Är 40 minuter en lång tid?

Är 40 minuter länge? För 25 år sen var det ett varv på en Hellerupbana med Expressen. Ett race var 2 och en halvt varv och tog ungefär 2 timmar. Idag är ett ExpressSMrace avklarat på 40 minuter. 40  minuter har gått från att vara 40% till 100%.

Varannan dag vid 7-tiden (på morgonen) åker jag till Friskis & Svettis. Ingen rusning, vi är ett tiotal jämnåriga som kör distanskondition. På löpband, på spinningcyklar, i indoor walking maskiner. Spinning är mest populärt, själv väljer jag indoor walking, IW. Passar min kropp bäst, både armar och ben får utrymme att släppa loss. När jag läser om konditionsträning är uppfattningen enstämmig, det är intervallträning som snabbast ger resultat, dvs snabbast bygger upp kondition. Men min hjärtläkare har rått mig att satsa på distans stället.

Kondition handlar om syreupptagning i lungorna, hjärtats förmåga att pumpa runt blodet och musklernas förmåga att ta hand om det syre som kommer med blodet via artärerna från hjärtat. En viktig del i detta är också att hjärtat själv, som den kraftfulla muskel det är, ska kunna syrsättas. Alla dessa tre delar samverkar till just kondition.

Blodflödet från hjärtat bestäms av hjärtvolym gånger puls, anges i minutliter tex. Hjärtvolymen är inte mycket att göra åt, konditionsträning ökar inte hjärtvolymen. Inte heller pulsen, vi har alla en maxpuls. Med stigande ålder sjunker maxpulsen, själv är jag nere på 145, enkelt att räkna ut enligt formeln 220 minus ålder. 220 minus 75 är 145. Jag har - på direkt uppmaning av min hjärtläkare - avstått från att försöka mäta min maxpuls. Det bästa sättet att göra detta är annars att ge max dom sista 20 sekunderna i ett träningspass och se var man hamnar. Men jag tror det stämmer ganska bra. För 10 år sen vågade jag mig på såna experiment och hamnade en bra bit över vad formeln anger men nu tror jag den stämmer.

Konditionsträning påverkar vare sig hjärtvolymen eller maxpulsen. Som tur var finns det en tredje komponent man kan påverka. Musklernas (inklusive hjärtats) syreupptagningsförmåga. Efter en lagom hård konditionsträning sker en tillväxt av kapillärerna runt musklerna och kontaktytan mellan muskelvävnad och blodflöde ökar. I mitt fall, där kapillärerna runt hjärtmuskeln var förträngda av plack (åderförkalkning) är jag förstås mest ute efter att nya kapillärer som försörjer hjärtmuskeln ska bildas. På köpet får jag också kapillärtillväxt överallt.

40 minuter konditionsträning varannan dag. Är det länge? Börjar tex 07:10, slut 07:50. Numera hinner det precis börja innan passet är över. Efter 15 minuter kan jag tänka "oj vad mycket det är kvar", men så funderar jag över hur spinnakerbommen ska hanteras i hårdvind och plötsligt är det 12 minuter kvar. Efter ca 80 pass sedan oktober förra året har mina konditionsträningspass blivit närmast meditativa. Dom hade sannolikt inte gett den känslan om jag inte hade följt min hjärtläkares stränga rekommendation att inte överstiga 80% av maxpulsen, dvs ca 120 slag/minut. Jag svettas men känner ingen blodsmak i munnen.

Efter konditionspasset vidtager styrkepasset, målet är att kunna klättra upp i riggen utan båtmansstol och att hissa segel utan hjälp av winsch. Det sista klarade jag redan förra året, men i år ska det gå dubbelt så fort. Uppriktigt sagt tänker jag inte testa det första målet - klättra upp i riggen - i verkligheten. Det handlar egentligen om att jag ska klara lyfta mig själv 3 x 8 gånger, ungefär som att klättra upp i riggen enbart med armarna.

Det sista momentet är balans. Intensiv balansträning ger resultat. Väl i segelbåten är det balansövningar hela tiden. Men hur ska jag sköta konditionsträningen i sommar?

Varifrån kom all sand?

Solen skiner från en nästan klarblå himmel, några grader varmt, tar en tur till hamnen.

Isskorpa i hamnens inre del, allt är blekt i skarp marssol, ett fåtal båtar har legat i hela vintern.

Huset vi inte köpte

Vandrar ut på bryggan, Piano har sin plats längst ut längst bort. Det är en bra plats, iallafall var en bra plats. Den första plats man möter när man angör hamnen, brett mellan stolparna. Men förra året kände vi att kölen skrapar i botten. Inget dramatiskt, ganska snällt, det är fluffig sand med lite inslag av bottenväxter och det är nog så att kölens ständiga rörelse sopar rent när för mycket sediment hamnar där. Piano sticker 1,76 m, grannbåten, en Luffe 4004 med 2,1 m djupgående, hade ofta bottenkontakt. Lutar då lite grand, rör sig inte alls som en båt ska röra sig.

Pianos plats, Pianos stolpar. Några dm djupt vatten.

 Går runt i hamnen och inspekterar bottendjup. Pianos plats verkar extra utsatt för uppgrundning. Mycket sand har förts in i vinter. Blir inget problem i år eftersom  jag lämnar hamnen några dar efter 1sta Maj. Och återkommer i slutet av september.

Tyvärr är det ju inte bara att ringa efter ett mudderverk och rensa lite grand. Ansökan görs till Länsstyrelsen och en miljökonsekvensutredning ska bifogas ansökan. Hamnen är muddrad tidigare, alla hamnar utefter Skånska kusten måste muddras med jämna mellanrum, sanddriften är stor.

Självlysande

En Figaro 2 fladdrade förbi i FB flödet. Folierad istället för sprutlackerad.

Foliering pågår

Med bortskuren rak nederkant blev det iallafall nästan snyggt. Den fluorescerande gula färgen i kölens framkant är Nautix A9T.speed (här). För några år sen målade jag köl och roder med samma typ av färg, då i orange kulör. Säkert supersnabb färg - om man håller den ren. Men det var mer slem än på resten av botten som var målad med grå A4T.speed (här).

Kölens framkant syns bättre i förra bilden!

I reklamen för A9T.speed anges fördelarna med fluorescerande färg: Lättare att hitta kapsejsade båtar och man kan enkelt kolla om nåt har fastnat på kölen.

"Nautix A9T.SpeedTM is fluorescent hard matrix antifouling especially recommended for keel and rudder of regatta-boats. 
This fluorescent paint is very helpful for coastguard to localize capsized boats. Some yacht class rules impose it to competitors. It helps for keel and rudder inspection during races (plastic bags, ropes, nets…). 
Formulation is optimized to resist to friction wear due to fishing ropes, cavitation ..."

Nåt hemligt bra måste det vara med färgen eftersom - såvitt jag vet - nästan alla framstående franska havskappseglare använder den. En gång har Piano fastnat i en fiskelina, tog mig 20 minuter att ta mig loss och det blev ett jack i kölens framkant nere vid bulben. Tror inte det hade hjälpt med den här färgen. Får se om jag provar den nästa år (igen).

Ett fruset Piano

Fick ett SMS från Roger på Glanex:

"Båten är utkörd, står på bakgården och är ansluten till el. Räknar med att kunna ta in den igen i början av nästa vecka.
Roger"

Andra jobb kom emellan, hann du spruta nånting frågade jag.

"Botten har fått ett första lager i måndags. "

På vänt i Mörarp

Läckert med sprutmålade båtar

En bild på sprutlackerad båt fladdrade förbi på FB. Öppnade länken och hittade ett galleri med blänkande franska båtar. Först i raden en mini Mach 650:

Videon visar hur sprutmålningen gjordes. Märkligt nog sprutad i flera moment, ingen foliering här.

Några fler vackra bilder, först Figaro 2 - två olika:

Sannolikt folierad?

Här på samma bild

Till sist en riktig mini 650 trubbnos:

Funkier Than a Mosquito's Tweeter

Så har (äntligen?) kylan kommit till min del av Skåne, vattenhinken i hönsgården fryser, Anna och Gudrun (hönsen alltså) kan inte längre krafsa i jorden. Piano står inne hos Glanex, slipning pågår.

Roger känner på gelcoat, grått är epoxy med ljusare epoxy över.
Mikael med Festomaskin och 180 papper från Mirka.

Några små fläckar Nautix grå bottenfärg kvar att slipa bort.

Roger åkte och hämtade Hempel Light Primer, en epoxygrundfärg med lösningsmedel så god som nån. Sprutar 3 lager nästa vecka, sen åker Piano ut i kylan ett tag då andra jobb måste emellan. Deadline är sista mars, så jag känner mig lugn.

Rubriken på det här inlägget är titeln på inledningslåten i min nya låtlista på F&S, med Nina Simone.

Inga rörliga bilder, men ruskigt sväng. Avslutningslåten (efter 38 minuter) i låtlistan är Hallelujah med Leonard Cohen. Funkar riktigt bra när jag trampar IW maskin i dubbelt tempo.

Nerräkningen bara tuggar på. 105 dagar kvar!

Vita fingrar

Det är en lite udda känsla att bara komma och titta och inte göra själv. Körde ut till Mörarp och Glanex för att se hur det går med i första hand slipjobbet på Piano. Tar mig 22 minuter från Viken. Lyfte upp presenningen ovanpå ryggåsen.

SBsidan under vattenlinjen akter om bakre stöttan var slipad. Ett litet steg iallafall. Blir nog många besök innan jobbet är klart.

Filler mellan köl och skrov syntes dåligt i bilden i förra inlägget. Här är lite bättre bild:

Limmade in en bit formskuret glasfiberlaminat i kölens bakkant som stöd för spacklingen.

Fribordsjobbet i våras blev ett riktigt klantjobb. Gjordes i en hast för att överhuvudtaget få till lite segling.

Ojämt, buckligt. Rulla Ijssel double-coat utomhus i varmt blåsigt
sommarväder är inget att rekommendera. Roger ska fixa detta,
spackling och långklotsslipning plus förstås sprutlackering.

Vita fingrar. Behöver bara gå från bilen några meter till Rogers
verkstad i snålblåst för att tappa känseln i fingrarna.

Högkonjunktur

Högkonjunktur innebär att ingen har tid med nåt. Iallafall småkunder som vill ha hjälp av små företag som i huvudsak tjänar pengar på jobb åt stora kunder. Orderböckerna är smällfulla, övertiden massiv.

Men nu har iallafall Glanex lyckats hitta ett fönster i sin tidsplanering, Piano står inomhus för att torka sedan i fredags och slutslipningen börjar imorgon måndag.

Orkade slipa BB sidan innan krafterna tröt och fingrarna blev vita.

Grovspacklad filler mellan köl och skrov.

Vita fingrar tillåter mig inte längre att jobba med vibrerande verktyg. Roger finspacklar filler mellan köl och skrov, jag hann grovspackla innan kylan kom i höstas (kyla och kyla förresten, ännu har SMHI-vintern inte kommit till SV Skåne). Fillerradien ska öka från ingenting fram till ca 50 mm bak. Jag har valt att inte ha filler fram. Många moderna båtar har detta, inspirerade av Vacanti (här).

Fig.2 i Vacantis .pdf-dokument.

Jag är väl ganska tjurig, men så länge jag inte har sett data från jämförelser med och utan Vacanti-filler så hoppar jag över framkantsvarianten. Filler i bakkanten la jag till efter långa diskussioner med Thomas Wiberg och efter att jag lusläst Principles of Yacht Design. Flygplan har filler mellan vingen och flygkropp, men jämförelsen håller inte helt då flygplansvingar alltid är tryckbelastade från undersidan (frånsett stuntplan förstås som stundtals flyger uppochner). En segelbåtsköl ska vara effektiv vid strömning både från BB och SB.

Dagarna till avfärd och start av säsongen 2018 räknas ner.
Träpianot seglar Seapilot2Star, jag tror 2017. Hittade bilden på nätet.

Muckarkam

Januarimörkret börjar vika, solen skiner och Johan Larsvall ringer från Dusseldorf. Han längtar efter ny Z31, jag efter att segla. Vi får se om Johan kan få igång ett samarbete med Narvalboats om produktion av Z31.

Längta efter att segla ja, på den gamla lumpartiden hade vi muckarkammar. Det har nog ingen längre. Vi har appar. Hittade en muckarapp

Bildbakgrunden är från Bohusracet 2016. Den 19de maj seglar jag Piano mot Oxelsösund. Eller kanske tidigare om båten är klar och vädret snällt. Mot Seapilot 2Star.

114 dagar innebär ytterligare 57 gånger varannandagsträning på Friskis & Svettis. Kanske något kommer emellan ibland, men borde klara 50 gånger iallafall.

En miljon

Hej igen, natten som gick passerade Pianobloggen en miljon sidvisningar. Trots min långvariga tystnad har det varit mellan 700 till 800 sidvisningar per dygn sedan ett år tillbaka. Bloggen peakade under eftersäsongen 2016 med nästan tusen sidvisningar.

Två inlägg skrivna förra året ligger i topp: Luthi MF10 (här) och inlägget om Kategori 3 (här). På tredje plats inlägget om styvhet hos laminat med olika fiberriktning (här) skrivet i dec 2016. Dessförinnan ledde inläggen om hur Bosse Fransson fräste Express köl (här) och om den uppgradering han gjorde av sin RJ85 (här), nu på fjärde och femte plats.

Frånsett det mest visade inlägget om båten Luthi MF10 (som egentligen är tre olika båtar byggda på samma varv) är det tekniska spörsmål som är mest intressant. Det är ju sånt som jag - som den ingenjörsnörd jag är - gärna fördjupar mig i.

Jag fortsätter att skriva. I framtiden ser jag ännu inga nybyggen eller nya båtprojekt för min egen del. Jag har lämnat Z31 projektet nere i Belgrad. Det är vilande, kanske någon tar över och då kommer jag förstås att skriva. Den ständiga uppgraderingen av Piano fortsätter. Inför årets säsong handlar det om riggen: ny stor och fock och en mast som kan böjas mer, förhoppningsvis kommer detta att innebära bättre fart i både lätt- och hårdvind. Konkurrenterna flåsar i nacken, måste hela tiden få ut mer fart för att kunna hänga med.

Ibland skriver jag positivt om produkter som har med Piano och segling att göra. Är jag missnöjd skriver jag det. Inte alltid om allting, jag funderar över om det jag skriver har allmänintresse. Fast ibland går jag också över den gränsen. Dom enda kommersiella inslagen handlar om sånt som jag själv säljer och då skriver jag tydligt att det är precis det det handlar om. Nya grejer jag köpt på mig i onödan och som har blivit liggande eller begagnade grejer som en gång suttit på Piano eller systerbåten #26, det skrov som skrotades när vi upptäckte att det var osymmetriskt. Eller nya spinnakerbommar från Ceilidh i Holland. Jag har förresten några liggande, mer om det i ett kommande inlägg.

Varannan dag

Piano väntar på slipning och sprutlackering, i garaget väntar 5 st spinnakerbommar på montering av beslag, durkarna glänser efter lackering med 2-komp polyuretanlack, focken ligger nysprättad i vårt vardagsrum (mer om det i ett senare inlägg). Varannan dag åker jag till Friskis och Svettis, tidiga mornar för att stärka mitt hjärta och för styrketräning. Kappsegling kräver explosivitet, starka armar för att skota och god balans. Seglingen i sig är nog den bästa balansträning man kan få men ju bättre utgångsläge när det väl startar framåt maj, desto bättre balans när det är skarpt läge.

Är det möjligt att komma tillbaka till kappseglingsmod efter en bypassoperation? I samband med middagen i OXSS's klubbhus inför Arkö Runt i september förra året - jag seglade med Bosse Franson och Sandor Maldovan i Bosses modifierade Dynamic 35 Existens - träffade jag en mycket aktiv kappseglare, han hade läst om varför Piano gjorde kappseglingspaus 2017. Han berättade om sin egen resa med en bypassoperation för 20 år sen  och övertygade mig om att man kan komma tillbaka.

Jag bypassopererades pga att hjärtat hade "omfattande förträngningar", mina föräldrar gav mig god fysik men också ärftligt hög kolesterolhalt. Som orsakat omfattande åderförkalkning inte bara i hjärtats kranskärl men egentligen i alla blodkärl i kroppen. Blodförsörjningen av hjärtat hade börjat strypas och under en cykeltur för snart ett år en tog allt stopp. Bypassoperation innebär att ny blodförsörjning kopplas på hjärtat. Nya ledningar från stora pulsådern - aortan - ansluts till hjärtat. Det är operatörens insats. Resten av rehabiliteringen får jag ordna själv. Dom perifera kapillärerna är igenslammade och nya behövs, jag kan påskynda tillväxten av kapillärer genom att belasta hjärtat, dvs träna. Inte för hårt, då fylls kroppen med stresshormon. Undvik stresshormon, jag konditionstränar 40 min varannan dag på ca 80% av min maximala kapacitet. Enligt dom tumregler som finns, så är min maxpuls ca 145 slag/min, 80% är lite under 120. Det blir lätt tjatigt, 40 min är länge, men spotify finns.

Börjar med David Bowie, Hereos. Då tänker jag inte på tiden. Helt plötsligt har 3½ min gått. 10 min Electric Africa med Manu Dibango i 62 tempo, sen är jag ordentligt uppvärmd. Pianosolot efter 9 min träning markerar övergången till  en fin känsla där det bara är att trampa-trampa i indoorwalkingmaskinen. Sen kommer Miles Runs the Woodo Down, Miles Davies alltså, i 64 tempo. Jag brukar fundera över om Miles egentligen ville bli rock-sångare, men hans hesa röst satte stopp. Efter 18 min kommer Tina Turner med Private Dancer. Stundtals lite flytande tempo, jag kan välja mellan 60 - 62. Tina tar mig igenom en tung träningsperiod, sen kommer en riktig höjdare: Freddy Wadling med Towa Carsonlåten Alla har glömt. Också 62 tempo, med både sväng och känsla.

Finalen börjar efter 28 min, Thad Jones med The Waltz you Swang for Me, i 65 tempo. Finns i många inspelningar, den bästa är med Svenska Radiojazzgruppen förstärkt med Mel Lewis och Jon Faddis. Dom sista 4 minuterna är ett hissnande altsaxsolo med Lennart Åberg, fullständigt i klass med en Figaro 2 surf i kuling. Ska jag vara ärlig slår hjärtat fortare än tillåtna 120, men inte så länge. Träningspassets sista 4 minuter är också en Thad Joneslåt från samma platta: My Centennial i lågmält 67 tempo. Svetten lackar, stänger snabbt av musiken, torkar rent IW maskinen och går nerför trappan till muskelmaskinerna. Quadratus lumborum, biceps, triceps, deltoideum, trapezius, romboiderna, sneda bukmuskler, quadriceps ska få sitt, allt sånt som behövs för snabb skotning. Varannan dag.

Fjärden

Nyenkel poesi! Göran Palm skrev dikten "Havet":

Jag står framför havet.

Där är det.

Där är havet.

Jag tittar på det.

Havet. Jaha.

Det är som på Louvren.

Såhär års, när solen skiner och segling framstår som något som definitivt snart blir verklighet blir min alldeles för pretentiösa variant:

Framför mig ligger fjärden

Där är den

Fjärden

Vatten med bruten horisont

Tittar länge

Jag kommer

Om du nu orkat läsa så här långt så kommer några ord till:

Det finns ju en full-crewkonverterad Figaro 2 till salu i Kiel (här), utbjuden för 85 tusen euro. Med mycket utrustning, både segel och instrument. Någon satsade 60 tusen euro på att fixa till båten efter sitt eget huvud. Och säljer den två år senare. Ingen god affär, men såna är vi tokrenoverare. Enligt annonsen väger den 3,6 ton, men ORCi mätbrevet anger 3,105 kg, 50 kg mer än entyps Figaro 2. Det är en fin båt, köp den. Jag har inte själv varit och kollat, bara läst utrustningslistan. Mäklaren kontaktade mig idag och jag meddelade att jag avstår. Egentligen fel, eftersom det på sätt och vis är min drömbåt. Jag kom fram till att den är för stor att hantera ensam. För mig. Ett beslut jag får leva med, en tagg i hjärtat varje gång jag seglar förbi Ängeviken (norr om Kyrkesund, där ytterligare en Figaro 2 är förtöjd).

Jag fortsätter fixa skotten i Piano, en utmärkt båt att sträcka över fjärdarna med!

Gott Nytt År 2017

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År 2017! Bilden visar Pianos målgång i Seapilot 2Star 2016, fotograferad från målgångstornet i Oxelösund. Målgångstid 02:58:54, 18 min efter totalsegrande Eländet. Eländet startade en timme före, vi skulle vara i mål samtidigt för att Piano skulle vara före på beräknad tid. Förstås bara på sista etappen, totalt var Eländet överlägsen segrare. Seapilot2Star var en av den gångna sommarens seglingshöjdpunkter, såklart är Piano anmäld också 2017. Lite murrig bild, men den visar ett tillfälle med fantastisk seglingskänsla. Och den gryende känslan in i ett nytt seglarår!

Klicka på bilden och släck takbelysningen så ser du åtminstone nåt!

Allt mer klarsynt

God Jul önskar jag er alla! Julbilden är från en av årets höjdpunkter under seglingen med Piano, Bohusracet tillsammans med Bosse Bergqvist, solnedgången efter rundningen av Hätteberget. Innan åskbyn drog förbi. Innan vi drev förbi långt utanför Måseskär i 4½ knops medström. Och precis lika mycket sydlig vind och noll knop genom vattnet. Med slående segel, hällregn och en helt bisarr seglingskänsla.

Jag har redan fått en av mina julklappar, en ny lins i vänster öga. Ska byta höger lins i början av januari, med en ny och en gammal lins är det bara att jämföra. Linsbytet borde ha gjorts för flera år sen, men det är först nu när synskärpan börjar försämras som jag fick klartecken. Med mitt vänstra öga ser jag färger igen, himlen är åter blå (istället för ljusbrun), Från brunsås till ljust och fräscht! Under seglingen med Talanta från Cascais till Malta såg jag inte instrumenten då vi seglade natt. Det var som att alltid ha på sig starka solglasögon. Det funkade på dan i starkt solsken.

Färgblindheten som mer är en reduktion av färgseendet blir jag inte av med, den sitter liksom inte i linserna. Men dom succesivt brunare linserna filtrerade till slut bort allt vad färgrester jag kunde se.

Presenningen över Piano är nu blå, jag glömmer (behöver inte) sätta på mig några glasögon. Jo, läsglasögon, det blir väl som  när jag fumlade  med såna för 30 år sen. I eftermiddag möter jag en tomte som åter är röd!

The Piano

1993 kom Jane Campions film The Piano, jag såg filmen den 6te november kl 4 på eftermiddagen. Samma kväll skulle jag gå på jazz-dans på Grand i Lund, vi var ett stort gäng som skulle dit. Filmen var lång. Kom sent, det fanns en plats ledig vid bordsänden. Hamnade mittemot K. Idag har vi två barn, inne på värt fjärde hus och vår (nåja) fjärde segelbåt. Inte konstigt att vi döpte båten (nr 4) till Piano.

Pianot i The piano är till salu. Fast just det pianot är inget fungerande piano. "No mowing parts" står det i annonsen. Fast jag kommer bestämt ihåg att iallafall tamgemterna trycktes ner i filmen.

Ada är döv, hon uttrycker sig genom pianot!

Bild från annonsen på Trade me, ett intefungerande piano med noter till ledmotivet ur filmen.

 Faktiskt tillverkades två pianon till filmen. Minst ett sjönk.

I slutet av filmen återvänder Ada till Scotland, med i kanoten (?) ut till fartyget som väntar på redden finns också pianot. Ett piano som färdats från England till Nya Zeeland, lastats av på stranden, med stora mödor släpats genom urskogen, installerats i ett uthus, där Ada spelat på det och där den man hon kom för att gifta sig med jagar henne  med en yxa, hugger av henne spetsen på höger pekfinger. Han löper amok när han inser att hon blivit kär i en av hantverkarna på gården. Men hon sätter på sig en silverprotes och spelar vidare. Fast inte förrän hon med sin dotter och nyvunne älskare återvänt till ett stilla förortsliv i Scotland. Där fick ni hela storyn på ett bräde. Jovisst ja - pianot gled av kanoten och började sjunka, ett rep snarade Ada som följde med i djupet. Men förstås - repet snodde upp sig.

På en strand i NZ för drygt 150 år sen. Ada med sin dotter anländer helt ståndmässigt till nybyggarland i NZ.

 I en intervju 2013 berättar Jane Campion att hon från början tänkt sig ett annat slut - repet som snarade Ada skulle inte sno upp sig. Jag funderar ibland över om jag med det slutet hade fallit så pladask för K den där kvällen för drygt 22 år sen?

Skrev han pladask?

Pianot i sitt uthus

Hur det gick med försäljningen av pianot? Utropspriset vid första auktionen var 1000 NZ$, knappt 6 tusen kr. Pianot ropades tillbaka av säljaren för utropspriset. Sen uppgavs det vara sålt för 1500 NZ$. Det råder stor tveksamhet om det verkligen är nåt av dom två ursprungliga rekvisitapianona. Senast jag letade hittade jag det till salu för 2000 NZ$. Men jag ska inte ha det. Jag har det Piano jag har och jag har den hustru jag har. Behöver inget mer. Jo kanske - en Z31, men den båten kan ju också få heta Piano. För det byggdes ju två pianon till filmen.

Ett Piano i Valparaiso

Facebookflödet innehåller ömsom vin, ömsom vatten. Det här inlägget med spännande bilder kom via Belgrad. En trappa i Valparaiso!

I samma serie bilder fanns en läktare, en lite udda klaviaturrad per rad. Inte precis standardklaviaturer. Från någon okänd stad.

Det har varit ganska lugnt på den lokala Pianofronten. Försöker komma igång så smått efter ett omvälvande februarilov.

Gulasch i Sakule

Det här inlägget handlar inte alls om båtar. Däremot om båtbyggare. Senaste gången (slutet av september) jag var i Belgrad på besök hos Narvalboats (som ska bygga Z31) blev det utomhuskok av gulasch. Det var en lugn dag på jobbet, vi avformade alla prov med vakuuminjicering, städade och plockade ihop efter oss när Ceca ledde gulaschkoket. Eftermiddagen ägnade vi åt socialisering med dom som ska sköta markberedningen inför gjutningen av betongplattan till nya fabriken. Men innan dess avnjöt vi gulaschen! Knappt 2 minuter video, recept ingår.

Alla filmsekvenser tog jag med paddan och är sen överförda till pc. Filmen är gjord i Movie Maker och sen direkt uppladdad till Youtube. 1 min 49 sek, .mp4 filen är 300MB. Uppladdningstid blev 1 timme. Kul att ha fått igång videoredigering, det gäller bara att ha en historia att berätta.

Chainsaw vs. Piano

Tack Pernilla Vesala för tipset!

Båtmässan i Göteborg

Trots alla smånegativa skriverier om Båtmässan i Göteborg tog jag en tur ditupp. Iallafall. Mest för att träffa Bosse F som kört upp från Vetlanda. Man går omkring och småpratar bland båtar och grejer och alla möjliga ideer dyker upp.

En solig februarilördag som kändes som vår. Parkerade på Gårda, en promenad förbi kanalen, förbi Scandinavium som var rustat för Melodifestival och fram till Mässan.

Archambault M34 Teknova på parad utanför entren. Superfin boggietrailer från Harbeck och fodral på köl och roder. Oj vilken fin båt! Dom kan man ju köpa billigt i Frankrike numera.

150 kronor entre, diskostämpel på handen och sen är man inne. Segelbåtsfixerad som man är så var Seascape 27 det första som dök upp.

Kölmekanism på Seascape 27, vertikal hydraulkolv, offeranod avslöjar att det är en järnköl, fixeringsytor så att kölen inte racklar vid segling.

Seascape 27, kölen underifrån. Ca 20% tjock profil i kölens underkant.

Seascape 27, med sin bulliga för. Går fort utom på kryss i lite vågor.

Med spionkameran i högsta hugg dokumenterar jag kölkonstruktionen, Z31 ska ju som tillval ha fällköl.

Inte långt ifrån Seascape 27 låg kölen och det lutande skrovet till matchracingbåten Brandspot 38.

Tunnplåtköl med blybulb och 20 mm flänsplåt mot skrovet. Märkligt småbucklig yta på en ny "high tech" köl. 1,6 kvm köl är tillräckligt stor köl för att kunna pina båten i trängda lägen. Det är ju en matchracingbåt.

Neråtvinklad bulb på Brandspot 38.

Efter en halvtimmes inspektion av dom här två båtarna var det dags för lunch på Heaven 23, restauranten på 23dje våningen i Gothia Tower. En maxad räkmacka och bubbelvatten.

Dags för instrumentavdelningen. Vi började med Garmin, gick igenom deras produktprogram. Bosse och jag, som är två superingenjörer, diskuterar med tekniska säljare. Vi pratar ibland inte samma språk som säljarna. Min käpphäst är ju noggrannhet vid visningen av data. De instrument jag har använt tidigare har alla visat fart med en decimal. Garmins nya instrument visar 2 decimaler. Jag är mycket tveksam till att det på något sätt skulle motsvara en förbättrad nogrannhet i förhållande till tidigare endecimalinstrument. Jag är egentligen helnöjd med en decimal under förutsättning att den är rätt.

Vi blev hängande bland Garmininstrument för länge, hann med en kort sväng till Raymarine. Ny mjukvara från Lighthouse till e7:an kommer i veckan, ska bli spännande att se om det innebär någon förbättring när det gäller felvisningen av fart över grund.

Sen hamnade vi i SCA's kaffemonter. Diskuterade allt möjligt från Z31köl till More 55, köpa båt för chartersegling i medelhavet och karibien.

Lämnade Bosse och Annika, som skulle hänga lite till på utrustningsavdelningen, jag drog mig bort mot segelbåtsavdelningen. Kollade lite på 3Di segel från North, Känns som att dom 9½ meters båtar med rullfock som jag tycker är bäst är för små för 3Di. Rätta mig gärna om jag har fel.

Bilden visar uppbyggnaden av ett 3Di segel. Det finns mycket bättre bilder och beskrivning på Norths hemsida.

På vägen ut passerade jag Artemis monter. Träffade Jonatan Bergström från Kullavik. Han kom fram när jag fotograferade hans Moth. Ungefär den här dialogen utspann sig (kraftigt förkortad):

Jonatan: Är den där kameran vattentät?
Jag: Absolut, du kan ta video med den (det är en LUMIX från Panasonic). Jag har en GoPro också.
Jonatan: (Pekar upp i masten, där finns ett GoPro fäste)
Jag: Vurpar du ofta?
Jonatan: Alldeles för ofta faktiskt. Skulle fixa en grej vid masten engång, kopplade loss mig från hängstroppen, båten skar till och jag bara flög. Såg båten segla iväg när jag fortfarande var uppe i luften..
Jag: Seglade själv Moth för 50 år sen.
Jonatan: Dom är lite annorlunda nu.
Det där sista var vi väldigt överens om! Och det där med att flyga iväg när båten försvann i samband med en vurpa upplevde jag på den tiden också!

Jonatan Bergström från Kullavik

Högt vatten i Viken

Den gångna natten skakade huset i vindbyarna, alla våra fönster har en dimmig saltbeläggning så utsikten är lite skum. Papptaket på vårt trädgårdsförråd har blåst bort, hönsen trycker inne i sin voljär och studsmattan ligger uppochner över Pianos mast. Allt löv som blivit kvar ligger snyggt ihopblåst i hörnan utanför ingången till garaget. Högt vatten, men vädret blev inte lika brutalt som förra året då Gillelejes hamn blåste sönder.

90 cm över normalvatten, men fortfarande över stora bryggan. Igårkväll vid 23-tiden stod vattnet en halvmeter högre.

Bastubryggan