Det har nog inte undgått någon att jag är fascinerad av Anasazi Girls segling med tre barn ombord. Segla i kalla farvatten där man tycker det inte finns så många andra båtar. Segla i oförutsägbart väder, Att det ofta blåser hårt är självklart. Att segla med en kappseglingsbåt iställer för en tung och trygg (?) stålbåt?
James Burwick och Somira Sao har varsin unik bakgrund (det har vi egentligen alla, men i det här fallet är deras bakgrunder extra unika) utan vilka deras äventyr och strapatser - som för varje normal människa, som du och jag - hade varit otänkbara. Life on the edge men med ett starkt säkerhetstänkande, många strandhugg (när strand finns i närheten), mest segling i högtrycksväder (när det finns tillgängligt på den rutt man seglar). Ska man runt Kap Horn, så finns varken eller.
Häromnatten lyssnade jag till en heltimmes intervju med först James och sen Somira. Intervjun gjordes när dom - efter att ha seglat från Portland, Maine i USA via Europa och Kapstaden - skulle lämna Melbourne och segla över till Nya Zeeland. Somira var höggravid med deras tredje barn - Pearl, det är sen höst 2012.
Länken till Podcastsändningen hittar du (här). Bara ljud, det behövs inga bilder!
tisdag 18 mars 2014
Bosses Dynamic 35 (6)
Kommer mail från Bosse vartefter arbetet på hans Dynamic 35 fortskrider. Det här kom i fredags:
" ... Borrade kölbultshål i skrovet igår kväll, har min mellanplatta som
borrmall, även lätt att rikta den rak med laser jämfört med att försöka rikta en
hel köl rak.
Mätte laminattjockleken mellan bottenstockarna och det var 25-28 mm.
Jämfört med originalkölen som ska väga 1350 kilo så får jag över 40% högre
rätande moment med ungefär samma kölvikt.
Får snart hem den rostfria axel som ska bli hjärtstock, materialet är
14542.
Svärdet är klart nu hoppas jag, kört sista fräsningen i natt. Funderar på
att lägga en 120 grams matta över spacklet som slitskydd.
... "
Min anmärkning: Mellanplattan ligger mellan kölfenan och skrovet, den är lite fasad för att anliggningsytan mot skrovet ska bli lite bredare (och därmed hållfastheten).
På måndag etermiddag ytterligare ett mail och där bilden säger allt. Men lite text fanns med:
" Hej, 3 graders lutning......:-) Hls Bosse "
 |
| Ett litet extra quizz: Vad är det för båt man ser aktern på i bakgrunden? |
 |
| CADmodellen med 2 graders lutning. |
måndag 17 mars 2014
The brutal way
Idag kom ett mail. Utan text - bilderna sa allt! Foto: Johan Kindeborg, klicka på bilderna så blir dom större.
 |
| Tätt tillsammans, ett gammalt och ett nytt roder. Johan Kindeborgs Banner 33 roder med hjärtstock t.h., de nya roderskalen t.v. |
 |
| 68 mm Al-hjärtstock t.h. Ska fräsas ner till 58 mm och sen passas i i skalen t.v. Nästan 100 mm tjockt roder ska bli sådär 60 mm. |
 |
| Förberedelser för operation. |
 |
| Det gäller att lägga snitten rätt. Ett revben rök, får svetsa fast ett nytt. |
 |
| Lite lagom slitna lagerytor. Den spetsiga delen av hjärtstocken ska ner i rodret. |
 |
| Hjärtstocksriktningar för Piano och Joker (Johans Banner 33 alltså) |
söndag 16 mars 2014
Anasazi Girl rigghaveri vid Kap Horn
Anasazi Girl är en Finot ritad Open 40, seglad av James Burwick, Somira Sao och deras tre barn Tormetina 5, Raivo 3 och Pearl 1 år gamla. Dom startade i juni 2011 från Portland Maine, USA, seglade via Europa, Kapstaden vidare till Nya Zeeland. Jag har beskrivit deras resa tidigare (här).
Anasazi Girl bloggen har sedan dom anlände till Auckland i december 2012 mest innehållit vackra bilder på deras barn när dom erövrar världen (som vilka barn som helst överallt).
Under det dryga året i Auckland har dom renoverat båten och lagt ut den till salu. Deras mål var att skaffa en mer grundgående flerskrovsbåt men Anasazi Girl blev inte såld. Jag hade kontakt med Somira i höstas, då hon berättade att dom planerade att lämna Auckland i slutet av året (här) . Information om deras förestående äventyr har varit väldigt fåordig. Men uppenbart gav dom sig av mot Kap Horn något senare än planerat. Det senaste blogginlägget är skrivet när dom fortfarande befinner sig i Auckland och är daterat den 12te februari (här).
Här följer utdrag ur en intervju med James Burwick, gjord av en tidning i Punta Arenas för några dagar sedan. Orginalet på spanska har du (här): Spanska är inte ett språk jag behärskar, men med hjälp av automatöversättning och lexikon blir det såhär i en förkortad version:
Det är tredje gången James Burwick råkat ut för rigghaveri, den första vintertid i Nordatlanten, den andra söder om Australien 2007 och nu den tredje gången med sin familj i Drake sundet söder om Kap Horn. Med sin 32-åriga bakgrund som bergsguide är James van att hantera situationer under stress.
"Jag har lite blåmärken, ont i revbenen och är förkyld. Men familjen mår bra."
En liten geografilektion: Beaglekanalen klipper av södra udden av Sydamerika, Ungefär mitt i kanalen på den Argentinska sidan ligger Ushuaia, Bahia Cook ligger vid Stilla Havsmynningen, Puerto Williams ligger på kanalens Chilenska sida mellan Ushuaia och mynningen mot sydatlanten. Avståndet från Puerto Williams till Kap Horn är "10 timmars motorgång". Punta Arenas ligger längre norröver vid Stillahavsmynningen av Magellans Sund (som också går tvärs igenom Sydamerika). Drakes sund (Drake passagen) är farvattnet mellan Kap Horn och Antarktis.
 |
| Anasazi Girl. Med en mycket värdefull last! Foto: Somira Sao |
 |
| Tormetina, 5 år. Foto Somira Sao |
 |
| Från höger: Raivo, Tormetina och Pearl. Pappa James gömmer sig bakom stolpen. Dessutom fastnade en bulb på fotot. Foto: Somira Sao |
Här följer utdrag ur en intervju med James Burwick, gjord av en tidning i Punta Arenas för några dagar sedan. Orginalet på spanska har du (här): Spanska är inte ett språk jag behärskar, men med hjälp av automatöversättning och lexikon blir det såhär i en förkortad version:
Det är tredje gången James Burwick råkat ut för rigghaveri, den första vintertid i Nordatlanten, den andra söder om Australien 2007 och nu den tredje gången med sin familj i Drake sundet söder om Kap Horn. Med sin 32-åriga bakgrund som bergsguide är James van att hantera situationer under stress.
6 meter höga vågor och 30 m/s blev för mycket för Anasazi Girl,
som fick rigghaveri för en vecka sedan. Efter några timmar avtog vinden och han
kontaktade Chilenska marinen på sin satellittelefon. ”Båten är byggd för att
klara hårt väder. Vi var alla ganska lugna. Barnen tyckte förstås det var lite
läskigt. Det var inte nödläge men jag bad om assistans för att få mer bränsle,
det vi hade skulle inte räcka till Bahia Cook”.
Men marinen stod på sig för att hela familjen skulle tas iland och James accepterade. Efter en komplicerad räddningsaktion plockades alla fem över till Misirela Casma som tog dom hela vägen till Punta Arenas. ”De chilenska sjömännen bjöd på kakor och choklad. Vi åt godis i 24 timmar”.
Men marinen stod på sig för att hela familjen skulle tas iland och James accepterade. Efter en komplicerad räddningsaktion plockades alla fem över till Misirela Casma som tog dom hela vägen till Punta Arenas. ”De chilenska sjömännen bjöd på kakor och choklad. Vi åt godis i 24 timmar”.
Anasazi Girl bogserades in till Puerto Williams.
"Först
ska vi se vad som händer med båten. Jag har en plan. I första hand ska familjen ha det det bra.
Hela världen hjälper oss nu ", säger han.
”På däck har barnen alltid selar. Under däck leker dom i sina specialsydda hytter och dessutom lär dom sig läsa och skriva.” Barnen har levt mer än halva sina liv till sjöss. Men ”om min dotter vill börja i balettskola i Paris är det helt OK”.
”På däck har barnen alltid selar. Under däck leker dom i sina specialsydda hytter och dessutom lär dom sig läsa och skriva.” Barnen har levt mer än halva sina liv till sjöss. Men ”om min dotter vill börja i balettskola i Paris är det helt OK”.
 |
| Raivo nästan ett år under seglingen från Maine till Frankrike 2011. Foto: Somira Sao |
Hela familjen har vilat ut på på hotell i Punta Arenas.
Igår flög dom ner till båten. Jag känner mig varmt lycklig över att dom är i säkerhet.
Avslutningsvis ett citat ur James Burwicks meddelande till Sailing Anarchy:
"The wave that has been chasing me my whole life finally caught me, knocked me down but spared me cause I had my family on board.
Btw the ride from Auckland was by far the best run of my life EVER."
Uppdatering söndag em 16de mars:
"...
Yes, we are very sad about the damage to Anasazi Girl, but incredibly grateful that we are safe and that the Armada de Chile saved our boat. When we heard they were sending out a rescue, we were certain that we would lose her. We are now with the boat in Puerto Williams, moved back onboard yesterday. We will update our blog with an accident report in the coming days.
Yes, we are very sad about the damage to Anasazi Girl, but incredibly grateful that we are safe and that the Armada de Chile saved our boat. When we heard they were sending out a rescue, we were certain that we would lose her. We are now with the boat in Puerto Williams, moved back onboard yesterday. We will update our blog with an accident report in the coming days.
Sending
our best and our appreciation to you for reaching out to us,
Somira "
lördag 15 mars 2014
Akka
Akka är en halvtonnare, ritad av Peter Norlin och byggd till halvtonnar VM i Sandhamn 1980. Peter Norlin hade slagit igenom med dunder och brak elva år tidigare när Scampi vann samma race på samma ställe, halvton VM 1969. En 28-åring då som sopade banan skulle nu som 39-åring möta den nya generationens halvtonnare.
Mellan 1969 och 1980 utvecklades båtmaterialet mycket. Bruce Farr slog igenom några år tidigare och hans centerbordsbåtar med harmoniska flata linjer med all barlast inombords var snabbare än den traditionella IOR designen med sina avsnörpta relativt tunga skrov. Lättare och snabbare båtar, men dom straffades effektivt bort genom regeländringar och strängare krängningsprov.
I Sandhamn seglade Peter sin egenritade Butterfly och kom fyra totalt. Enligt Peters uppfattning dog halvtonnaren ut i Sverige under andra halvan av 70-talet. Och när sen VM kom åter till Sandhamn blev det mer eller mindre att börja om från början. De svenska båtarna var helt enkelt inte tillräckligt konkurrenskraftiga. Håkan Södergren var med i Blues, Peter Ståhle kom med Comfortina och utöver det en massa nya Norlinbåtar. Och en gammal, Scampi Jubilee som var en ordentligt uppgraderad version av en 11 år gammal design. Med segel från Rebellsegel som var ritade i det CAD program jag just hade levererat. Den franska Ar Birgouden ritad av Joubert och Nivelt vann hårfint före finska Ron Holland ritade Brilliant. Ar Bigouden påminner starkt om också franskritade Antheor, 1985 års vinnare i Porto Ercole Italien. Antheor ligger numera i Lomma. I IOR-regeln handlade det mycket om att "lura" regeln, Ar Bigouden hade längre akteröverhäng (som regeln inte "såg") och var lättare än Peters båtar.
Men Peter båtar var vackrast. Är det nåt han var specialist på så var det att rita vackra båtar. Med på VM i Sandhamn seglade Lennart Hyse i sin precis färdiga Akka. Det var inte många seglingstimmar i båten innan första racet gick och i det läget är man ganska chanslös när det gäller placering. Den franska vinnarbåten hade nio veckors intensiv träning bakom sig när dom kom till VM!
Akka ägs idag av Perry Jönsson, Perry skickade mig ett mail och berättade att han skulle fixa till kölen och undrade vad han skulle välja för kölprofil. Perry hann inte fråga Peter innan det var försent, men trodde att Peter föredrog en 63- profil. Mina CFD beräkningar har bekräftat att det är ett bra val. Välj en 63- eller 64- profil. Perry berättade också att han har vaga planer på att plocka ut den invändiga barlasten på 300 kg och istället sätta på en 300 kg bulb nedtill.
Vad ska jag råda honom? Profilvalet var ju enkelt. Men ta ur barlasten? Och montera en bulb? Bygger man om en Norlinbåt? Bättrar man på en Rembrant? Kanske lite hårddragen jämförelse, men den rymmer en del av mitt svar. Den andra delen av svaret får vara en ren prestandadiskussion.
Är den typiska 70-talskölen OK? Den finns på nästan alla båtar från den tiden där konstruktören har öppnat Sven Ridders kompendium om köldesign. Ron Holland, Peter Norlin tex. En köl med starkt lutande framkant (30 - 40 grader) och vertikal bakkant. Den ellipiska kölen ansågs vara den bästa och trapetsformen (som Akka) ansågs vara en bra approximation som bara var några procent sämre. Detta står i Sven Ridders kompendium, det står också i Principles of Yacht Design. Självklart visste alla att kölvikt långt ner ger högt rätande moment och att ett smalt och djupt kölblad ger en effektiv köl, men IOR-regeln straffade detta så hårt att det var bättre att minska rätande momentet, trots allt går ju många seglingar i lättvind. Och bulb var inte tillåtet. IOR-regeln styrde mycket och högt rätande moment var det ingen som frågade efter.
Jag har räknat på en 63-010 köl till Akka. Precis som i alla tidigare beräkningar, så har jag inte med samverkan mellan skrovet och kölen, istället "speglar" jag kölen vid kölinfästningen, dvs den avslutas uppåt med ett helt friktionsfritt horisontalplan. När jag räknar på det sättet, så får jag inte med det inducerade motstånder pga strömningsförluster i övergången mellan skrov och köl. Akkas költjocklek är ca 10,5%, så 10% är ganska nära sanningen.
En liten 150 kg, 1,2 m lång L-bulb nedtill har nästan ingen inverkan på kölens effektivitet när det gäller Lift och Drag. Men det innebär förstås ett ökat rätande moment.
En helt rak 63-010 köl med samma djupgående och vikt (1,27 ton) ska vara 1,15 m lång vid skrovinfästningen (Akkas kölinfästning är drygt 1,5 m), den raka kölen har samma area och vikt och ger nästan samma Lift men fördelen är att Drag minskar. Från 97 till 82 N, dvs ca 15%. Ungefär motsvarande kraften när jag stoppar ner en knuten näve i vattnet i farten 6 knop - det är inte stora skillnader det handlar om! Kölens tyngdpunkt flyttas ner och det innebär 35% högre bidrag från kölen till det rätande momentet.
När jag börjar forma kölarna lite friare så får jag ett annat resultat än Sven Ridder när det gäller planformen. Ett exempel: kölblad som är 1,6 x 0,8 m. Det ska vara en så tunn köl som möjligt (det visste man tidigare) men konstant bredd är bäst. Om man sätter på en bulb (och minskar fenan till 1,431 m för att bibehålla djupgåendet) är trapetsformen med 1 m upptill och 0,6 m nedtill något bättre än den raka. Bulben ska förstås vara nervinklad 3 grader i bakkanten. Alla varianterna ger nästan samma Lift men Drag ändras, lite högre Drag för bulbvarianterna.
Ett radikalt förslag till ny köl är i princip samma som Bosse har till sin Dynamic 35, dvs en kölfena med bulb. Tex en fena med GE 8,3% profil (ritad av Gösta Edvardsson till Hansson 31), med samma mått som i exemplet ovan. I stål väger den ca 400 kg. Använd samma bulbdesign som Bosse, blybulben väger ca 750 kg. Totalvikten blir nästan samma som den befintliga kölen men kölens bidrag till det rätande momentet dubblas. Båtens djupgående ökar ca 30 cm.
Kölen blir tunn, drygt 8 cm upptill och 5 cm nere vid bulben. Det innebär en hållfasthetsteknisk utmaning som är lösbar.
Den nya kölen skulle ge ca 15% högre Lift och ca 15% mindre Drag jämfört med den befintliga. Men det här är ingen uppgradering jag tycker Akka ska utsättas för. Bl.a. måste skrovbotten förstärkas radikalt (typ som Bosse gör med sin Dynamic 35).
Det handlar inte bara om köl och rätande moment. Det handlar också om att segla båten efter sina förutsättningar. Att ha segel som man lätt kan tömma kraft ur (mycket smidigare än att reva stup i kvarten) och att undvika vad Frank Bethwaite kallar "Natural Handling Technique" till förmån för "Fast Handling Technique" (väl värt ett eget blogginlägg). Det ökade djupgåendet skulle också göra det svårare att hitta fina skärgårdsklippor att lägga till vid. Och - det skulle inte längre vara en 100% Norlinbåt.
Undrar vad Peter hade sagt om dom här förslagen?
Källor: Google förstås, men också
Vi Båtägare #10 1980 (Perry skickade mig en kopia).
Mellan 1969 och 1980 utvecklades båtmaterialet mycket. Bruce Farr slog igenom några år tidigare och hans centerbordsbåtar med harmoniska flata linjer med all barlast inombords var snabbare än den traditionella IOR designen med sina avsnörpta relativt tunga skrov. Lättare och snabbare båtar, men dom straffades effektivt bort genom regeländringar och strängare krängningsprov.
 |
| Farrritade Gunboat Rangiriri som vann halvton i Sydney 1977. |
Men Peter båtar var vackrast. Är det nåt han var specialist på så var det att rita vackra båtar. Med på VM i Sandhamn seglade Lennart Hyse i sin precis färdiga Akka. Det var inte många seglingstimmar i båten innan första racet gick och i det läget är man ganska chanslös när det gäller placering. Den franska vinnarbåten hade nio veckors intensiv träning bakom sig när dom kom till VM!
Akka ägs idag av Perry Jönsson, Perry skickade mig ett mail och berättade att han skulle fixa till kölen och undrade vad han skulle välja för kölprofil. Perry hann inte fråga Peter innan det var försent, men trodde att Peter föredrog en 63- profil. Mina CFD beräkningar har bekräftat att det är ett bra val. Välj en 63- eller 64- profil. Perry berättade också att han har vaga planer på att plocka ut den invändiga barlasten på 300 kg och istället sätta på en 300 kg bulb nedtill.
 |
| Akka 2013. Jag blir nostalgiskt lycklig när jag ser den här bilden. |
Är den typiska 70-talskölen OK? Den finns på nästan alla båtar från den tiden där konstruktören har öppnat Sven Ridders kompendium om köldesign. Ron Holland, Peter Norlin tex. En köl med starkt lutande framkant (30 - 40 grader) och vertikal bakkant. Den ellipiska kölen ansågs vara den bästa och trapetsformen (som Akka) ansågs vara en bra approximation som bara var några procent sämre. Detta står i Sven Ridders kompendium, det står också i Principles of Yacht Design. Självklart visste alla att kölvikt långt ner ger högt rätande moment och att ett smalt och djupt kölblad ger en effektiv köl, men IOR-regeln straffade detta så hårt att det var bättre att minska rätande momentet, trots allt går ju många seglingar i lättvind. Och bulb var inte tillåtet. IOR-regeln styrde mycket och högt rätande moment var det ingen som frågade efter.
Jag har räknat på en 63-010 köl till Akka. Precis som i alla tidigare beräkningar, så har jag inte med samverkan mellan skrovet och kölen, istället "speglar" jag kölen vid kölinfästningen, dvs den avslutas uppåt med ett helt friktionsfritt horisontalplan. När jag räknar på det sättet, så får jag inte med det inducerade motstånder pga strömningsförluster i övergången mellan skrov och köl. Akkas költjocklek är ca 10,5%, så 10% är ganska nära sanningen.
En liten 150 kg, 1,2 m lång L-bulb nedtill har nästan ingen inverkan på kölens effektivitet när det gäller Lift och Drag. Men det innebär förstås ett ökat rätande moment.
En helt rak 63-010 köl med samma djupgående och vikt (1,27 ton) ska vara 1,15 m lång vid skrovinfästningen (Akkas kölinfästning är drygt 1,5 m), den raka kölen har samma area och vikt och ger nästan samma Lift men fördelen är att Drag minskar. Från 97 till 82 N, dvs ca 15%. Ungefär motsvarande kraften när jag stoppar ner en knuten näve i vattnet i farten 6 knop - det är inte stora skillnader det handlar om! Kölens tyngdpunkt flyttas ner och det innebär 35% högre bidrag från kölen till det rätande momentet.
När jag börjar forma kölarna lite friare så får jag ett annat resultat än Sven Ridder när det gäller planformen. Ett exempel: kölblad som är 1,6 x 0,8 m. Det ska vara en så tunn köl som möjligt (det visste man tidigare) men konstant bredd är bäst. Om man sätter på en bulb (och minskar fenan till 1,431 m för att bibehålla djupgåendet) är trapetsformen med 1 m upptill och 0,6 m nedtill något bättre än den raka. Bulben ska förstås vara nervinklad 3 grader i bakkanten. Alla varianterna ger nästan samma Lift men Drag ändras, lite högre Drag för bulbvarianterna.
Ett radikalt förslag till ny köl är i princip samma som Bosse har till sin Dynamic 35, dvs en kölfena med bulb. Tex en fena med GE 8,3% profil (ritad av Gösta Edvardsson till Hansson 31), med samma mått som i exemplet ovan. I stål väger den ca 400 kg. Använd samma bulbdesign som Bosse, blybulben väger ca 750 kg. Totalvikten blir nästan samma som den befintliga kölen men kölens bidrag till det rätande momentet dubblas. Båtens djupgående ökar ca 30 cm.
Kölen blir tunn, drygt 8 cm upptill och 5 cm nere vid bulben. Det innebär en hållfasthetsteknisk utmaning som är lösbar.
Den nya kölen skulle ge ca 15% högre Lift och ca 15% mindre Drag jämfört med den befintliga. Men det här är ingen uppgradering jag tycker Akka ska utsättas för. Bl.a. måste skrovbotten förstärkas radikalt (typ som Bosse gör med sin Dynamic 35).
Det handlar inte bara om köl och rätande moment. Det handlar också om att segla båten efter sina förutsättningar. Att ha segel som man lätt kan tömma kraft ur (mycket smidigare än att reva stup i kvarten) och att undvika vad Frank Bethwaite kallar "Natural Handling Technique" till förmån för "Fast Handling Technique" (väl värt ett eget blogginlägg). Det ökade djupgåendet skulle också göra det svårare att hitta fina skärgårdsklippor att lägga till vid. Och - det skulle inte längre vara en 100% Norlinbåt.
Undrar vad Peter hade sagt om dom här förslagen?
Källor: Google förstås, men också
Vi Båtägare #10 1980 (Perry skickade mig en kopia).
torsdag 13 mars 2014
Skickade ett paket ..
Har lite rester efter det som hörde till skrovet som ingen ville ha. Två roderhalvor tex. Johan Kindeborg i Nyköping är på väg att uppgradera rodret till sin Banner 33. Han skrev om detta på BLUR för en dryg månad sedan och det blev ett himla hallå om superroderprofiler.
Hjärttocken till Johans båt har diametern 68mm, rodret är 95 mm tjockt upptill, med 50 cm korda kan man ju snabbt räkna ut att det blir en riktigt tjock profil. 19% när önskemålet är att komma ner till åtminstone 12%, en NACA0012 är ju den perfekta kombinationen av lågt strömningsmotstånd och liten risk för att rodret släpper. Eller? Här finns nog många som har synpunkter?
Ett modernt roder till en lätt 10 metersbåt har kortare korda närmast skrovet, typ 40 cm. 12% innebär då en 45 mm tjock hjärtstock (lite plast är det bra att ha utanpå hjärtstocken). Att fräsa ner en Al hjärtsock till 45 mm innebär att man tummar på hållfastheten. Rostfri av hög kvalitet är OK men inte Al. Nerfräsning till de 58 mm som Piano har är dock helt OK. Och då kan Johan använda mina öveblivna roderhalvor. Vakuminjicerade och allting.
Kari, som arbetar i Höganäs och bor i Oxelösund tog med ett paket hem i fredags. Som Johan plockade upp.
Kom ett mail med en bild:
" ..
Hej.
Ingen var hemma, men skalen stod innanför dörren till uteförrådet.
Har snabbkollat och det kommer bli bra.
Åkte till båten och tog några foton.
Rodren har samma höjd och bredd upptill men blir lite smalare nertill.
Det var den ändringen jag tänkt göra med befintligt roder innan ... debatten ... på BLUR.SE dök upp.
Ett byte till ett roder av senaste snitt och i kolfiber som SRS med all säkerhet höjer mätetalet på hade jag aldrig tänkt byta till.
Jag kommer att väga rodren och visa foton och ange vad som gjorts och hoppas på att det inte påverkar mätetalet.
... "
Hjärttocken till Johans båt har diametern 68mm, rodret är 95 mm tjockt upptill, med 50 cm korda kan man ju snabbt räkna ut att det blir en riktigt tjock profil. 19% när önskemålet är att komma ner till åtminstone 12%, en NACA0012 är ju den perfekta kombinationen av lågt strömningsmotstånd och liten risk för att rodret släpper. Eller? Här finns nog många som har synpunkter?
Ett modernt roder till en lätt 10 metersbåt har kortare korda närmast skrovet, typ 40 cm. 12% innebär då en 45 mm tjock hjärtstock (lite plast är det bra att ha utanpå hjärtstocken). Att fräsa ner en Al hjärtsock till 45 mm innebär att man tummar på hållfastheten. Rostfri av hög kvalitet är OK men inte Al. Nerfräsning till de 58 mm som Piano har är dock helt OK. Och då kan Johan använda mina öveblivna roderhalvor. Vakuminjicerade och allting.
Kari, som arbetar i Höganäs och bor i Oxelösund tog med ett paket hem i fredags. Som Johan plockade upp.
Kom ett mail med en bild:
Hej.
Ingen var hemma, men skalen stod innanför dörren till uteförrådet.
Har snabbkollat och det kommer bli bra.
Åkte till båten och tog några foton.
Rodren har samma höjd och bredd upptill men blir lite smalare nertill.
Det var den ändringen jag tänkt göra med befintligt roder innan ... debatten ... på BLUR.SE dök upp.
Ett byte till ett roder av senaste snitt och i kolfiber som SRS med all säkerhet höjer mätetalet på hade jag aldrig tänkt byta till.
Jag kommer att väga rodren och visa foton och ange vad som gjorts och hoppas på att det inte påverkar mätetalet.
... "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)