Göta Kanal

Efter Bohusracet gick vi Göta Älv, över Vänern och sen hela Göta Kanal (med en veckas paus när båten fick vila sig i Motala). Jag har redan skrivit om att kanalfärden inte blev den lugna transport som den varit de fyra tidigare gånger jag gått kanalen. Vi fick vänta mycket och den totala transporttiden blev 2 dagar längre än beräknat. Jag tror detta berodde på att öppettiderna i slussarna och för broöppningar har minskat från 12 till 9 timmar.

Oavsett detta är en färd på Göta Kanal är en stor naturupplevelse. Och dessutom känner jag hela tiden industrihistoriens vingslag. Alla slussvakter (mest kvinnor) är vänliga och hjälpsamma (men linorna får man fixa själv).

Göta Kanal började i Sjötorp. I Sjötorp finns också den största plumpen i protokollet - ICA affären lade ner för några år sen och det som finns istället har ett märkligt ointressant sortiment. Vi hade hoppats kunna gå upp till Lyrestad, men blev kvar i Sjötorp över natten (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex).

Lyrestad, några slussar upp efter Sjötorp är den första pärlan i Göta Kanal.

Lyrestad, planerades att bli en av flera städer utefter Göta Kanal (enbart Motala blev det nåt med). Blev inte stad, är idag ett idylliskt stopp på vägen med ett numera unikt ideellt drivet hamnkafe i det stora hamnmagasinet. Med precis sådär gott hemlagat bröd och goda mackor som förr fanns överallt. E20 mellan Gbg och Sthlm går precis intill. Värt ett stopp också när man kommer landvägen. Bilden lånad från husbilsbloggen.se

Omedelbart efter Lyrestad kommer Norrkvarn. Med en "modell" av hela kanalen, där våra barn lekt med slussar och öppnat broar många gånger. Vi har landburna varit där förr, bott på vandrarhemmet, bott på hotellet, ätit god mat, lyssnat på dragspelstrio en kylig augustikväll. Men nu gjorde vi bara ett snabbt stopp för att kolla läget. Ett ställe utefter kanalen som funkar bäst när man inte är på språng. Vi hade hoppats på att hinna till Vassbacken, men hann inte förbi dom sista broarna före kl sex. Det blev Jonsboda, ett helt OK ställe. Båtarna på ena sidan bryggan och husbilarna på andra. Vi hade under några timmar haft sällskap av en gummijolle med föräldrar och två barn ombord. Dom hade sin husvagn i Jonsboda och hade på morgonen kört ner bilen till Sjötorp, blåst upp gummijollen och gått kanalen med oss. Nu skulle pappa räsercykla och hämta bilen. För att nästa dag göra samma trick fram till Karlsborg.

Piano och en gummijolle i en sluss.

Tidigt uppe och iväg nästa dag (kl 9 alltså), slussade ut i sjön Viken (med betoning på första stavelsen - det är en långsmal sjö som är viken på mitten). Där det kan blåsa kraftigt. Två gånger i mindre båtar med svaga utombordmotorer när vi gick kanalen från öster mot väster klarade vi inte att gå sista biten till Tåtorp rakt mot SV kuling. Vi lämnade då den prickade rännan för att försöka att gå i lä under land. Sjökortet ger en förrädisk bild av var det är grunt och var det är djupt. Det stämde inte alls. Med Cardell 28:an gick det bra, med Aphrodite 22:an smällde vi på en sten i 5 knop och en bottenstock sprack. Man ser ju absolut ingenting i jordbrunt vatten. Kommer till Karlsborg som visar sig från sin soligaste sida. Går över Vättern och förtöjer i Motala. Har tappat en dag och det blir inte Vadstena denna gång.

En veckas stopp i Motala för att hem och jobba. Vi fortsätter färden, väntar hur många timmar som helst för att gå ner slusstrappan till Borenshult.

En vacker slussport, som snart ska släppa ut oss i sjön Boren.

Stopp för kvällen i Borensberg (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex). 

Kanalen mellan Boren och Roxen följer Norrbysjön, som här - bakom banken - ligger ca 10 meter under kanalens nivå.

Går förbi Bergs slussar, plattläns med enbart stor i 12 m/s över Roxen och hamnar för kvällen i Norsholm (onödigt tyckte vi, men klockan hade slagit sex). Järnvägsbron (stambanan mellan Malmö och Sthlm) var stängd för dagen och vi hamnade på fel sida - gästhamnen ligger på östra sidan. Går nästa dag vidare till Söderköping där vi ligger på streetan. Fint ställe, superturistiskt.

Mellan Söderköping och Mem

Mem och serveringen i hamnmagasinet var riktigt fin. Och sen var vi ute i Slätbaken. Och allt luktar och ser ut som det gjorde i min ungdom när det bara var ostkustskärgårdssegling som gällde.
Genomgående riktigt fina gästhamnar med hög standard, överallt vänliga och tydliga slussvakter. Trevliga båtgrannar, alla håller farten knappt 5 knop. Konvojkörning fungerar fint, slussvakterna följer oss och öppnar broar när det är dags. Men fem gånger räcker nog!