men hur det nu var, så bestämde Zoran och Nesha att avveckla Novo Pazova och istället bygga en egen hall i Sakule. I samband med mitt besök i slutet av september förra året tog jag en film om hur här såg ut. Den hamnade på facebook (här).

Dagens film är tagen på samma ställe. Hallen, som skulle vara klar före jul är ännu inte färdig. Båtproduktionen pågår i deras gamla lokaler. Det kan inte bli nån Z31 förrän den nya hallen är färdig och inredd. 

Det känns faktiskt lite mäktigt att detta är den här bloggens inlägg nummer 500!

Inte så enkelt

 Jovisst hade spacklet härdat i morse. Nästan iallafall. Kladdigt (som polyester blir när det härdar utan tillsats av vax), fortfarande segt, inte alls hårt. Slippapper som klibbar igen. Redan igår såg vi att spacklet rinner ur hål på vertikala ytor. För låg viskositet.

 Jag har fått tips om att tillsätta silica som tixotroperar, stoppar rinningar alltså.

 Hittade NM Filler 51 på hyllan i garaget. Enligt produktblad på NM's hemsida är det kanske det jag letar efter. Ska tillsättas mellan 3 - 5 %, blir ganska mycket volym eftersom det är ett fluffigt pulver. Blandas ner före härdare, mosas in ordentligt. Provade först med 5%, därefter med 3%. Ökade härdartillsatsen från 2% till 5%.

 Det här blev ingen bra dag. Dragans dom var hård, det här duger inte att spackla med. Det är nu 10 grader där vi jobbar med båten, polyestern blir trögflytande. Tillsatsen av NM Filler gjorde inte saken bättre.

 Ringde Velox, deras rekommendation är att det ska vara 18 grader när man använder polyester. Spacklet är väldigt lättslipat när det väl är uthärdat, ordnar man bäst med en byggfläkt som för blåsa från 1½ meter.

 

Spackel med tillsats av NM Filler på paletten. Utan filler är det alldeles blankt och flyter ut.

Ser bra ut på bild på lite avstånd. Men i själva verket blev det inte alls bra.

 Dragan gav upp spacklingen efter att ha provat först 180 gram med inblandning av 5% NM Filler 51 (står ingenstans men jag tror det är silica) och 5% härdare och sen 240 gram med inblandning av 3% NM Filler också med 5% härdare. Han fråga mig vad jag ska göra med 20 liter obrukbart spackel.

 Kontaktade Lars Bjerge (som byggde Piano uppe i Älvenäs) och fick många goda råd.

 Slutsatsen av det vi gjort idag och efter att ha fått alla goda råd är att tvätta av ytan med aceton eller slipa av med grov slippapper för att få bort det klibbiga, slipa rent när det väl är uthärdat. Starta härdning mha en byggfläkt. Undvik silicatillsats när det enbart gäller tunn ytspackling. Velox hävdar alltså att spacklet är lättslipat, men förstås först efter härdning.

 Ringde TOOLS i Helsingborg och beställde Abranet grovlek 80 och Abranet HD grovlek 40, behövs för att slipa bort en massa gelcoat.

 Nu blir det några dagars paus från jobb på Piano, flyger till Belgrad för att kavla upp armarna i Z31 projektet. Det blir nog en och annan rapport därifrån.

Spackel

Tre tag med slipklotsen i morse, sen är det dags att spackla.

Schenker kom med en 20 liters fjäderlätt förpackning, plus vinylester och härdare för lamineringen som ska göras så småningom. Åkte till Biltema och köpte härdare för polyester (ska fungera till Fi-177 enligt expertisen - till vinylestern krävs speciell härdare). Tog mig till Dragans verkstad. Där är nu ca 12 grader, jag jobbar gärna med tunna handskar för att hålla fingrarna varma. Inspekterade all slipad divinycell, hämtade minsta slipklotsen och drog dom tre sliptagen. Blandade till 145 g spackel med 2% härdare. Enligt databladet är geltiden 45 min med 1,5% härdare och 20 grader. Betydligt längre geltid än vanlig Plastic Padding alltså. Hoppas att det har härdat tills i morgon.

Dragan har slitit sig från bokföringen och känner på spacklingen.

Min tidigare erfarenhet av spackling med epoxy + mikroballonger är att det rinner. Går inte att spackla på vertikala ytor. Lite fibertillsats till den blandningen gör det lagom tixotropt.

Polyesterspacklet har samma egenskap, dvs det rinner. Sakta men säkert rinner det ur hål efter urrivna divinycellrutor. Inte alls bra eftersom vi planerar att formspackla efter lamineringen. Jag ser fram emot diskussioner med Velox i morgon bitti. Det kanske är så att det räcker med att spacklet blir lite kallare för att bli lagom trögflytande, det får stå kvar i verkstan i natt.

Spinnakerbommarna från Ceilidh kommer om en vecka. Sen ska jag hitta en smart transport för dom som ska till Motala/Nyköping/Stockholm.  Leveransen till Göteborg går i slutet av nästa vecka.

No more hyvling

Hyvlingen avslutad. I morse var ytan fortfarande ganska rå. Fram med Mirkamaskinen, Abranet 120 och avjämningsslipning med 150 mm sliprondell. I det här läget blir det absolut inte den distinkt strama form som jag hoppas blir slutresultatet. Målet är nu att bereda för spackling. Ingenstans får ytan vara för hög, kanter ska slipas ner. Både epoxy- och polyuretanlim "stör" ytavjämningen. I flacka kanter där PU lim har funnits gick det inte att få övergången mellan två divinycellflak slät. Fram med kniven och skar bort lim. Idealet hade varit att limma sparsamt med PU lim och lämna 1 - 2 cm vid kanterna olimmat.

Slipade symmetriska spant, avvikelserna var som mest 3 mm i vertikalled.

Följer jag skrovets nedersta punkt från kölen fram till förtäven blir det en ganska svajig linje. Man får bestämma sig var centrum ska vara. Spant och centrumlinje uppritade mha laserlinjeringsinstrumentet.

Slipar med en klots, storlek ca 15 x 20 cm, Aluminiumoxid 60 papper från Norton. . Blir bäst slipresultat på homogen Divinycell. Rutskuren är enklast att limma, homogen ger bäst slutresultat.

Slipad nos. Vid bryggan flytet Piano med större delen av nosrundningen ovanför vattnet.

Formning av stäven. Än så länge ser det mest sårigt ut.

Klart för spackling. Pga olika ljusskiftningar hos divinycellflaken som lurar ögonen är släpljus bästa metoden att kolla formen. Den undre kanten (centrumlinjen) är inte ändrad.

Dragan berättade hur han tänker spackla. Schenker ringde och meddelade att dom levererar grejerna från Velox i morgon fm. Förhoppningsvis startar spacklingen sedan direkt.

Ska bli skönt att slippa se den där dj-vla divinycellen

Ytterligare två timmar med hyvel i verkstan.

Spantlinjer uppritade mha laserriktinstrumentet.

 Spanten är lite för fylliga på SB sidan, imorgon startar finjusteringen mha vangband. Diagonaler och horisontella linjer ser bra ut. Men det blir några timmar till innan jag är nöjd.

Ännu inte avrundat under stäven. Passar på att flytta förstävens nedre punkt lite åt SB, har alltid retat mig på att förstäven lutar svagt åt SB.

 Första spacklingen på torsdag. För att fylla igen alla mellanrum, urrivna divinycellrutor, formkorrigering. Spacklaren är vidtalad. Sen laminering, har köpt tixotrop vinylester "miljöplast" för detta för att inte hamna i problem med vidhäftningen mellan laminering och slutspackling.

Ganska slitsamt att hyvla! Duger det som nyansering? Eller - hoppas hyvlingen är klar snart! Kan säkert komma på något mera kraftfullt.

En påminnelse om hur Piano såg ut före. Upptagning hösten 2014. Modifieringen börjar lite framför Martins huvud. Solsken kan vara ett obarhärtigt släpljus, alla små formfel syns hur tydligt som helst.

Tycker du synd om mig? Gör inte det - det är skitkul att hyvla.

Skrev jag att det var kul?

Hemma igen efter två timmars hyvling, nu på BB sidan.

Bli anfallen av den där du!

Jag kan nog tillbringa hur många timmar som helst med att hyvla Divinycell i Dragans verkstad. Men nånstans finns förstås en gräns för hur slätt det kan bli (men där är jag inte än). Konturerna på dom två översta divinycellflaken på den nästan färdiga SB sidan använder jag som mall för BB sidan, det gör att allt går fortare. Men också att jag inte vilar lika ofta.

Ser fram emot att slipa rent den här bröten.

Skrev jag att det är kul att hyvla Divinycell? Jag måste fila på en nyansering av det uttrycket.

Markerar höga områden mha svart penna och lång linjal.. Hyvlas med 0,5 mm djup. La på för lite lim vid PU limningen av andra flaket på BB sidan, flera urrivna divinycellrutor.

Tillbaka till verkstan imorgon igen!

Hyvlar vidare (4)

Hyvlingen av Divinycell fortsätter. Min rygg ska hålla många somrar till, så det blir max två timmar om dan, med många pauser för mätning och för att vila högerarmen.

SBsidan är nästan klar.

Fortfarande lite för mycket konvexitet nära mittlinjen, ungefär vid stegens högra ben och mellan garageportens fönster.

BBsidan innan hyveln släpps lös.

BBsidan en halvtimme senare. PUlimmet har inte täckt överallt, så divinycellrutor har flugit bort på några ställen.

Området utefter centrumlinjen bearbetar jag när BB sidan är helt klar. Här syns tydligt att det sista lagret divinycell hamnade för högt på SB sidan.

När jag lägger en linjal vertikalt från däckslinjen ner till det slipade området på SBsidan blir det mycket luft under. Det var utsvängda vertikala linjer upp mot däcket (flare) redan innan jag började, nu blir det ännu mer. Blir spännande att formge det så att det blir snyggt. En av ideerna från början (som jag skippade) var att begränsa påbyggnaden till nedre delen av fören, skulle sett ut som en märklig bulbstäv i så fall. Det kommer inte att bli någon kraftfull konvex form ovanför vattenlinjen (som NEO 400 i förra inlägget). Dragan och jag får slå våra kloka huvuden ihop om formen och Dragan får ta fram sina längsta spackelspadar. Och jag laddar långklotsarna.

Spackel ja. NM spackel 206 lätt, som vi använde för att limma på det första divinycellagret har densitet 1,36 kg/dm3. Plastic Padding PP 100 har jag jobbat med tidigare, är extremt lättarbetat och dammar som sjutton. Har försökt hitta uppgifter om densitet för PP100. Nån som vet? Fast det är ju ganska enkelt att ta reda på själv. Ungefär som 1sta laborationen i Fysik i gymnasiet.

När jag beställde min Hansson 31 av Lars Bjerge i Älvenäs var en av instruktionerna att däcket skulle vara så slätt på undersidan att det inte behövdes någon innerliner. Lars tog detta på allvar och jag blev förbluffad över resultatet. Jag kontaktade honom för några dagar sedan och fick all information. Ett blått polyesterspackel från NORPOL, beteckning Fi-177. Marknadsförs av Reichhold och säljs i Sverige av VELOX i Mölndal. Nej, det här är ingen kommersiell reklam. Bara en ren upplysning till er som letar bra produkter till båtfix. Telefon till VELOX är 031 746 44 40.

Svårläst? Klicka på bilden så blir den större!

Fi-177 är alltså ett polyesterspackel och avsett för att limma eller fylla ut kärnmaterial till sandwichlaminat. Känns som att jag borde börjat med det spacklet och skippat omvägen över epoxy och polyuretanlim. Lars använde Fi-177 när han jämnade till däckets undersida. Jag slipade i spacklingen när vi passade in teaklisterna till ruffluckat, precis lagom lättarbetetat. Mikroballonger som fyllmedel. Enligt det tekniska databladet är densiteten 0,45 kg/dm3, divinycellens densitet är 0,08 kg/dm3. Klart tyngre spackel än divinycell alltså, men lätt för att vara spackel.

Köpte en 20 liters burk, klart billigare per liter än NM 206 eller PP 100. Duger med vilken polyesterhärdare som helst. Nästa steg blir att spackla divinycellytan slät, fylla igen urrivningar och sen modellera fram skrovformen över vattnet. Därefter laminerar vi ytan som förstärkning.

Hur har han tänkt göra med förstäven?

Förstäven blir också ett spännande designprojekt. Vill gärna ha rundad stäv i och under vattenytan, förstävens bredd nedtill i bilden ovan är ca 50 mm (inklusive dom två lagren divinycell). Radie nedtill och den gamla platta (avhuggna) stäven upptill blir inte snyggt. Som en bedagad boxare med intryckt näsa.

Den platta förstäven på skrov #26, som nu är skrotad. Pianos förstäv har samma stuk.

Jag får göra lite designstudier i mitt CAD program.

Ceccarelli

Igår gjorde jag en trevlig bekantskap. Anders N hade lagt in beskrivning av en fin båt på sin blogg Sundetregatta (här). NEO 350, en ORCi båt klass C. Klassindelningen i ORCi har jag inte kläm på, men det är en snabb 35 fotsbåt. Sprillans ny, ännu ingen byggd så det finns förstås inga bilder på vågbildning. Efter lite spaning hittade jag bilder NEO 400 från 2014 också ritad av Ceccarelli. NEO 400 har seglat i två säsonger och det fanns flera fina bilder.

Med ovanligt smakfull för, knäcken inåt lite ovanför vattenlinjen ger skrovet en kraftfull känsla. Djup T-köl, djupt roder. Undrar om det rodret släpper när aktern rör sig i sidled (på samma sätt som Pianos nya roder uppträder)? Men 40-fotare kanske inte rör sig lika mycket som 31-fotare? Såvitt jag förstår är kölen monterad i trumma. Designmässigt en fin italiensk skapelse.

Vågbildning då? Släpp i aktern? Konvexa skrovlinjer fram? Med utgångspunkt från dom bilder jag hittat verkar NEO 400 ha nästan allt.

Lite trubbig fram, vattnet lyfter efter förstäven, en jämt utbredd våg. Jag har fått för mig att det är bra.

Liten vattenplog, men ingen grop under fötterna

Också tendens till både vattenplog fram och grop vid kölen

Här ser det bara mest ut att gå riktigt fort

Bogvattenlyftet vid förstäven igen

 Vattenplogen fram antyder att skrovet nog inte kan betraktas som slankt.

Hur ser det ut på undanvind? Hittade två riktigt tydliga bilder.

Fint släpp i aktern. Den trubbiga fören och det breda skrovet ger lite First 30 JK känsla. Stagsegel kanske vore nåt för Piano till sommaren?

Den stora våta ytan i aktern drar (pga friktionen) med sig sig vatten, syns som småvirvlar i vattenytan bakom akterspegeln. Dom stora virvlar som kommer bakom en båt med stor rocker saknas.

 I början skrev jag att NEO 400 har nästan allt. Vad saknas eller vad är fel? Faktiskt skulle jag vilja ha lite slankare skrov fram. NEO båtarna är ORCi optimerade, eller iallafall den ännu obyggda NEO 350. Du kanske invänder att om den är slankare klarar den inte att hävda sig i ORCi. Det är väl just det: för att hävda sig i ORCi måste man offra egenskaper nånstans. Och ur mitt perspektiv är dessutom 40 fot för stort. Tom 35 fot är för stort.

JPK 10.10 får fortsatt vara min favorit, men jag inser att man kan inte kan hålla fast vid en nu 5 år gammal konstruktion hur länge som helst.