Anasazi Girl (7)

Det här blir sjunde inlägget om Anasazi Girl, den Finot Open40 som seglade iväg från Portland, USA den 22 juni 2011, för drygt fem år sen. Med familjen Burwick/Sao ombord, då med pappa James, mamma Somira och Tormentina 3 år och Raivo 8 månader. Familjen har utökats, Pearl föddes i NZ och minstingen Tarzan är född i Puerto Natales, Chile den 6te april i år. Men låt oss blicka tillbaka till den första havsseglingen, från Portland mot Frankrike sommaren 2011. Videon är lite lam inledningsvis, men efter sådär 1:50 får man en uppfattning om hur det är att segla Open40 med riktigt små barn.

Anasazi Girl seglade vidare mot Kapstaden, i små barnvänliga etapper. Hamnade så småningom i NZ där hon renoverades för att säljas och fick ny vacker fribordsdekor. En växande familj behövde mer plats och dom hoppades kunna byta till en katamaran för att kunna cruisa i söderhavet. Det blev ingen affär och istället gav dom sig iväg mot Cap Horn i början av mars 2014. Nästan framme fick dom hårt väder och mastbrott, familjen blev upplockad, båten kom på drift men bärjades och bogserades in till Puerto Williams på södra stranden i Beaglekanalen. Du hittar mina inlägg om detta genom att klicka på Anasazi Girl i spalten t.h.

Jag har haft sporadisk kontakt med James och Somira de snart 3 år dom nu bott i Chile. När födseln av deras fjärde barn närmade sig flyttade dom upp till Puerto Natales, provinshuvudstad med större beredskap att hjälpa till vid Tarzans födelse. Tarzan - ett fint namn! För några veckor sedan flyttade familjen tillbaka till sin båt i Puerto Williams. Tormentina som nu är 8 år, har gått 2 år i Chilensk skola. Inför flytten söderut fick hon sitt terminsbetyg några veckor före sina klasskamrater. Hon ska avsluta sin chilenska skolgång i Puerto Williams.

Seglarskola i Puerto Williams

Tormentina till rors

James har jobbat hårt för att få fram en ny vingmast. Den ursprungliga kolmasten är ersatt av en vingmast i Al. Här är hans komprimerade beskrivning av vad som är nytt.
...
Mast tube. 300mm alloy wing , manufactured   by Fosters in New Zeland
Rig engineer: Mike Elley New Zealand
Sail plan: Stephane Fauve France
Constructor of the rig. Buzz Ballenger Spars Watsonville California
Track and Cars: Antal
Radar: Koden Sitex
Active radar reflector: Sea-me
Lights: Lopolight
Sails: Donation from Class 40 Dragon. carbon twaron
Battens. Carbon from C Tech New Zealand
Self level radar mount: Scantstrut
Electronics: NKE France
Initial design: Uwe Jaspaerson Jaz Marine South Africa. Brett Burville Windrush australia
15.3m rotatiing wing mast with one set of spreaders and inferior and superior wires as the compression on the 1st panel is very high. Southern ocean capable. Class 40 main cut off at first reef. Head stay is now 50mm shorter. Dieform rigging. Headsail on soft hanks. There is a possibility that i will be able to use my structural Facnor furler. 

Wish me luck, we leave on the ferry nov 3 with the gear and the family and my truck
Tormentina to switch schools and finish 2nd grade in Puerto Williams
some how we will live on the Anasazi Girl. 
....

Tarzan

Tarzan

Till James försvar kan jag säga att dom invändiga bilder jag sett på Anasazi Girl visar en betydligt högre komfort än ombord på Talanta, den Pogo 40S2 jag seglade från Lissabon till Malta i oktober. Jag föreslog James att dom också skulle flytta in i förskeppet, där finns ju gott om plats. Men inte, där finns alla förråd. Krävs stor plats till förvaring för en fyrbarnsfamilj.

Masten fick åka färja. Hela familjen också med bil och allt. James livnär sig som alltiallo när det gäller båtar. Far kors och tvärs över Sydamerika där hans tjänster behövs.

Den nya masten inför den sista etappen med färja från Puerto Natales till Puerto Williams

Anasazi Girl har kortare mast än Class 40, därför funkar det att kapa ner ett Class40 storsegel. Inferior and superior wires betyder extra vant som går över spridarspetsen halvvägs upp till förstagsfästet och halvvägs ner till däck.

På väg till mastkranen

Med lite god vilja ser man extravanten som går över spridarspetsarna.

Det blir en utmaning att leva ombord med fyra barn. Jag hade en diskussion med James om att att barnen nu hade rotat sig i Chile och kanske ville bli kvar för gott. Men han berättade att dom haft familjeråd om detta och enhälligt beslutat om att segla vidare. En crusingkatamaran väntar på dom i Grenada, västindien. Anasazi Girl är fortsatt till salu. För 135 k$.

Snart dags att lämna Puerto Williams och segla mot varmare trakter. Jag önskar hela familjen en riktigt god tur.

När jag skriver detta surrar det till i min iPad, mail från Marine Traffic om att Talanta lämnat St Lucia, också Micke med besättning önskar jag god tur.

Sydlig Tofskarakara

 Några gånger har jag skrivit inlägg om Anasazi Girl, den open 40 med föräldrar och tre barn ombord som seglade från Auckland mot Cap Horn för två år sedan. Nästan framme fick dom rigghaveri, blev upplockade av ett Chilensk kutbevakningsfartyg. Båten övergavs drivande till havs, men bärgades senare och bogserades till Beaglekanalen där hon ligger förtöjd i Puerto Willimas på den Chilenska sidan. I kolumnen t.h. hittar du länkarna till tidigare inlägg om Anasazi Girl.

Hela familjen bor fortfarande kvar ombord, deras äldsta flicka Tormentina har gått första året i Chilensk skola. James Burwick jobbar hårt för att få ihop pengar till ny mast, jag hade kontakt med honom för några månader sen. Då fattades det 22 tusen dollar. Många runt om i världen följer deras strapatser precis som jag.

I vår får familjen tillökning, stolta föräldrar la ut en ultraljdsbild på bloggen.
Länk till bloggen: (här).

Mamma Somira Sao är från Kambodja, född i läger under Pol Potregimen, flydde med sina föräldrar, träffade så småningom bergsguiden/ensamseglaren James. Många vackra bilder signerade Somira Sao är utlagda på deras blogg. Du kan botanisera och slås av den vackra naturen i Patagonien. Idag kom dom här bilderna. Jag hade ingen aning om att det överhuvudtaget fanns en fågel som heter Sydlig Tofskarakara. Bilderna tagna i Santa Cruz, Argentina i oktober förra året. Alla bilderna foto: Somira Sao.

Sydlig tofskarakara är en fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar. Fågeln förekommer från Amazonas i Brasilien till östra Peru, Eldslandet och Falklandsöarna. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

Tormentina och en bukett Olsynium, tillhör släktet irisväxter.

Anasazi Girl vid världens ände

Tormentina, Raivo, Pearl och pappa James. Anasazi Girl med vingklippt mast. Alla foton:: Somira Sao

Klipp ur Anasazi Girls blogg:

" ... We are currently in Puerto Williams on Isla Navarino, Chile. With the generous help of Aerovías DAP, the five of us flew from the city of Punta Arenas to Puerto Williams. On arrival, we moved back on board Anasazi Girl and were tied alongside the Chilean Navy rescue vessel Sibbald for three nights before getting moved to the Club Naval de Yates Micalvi.

Commander Juan Soto, Lieutenant Javier Germain and the crew of Sibbald gave us a warm and generous welcome. Jorge Montenegro, the Commanding Officer of the Beagle Naval District and Maritime Governor of Puerto Williams has also given our family an incredible welcome to the beautiful Island of Navarino.

James and I are preparing an accident report explaining in detail the events leading up to the dismasting and the subsequent events after involving the rescue by the Armada de Chile.

Thanks to all our friends and family around the world who have sent us messages of love and concern. A million thanks to the Armada de Chile, the Chilean government, the US Navy, US Consulate General, and all of the Chilean Navy personnel who risked their lives to make this a successful rescue & salvage mission. ... "

Fler bilder från Puerto Williams, Isla Navarino på södra stranden av Beaglekanalen. 10 timmars motorgång från Kap Horn.

När Tormentina - storflickan som nu är 5 år - var riktigt liten tillbringade den då ännu lilla familjen 6 månader i Patagonien.  På cykelsemester.

Segla i Södra Oceanen med tre små barn ombord

Det har nog inte undgått någon att jag är fascinerad av Anasazi Girls segling med tre barn ombord. Segla i kalla farvatten där man tycker det inte finns så många andra båtar. Segla i oförutsägbart väder, Att det ofta blåser hårt är självklart. Att segla med en kappseglingsbåt iställer för en tung och trygg (?) stålbåt?

James Burwick och Somira Sao har varsin unik bakgrund (det har vi egentligen alla, men i det här fallet är deras bakgrunder extra unika) utan vilka deras äventyr och strapatser - som för varje normal människa, som du och jag - hade varit otänkbara. Life on the edge men med ett starkt säkerhetstänkande, många strandhugg (när strand finns i närheten), mest segling i högtrycksväder (när det finns tillgängligt på den rutt man seglar). Ska man runt Kap Horn, så finns varken eller.

Häromnatten lyssnade jag till en heltimmes intervju med först James och sen Somira. Intervjun gjordes när dom - efter att ha seglat från Portland, Maine i USA via Europa och Kapstaden - skulle lämna Melbourne och segla över till Nya Zeeland. Somira var höggravid med deras tredje barn - Pearl, det är sen höst 2012.

Länken till Podcastsändningen hittar du (här). Bara ljud, det behövs inga bilder!

Anasazi Girl rigghaveri vid Kap Horn

Anasazi Girl är en Finot ritad Open 40, seglad av James Burwick, Somira Sao och deras tre barn Tormetina 5, Raivo 3 och Pearl 1 år gamla. Dom startade i juni 2011 från Portland Maine, USA, seglade via Europa, Kapstaden vidare till Nya Zeeland. Jag har beskrivit deras resa tidigare (här).

Anasazi Girl. Med en mycket värdefull last! Foto: Somira Sao

Anasazi Girl bloggen har sedan dom anlände till Auckland i december 2012 mest innehållit vackra bilder på deras barn när dom erövrar världen (som vilka barn som helst överallt).

Tormetina, 5 år. Foto Somira Sao

Från höger: Raivo, Tormetina och Pearl. Pappa James gömmer sig bakom stolpen. Dessutom fastnade en bulb på fotot. Foto: Somira Sao

Under det dryga året i Auckland har dom renoverat båten och lagt ut den till salu. Deras mål var att skaffa en mer grundgående flerskrovsbåt men Anasazi Girl blev inte såld. Jag hade kontakt med Somira i höstas, då hon berättade att dom planerade att lämna Auckland i slutet av året (här) . Information om deras förestående äventyr har varit väldigt fåordig. Men uppenbart gav dom sig av mot Kap Horn något senare än planerat. Det senaste blogginlägget är skrivet när dom fortfarande befinner sig i Auckland och är daterat den 12te februari (här).

Här följer utdrag ur en intervju med James Burwick, gjord av en tidning i Punta Arenas för några dagar sedan. Orginalet på spanska har du (här): Spanska är inte ett språk jag behärskar, men med hjälp av automatöversättning och lexikon blir det såhär i en förkortad version:

Det är tredje gången James Burwick råkat ut för rigghaveri, den första vintertid i Nordatlanten, den andra söder om Australien 2007 och nu den tredje gången med sin familj i Drake sundet söder om Kap Horn. Med sin 32-åriga bakgrund som bergsguide är James van att hantera situationer under stress.

6 meter höga vågor och 30 m/s blev för mycket för Anasazi Girl, som fick rigghaveri för en vecka sedan. Efter några timmar avtog vinden och han kontaktade Chilenska marinen på sin satellittelefon. ”Båten är byggd för att klara hårt väder. Vi var alla ganska lugna. Barnen tyckte förstås det var lite läskigt. Det var inte nödläge men jag bad om assistans för att få mer bränsle, det vi hade skulle inte räcka till Bahia Cook”.
Men marinen stod på sig för att hela familjen skulle tas iland och James accepterade. Efter en komplicerad räddningsaktion plockades alla fem över till Misirela Casma som tog dom hela vägen till Punta Arenas. ”De chilenska sjömännen bjöd på kakor och choklad. Vi åt godis i 24 timmar”.

"Jag har lite blåmärken, ont i revbenen och är förkyld. Men familjen mår bra."

Anasazi Girl bogserades in till Puerto Williams.

"Först ska vi se vad som händer med båten. Jag har en plan. I första hand ska familjen ha det det bra. Hela världen hjälper oss nu ", säger han.
”På däck har barnen alltid selar. Under däck leker dom i sina specialsydda hytter och dessutom lär dom sig läsa och skriva.” Barnen har levt mer än halva sina liv till sjöss. Men ”om min dotter vill börja i balettskola i Paris är det helt OK”.

Raivo nästan ett år under seglingen från Maine till Frankrike 2011. Foto: Somira Sao

En liten geografilektion: Beaglekanalen klipper av södra udden av Sydamerika, Ungefär mitt i kanalen på den Argentinska sidan ligger Ushuaia, Bahia Cook ligger vid Stilla Havsmynningen, Puerto Williams ligger på kanalens Chilenska sida mellan Ushuaia och mynningen mot sydatlanten. Avståndet från Puerto Williams till Kap Horn är "10 timmars motorgång". Punta Arenas ligger längre norröver vid Stillahavsmynningen av Magellans Sund (som också går tvärs igenom Sydamerika). Drakes sund (Drake passagen) är farvattnet mellan Kap Horn och Antarktis.

Hela familjen har vilat ut på på hotell i Punta Arenas.

Igår flög dom ner till båten. Jag känner mig varmt lycklig över att dom är i säkerhet.

Avslutningsvis ett citat ur James Burwicks meddelande till Sailing Anarchy:

"The wave that has been chasing me my whole life finally caught me, knocked me down but spared me cause I had my family on board.

Btw the ride from Auckland was by far the best run of my life EVER."

Uppdatering söndag em 16de mars:

"...
Yes, we are very sad about the damage to Anasazi Girl, but incredibly grateful that we are safe and that the Armada de Chile saved our boat. When we heard they were sending out a rescue, we were certain that we would lose her. We are now with the boat in Puerto Williams, moved back onboard yesterday. We will update our blog with an accident report in the coming days.

Sending our best and our appreciation to you for reaching out to us,

Somira "

 

Anasazi Girl (2)

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om Anazasi Girl (här), en Finotritad Open 40 som James Burwick, Somira Sao med sina två små barn seglade från Portland, Maine i USA till NZ. Deras tredje barn Pearl föddes i Auckland kort efter att dom anlände dit i december förra året.

Den röda quiz bilden finns på deras blogg (här). Tillsammans med en hel serie bilder som Somira tog vid ett besök på Northloftet i Auckland. Fina bilder, dom gör sig bättre med inramningen på Anasaziracing bloggen (länken ovan). Seglen är till Team Vodaphone sailing, en av de två ORMA 60 trimaraner som utvandrat från Frankrike till Australien/Nya Zeeland. (Den andra är f.d. Banque Populaire IV, omdöpt till Team Australia).

Rött är Team Vodaphone Sailing's färg och bilden visar när dom klistrar på dekorationsfolien på ett av många 3Di segel.

Somira skickade mig en bild med Team Vodaphone Sailing i sin nya dräkt:


"Here is the finished 3Di sail that was in the loft the two days that I went to North on Team Vodafone Sailing's Orma 60". Foto Somira Sao.

Anasazi Girl var till salu i våras (här). Dom ville byta till en grundgående flerskrovsbåt för att enklare kunna segla omkring i Söderhavet. Drygt 4 m djupgående är ett hinder när man vill segla omkring bland atollerna. Jag frågade hur det gått med försäljningen och om deras planer. Dom syr ihop sina civila karriärer med tre barn och ett liv på och vid havet.

"Hi Anders,
Yes, we love the fast boats, especially the French ones!

Anasazi Girl is still on the market. We are living aboard her full time with the family in Auckland, New Zealand. No interest/buyers, so we plan to keep sailing her with the family. Next port of call for her is Puerto WIlliams, in the Beagle Channel. Both of us working - I am a columnist for Sailing World (USA), a contributor for Patagonia, Inc. photo department, and also working freelance with a few other businesses/publications. James a delivery skipper/project manager/consultant so our plans depend on work... but we hope to depart NZ mid-December for our next adventure.

Best to you & please keep in touch."

Anasazi Girl

Researchen inför det här inlägget började som för vilket inlägg som helst om kölar. Jag hittade några fina bilder via Sailing Anarchy. Men under jakten på fler bilder blev jag mer och mer fascinerad av historien om projektet Anasazi Girl, en familj som seglar runt jorden i en Finot-ritad Open 40, byggd i pre-preg kolfiber i början av 2000-talet. Inredning och utrustning helt avpassad för fransk solo eller shorthandedsegling. Anasazi Girl ligger just nu i Whitianga harbour, NZ för sin andra översyn och bottenmålning sedan starten från Portland, Maine i USA 22 juni 2011. (Bilder av kölen hittar du längst ner i det här inlägget).

Anasazi Girl, med lång bom. Den här och alla andra bilder i det här inlägget kommer från Anasazi Racing bloggen. Bilder tagna av Somira Sao, som är mamma till alla barnen ombord.

Vid starten från Portland var dom fyra: mamma, pappa och två barn. Familjen har vuxit och nu är dom fem, mamma Somira, pappa James, och barnen Tormentina (4 år), Raivo Max (2 år) och Pearl (2 månader). Pearl föddes i Aukland, NZ den 20de dec och flyttade ombord en dag gammal.

Beskrivningen av att leva ombord är fascinerande. Det handlar om enstaka långa överfarter (Maine - Frankrike, Cap Verde - Kapstaden etc) men desto fler korta färder mellan olika öar och hamnar. Helt annorlunda än Sten och Brita Holmdahls seglingsäventyr (här) i en hopplöst långsam båt med väldigt få stopp. Förstås måste man segla på ett annat sätt med barn ombord.

Deras blogg beskriver också underhållsarbetet på båten. Seglar man en fullblodsracer, så måste den underhållas. Men det är nog en del av James själ, med bakgrund som bergsguide i 32 år är det en självklarhet att alltid kontrollera utrustningen.

Man behöver inte göra allt själv. Tormentina och Ravio kollar masten. Foto: Somira Sao

Riggen byttes i Frankrike efter atlantseglingen från USA. Den första översynen av skrovet gjordes i Kapstaden efter ett halvårs segling, .

Tormentina, på alla bilder har barnen långa säkerhetsselar. Foto: Somira Sao

Somira är fotograf, bloggen visar många bilder från livet ombord och deras besök i olika hamnar, mindre av häftiga seglingsbilder. Somira föddes i ett arbetsläger i Kambodja under Pol Pots skräckvälde, flydde med sina föräldrar till USA.

Tormentina fyller fyra år! Foto: Somira Sao (hon är med på bilden också tillsammans med Tormentina och pappa James. Raivo sitter gömd i sin mammas famn)

Deras blogg heter Anasazi Racing, du hittar den (här).

Jag kontaktade Somira i förväg för att kolla att det var OK att använda hennes bilder (det var det). Sedan skickade Somira mig ett mail:

"Hi Anders,
......

Thanks for your communication & for connecting with us. We are trying to sell Anasazi Girl and get a high-speed catamaran. We don't necessarily want more living space, just want a little more room so we can get into the places with a shallow draft and have a few water toys - kayaks, SUP boards, etc.. for our kids. But for now we have an incredible sailing machine that keeps us safe in Southern Ocean + we are making the passages that the boat is designed to do.

Be well + hope we cross paths with you someday in our travels.

Best,

Somira"

Så om du är intresserad av en Open 40, tex för att hem segla via Cap Horn så har du chansen. Fast å andra sidan, vi har samma problem i våra skärgårdar, man vill komma in till land i naturhamnar. Jag kanske ska tipsa dom om skärgårdskryssare?

Det här inlägget började med att jag hittade bilder på kölen till Anasazi Girl. En fast kolfiberfena med blybulb.

Raivo och en köl i Whitianga harbour, NZ mars 2013. Foto: Somira Sao

Samma köl, samma bulb. Mycket smäckrare så här! Maxtjockleken ligger i bakkanten av kölfenan iallafall - precis som det ska vara alltså. Sannolikt är det en 60% laminar Low Drag Body bulb. Pianos bulb är 50% laminar LDB, dvs maxtjockleken ligger lite längre fram. Foto: Somira Sao