Anasazi Girl

Researchen inför det här inlägget började som för vilket inlägg som helst om kölar. Jag hittade några fina bilder via Sailing Anarchy. Men under jakten på fler bilder blev jag mer och mer fascinerad av historien om projektet Anasazi Girl, en familj som seglar runt jorden i en Finot-ritad Open 40, byggd i pre-preg kolfiber i början av 2000-talet. Inredning och utrustning helt avpassad för fransk solo eller shorthandedsegling. Anasazi Girl ligger just nu i Whitianga harbour, NZ för sin andra översyn och bottenmålning sedan starten från Portland, Maine i USA 22 juni 2011. (Bilder av kölen hittar du längst ner i det här inlägget).

Anasazi Girl, med lång bom. Den här och alla andra bilder i det här inlägget kommer från Anasazi Racing bloggen. Bilder tagna av Somira Sao, som är mamma till alla barnen ombord.

Vid starten från Portland var dom fyra: mamma, pappa och två barn. Familjen har vuxit och nu är dom fem, mamma Somira, pappa James, och barnen Tormentina (4 år), Raivo Max (2 år) och Pearl (2 månader). Pearl föddes i Aukland, NZ den 20de dec och flyttade ombord en dag gammal.

Beskrivningen av att leva ombord är fascinerande. Det handlar om enstaka långa överfarter (Maine - Frankrike, Cap Verde - Kapstaden etc) men desto fler korta färder mellan olika öar och hamnar. Helt annorlunda än Sten och Brita Holmdahls seglingsäventyr (här) i en hopplöst långsam båt med väldigt få stopp. Förstås måste man segla på ett annat sätt med barn ombord.

Deras blogg beskriver också underhållsarbetet på båten. Seglar man en fullblodsracer, så måste den underhållas. Men det är nog en del av James själ, med bakgrund som bergsguide i 32 år är det en självklarhet att alltid kontrollera utrustningen.

Man behöver inte göra allt själv. Tormentina och Ravio kollar masten. Foto: Somira Sao

Riggen byttes i Frankrike efter atlantseglingen från USA. Den första översynen av skrovet gjordes i Kapstaden efter ett halvårs segling, .

Tormentina, på alla bilder har barnen långa säkerhetsselar. Foto: Somira Sao

Somira är fotograf, bloggen visar många bilder från livet ombord och deras besök i olika hamnar, mindre av häftiga seglingsbilder. Somira föddes i ett arbetsläger i Kambodja under Pol Pots skräckvälde, flydde med sina föräldrar till USA.

Tormentina fyller fyra år! Foto: Somira Sao (hon är med på bilden också tillsammans med Tormentina och pappa James. Raivo sitter gömd i sin mammas famn)

Deras blogg heter Anasazi Racing, du hittar den (här).

Jag kontaktade Somira i förväg för att kolla att det var OK att använda hennes bilder (det var det). Sedan skickade Somira mig ett mail:

"Hi Anders,
......

Thanks for your communication & for connecting with us. We are trying to sell Anasazi Girl and get a high-speed catamaran. We don't necessarily want more living space, just want a little more room so we can get into the places with a shallow draft and have a few water toys - kayaks, SUP boards, etc.. for our kids. But for now we have an incredible sailing machine that keeps us safe in Southern Ocean + we are making the passages that the boat is designed to do.

Be well + hope we cross paths with you someday in our travels.

Best,

Somira"

Så om du är intresserad av en Open 40, tex för att hem segla via Cap Horn så har du chansen. Fast å andra sidan, vi har samma problem i våra skärgårdar, man vill komma in till land i naturhamnar. Jag kanske ska tipsa dom om skärgårdskryssare?

Det här inlägget började med att jag hittade bilder på kölen till Anasazi Girl. En fast kolfiberfena med blybulb.

Raivo och en köl i Whitianga harbour, NZ mars 2013. Foto: Somira Sao

Samma köl, samma bulb. Mycket smäckrare så här! Maxtjockleken ligger i bakkanten av kölfenan iallafall - precis som det ska vara alltså. Sannolikt är det en 60% laminar Low Drag Body bulb. Pianos bulb är 50% laminar LDB, dvs maxtjockleken ligger lite längre fram. Foto: Somira Sao