I vattnet

Sjösatte i måndags mha den fasta kranen i Höganäs hamn. Tusen beslag att återmontera, köpt några nya som ersättning för dom vars gängor skar i samband med demontering.

Beställde ny Piano dekal hos Texttema i Gantofta

Nya rodret från Bosse Fransson.  Den tidigare kombiprofilen utbytt
mot NACA0012 hela vägen.

Roder och köl sticker lika djupt.

Motorgång till Vikens hamn. Fint promenadavstånd - 25 min - dit, gäller att få ihop aktivitetstid, går ju inte på F&S varje dag.

Avfuktaren går, sanerat lite trist lukt som kom vid spolning, kylskåpet igång. Fem månader segling väntar.

På väg

Det blev en stressig vecka för Roger på Glanex, Piano måste i sjön om jag ska hinna med försommarens ganska hektiska program. Måste segla ner till Edman Sails i Limhamn senast under 1sta maj helgen. Den 12 maj kappseglar vi i Lomma och då ska nya segel vara klara.

Hämtade ekipaget och körde till Höganäs hamn, tog nästan två timmar att krypköra småvägar från Mörarp via Kattarp, Hasslarp, Mjöhjult och Ingelsträde.

Roder med nyfräst roderprofil hämtade jag hos Bosse Fransson i Vetlanda för en vecka sen. Hänger vi på vid sjösättning som är bokad till söndag. Idag har epoxygrundfärgen under vattenlinjen härdat den stipulerade veckan, förhoppningsvis blir det inga blåsor i år. Har beställt nya Pianodekaler i typsnitt chiller hos Trycktema i Gantofta, beställde i morse, hämtar i morgon. Två st för 136:80! Lättare att få på dekalerna snyggt när båten står på land.

Fortsatt jobb på Piano

Tog ju upp båten redan för några veckor sedan för att hinna jobba med epoxy innan höstkylan slog till. Hann spackla en del iallafall, nu är det inte längre epoxyväder. +15 grader som lägsta temperatur gäller inte längre, snarare får jag vara glad om det blir högsta dagstemperatur.

Sanningen att säga befinner jag mig - när du läser detta - i varmare trakter, i Medelhavet ombord på Mikael Rykings Class40 Talanta. Seglar med från Cascais (utanför Lissabon) till Valetta på Malta. Talanta ska vara med på Middle Sea Race (från Valetta runt Sicilien och tillbaka), men då med sin kappseglingsbesättning. Till Malta är det transportsegling.

Här kommer lite bilder från det jag hunnit med när det gäller förskeppet på Piano. Vi fick bråttom i våras och hann inte ge det nya förskeppet dom fina linjer jag ville ha. Har huggit ner några träd och rullat in båten på tomten. Fint att ha båten inpå knuten.

Efter ordentlig uppmätning spacklar jag med tandad spackel för att slipningarbetet inte ska bli så tungt.

Spacklat med NM Lättspackel 206, därefter fyllspacklat med Ijmopox.

Experimenterade med olika tandningar på spackeln. Ju smalare och glesare ryggar, desto mindre slipjobb. Epoxyspackel är - hur lättslipat reklamen än påstår - trots allt svårslipat. Första försöket använde jag sågtands profil, ryggarna täckte ungefär halva ytan när jag slipat klart. Blir onödigt jobbigt att slipa.

Fortsatte sen med egen formad spackel med glesa grunda spår. Betydligt lättare att slipa, använder ca 70 cm långklots och 60-papper.

Iden är att slipjobbet ska blir enklare, slutspacklingen blir enkelt kan fylla dikena mellan ryggarna med en bredspackel.

När jag kommer tillbaka från Malta ska jag bygga in förkeppet i nån slags tält så att slutjobbet kan göras enkelt. Kommer att använda Ijmopox spackel som kräver 15 grader. Det finns spackel som kan användas vid lite lägre temperatur, men det är då så tjockt och kan inte spridas ut ordentligt, i princip omöjligt att lägga på så att det blir snyggt. Det var samma erfarenhet som jag gjorde med Watertite epoxyspackel när jag formade Expresskölen 1989.

Fukt i skrovet?

Båten åkte upp tidigt med tanke på att jag ska hinna epoxibehandla skrovet innan kylan kommer. Men vilken epoxi är bäst? Har provat ganska många fabrikat genom åren. För det mesta har det blivit Hempels Light Primer, en lösningsmedelsbaserad epoxigrund som har den stora fördelen att den säljs i småförpackningar. Det har varit perfekt att blanda till en 370 ml burk utan att behöva mäta upp bas och härdare. Bara hälla ihop innehållet i två burkar. Lite dyrare - javisst men praktiskt.
Men den här gången skiftar jag till IJMOPOX som är epoxigrund i Double Coat programmet. Erfarenheten från förra året då jag provade både IJMOPOX till friborden och Nautix P1 primer till kölen för att få vidhäftning till A4 Tspeed bottenfärgen var positiv. Mer lättarbetade färger (nästan som vaniljkräm) än både Biltema, Interprotect och Light Primer. Nautix färgen blir dyr eftersom den måste specialimporteras från Frankrike och IJMOPOX bara lite dyrare än andra alternativ som finns härhemma.
Ringde Hedbergs Industri AB i Kungshamn (här) och beställde för att komma igång så snabbt som möjligt. Fick rådet att fuktmäta skrovet innan jag började lägga på färg, skrovet måste vara torrt för att färgen ska sitta kvar ordentligt. Med i leveransen kom en fukt mätare på lån. VC17 på skrovet och bottenfärg på kölens SB sida hade vi slipat bort när båten stod på land i Viken.

Främre delen av friborden ca 1 meter från förstäven målades om med Double Coat i våras. VC17 rollade vi direkt på gelcoaten precis som vi gjort alla (tre) år tidigare. Kölfenan är uppbyggd av ett vakuuminjicerat vinylesterskal som är fyllt med vinylester där vi proppat ner glasfiberspill från varvets skrotlåda. Vinylester härdar betydligt långsammare än vanlig polyester så vi hann proppa ner ganska ordentligt. Men költjockleken krympte eftersom härdningen sker med volymminskning och kölen blev både tunnare och tappade den fina form som skalen hade. Spacklade upp formen igen med med PP100 (polyesterspackel i Plastic Padding serien)

Fram med fuktmätaren och provade på fribord och skrov under  vattnet.

Fribord och skrov är helt OK, fuktmätaren visar grönt!

Hade provat hemma på lite olika material. Tryckimpregnerad trall efter en regnnatt visar 100%, mätaren ger väldigt tydligt svar.

Fuktig köl!

Mätningen av kölen avslöjade en riktigt fuktig yta. Sannolikt beror det på att jag använt fel slags spackel när jag skulle korrigera kölbladet som blivit tunnare och tom tom blivit småbuckligt pga krympet då den Vinylester vi hällde ner härdade. Det är ju enkelt att använda Plastic Padding eller Biltema spackel. Härdar snabbt och det går fort att bygga upp en bra yta. Jag använde PP100, ett riktigt lättarbetat och lättslipat karosserispackel. Men fyllmedlet i polyesterspackel suger upp vatten och uppenbart har jag tidigare inte lagt på tillräckligt många lager epoxi utanpå för att få det vattentätt. I våras la vi bara på ett lager P1 epoxigrund med det enda syftet att få ordentlig vidhäftning till bottenfärgen. Vi borde lagt på 3 - 4 lager.
Dags att avfukta kölbladet!

Drivin' new lanes

Det är sju km från Viken till Ingelsträde, valde att bogsera Piano på sin trailer en tidig söndagmorgon. Hade rekat flera gånger för att kolla att vi skulle kunna komma fram överallt. Två uppförslut och en vägbula! Första uppförslutet direkt efter hamnen i Viken gick bra!

Väl ute ur Viken, har passerat väg 111 och andra uppförslutet (över bron över 111) och har passerat Rågången (avtagsvägen till Vikentomater), hyggligt bra fart

Kör rakt ut i ingenmansland med betfält runtomkring. Paus för att spänna stöttorna!

Drygt 7 km senare.

Framme (med bara lite förskjutning i lasten).

Kallförvaring i renstädad och välskött lokal. Kostar 250 kr/kvm

Piano i vinterviste! Kommer att dela husrum med en snipa, fyra husbilar och några mersor.

På land och VC17

Inte längre Höganäs, numera är Viken hemmahamn. Bättre mastkran och kranbilen kan lyfta lika bra där som i Höganäs. Mastpromenaden gick den här gången efter nya vägar och masten ligger i trädgården. Tog upp båten några dagar innan Byxelkroken. Vid lyftet innan 2mannaseglingen Helsingborg - Helsingör TOR upptäckte vi små blåsor i gelcoaten under bottenfärgen. Vinylester ska ju vara immunt mot plastpest men det såg skumt ut. Lika bra att göra en ordentlig epoxibehandling i vinter.

Slipade först med 120 papper i högvarvig Makita maskin. Därefter med 120 Abranet. Det gäller att inte överslipa så att man tappar formen i den ganska mjuka gelcoaten. Rodret är avplockat, efter att ha seglat Bosse Franssons Dynamic 35 med det nya roder han gjort inser jag att det är läge att byta Pianos roder. Får se vad som då händer med SRS mättalet.

Skuggan avslöjar att skrovformen inte är perfekt harmonisk. Syns bättre på första bilden. Ännu mer vinterjobb! Klicka på bilderna så blir dom större.

Martin gjorde skrovjobbet. I bakgrunden fixar Fredrik Rege med en av WBS klubb C55:or. Dom ska vi använda på WBS Gran Prix segling nästa helg.

Jag blir inte klok på VC17. Det är inte alls samma färg som för några år sedan. Då var det en utpräglad tunnfilmsfärg som man enkelt kunde spola bort med högtryckstvätten eller som snudd på ramlade av spontant när jag startade slipmaskinen. Jag gillade den färgen, det var lätt att polera upp den med tidningspapper eller 1000/2000 papper. Och den byggde inte upp några tjocka skikt. Jag har haft ett lager VC17 inköpt för många år sen som tog slut förra säsongen. Köpte i år blå VC17 som har visat sig vara som vilken hård bottenfärg som helst. Svår att få fin yta på och när man ska slipa bort den så är bottenfärgen hårdare än gelcoaten under och då tappar man lätt formen på botten. Så fort man får bort bottenfärgen i ett område så slipar man gropar i gelcoaten. Det gäller att slipa försiktigt i flera steg.

Spår av en alltför brutal högtryckstvätt av kölen.Dom vita fläckarna är 2/3 mm i diameter och är kratrar ner till epoxigrunden.

 Vi högtryckstvättade kölen alldeles för brutalt. Köl och roder är målade med först Nautix A4 Tspeed vit och ovanpå det A9 Tspeed Flou, den orange fluorescerande bottenfärgen som används på alla häftiga stora snabbseglare (Nautix hemsida här). Kratrarna har gått igenom båda bottenfärgerna ner till epoxigrundfärgen. Det gick inte att slipa bort bottenfärgerna med maskin (Abranet 120) pga att den oranga färgen är för glatt. Slippappret gled bara ovanpå ytan. Det var bara att ta fram vattenslippapper men det blev samma problem här, bottenfärgerna är så hårda att det var lätt att slipa facetter i epoxigrundfärgen. I vinter får jag bygga upp kölformen igen. Det här problemet kommer att kvarstå så länge jag använder epoxigrundfärg med mjukt fyllmedel i kombination med hård bottenfärg. Den hårda bottenfärgen räcker ju inte för evigt, den måste ju slipas lite varje år för att få fram en fräsch anitifoulingyta. Och så småningom har man slipat igenom det skikt man har. Alternativet att bygga på mer och mer färg vill jag undvika.

Undersidan av bulben målades med vit A4 Tspeed vid lyftet innan Bohusracet. Betydligt färre kratrar på BB sidan (vi blev försiktigare när vi såg vad som hände SB sidan).

Vattenslipad kölsida. Den mörka randen framtill parallell med framkanten är facettslipning och en följd av mjuk grundfärg - använde Nautix PE, den var fantastisk att rolla, lyser fram som krämvita områden. De blåvita (? - jag är färgblind) områderna är A4 Tspeed.

Jag hoppas kunna hitta en bottenfärg med samma kvaliteer som "den gamla" VC17. Tacksam för tips om detta!

I morgon bitti, när trafiken en söndagsmorgon är minimal bär det av mot Ingelsträde och Pianos nya vinteride. Blev helt enkelt utkörd ur den fina lokal som varit Pianos vinterförvar tidigare.

Room with a (new) view

Dags att inspektera riggen och att fixera spridarändarna mot toppvanten. Dessutom montera Windexen. Vikens ham är klart mindre än Höganäs, dessutom grundare vilket innebär att det knappast finns några 35+ båtar.

Båtmansstol, fulladdat med verktyg, tejp, ståltråd, kamera. Viktor vevar upp mig.

Hamnplanen som igår var fylld av veteransportbilar. Piano har fått plats ute på träbryggan.

Mellan Carter 30 och Omega 34.

Ett nytt hamninlopp med en smal  muddrad inseglingsränna

Landmärke

BARBORD, en av tre restauranter i hamnen

HAMNKROGEN, hamnrestaurant nr två

GALEJAN, den tredje restauranten

Studie i bryggdesign

 Vid en av stormarna hösten 2013 låg halva hamnplan och hela träbryggan under vatten.

Passade på att montera dom sista beslagen på Tomas U's X99 mast (här). X99:an har en riktigt klen mast jämfört med dom stolpar som sätts på 10 meters båtar idag. Man skulle tom kunna säga underdimensionerad mast. Hur mycket tål egentligen en Aluminiummast? Materialet saknar egentlig utmattningsgräns, om det finns skarpa anvisningar så startar och fortplantas en spricka vid varje högbelastning. Tex efter ett slag när riggen belastas och masten böjs. Till just den här masten var uttaget för fock/genua falltrissan riktigt dåligt ut format och det var den direkta orsaken till att masten börjat spricka. I länken ovan finns bilder som visar detta. Jag är övertygad att de X99 master som tillverkas idag har en mycket mr genomtänkt bearbetnngsdesign vilket har eliminerat dom skarpa anvisningarna. Men en studie av X99 masten avslöjar också något annat.

Mastens övre halva är permanent bakåtböjd Den här krökningen kan ha två principiellt olika orsaker.
Masten kan ha belastats så mycket att materialet har plasticerats, typ böja en spik. Den andra anedningen kan vara att båten har lämnats med ansatt häckstag med stor mastkrum vilket kan innebära att materialet kryper, speciellt heta sommardagar. Det ena är ett designfel, det andra är ett hanteringsfel. En kolmast hade varit perfekt till X99:an, lätt, mer hållfast, styvare, men inte heller en kolmast bör man lämna med stor böj. Och med kolmast hade det inte varit en X99:a.

Höstkväll i Höganäs hamn

Det kom ett mail från Bosse, på väg hem till Vetlanda efter ett besök i Lund tog han omvägen förbi Höganäs hamn, tog ett kort som hamnade i min mailbox.

Det har börjat tunna ut vid bryggorna. Foto Bo Fransson.

Alla segel är nerplockade och lämnade till Henrik E (Edman Sails). Experimenterar med system för att ha koll på batterierna (vill inte råka ut för el-torsk igen).
Det blev ingen kappsegling alls i Danmark det här året, DH-mätningen var förgäves alltså. På söndag går Mumm-Stelton Cup från Vedbeck mitt på danska Öresundskusten. En kasebana runt bojar, Piano startar inte. För några veckor sedan tog vi beslutet att vi hade kappseglat färdigt för i år. Med tanke på väderutsikterna fre/lör - kuling från SO - känns beslutet ganska rätt.
Vi har seglat åtta rejs, fem stora och tre lokala plus ungefär hälften av tisdagsseglingarna i Höganäs. Tre förstaplatser (North Sail trim Cup i Lomma och två lokala seglingar), fyra andraplatser (Kullaseglingen, Bohusracet, Saltholm Runt och den mer lokala 2manna Hbg-Gilleleje) och en tredjeplats (Ven Runt). Vi kom trea på tisdagsseglingarna i Höganäs, Expressen Amaranda vann med First 40.7 Embla på andraplats. I det SRS interval där vi hamnar finns det i övrigt nästan inga nya båtar. Och få av dom som seglar i den klassen har trimmat sina båtar på samma sätt som vi jobbat med Piano. Nya C/R är lite större än 10 meter och mäter typiskt över SRS 1,25. Runt SRS 1,30 är det rena getingboet i sundet, flera nya X-båtar plus First 40.7:orna Embla och Yro, First35 Maria och Dehler 34SV Grynet och förstås X99 Mille. Sannolikt mycket svårare att placera sig i topp där. Varför skaffade inte jag en 10 - 11 m båt? Svaret är enkelt - Hansson31 storleken gör det möjligt att hantera båten själv.
Projektet Piano börjar kännas ha kommit i hamn. Systerbåten #26 är till salu, kommer ett inlägg på den här bloggen snart. Skicka en kommentar om du är intresserad redan nu, det är en god ide att inspektera Piano när hon ligger i sjön för att få en uppfattning om hur systerbåten kan bli.
SRS analyserna har nått vägs ände. Andra får ta över den stafettpinnen. Om det nu är nödvändigt att överhuvudtaget analysera mera. Bättre att segla.
Lycka till alla ni som seglar Mumm-Stelton till helgen, hoppas det blir fina seglingar. Själv ska jag lägga takpapp på förrådet, sätta in fönster i källarnedgången, montera ny dörr till garaget och plugga Fysik med en 16-åring. Plus åka ner och klappa båten lite grand.

Uddevalla

Sex timmar motorgång från Marstrand till Uddevalla. Från klippor till skogklädda berg. Kappseglingen tillbaka blir svårseglad. Många uddar att utnyttja och bra med ström, förhoppningsvis har vi båtar omkring oss som hjälp att hitta vind. Riktigt tråkigt regn hela vägen men väl förtöjd ger landström och avfuktare bra känsla ombord. Torkar bort några liter vatten per dygn. En tråd på Sailguide diskuterade hur seglingen har ändrats när utvecklingen gått framåt. På det stundtals ganska moraliserande forum Sailguide är så ondgjorde man sig över flatbottnade segelbåtar (dom båtar som är roliga att segla) som inte tål att segla på grund utan att gå i kras och alla som inte kan navigera eftersom dom är beroende av plotter. Till listan över moderniteter som gjort segling roligare vill jag också tillfoga avfuktare. Minns en segling i Vänern för tusen är sen. När vi med Expressen låg inregnade i Spikens fiskeläge tre dygn. Med värmare ombord, båten blev fuktigare och fuktigare och riktigt odräglig. Eller alla somrar i läckande skärgårdskryssare och känslan av att bo i kylskåp.
Tankade alkylatbensin på sjömacken i Stenungssund. Knappt 18 kr per liter. Hemma i Skåne finns den bara på dunk. För 30 kr/l. Använder alltid alkylat, huvudsakligen för att slippa bensinlukt (jag spiller lite grand ibland). En 12 liter tank räcker fyra timmar (Saildrive 330). Miljövänlig och att den inte luktar (iallafall försvinner lukten fort) hänger kanske ihop? (Hur hög är bron vid Stenugnsbaden förresten? Kortet säger inget, Seapilot säger 13,2 m. Pianos mast är knappt 15 m.)
Bron vid infarten till Uddevalla är mäktig men i övrigt har dom mycket att jobba med när det gäller att ge båtfarare en välkomnande känsla. Det blir bättre när man väl tagit sig igenom industrihamnen och kommit in till gästhamnen - då ligger stadskärnan där man förtöjer. Ungefär som i Kalmar.
Välkomnande hamnvärd på kajen är fint när jag går ensam och autopiloten är guld värd. Nu när alla sladdar är rätt ansluta och autopiloten inkopplad sitter jag i skydd bakom ruffen och styr båten med plus och minus knappar. Med plotter för detaljer och båtsportkort för översikt. Plus alla nämn och onämnbara aktiviteter som man gör så enkelt som så. En kopp kaffe tex.

Room with a view (3)

Lyfter numera masten mha kranbil. Kroken är kopplad till spinnakerfallet, vilket innebär att allt utstickande över förstagsfästet lever farligt. Windexen tex. Piano har inga vindinstrument.
Windex och häckstag monteras mha båtmansstol. Vantspridarändbeslagen dras med riggen på plats.


13 meter nedanför

The new Höganäs skyline

Jefasthuset och Himmelfärdskyrkan. I förgrunden en restaurant, en numera återuppstånden affär med marin anknytning (plus alla möjliga andra verksamheter), ett hamnservicehus och längst t.h. Tillberg Design.

En smådisig vy mot Hornbaek

Entusiastiska grannar i en betydligt mer rejäl båt

Grannar som fattas

Granne som hunnit med både det ena och det andra. Lena, en Bavaria 31 som hunnit med både en tur till Island och en till Lofoten medan jag har meckat med Piano.

Centrumlyft

Andreas i HP undrade över hur centrumlyftet ser ut på Piano.
Såhär gjorde jag:
Piano sjösattes första gången i september 2010. Utan centrumlyft. Ett lod monterades i lyftkroken och sen fotograferade jag lyftet från sidan. På bilden syns lodets koniska tyngd som ern liten prick. Mha en papperskopia,  penna och linjal fick jag fram tyngdpunktsläget.

Sen borrade jag hål i ruffgaraget och rufftaket. Med 22 kölbultar fanns det gott om möjligheter att välja några som var bra placerade. De fyra aktersta M12 skruvarna (10 st M12 är skruvade genom kölflänsarna) låg bra till, men det räcker med två.

Här syns 9 av dom tio M12 skruvarna. Plus den aktersta av 12 st M20 muttrarna (20 mm stänger går hela vägen ner till bulben).

Den nedre gröna 2 tons slingen kan lyfta nästan 4ton när den är dubbel som här. Mitt på den gröna är en röd 4tons sling kopplad.

Den röda slingen bryter lite i däck. Dvs det blir lite sidkrafter vid hålet. Rufftaket klarar det.

Upp genom hål i rufftaket och genom hål i luckgarage. Här är den röda slingen sträckt mha storfallet.

Den svaga länken i centrumlyftet är öglemuttrarna. M12 öglemuttrar har (enligt Wichard katalogen) brottlast 5,2 ton. 2 st innebär 10,4 ton totalt. generellt för lyftdon gäller att säkerhetsfaktorn ska vara 10 gånger. Tillåten last blir alltså lite över 1 ton. Piano väger 3 ton. Viss försiktighet gäller alltså. Inga ryck vid lyft, ingen plötslighet alls!