Fransk segling

Vilar från Z31. Såhär danföredan kommer lite om Class40. Erik Barkefors har skrivit ett initierat inlägg på sin blogg med många länkar man kan fördjupa sig i. Eriks blogginlägg hittar du (här). 

En anmärkning: det går inte att få upp youtubeklippen på iPad, vet inte varför! Tacksam för tips om hur jag kan fixa detta!

Erik tipsade om en video med en slörande Class 40: Mach40 Solidaires en Peleton, ritad av Samuel Manuard (som också ritat Seascape 27), byggd av LPS Productions, sjösatt i juli i år. Men först lite om systerbåten GDF SUEZ som sjösattes ett år tidigare. En bra introduktion till hur en modern Class40 ser ut.

Class40, ser ut som en ihoptryckt IMOCA60, med fast 3 m köl, 750 vattenbarlast per sida. Hittade bilden på Mach40 hemsida (här)

Första videon är från sjösättningen av GDF SUEZ, visar det riktigt trubbnosiga skrovet, en fin kölinfästning plus en överlycklig Sebastien Rogue, som snart kan ta sin nya båt i bruk. Kolmast på däck från Axxon. Orange bottenfärg från Nautix, samma kvalite som Piano hade på köl och roder och som inte alls fungerade så bra i våra farvatten.

(Youtubelänken) 

Nu till slörvideon. Thibaut Vauchel-Camus seglade den lika trubbnosiga Solidaires en Peleton i Route de Rhum från Saint Malo till Guadelope i november och kom på andra plats efter Alex Pella. Njut i 5 min och 7 sek av en ordentlig slörrepa på Atlanten ... :-) Förutsättningen för att kunna segla så plant och stabilt är - utöver en vass autopilot - förstås också en himla massa vatten i lovarts barlasttankar. Class40 har ju inte canting keel.

)

(Youtubelänken)

Riddarfjärden 2006 - Z31 (3)

Det här är tredje inlägget om Z31. Man kanske ska skriva historier baklänges i bloggvärlden, så att - när allt är färdigt - avsnitten finns där i precis rätt följd? Men i den här historien kommer dom fortfarande framlänges. Vill du börja från början så har du länken (här)! Ett litet jubileum förresten - det här är den här bloggens inlägg nummer 400!

Idag på årets mörkaste dag behöver man nog mest uppmuntran och så mycket påminnelse om sommar som möjligt. Dom fem första bilderna togs av Johan Granath vid en sammandragning av tre st Z31:or på Riddarfjärden i juni 2006. Jag har tidigare gett länken till Z-boats broschyr om Z31:an, där finns andra bilder från samma tillfälle. Du hittar broschyren (här).

Först ut är projektledare/designern själv, dvs Johan Larsvall i sällskap med Allan Förberg, det här var på den tiden Allan hade bloggen skota.se.

Allan F och Johan L, för 8½ år sen!

Bilden på Z31:ans däckslayout är värd att presenteras en gång till! Klicka på bilderna så får du dom i fullformat på skärmen! Foto Johan Granath

Allt annat än vit skrovfärg avslöjar obönhörligen skrovojämnheter. Det här ser riktigt slätt ut! Och vit botten avslöjar slem och andra otrevligheter. Foto Johan Granath

Foto Johan Granath

Den främre rutan på ruffen är fast, den runda är öppningsbar.

Här kommer bilder från odaterade tillfällen.

Skena för självslående fock och den fasta rutan på ruffens framkant. Bilden från båtagent.

Lite Open 40 känsla på den här sprayhooden. Kanske vore en bra ide med hardtop när man seglar shorthanded på havet? Luckorna på ruffskotten döljer facken för alla tampar. Facken är öppna uppåt. Bild från båtagent.

En tidig bild på Z31 med väl rengjord botten! Bilden från starten av Östersjömaran, kryss på väg ut från Oxelösund. Okänt år, okänd fotograf.

Men formarna då? Efter Zboats kollaps blev dom länge liggande i Skara, 2012 fick Johan kontakt med två entusiaster från Tyskland som transporterade formarna till Tuchola i Polen. Hittills har det blivit en ny prototyp, som ännu inte har seglat. Nya formar ska tas fram ur den prototypen och då blir orginalformarna över.

Historien om Z31 fortsätter (här).

Den coolaste båten - Z31 (2)

Z31 med backstag utan häckstag, klickbar bild

Det här är avsnitt två om projektet och segelbåten Z31. Bläddra förbi det här inlägget och läs avsnitt ett först om du vill hänga med från början.

Det finns inte mycket kvar på nätet om Z31. Hemsidor där båten presenterades för 10 år sedan är nerstängda. Hittade iallafall ett lyriskt årsgammalt inlägg på sittbrunnen.se, Niklas Krantz blogg (här).  Niklas drar sig till minnes ett besök på en flytande båtmässa vid Wasavarvet flera år tidigare, Z-boats hade tagit över produktionen av Z31 efter att det första försöket i Polen hade gått i stå. Med Niklas tillstånd återger jag hela inlägget, som också innehåller Johans programförklaring för hela projektet. De numera nedstängda länkarna i inlägget har jag tagit bort, två bilder förutom vinjetten härovanför har tillkommit.

... "Jag längtar till den perfekta segelbåten

Jag snubblade nästan ner i sittbrunnen från flytbryggan vid Wasavarvet. Det var den coolaste segelbåt jag sett. Med ett spadhantag till roder, helt öppen bak och så låg att man kunde sitta i ruffen och titta ut på vattenytan genom den öppna aktern. Eller ner på sjöbotten i fönstret i durken. Hade hon varit lite större invändigt, hade jag köpt henne vid bryggan.

Snygg och smart. Jag mötte henne på Bråviken något år senare.

Hon seglade  snabbt och smidigt som en jolle och var riggad för att hanteras av en ensamseglare, med självskotande fock och storskotet smidigt undanstoppat på rufftaket.

Det blev inget då, jag köpte en löpandebandtillverkad tysk familjebåt, istället för den skärgårdssmygande skönheten. Men jag längtar fortfarande tillbaka till de små vikarna jag kunde smita in i med min gamla Shark som bara stack 0,96.

Så läste jag en diskussion på ett diskussionsforum, om den perfekta segelbåten. Var det inte så att Z31:an egentligen var den båten. Snabb, smidig, lättseglad.

Men kommersiellt blev det ingen hit. Trots entusiastiska recensioner i båttidningar. Fyra båtar lyckades de bygga i Polen. Billigt men struligt och jobbigt. Fast det fanns fler intresserade tog det stopp. Sagan över, trodde alla.

Så dök hon upp igen vid flytbryggan på Djurgården i höstas.

Nu är det än västgötsk bildelstillverkare som ville hitta ny produktion, som backade upp. Och Backman. Hans. Som konstruerat den lite mindre, men ännu mer avancerade tävlingsbåten Backman 21. Som nu fick bli lillasyster med namnet Z21. Och kanske kommer det en tävlingsversion även av 31:an, om bara ruljansen kommer igång.

Det ryktas en massa om skaparen Johan Larsvall och hans äventyr med båten Puh, som legat till grund för Z31. Så jag mailade och frågade hur det var med det. Och han svarade:

"Jag har ritat några båtar, den första vid tioårsålder, som jag byggde själv och funkade bra...

Tillsammans med Anders Bergmark, skeppsbyggare, har jag ritat en mahognyhavskryssare på 8,5m som gick rätt bra på 70 talet, efter det en båt som heter just 8 1/2, som filmen. Den gjordes ca 20 ex på åttiotalet.

Sen ville jag ta fram en egen båt som bara skulle passa min egna önskemål:

• grundgående för att komma in i grund ytterskärgård.
• lätt och planande
• vacker form och fint material.
• rymlig och praktisk.
• jolle i sittbrunnen.

Det blev Puh, som har skrivits mycket om och som gav många bra placeringar, bl a tre segrar i Augustimånen.

Puh hade fällköl och dubbla roder för att komma in i fina vikar. Byggdes i fanérbakad mahogny på Ekenäs Varv i Bergkvara, en fin möbel med roliga lösningar, bla med styrspak som tar mkt mindre utrymme i sittbrunnen och som ger stor räckvidd i brunnen med hängpinnen.

Jollen låg i sittbrunnsdurken, och genom den öppna häcken kunde den bara vippas ned i vattnet. Med snurran som annars drev hela båten.

Många förundrade ögon undrade vart den kom från.

Intresset för den båten var så pass stort att vi ville pröva lyckan att ta fram en serietillverkad version på konceptet.

Med samma yttermått som Puh; 9,33x 3,30 bad jag CDE-Yachtdesign i Danmark göra skrovlinjer efter att ha prövat deras CDE 850 som gick riktigt fint.

Vi fick ett riskkapital som avgjorde projektstart. Det blev Z31. Vi designade hela båten, med alla sina delar i CAD. Det är säkert det mest CAD-drivna projekt som gjorts: skrov, däck, enkel- och dubbelkrökta glasrutor, peke, inredning, köl, roder, luckor, linfack, you name it. Och allt kunde tas fram via CAD/CAM.

Däcket tog vi ut svängarna på eftersom designen skulle baseras på estetik och funktion. Inte om det var svårt att bygga pluggen. När väl fräsen skulle köra fram däcket så spelade det ingen roll vilken väg den skulle ta, det kostade inte mer att dubbelkröka ytor och lägga in radier där man ville ha.

Den här bilden kan du också klicka på! Spana noga så hittar du kylvattenutsläppet från motorn. Bästa placeringen som innebär att man kan spola av ankaret med den varma vattenstrålen. Foto Johan Granath

Fällkölens mekaniska lösning var det lite pyssel med, eftersom kölbladet i bly skulle hänga under båten och lyftas hydrauliskt. Man vill inte ha in en köl i båten och med fällfunktion kan man bränna över nästan vilka grynnor som helst utan större dramatik. Det är ett ämne i sig.

En bred båt är rymlig, med breda kojer o stor sittbrunn. Och ändå snabb, framförallt när den planar förstås. Kryssegenskaperna fordrar bra stabilitet. Fällköl är svårt att göra en bulb på, eftersom krafterna ökar dramatiskt för hydraulmekanismen. En fast bulbköl ger däremot mycket bra stabilitet. Vi kommer att göra en mindre bulb till fällkölen för ökad stabilitet. Det viktiga är att hålla ned totalvikten för att klara planing i rimliga vindar.

Till och med motorn är lätt, en fyrtaktare från Saildrive, tyst och effektiv som ger fart upp över 7 knop.

Några innovativa lösningar som bidrar till en rolig båt är:

• Peket går att fälla till en stävstege, en liten läckerbit i kolfiber som har köpts som tillbehör till andra båtar.
• Styrningen som tar liten plats i sittbrunnen.
• De dubbla rodren ger bra bett alla register och bara sticker 0,6m.
• Fönster i botten så man kan se kölens position, titta på fiskar och se hur båten ligger mellan stenar. Eller om man tappat något där man ligger kan man kanske se det från "Sill-TV:n", som någon myntade glaset.
• Kombinationen självslående fock, rorkultsplacering nära trimfunktioner på rufftaket, storskot från bommen ned i brunnen, rullfock etc gör båten mycket lätt att sköta på en person.
• Linfack som tar hand om störande haländar från ruffskottet.
• Riktigt glas i dörrar och fönster gör att man slipper repiga ytor.
• Den öppna sittbrunnen ger unik kontakt med vattnet, även inifrån salongen.

Klickbar! Foto Johan Granath

Det är en extremt nöjd kundgrupp som köpt båtarna, en vill byta upp sig till en ny båt med separat toalett.

Hela bygget är gjord i sandwich, som förutom styva paneler ger bra isolering för torr och luktfri inredning."  ...

Skrev Johan. Så nu återstår bara att se om det går att sälja segelbåtar för natur- och skärgårdsälskare, utan att snegla på målgrupper och vinstoptimering. För det är ju ingen Tjörnskuta att segla runt jorden med, knappt ens en Gotlandruntbåt. Inte heller en seglande sommarvilla från kontinenten. Möjligen förstås, en Augustimånebåt. Frågan är – är vi svenskar mogna för det….? Eller är den för bra? "

Niklas Krantz

Men inte heller Zboats fick bärkraft i projektet, formarna blev stående i Skara tills Johan fick kontakt med två nya intressenter.

Nästa inlägg om Z31 har du (här).

Z31

Den här historien började med ett telefonsamtal.

  ... Anders, vad ska jag göra med formarna till Z31? Dom står i Polen. Dom två tyska entusiaster som övertog projektet för några år sen har inte fått fram några båtar. Formarna står och skräpar utomhus på en industritomt i Tuchola, sådär 15 mil söder om Gdansk. Står dom kvar ute under vintern förstörs dom och dessutom står dom ivägen. Ska dom skrotas eller finns det någon som kan vara intresserad? ...

Det var Johan Larsvall som ringde. Min f.d. svåger, vi har känt varandra i sådär 45 år. Under tidigt 70-tal tog vi fram den träbåt som fått ett nytt liv på Gotland och numera också seglar under namnet Piano. Jag kallar henne Träpianot. Klicka på "Silja Lime" i listan t.h. Vi tog fram en plastversion av träbåten, kallad 8½ som tillverkades i en liten serie uppe i Gustafs utanför Borlänge.

Johan hittade så småningom sin professionella hemvist som industridesigner och har företaget Idesign AB, åker du Pågatåg, Norrtåg eller Arlandatåg eller sitter på en välfungerande kontorsstol från Kinnarps så har du fått närkontakt med produkter som är formgivna hos Idesign.

Vad kan man göra med en uppsättning nästan kompletta formar för tillverkning av en 9,44 m lång segelbåt?

Tuchola, Polen december 2014

Inte svårt alls att komma på. Men innan den historien fortsätter är det dags att presentera segelbåten Z31, med skrov ritat av CDE (Danish Marin Design - danskt designteam som också ritat tex HP1030) och med däck, rigg och inredning ritat av Idesign.

Z31 presenterades 2003. Johan hade smält ihop alla sina ideer om den perfekta skärgårdsbåten. Föregångaren till Z31 hette PUH, en kallbakad jolleliknande lika lång båt byggd utanför Kalmar tidigt 90-tal. Med 900 kg centerbord som lyftes med hydraulcylinder så att djupgåendet bara blev 1 meter. Gick in i många skärgårdsvikar ingen varit i efter att dom sålt folkbåten. Ridder-rigg med 30 grader svepta spridare, inget häckstag eller backstag och riggen tålde ändå en gipp i 12 m/s. Johan ritade själv skrovet till PUH, helt enligt principen "ingenting i vägen" under vattnet, dvs så som båtarna ser ut idag. Både jag och Henrik Edman seglade i olika omgångar med ombord under Augustimånen, efter en inledande tredjeplats blev det blev tre totalsegrar. Det var tryggt att segla med centerbord när vi hoppade på stenarna i trakten av Horsten. Speciellt före GPS plotterns tid när vi enbart kunde förlita oss på karta och kompass och de fyrar som var tända för tillfället.

PUH och Z31 har centerbord med trumma monterade helt under skrovet. Johan monterar centerbord på Z31.

PUH blev Z31, med frästa pluggar till skrov däck och inredning, unikt för 12 år sen - idag är det standard. Fyra båtar blev byggda.

På Skota.se skrev Allan F att båten befrämjar "ett visst tunnelseende". Bilderna från Båtagent har jag hittat på nätet.

Stickkoj SB akter bakom toaletten, styvutrymmen BB akter.

Saildrive 280 motor, dvs en konverterad Honda 10 hkr 4-taktare.

Grått skrov är Z31:ornas signum.

Z31 är 9,44 m lång, 3,28 m bred, djupgånde 2,34 m med nedfällt och 0,95 med upphissat 930kg centerbord. Konstruktionsdeplacement 2,65 ton, men de båtar som byggts är tyngre. 31 kvm storsegel och 17 kvm självslående fock. Båten har tusen inbyggda finesser. En fin beskrivning av Z31 hittar du (här).

Ja - vad kan man göra med formarna till den båten?
Nästa inlägg om Z31 har du (här)

Offer för ett segt beroende

"Jag är offer för ett segt beroende"

Det är rubriken på ett pressmeddelande från Jean Pierre Dick, om ni minns så seglade han Vendee Globe för två år sen. Låg på tredje plats efter Francois Gabart i Macif och Armel leCleach i Banque Populaire när hans båt Virbac Paprec tappade kölen söder om Azorerna under slutspurten mot mål. JPD lyckades segla hem båten utan köl efter ett nödstopp på spanska Biscayakusten under ett oväder och blev fyra i mål efter Alex Thomson i Hugo Boss.

Pressmeddelandet i sin helhet (maskinöversatt från franska med några små redaktionella ändringar plus att jag tagit mig lite friheter i formuleringarna):



På tisdagen deltog Jean-Pierre i en Vendée Globe presskonferens inför 2016. Befälhavaren på den framtida IMOCA StMichel-Virbac presenterades av Denis Horeau race director (för Vendee Globe), som en av "favoriterna" i nästa världomsegling solo non-stop. Om 2 år startar JPD sitt fjärde Vendée Globe, skepparen från Nice redogör för sina intryck:

"Jag är offer för ett segt beroende, att leva i denna fantastiska bubbla mellan människan och havet i tre månader. Jag älskar seglingen runt jorden och denna samverkan med naturen under tävlingarna.
Vendée Globe är både en kamp mot elementen och mot mina konkurrenter. Plus att bemästra den teknologiskt avancerade apparat som en IMOCA 60 är. Det är det som får mig att vibrera.

Jag vill återvända 2016 och siktar högt. Detta race är fortfarande magi, det är en stor utmaning!
Jag har den stora förmånen att som partner ha med mig StMichel och Virbac på detta äventyr i Vendée Globe 2016 plus min mångåriga partner Paprec och alla mina sponsorer. Jag tackar dem för att dom är vid min sida. "

En bild från senaste Vendee Globe, JPD hade en skakig tur. Mer om Vendee Globe hittar du på den här bloggen under rubriken just "Vendee Globe" i kolumnen t.h.

Själv ser jag redan fram emot Vendee Globe starten 2016. Att följa dom dagliga direktsändningarna mellan 12.30 - 13 på franska, med en personlig studiokänsla som vida överträffar allt som VOR hittar på i sin teknologiskt kantiga tafflighet. Välfungerande tracker med ordentliga analyser hela tiden. Plus förstås två programledare som jag gärna skulle vilja lära känna lite närmare.

Raymarine e7

Efter många veckors tystnad kommer här ett inlägg. Det handlar om Raymarines plotter e7. Tidigare har jag skrivit flera inlägg om e7:an, klicka på Raymarine i högerspalten så hittar du dom.

Ombord på Piano har jag skottmonterat en e7:a. Första mjukvaran för fyra säsonger sedan var kass, men efter uppdatering i augusti 2011 blev allt frid och fröjd.
Med jämna mellanrum - två per år normalt - kommer det uppdateringar. Men det har alltid varit lite småstrul. Förra året, dvs 2013, tappade touchskärmen sin linjering, jag tryckte på ett ställe och mjukvaran trodde jag tryckte nånannanstans. I våras efter tips från BLUR och Peter G skickade jag e7:an till England för utbyte. När den kom tillbaka fungerade touchfunktionen bra, men KÖG och FÖG (kurs- och fart över grund) visade inte längre rätt. En typisk nogrannhet i FÖG anges till 0,1 knop för många plottrar av andra fabrikat, mina prov med e7:an med förtöjd båt visade FÖG upp till drygt tre knop. I somras kunde jag helt enkelt inte använda e7;an för utvärdering av strömmen, nog så viktigt när jag seglar i det strömmande vattendrag som Öresund är.

Jag har haft en löpande diskussion med Raymarine om det här problemet. Problemet är väl att Raymarine inte utvecklar sina system för kappseglare i Öresund. Målgruppen är uppenbart motorbåtsåkande i USA, där plottern fungerar som central dator för alla tänkabara system som man kan hänga på en båt, tex ekolod, radar, video system, nattseende kikare etc. Och det är såna funktioner som uppdateringarna fylls med.

Den senaste uppdateringen är 12.26, där står ingenting om ökad precision i KÖG och FÖG mätningarna. Tyvärr! Jag har uppfattningen att dom jag pratar med på Raymarine i Sverige är lika bekymrade över detta som jag. Men inte heller deras bekymmer leder nånvart om Lighthouse (som står för programvaran) inte anstränger sig. Jag har påtalat problemet och skickat in all dokumentation om mina mätningar till Raymarine. Om du funderar på att skaffa en Raymarine plotter och har samma krav som jag på en plotter ombord på en kappseglingsbåt så uppmanar jag dig att kontakta Raymarine och kolla läget. Och inte köpa nån gris i nån säck.

Ett kraschat Piano?

Bilden hitta jag via facebook

Nejdå, den här bloggen har inte kraschat, bara lite utsträckt paus, kul att ha mycket att göra. Vi får se vad som händer på projektfronten.

Kolfibermast

År du intresserad av att skaffa en kolfibermast? Kan vara läge att slå våra påsar ihop och importera byggsatser från CST Composites i Australien. Jag ska beställa ny rigg till #26 (det extra skrov jag har liggande som ska uppgraderas till Hansson 31 mkII). Vitsen med att beställa i klump är förstås att fraktkostnaden (ca 20 kSEK med speditionsavgifter) kan delas på flera. Flera master beställda samtidigt ger högre rabatt. CST hjälper till med dimensioneringen och plockar ihop ett paket till varje enskild båt.

I ett byggsatspaket ingår maströret i tre delar där den översta är konad 1,4 meter, skarvhylsor invändigt, förstärkning för däcksgenomgången, spridarprofiler, bom och mastliksskena i Aluminium. Allt levererat i fyra st 6 m långa 150 mm PVC rör som skydd. Maströret förstärks vid förliksfästet genom 0,5 mm extra lindning. Maströr och innerhylsor limmas ihop med epoxi, mastliksskenan limmas med Metakrylatlim.

Selden eller John Mast beslag i rostfritt eller Al till blocktrissor, hakplåtar, bom- och kickfäste fungerar bra. Alla skruvade eller popnitade beslag måste ha plåtar på insidan av röret (lätt att få dit). Vill du ha exklusiva limmade kolfiberfästen till bom och kick från CST blir det lite dyrare. Masttoppbeslaget köper man bäst från Ceilidh i Holland. Spridarna fäster man med fastlaminerade spridarbalkar som går rakt genom kolröret. Har du en Al rigg kan du återanvända spridare och bom och stående rigg, då sparar du pengar. Maströret måste lackas med 2-komponents polyuretanlack eftersom epoxi inte klarar UV strålning.

Jag är gärna behjälplig med råd och kan också bygga ihop kolmasten åt dig,

Hör av dig snarast till mig via kommentarsfältet med frågor och om du är intresserad (tex om du vill ha offert - speca i så fall vad du vill ha med så plockar jag ihop ett paketpris med delar från flera leverantörer). Ordern går iväg snart!

Orsaken till att jag väljer CST istället för Ceilidh i Holland, som gör lika bra byggsatser är att enbart CST har den profil som passar #26. Ceilidhs profilprogram är för glest.

Länkar: CST (här) och Ceilidh (här). Till Piano har jag 142 Series D-Elliptical profilen med reducerad väggtjocklek (minskad från 3,3 till 3 mm), men väljer 134 profilen till #26 för att kunna böja masten lättare. Till Cheetah30 (klicka på Cheetah i kolumnen till höger) valde vi Ceilidhs 3section 20 som är identisk med den Sparcraftprofil i Al som satt på båten tidigare (Al masten som knäcktes på MBBR 2012 efter att röstjärnet kollapsat).

Om Ceilidh har en profil som passar din båt, är det ide att köpa därifrån, fraktkostnaden blir klart lägre. Är vi flera som köper från CST blir fraktkostnaden per byggsats ungefär samma som en mast från Ceilidh.

Köl säljes billigt

Det blir allt längre uppehåll mellan blogginläggen. Vi får se om dom enstaka inlägg som kommer nuförtiden är dödsryckningar eller om jag bara pustar ut. När seglingen slutar finns så mycket annat att ta tag i. För att få ihop pengar till alla märkliga segelbåtsprojekt tex.

Piano är inne under tak och står och torkar. Det andra projektet, skrov #26 som det ska bli nåt av jobbar vi också med så sakteliga. Större delen av inredningen är borta - endast kojbottnarna är kvar, ca 100 kg pentry och toalett är slängt på skroten. Den nya kölen ska väga ca 1000 kg istället för Pianos 1350 kg, teoretiskt kan det alltså sluta med en båt som är nästan 400 kg lättare (lite inredning måste ju in), dvs 2700 kg istället för Pianos 3100 kg. Hansson 31 har ett ganska smalt skrov, undrar hur en sån båt skulle segla? Kommer båten att plana? Är det gennaker som gäller?

Jag har orginalkölen till #26 stående. Letar du efter en bulbköl kan du få den billigt (=skrotvärdet). Ett ton 3% antimonlegerat bly. Kölbladet är byggt med skal av vakuminjicerad vinylester som sen är fyllt med vinylester och glasfiberspill, med 12 st 20 mm kölbultar hela vägen nerifrån bulben. Kölen passar förstås bäst till en Hansson 31 men allt är möjligt för den händige. Det finns många bilder på kölen i den här bloggen, klicka på köl i kolumnen till höger och bläddra så hittar du snart en bra bild. Skriv ett svar i kommentarsfältet om du är intresserad.

Jag funderade ett tag på att rensa bort glasfiberfenan (den nya ska bli djupare och smalare) och fräsa ner bulbens ovan- och undersida så att vikten blir 800 kg, men efter lite diskussioner med Bosse Fransson som hottat sin Dynamic 35 enades vi om att det projektet blir dyrare och tar längre tid än att bygga en helt ny köl baserad på en lika dan bulb som Bosse har, den väger 750 kg och med djupgåendet 2,1 m blir det rätande momentet samma som orginalkölen till #26 som sticker 1,75 m.

Jag får lite frågor om kölar, både nyritade som ska monteras på skrov med några år på nacken och dels hur kölar med enkla medel kan modifieras för att båten ska bli snabbare. En ny prestandaköl blir dyr, typ uppåt 100 tusen beroende på vikt, för dom flesta inget alternativ så det är klart att man väljer att fixa sin gamla. Det kostar ju inte heller högre mättal.

Jag får också enstaka förfrågningar om att låna min 6-tonsvåg för båtvägning. Varsågod och hämta, min assistans ingår säger jag men ingen kommer. Trots allt är det få som prioriterar att få till ett korrekt mättal.

Fukt i skrovet?

Båten åkte upp tidigt med tanke på att jag ska hinna epoxibehandla skrovet innan kylan kommer. Men vilken epoxi är bäst? Har provat ganska många fabrikat genom åren. För det mesta har det blivit Hempels Light Primer, en lösningsmedelsbaserad epoxigrund som har den stora fördelen att den säljs i småförpackningar. Det har varit perfekt att blanda till en 370 ml burk utan att behöva mäta upp bas och härdare. Bara hälla ihop innehållet i två burkar. Lite dyrare - javisst men praktiskt.
Men den här gången skiftar jag till IJMOPOX som är epoxigrund i Double Coat programmet. Erfarenheten från förra året då jag provade både IJMOPOX till friborden och Nautix P1 primer till kölen för att få vidhäftning till A4 Tspeed bottenfärgen var positiv. Mer lättarbetade färger (nästan som vaniljkräm) än både Biltema, Interprotect och Light Primer. Nautix färgen blir dyr eftersom den måste specialimporteras från Frankrike och IJMOPOX bara lite dyrare än andra alternativ som finns härhemma.
Ringde Hedbergs Industri AB i Kungshamn (här) och beställde för att komma igång så snabbt som möjligt. Fick rådet att fuktmäta skrovet innan jag började lägga på färg, skrovet måste vara torrt för att färgen ska sitta kvar ordentligt. Med i leveransen kom en fukt mätare på lån. VC17 på skrovet och bottenfärg på kölens SB sida hade vi slipat bort när båten stod på land i Viken.

Främre delen av friborden ca 1 meter från förstäven målades om med Double Coat i våras. VC17 rollade vi direkt på gelcoaten precis som vi gjort alla (tre) år tidigare. Kölfenan är uppbyggd av ett vakuuminjicerat vinylesterskal som är fyllt med vinylester där vi proppat ner glasfiberspill från varvets skrotlåda. Vinylester härdar betydligt långsammare än vanlig polyester så vi hann proppa ner ganska ordentligt. Men költjockleken krympte eftersom härdningen sker med volymminskning och kölen blev både tunnare och tappade den fina form som skalen hade. Spacklade upp formen igen med med PP100 (polyesterspackel i Plastic Padding serien)

Fram med fuktmätaren och provade på fribord och skrov under  vattnet.

Fribord och skrov är helt OK, fuktmätaren visar grönt!

Hade provat hemma på lite olika material. Tryckimpregnerad trall efter en regnnatt visar 100%, mätaren ger väldigt tydligt svar.

Fuktig köl!

Mätningen av kölen avslöjade en riktigt fuktig yta. Sannolikt beror det på att jag använt fel slags spackel när jag skulle korrigera kölbladet som blivit tunnare och tom tom blivit småbuckligt pga krympet då den Vinylester vi hällde ner härdade. Det är ju enkelt att använda Plastic Padding eller Biltema spackel. Härdar snabbt och det går fort att bygga upp en bra yta. Jag använde PP100, ett riktigt lättarbetat och lättslipat karosserispackel. Men fyllmedlet i polyesterspackel suger upp vatten och uppenbart har jag tidigare inte lagt på tillräckligt många lager epoxi utanpå för att få det vattentätt. I våras la vi bara på ett lager P1 epoxigrund med det enda syftet att få ordentlig vidhäftning till bottenfärgen. Vi borde lagt på 3 - 4 lager.
Dags att avfukta kölbladet!

Drivin' new lanes

Det är sju km från Viken till Ingelsträde, valde att bogsera Piano på sin trailer en tidig söndagmorgon. Hade rekat flera gånger för att kolla att vi skulle kunna komma fram överallt. Två uppförslut och en vägbula! Första uppförslutet direkt efter hamnen i Viken gick bra!

Väl ute ur Viken, har passerat väg 111 och andra uppförslutet (över bron över 111) och har passerat Rågången (avtagsvägen till Vikentomater), hyggligt bra fart

Kör rakt ut i ingenmansland med betfält runtomkring. Paus för att spänna stöttorna!

Drygt 7 km senare.

Framme (med bara lite förskjutning i lasten).

Kallförvaring i renstädad och välskött lokal. Kostar 250 kr/kvm

Piano i vinterviste! Kommer att dela husrum med en snipa, fyra husbilar och några mersor.

På land och VC17

Inte längre Höganäs, numera är Viken hemmahamn. Bättre mastkran och kranbilen kan lyfta lika bra där som i Höganäs. Mastpromenaden gick den här gången efter nya vägar och masten ligger i trädgården. Tog upp båten några dagar innan Byxelkroken. Vid lyftet innan 2mannaseglingen Helsingborg - Helsingör TOR upptäckte vi små blåsor i gelcoaten under bottenfärgen. Vinylester ska ju vara immunt mot plastpest men det såg skumt ut. Lika bra att göra en ordentlig epoxibehandling i vinter.

Slipade först med 120 papper i högvarvig Makita maskin. Därefter med 120 Abranet. Det gäller att inte överslipa så att man tappar formen i den ganska mjuka gelcoaten. Rodret är avplockat, efter att ha seglat Bosse Franssons Dynamic 35 med det nya roder han gjort inser jag att det är läge att byta Pianos roder. Får se vad som då händer med SRS mättalet.

Skuggan avslöjar att skrovformen inte är perfekt harmonisk. Syns bättre på första bilden. Ännu mer vinterjobb! Klicka på bilderna så blir dom större.

Martin gjorde skrovjobbet. I bakgrunden fixar Fredrik Rege med en av WBS klubb C55:or. Dom ska vi använda på WBS Gran Prix segling nästa helg.

Jag blir inte klok på VC17. Det är inte alls samma färg som för några år sedan. Då var det en utpräglad tunnfilmsfärg som man enkelt kunde spola bort med högtryckstvätten eller som snudd på ramlade av spontant när jag startade slipmaskinen. Jag gillade den färgen, det var lätt att polera upp den med tidningspapper eller 1000/2000 papper. Och den byggde inte upp några tjocka skikt. Jag har haft ett lager VC17 inköpt för många år sen som tog slut förra säsongen. Köpte i år blå VC17 som har visat sig vara som vilken hård bottenfärg som helst. Svår att få fin yta på och när man ska slipa bort den så är bottenfärgen hårdare än gelcoaten under och då tappar man lätt formen på botten. Så fort man får bort bottenfärgen i ett område så slipar man gropar i gelcoaten. Det gäller att slipa försiktigt i flera steg.

Spår av en alltför brutal högtryckstvätt av kölen.Dom vita fläckarna är 2/3 mm i diameter och är kratrar ner till epoxigrunden.

 Vi högtryckstvättade kölen alldeles för brutalt. Köl och roder är målade med först Nautix A4 Tspeed vit och ovanpå det A9 Tspeed Flou, den orange fluorescerande bottenfärgen som används på alla häftiga stora snabbseglare (Nautix hemsida här). Kratrarna har gått igenom båda bottenfärgerna ner till epoxigrundfärgen. Det gick inte att slipa bort bottenfärgerna med maskin (Abranet 120) pga att den oranga färgen är för glatt. Slippappret gled bara ovanpå ytan. Det var bara att ta fram vattenslippapper men det blev samma problem här, bottenfärgerna är så hårda att det var lätt att slipa facetter i epoxigrundfärgen. I vinter får jag bygga upp kölformen igen. Det här problemet kommer att kvarstå så länge jag använder epoxigrundfärg med mjukt fyllmedel i kombination med hård bottenfärg. Den hårda bottenfärgen räcker ju inte för evigt, den måste ju slipas lite varje år för att få fram en fräsch anitifoulingyta. Och så småningom har man slipat igenom det skikt man har. Alternativet att bygga på mer och mer färg vill jag undvika.

Undersidan av bulben målades med vit A4 Tspeed vid lyftet innan Bohusracet. Betydligt färre kratrar på BB sidan (vi blev försiktigare när vi såg vad som hände SB sidan).

Vattenslipad kölsida. Den mörka randen framtill parallell med framkanten är facettslipning och en följd av mjuk grundfärg - använde Nautix PE, den var fantastisk att rolla, lyser fram som krämvita områden. De blåvita (? - jag är färgblind) områderna är A4 Tspeed.

Jag hoppas kunna hitta en bottenfärg med samma kvaliteer som "den gamla" VC17. Tacksam för tips om detta!

I morgon bitti, när trafiken en söndagsmorgon är minimal bär det av mot Ingelsträde och Pianos nya vinteride. Blev helt enkelt utkörd ur den fina lokal som varit Pianos vinterförvar tidigare.

Kappsegling i Norra Öresund

Min Hansson 31 Piano har Viken som hemmahamn, vi har 7 NM till Helsingborgs Yacht Club i Helsingborgs norra hamn,  ytterligare 5 NM till Råå. Till Limhamn och Lomma är det 36 NM. Till Göteborgs skärgård är det drygt 90 NM. Vi kappseglar gärna, har för det mesta inga problem att hitta bra besättning (det blir väl så när det går riktigt bra). Men transporterna blir långa och alla har inte hur mycket tid som helst. Så vi seglar vad vi kan i närområdet och här är det faktiskt viktigast att kunna bemästra strömsegling. En Öresundsseglare blir sällan riktigt bra på lättvind, är det lätt så handlar det ännu mer om att kunna utnyttja strömmen. Bättre än konkurrenterna. Är det kappsegling? Klart det är kappsegling. I Youtubeåldern hittar man klipp om märkliga kappseglingar jorden runt, överallt där man kan segla kappseglas det.

Mina racerapporter handlar ofta om hur Piano tråcklar sig igenom svåra strömlägen. Det blir så eftersom jag uppfattar att det är där racen avgörs. Men är det kappsegling? Vad skulle kappsegling egentligen vara?

Ibland får jag gliringar som går ut på att SRS segling inte är på riktigt - kom igen när du mätt in båten i ORCi. Vad skulle skilja SRS och ORCi segling? Det finns åtminstone en viktig punkt:
ORCi seglare har en mer seriös inställning till sin båt.

1. Kommer alltid till start (tror jag) med ordentligt rengjord botten.
2. Har lagt ner mycket jobb på att få köl och roder iordning.
3. Segel i kappseglingsskick.
4. Har lagt ner tid på att träna ihop besättningen.

Det är väl så enkelt att om man missar dom tre första punkterna, så är risken stor att man blir efter. Inget glid. Båtar med slem eller ännu värre beväxtning i botten blir helt enkelt efter och - speciellt i slutet av säsongen - har vi en tydlig uppdelning i seglingens A- och B-lag. Att vi i Piano är lyckosamma på kappseglingsbanan ser jag mest som att vi (för det mesta) har ordning på båten. Vi kom till start på Saltholm Runt i slutet av augusti och där blev vi efter. Pga slem på köl och roder. Så småningom bröt vi seglingen men det var av ett annat skäl.

Mini 650 med blank botten. Svängkölen är insvept i papper under sprutmålningen! Bilden hittade jag på facebook

På Bohusracet är motståndet mycket tuffare, alla som siktar på framskjutna placeringar har gjort ren botten. Jag återkommer ofta till detta: gör ren botten! No mercy om du vill att båten ska gå och kännas bra. Även om du tycker att - mina segel är halvdana, det lönar sig inte - så gör det alltid skillnad!

Men tillbaka till frågan om vad kappsegling egentligen skulle vara. Läser på facebook om Patrik Forsgren som kör speedträning utanför Sandhamn med sin First 36.7, det gäller att ha sina polardiagram fullständigt i ordning. Alla segelbyten bestäms av AWA och vindstyrka, att hela tiden ligga på precis målfart. Det är säkert ett fascinerande sätt att segla, kräver minutiös koll och en besättning som vet precis vad varje person ska göra. Speedsegling och att läsa vinden. Plus förstås den taktik som krävs när det är många båtar på banan. Piano har tre segel, fock på rulle, stor förstås och spinnaker. Enda tillfället vi får beslutsångest är på halvvindarna där vi hur många gånger som helst har försökt få till vår plana spinnaker. Men nu kommit på att den väldigt sällan gör någon nytta, bättre vänta tills vi kan bära den stora. Piano har plotter och men i övrigt inga instrument. Hur seglar vi? Kryssen från Helsingör söderöver på 2mannaseglingen från Helsingborg för några veckor sedan var stökig. Vinden varierade mellan 3 - 5 m/s, vågskvalp och strömfåror. Inte för att jag egentligen kan förklara varför och hur men vi trimmade focken hela tiden på känsla och att det måste vara driv. Telltales bar hela tiden som dom skulle, men ibland skulle det bara vara mer genomströmning, ibland kunde vi stänga spalten mer. Skotvagnen till storen åkte upp och ner i takt med fockskotningen.

Skulle kappseglingen bli roligare om vi mätte in i ORCi? Sannolikt mindre startfält men större motstånd. Det sista vore en stor fördel. Till dom tidiga SRS seglingarna i Öresund, dvs Lomma i början av maj och Kullaseglingen från Helsingborg i början av juni kommer båtarna i bättre trim och då blir också motståndet större. Är det värt en tusenlapp att lyfta båten och tvätta av botten? Känner man någon med grodmansutrustning? Kjell W i Helsingborg som seglar First 35 Maria har utvecklat en borste som han kan tvätta skrovet med, köl och roder dyker han för att tvätta. Piano har centrumlyft och kranbilen lyfter enkelt, brukar ta en halvtimme totalt att fixa botten.

För att runda av det hela: Nej det blir inget ORCi mätbrev för Piano. Jag önskar och hoppas att många andra båtar också orkar lägga ner det arbete som krävs för att hålla framförallt botten ren så att SRS segling blir vassare. Som jag uppfattar det är SRS regeln i princip lika rättvis som ORCi och ger möjlighet för många fler båtar att slåss i toppen. Entyp innebär roligare segling, men då måste jag vara borta från min icke seglande familj alltför mycket. Det är också orsaken till att min aktionsradie är ganska liten.

Byxelkroken 2014

I helgen seglade jag Byxelkroken med Bosse Franssons kölmodifierade Dynamic 35 Existens. (Klicka på Dynamic 35 i kolumnen t.h. så kan du läsa hur han gjorde modifieringen). Med ombord var också Torbjörn Karlsson, som seglat med Bosse i många år och Bosse Bergqvist. På torsdagen hade Bosse tagit upp båten och polerat botten. På fredagen gick vi ut på Lusärnafjärden och provade den sprillans nya gennakern från Gransegel.

Byxelkroken är en tvådagars kappsegling. Start Västervik och mål i Byxelkrok på Öland på lördagen. På söndagen seglar man tillbaka. Banlängden är 31 NM, varav drygt hälften inomskärs utefter farleden, bansträckningen är ordentligt definierad så det handlar inte om att segla som man vill mellan öarna. Överfarten från Vinö Bredhäll (sista skäret i skärgården) till Byxelkrok är ca 12 NM.
Det var min första Byxelkrok, har läst mycket om tidigare Byxelkrokar i allt mellan alldeles för mycket till nästan ingen vind alls. Årets upplaga hörde till den senare kategorin, dvs riktigt stilla väder. Första start skulle gå kl åtta (javisst - på morgonen) vid Skansholmen i södra änden av Lusärnafjärden SO Västervik. Men då och där fanns ingen vind. Skott och Apan, och ett SMS med besked om att starten var utflyttad. Ett lämmeltåg med båtar ger sig iväg mot Vinö Bredhäll 15 NM bort.

5 knop och inga vågor!

Första start kommer iväg 14.20, drygt sex timmar efter utsatt tid.Klass 7 startar en timme senare

Vi får vänta många timmar. Vår start går 15.20, kryss mot Öland i 2 - 3 m/s. Bosse hade inte stora förväntningar på kryssen med den lilla fock som han har. Men vi vrider och vänder på skotningen och halsar upp med några schackel så att skotvinklarna stämmer. Både X35 Xperia och IMX40 Foxy Lady glider sakta sakta ifrån oss. Vinden ligger i stråk och farten varierar mellan 3 till drygt 5 knop. Väderprognosen har sagt SO vridande mot Syd, men det känns som att vinden är stabilare mitt i banan så vi följer inte majoriteten som går på ett BB slag söderut.

Starten har gått. IMX40 Foxy Lady glider sakta över oss i lovart

Seapilot i paddan är en riktigt god vän. Många båtar har AIS ombord och vi kan följa konkurrenternas både kurser och fart.

AIS blir ett effektivt taktiskt vapen. Foxy Lady har gått längre söderöver och AIS signalen avslöjar att hela gruppen söderut har tappat fart. Foxy Lady's fart ser du i den vita rutan. Vår fart i den översta raden.

Xperia går 5,7 knop, vår fart är 5,3 knop, det var tydliga lokala vindstråk. Här får vi ett ordentligt lyft när vi seglar BB halsar och kör över större delen av fältet.

Code zero (som Gransegel kallar Screacher) klarade oss igenom lättvindarna.

Totalsegraren X35 Xperia ligger några hundra meter före oss vid inseglingen mot gatebojen norr om Byxelkroks hamn

Inte dom vassate kryssvinklarna, men det gäller att hålla fart. Gateboj nedtill lite t.h. om bildens mitt.

Vi närmar oss gate märket och vinden börjar doja ur. Xperia har rundat som första båt och gör här 2,4 knop

16,3 grader i vattnet och en disig solnedgång

Bosse F, Torbjörn K och Bosse B. Idel glada miner, 2ndra plats totalt och i klass 7, vi låg 3 seglingsminuter bakom Xperia efter första dan

En sammanfattning av lördagen: Start Vinö Bredhäll upp till vänster, mål Byxelkrok ner till höger. Väderrapporten sa SO vridande mot Syd. Större delen av fältet låg SV om oss. Vi låg kvar lite avvaktande i mittfåran. Vid blå pil kommer ett vrid mot Nord och vi lyfter förbi hela fältet. Vid röd pil återställs ordningen när vinden vrider tillbaka till SO. Vi sätter code zero men kryssvinklarna ser hyggligt bra ut ändå!

Vi blyar oss upp över mållinjen i nästan ingen fart alls och slår X332 Inga G med en sekund.

Vi gick i mål 18.57 efter 3 timmar och 27 minuters segling. Bar upp packningen till Byxelkroks Gästhem och sen flinade vi åt alla vi såg. Andra plats med en oprövad båt! Bosse har gjort ett mästerverk av sin Dynamic 35. Ett gynnsamt vindvrid hjälpte oss på traven, men båten går fint. Och är en dröm att styra. En 110% kryssfock skulle sitta bra, då skulle vi nog kunna hålla både IMX40 och X35 på lätta kryssar.
Vi avslutade kvällen på Marinan Bar & Kök. En sån kväll smakar allt hur gott som helst! Sov som stockar.
Söndag morgon och dags att segla tillbaka. Men först är det skepparmöte. All information skickas ut som SMS och först ska det vara prisutdelning. Många nyttopriser, ettan, tvåan och trean får plocka till sig från varsitt bord. Det är uppenbart att det är lördagsetappen som är den "riktiga" Byxelkroken. Det som blir kvar på prisborden delar man sen ut som priser för totalresultatet.

Söndagsmorgon

På söndagsmorgonen är det regndis. Laddar med frukost och matsäcksmackor. Vinden är stabilare än på lördagen, men starten blir ändå inflyttad till skärgården. Dieselfiltret satte igen på lördagen, så vi får bogsering tillbaka. 25 NM med 4,5 knops fart, sen vänta en timme på alla som startar före. Det blir en kort bana - en timmes undanvindssegling. Bosse har konverterat Existens till gennakerbåt och det blir ett tufft race i 5/6/7 m/s. Vi håller fart med Xperia och går ifrån Foxy Lady. Men hamnar i ett vindhål och blir slagna av Xperia med 15 sekunder beräknad tid, motsvarar 12 sekunder seglad tid.

Efter målgången kom regnet, vi fick en extratimme kryss i ösregn in till Västervik, Bosse F och Torbjörn tog hand om en båt som var både blöt och rörig, Bosse B och jag satte oss i bilen, jag hoppade av i Nässjö, väntade en extratimme på försenat tåg, kom till Helsingborg efter att alla bussar kört in i sina garage. En riktigt fin seglingshelg blev det

Resultaten hittar du (här)!

Bosse F

Söndag morgon - motorgång tillbaka mot fastlandet