Reparera ett Cumulusroder, del 1

I oktober fick jag frågan om jag kunde reparera ett Cumulusroder. Det var riktigt trasigt, roderhalvorna hade separerat under vattenlinjen och båda halvorna hade böjsprickor. Alternativet till reparation var nytt roder från Albinhallen för 16 tusen.

Jovisst, lägg rodret på tork inomhus och kom med det i december.

Cumulus introducerades 1978, mitt under den våldsamma plastbåtsexplosionen, Ur-Cumulus var med på Gotland Runt samma år. Det var en tid då alla chansade vilt och vi provade oss fram. Gotland Runt båten hade en mycket tunn mast. Med masthaveri som följd. Jag provade båten med ny mast och skrev en recension i nån båttidning senare på sommaren. Jag minns att jag tyckte båten var kursinstabil när jag släppte rodret. Då var det en för mig  ny erfarenhet, idag uppträder väl alla båtar så. 

Jag har googlat Cumulusroder. En tidig version var uppbyggd av gelcoatskal, byggskum och armeringsjärn. Senare mer hållbara roder är gjorda av två glasfiberskal, ihåligt under vattnet med dräneringshål, vattenfyllt i sjön, tomt på land. Det snustorra roder som dök upp i december var gjort så. Fyllt upptill med - sannolikt - talk/polyester spackel. Under vattnet var halvorna hoplimmade efter kanterna med samma spackel. Cumulusrodret är tungt.

Insidan rensad

Jag hade kunnat göra det enkelt för mig genom att enbart rensa roderhalvorna - dom var enkla att böja isär - och sen bara limma ihop med nåt vassare lim. Men målet var att rodret skulle ha en NACA0012 profil, vara skumfyllt och ordentligt ihoplaminerat i fram och bakkant. 

För att börja med skumfyllningen. Skummet måste ha slutna porer. Byggskum  duger inte, ett byggskumfyllt roder med öppna porer blir mättat med vatten om det blir läckage nånstans. Sen fryser det sönder nästa vinter. Brandskum, som har slutna porer, fungerar. Det bästa alternativet är epoxyskum. Vidhäftningen till glasfiberskalen blir bättre och skummet har högre hållfasthet. Jag valde Sicomin Epoxiskum 170 inköpt från Epoxiofiber.se i Helsingfors (finns ingen svensk, dansk eller norsk återförsäljare). Dyrt men bra, enbart epoxyskum till rodret kostar 2 tusen.

Jag slipade rent runt skadorna med liten vinkelslip och 115 mm K60 flapdisc, från Biltema förstås. När jag ändå var i farten slipade jag upp laminatet vid nedre roderbeslaget för att kontrollera att det inte fanns sprickor. Det fanns det inte.

Urslipning vid roderbeslag upptill, urslipad spricka nedtill

Jag drog ihop halvorna och fixerade med silvertejp. Satte diamantskiva i vinkelslipen och sågade upp spåret mellan halvorna. Detta för att rodret inte skulle bli onödigt tjockt när det blir klart. Därefter limmade jag ihop rodret i bakkanten med NM 206. Den limningen är mer som en fixering eftersom bakkanten ska lamineras. Fram med bandslipen och slipade ner bakkanten till en spets. Mycket laminat försvinner.

Laminerar ihop bakkanten genom att svepa över 12 cm bred 450 g biaxiell +/- 45 glasfibermatta (finns i West System sortimentet hos Watski.se) och klämma ihop med två brädor. Använder byggplast mellan glas/epoxy och dom rakaste brädorna jag hittade i brädgården.

Ihopklämd bakkant.

Värmelimmade små klotsar på rodret som stopp för att brädorna inte skulle glida ner.

Brädor borta, avformat. 1 mm i bakkant.

Nästa steg blev att laminera över urslipningar vid sprickor och roderbeslag. 9 lager 650 g biaxiell glasfibermatta som läggs 0/90 varvat med +/-45 grader för att få quasiisotropt laminat.  Varje lager bygger 0,6 mm när laminatet trycks hop. Blött laminat + peelply + breather + byggplast + tryckplatta (masonit och furubräda). Tryckte ihop med tvingar

En sida i taget.

Framkanterna lamineras ihop med 2 st 4 cm breda remsor 450 g + /- 45 grader glasfiberremsor.

Precision maskeringstejp ger tillräckligt tryck på laminatet.

Laminerade ihop rodrets underkant för att få tätt, så att epoxyskummet inte skulle rinna ut den vägen. Borrade ett 30 mm hål längst upp i profilens framkant. Volymen är knappt 10 liter, skummet expanderar ca 6 gånger, fyllde på 3 liter för att vara säker. Det rann över ganska länge, morgonen därpå var det halvhårt, riktigt hårt efter ett dygn i 20 grader. Nu var rodret fyllt och båda roderhalvorna ihoplimmade i hela ytan. 

Morgonen därpå, överskott, ca 4 liter, på golvet.

Rodrets SB sida var för platt, BB för konvex. Båda sidorna behövde slipas framtill för att få tunnare nos. Fram med bandslipen och slippapper K60. Kollade mot mallarna, onödigt att slipa för mycket. Efter slipning kommer spackling. Provade först med Biltemas nya lättvikts epoxyspackel på SB sidan. Kostar 299 kr för ett kilo. På BB använder jag NM 206 lättviktsspackel, kostar 345 kr för 1,9 kg. Klart billigare alltså. Och klart bättre, både att jobba med och att slipa. Enda fördelen med Biltemas epoxyspackel är att det finns 15 minuter bort. NM 206 köper jag från Carbix.se, frakten är dyr men jag passar på när jag fyller på mina lager här hemma.

Spacklar först ribbor vid mallarna, detta är Biltemasidan.

Andra spacklingen, använder 60 cm spackel över ribborna.

Spacklat igen påfyllningshålet för epoxyskum.

Lätt epoxyspackel måste härda ordentligt för att bli så sprött att det inte fyller igen slippapper. Men sen blir det desto mer lättslipat. Vänder på rodret.

Den lite för konvexa BB sidan före bandslipning

Nästan all gelcoat borta

In i värmen och spackla ribbor.

Spacklar en remsa vid mallen, klipper en remsa byggplast och lägger över spacklet,
 trycker formen mha mallen.

Bra och alltid rena verktyg, pannå från Biltema. Har skurit ur för roderbeslaget mha multiverktyg med carbidklinga, klingan kostar 480 kr hos TOOLs. Carbidklinga är det enda verktyg som inte slits ner direkt när jag jobbar med glas och kolfiber.

Mitt NM 206 spackel är slut men mer på väg, Biltemaspacklet på SB sidan ska härda några dar till. Dags för lite julledigt.

Fyrtorn2handed 2020

Alltmer sällan och sista året inte alls skriver jag på min blogg. Mycket annat upptar min tid, sånt som inte alls fanns med åren då jag färdigställde Piano.

Men här kommer iallafall en rapport från det som ser ut att bli årets enda kappsegling, Fyrtorn 2 handed från och tillbaka till Lomma. Förstås arrangerad av LBS. 110 M fram och tillbaka i Öresund. Jaktstart innebär först i mål vinner. Det är den mest nagelbitande varianten av handikap kappsegling. 19 timmars segling och vid målgång kommer båtarna inom några minuter.

Väderutsikterna visade vind från ost. Seglade med Henrik Edman, han kan farvattnen I Lundåkrabukten och utanför Limhamn, han kallar vinden för flängostan. Väldigt byigt nära svenska kusten, vinden avtar mot danska sidan och norr om Landskrona. Start Lomma, under bron ner till Höllvikens angöring, runda Lillegrunds vindkraftspark, ner till Köge, tillbaka till Drogden, under bron till Flintrännan NO, väster om Ven, runda W5B utanför Råå, tillbaka till Lomma.

Första båt, en Ballad, startade 16:57. Melges20 Inglorious Basterd startade 17:53. Vi startade 1:23 efter Melges20, vi såg dom överhuvudtaget inte på hela rejset. Dom hade ingen GPS puck så dom syntes inte heller i trackern. Iväg 19:16, blåste ca 10 m/s slör ner till bron. Lite motström, det vann vi på eftersom slör är favoritbog för Piano. Motström innebär att benet tar längre tid. Drog ifrån X 3/4 ton Gerda Ulrika och First 34.7 Maria som startade nästan samtidigt. Ordentligt.

River spinnakern före bron, lovar 45 grader mot Höllvikens angöring. Just bokstavligen river, en halvmeter lång reva från SB skothorn, som tur var i vådriktningen. Hissar när vi faller av mot Köge. 20 M läns, autopilot, käkar, mörkret faller. Spinnakern håller ihop hela vägen.

Rundning i Köge ska vara den yttersta gröna lysbojen i inseglingsrännan. Men den bojen är släckt. Alla 3 gröna bojar på inseglingsrännans högra sida är släckta (önskar ibland att seglingsledningen kollade att ett några år gammalt sjökort fortfarande gäller - senare hittade jag ett sent meddelande om att bojen var släckt men det visste jag inte när vi skulle runda). Iallafall inte svårt att hitta bojen mha seapilotkortet i paddan.

Kryss 20 M tillbaka till Drogden. Mörkt och Henrik bara styr. Inga telltales syns, Windex utan belysning. Henrik bara styr. Blåser 6/7 m/s, tar ibland hem lite i häckstaget (för balansen), följer konkurenterna på AIS och trackern. Vi håller avstånd. Flera båtar har brutit och gått i hamn eller har vänt. Går jämt mot J105 Rose. Första slaget norröver mot Amager, går fram till bottengarnsområdet och slår, nu ostlig kurs. Nära land gäller. Iallafall så nära land som möjligt.

Förbi Drogden får vi kontakt med LM30 Striker Terrapi. Stökig sjögång under bron, nu går vi genom Flintrännan. Riktigt dålig gång, stannar hela tiden. Lovar upp och backar båten för att få loss eventuellt sjögräs på roder o köl. Går bättre och efter Flintrännan NO passerar vi Terrapi en bit i lä. Nu tror vi att vi ligger först i banan, ovetande om den Melges20 som ännu inte är inom synhåll framför oss. Hissar det nya seglet, flying jibtop. Henrik kallar det code, jag kallar det J0. Tanken var att ha det som cordless flying jib, dvs rullbart utan torsionslina, men seglet är ganska litet - 30 kvm - och lätt att hantera som det är. Hissar i spinnakerfallet, drar fram halsen med tackline och skotar med spinnakerskot. Ett ännu oprövat segel jag tänker ägna resten av sommaren åt att prova. 5/6 m/s halvvind, det går bra. Vi drar ifrån båtar bakom oss. Autopiloten styr och vi passar på att sova en halvtimme var.

Rundar Ven NV, i motström en svår rundning men nu har vi medström. Fortsätter norrut  för rundning av W5B, boj i höjd med Råå. Fram hit har allt gått bra. Och fort. Men sen blir det fel. På väg tillbaka ska vi gå väster om bojen W7. Vi satsar på W6 och seglar ost om W7, dvs vi seglar inte banan. Jag får detta klart för mig på söndag fm och meddelar då seglingsledningen att vi utgår. Under kappseglingen tror jag att vi gått rätt väg och bränner allt vi kan söderut mot Barsebäck. Lovar upp för att sträcka till mållinjen i Lomma. Flängostan har ökat, det blåser 12 m/s, tar rev i storseglet och slåss med vågorna. Totalvinnaren Anemon II, Arcona38 från Halmstad seglar mäktigt förbi oss i lovart. Precis innan mållinjen blir vi också omseglade av Krackemut.

Arcona38 Anemon II från Halmstad

Tvåa blir Melges20 Inglorious Basterd en minut bakom Anemon II.  Vi såg alltså inte den båten överhuvudtaget på hela rejset. Krackemut är 8 minuter bakom Anemon och vi 40 sek bakom Krackemut.

Vad lärde vi oss? Nya seglet funkar. Revning av storen funkar inte tillräckligt bra. Mamma Scans köttbullar plus sötmandel och russin är OK (men det visste jag förut). Vi fick bekräftat att Piano fortfarande seglar fort. Jag gillar båten!

Vi skiftade segel från racing till cruising, Henrik tog med en tejpad spinnaker och J0 som behövde lite handpåläggning. Höll mig vaken till ca 19, slocknade, utsövd seglade jag tillbaka till Viken på 4 timmar. Flängostan höll i sig och det var ordentlig medström.

Kan Piano segla fortare än vinden?

Svaret på den enkla frågan är att hittills har jag inte lyckats. Men nästan, seglade 5,5 knop (2,7 m/s) i 3,2 m/s vind när jag seglade hem från Bohuslän häromdan. Efter natthamn i Glommen gick jag för motor på blankvatten tills vinden, helt enligt prognosen började komma från väst. Hissade stora spinnakern och fick igång Piano riktigt fint. Tog flera videofilmer och klippte ihop.

Inga ambitioner att skapa en aktionfilm, visar istället långa sekvenser så att du ska hinna uppfatta alla detaljer.

Med hjälp av data som visas i displayerna ger en vektorberäkning att sann vindhastighet är 3,2 m/s med TWA 106 grader. Nästan alldeles platt vatten och stabil vind som sakta bygger upp, det var riktigt läckert att trimma igång båten. Autopiloten fick ta över när Piano kommit igång.

TW: sann vind
AW: relativ vind

Vad ska jag hitta på nu då?

Bilden är tagen utanför Grebbestad när Piano seglar mot målet i Smögen efter att ha rundat Trestenarna i Oslofjordens mynning. Tror det är Panteniusbåten som är ute och fotar. Bilden ser fräsig ut, det går nästan fort, vi var trötta och orkade inte trimma lika aktivt som första dan när vi seglade ut ur Hakefjorden.

Den här bilden är från målgången. Ser också fräsig ut men avslöjar ännu mer hur illa trimmat vi seglade dom avslutande timmarna när vinden ökade till 12/13 m/s.

Lite självrannsakan:

Inte tagit hem i häckstaget,
Inte flyttat ut fockskotpunkten på yttre skenan,
Inte flyttat bak fockskotpunkten, dvs
För lite twist i focken,
Bukigt storsegel pga för dåligt sträckt bomlik.

Vi kunde seglat en halv knop snabbare. Det hade inte inneburit bättre placering, avståndet till den totala pallen var för stort. Men varför gjorde vi såna missar?

Framför allt var vi trötta, Roffe berättade efteråt att han under natten och andra dan seglade båten med samma känsla som sina egna båtar (han har 5 st varav en A22, träpianot, neppare, allmogebåt och en 13 m stålbåt, som mest är ett övernattningsställe i Nynäshamn). Dom tre racingbåtarna dvs A22, Träpianot och Neppare har han trimmat så att roderkänslan är så som han tycker är rätt, mindre tryck i rodret än mitt Piano. När han nu seglar min båt med lägre rodertryck än båten är trimmad för hamnar vi för högt i vind. Vi seglade för högt när hårdvind och vågor kom.

Häckstag och fockskotpunkter borde jag ha fixat, men vi hade lite problem med ansvarsfördelningen ombord.

Reva storen gör jag inte ofta och det fungerade helt enkelt inte som det skulle. Ska be Henrik (segelmakaren) flytta en travare. Sen måste jag bestämma mig om jag ska satsa på revlina eller krokar i halshornet. Jag har tidigare valt bort krokar för att slippa gå upp på däck vid revning. Startade en facebooktråd om detta på no-crewgruppen och fick flera bra tips. Krokar, dra revlinan runt masten flytta in revöglan i seglet (skapa cut back) tex. Ska prova mig fram.

Jimmy Hellberg kommenterade bilderna med att Piano måste ha en växel till. Dvs effektiva segel även över 8/9 m/s. Det hänger ihop med flera av punkterna ovan men också att ha ett mindre försegel speciellt för hårdvind. Han föreslår en J3.5 i laminat med två genomgående lattor. Jag har en hårdvindsfock, HWJ i dacron utan lattor. 18 kvm (stora focken är 24 kvm) och uppfyller storlekskravet för HWJ i OSR 4.26. Men här har jag hamnat i bryderi, UK anger i sin reklam för HWJ att visserligen rekommenderar OSR att kevlar eller kolfiber inte ska användas och att seglet ska vara utan lattor. Men det är ju bara en rekommendation och den UK HWJ jag sett i sommar är tiilverkad i Technora (kevlarförstärkt laminat) med två lattor. Jag hittar ingenstans skrivningen att angivet material och inga lattor bara är en rekommendation. Bra om du läser igenom OSR 4.26 noga innan du kommenterar detta. Ingenstans ser jag att det frånsett färg är olika krav på HWJ och Trysail (dom riktigt små slipsarna att ta till i riktig storm).

Nog har jag mycket att pyssla med framöver!

Seapilot 2Star 2019

Fortsätter skriva på den nästan utdöda bloggen! Skriver det här inlägget måndag kväll när det fortfarande blåser mycket i Kungshamn. Har länge varit i valet och kvalet om jag har något mer att förmedla. Men åtminstone två intressanta race har Piano hunnit med i år och jag får påstötningar om att fortsätta. Vi vann ju S2S totalt och kom 4:a på Bohusracet, 2:a i klass tre efter totalsegraren Calypso. Piano har också seglat Lomma Trim Cup den 11/12te maj. Den perfekta säsongsupptakten där jag ofta seglat med Henrik Edman som rorsman. Henrik har gjort alla segel till Piano och Lommaseglingen blir en koll på att båt och segel är OK. Nytt för i år är en 60 kvm hårdvindsspinnaker jämfört med den största som är på 75 kvm. Kan användas för skärning i frisk bris och djup slör/plattläns i vindar minst upp till 15 m/s. Sällan har jag känt att båten är så komplett som i år. Men den villfarelsen visade sig inte stämma, den avslutande hårdvindskryssen under Bohusracet avslöjade flera brister. Mer om det i senare inlägg. Nu till S2S.

Det är 348 nm från Viken till Oxelösund, en transportsegling som brukar ta en vecka. Seglade upp Piano både 2016 och 2018. Direkt efter målgång och prisutdelning i Lomma (seglade i minsta klassen och kom 2:a efter Melges 20) seglade jag vidare, nådde Gislövs läge på söndagkvällen. Vindutsikterna var gynnsamma för att segla runt sydkusten just då. Nådde Simrishamn på måndagen, passerade Hanöbukten tisdag fm. Startade halv 4 i riktigt kallt väder, alla underställ plus fleecetröja plus sjöställ plus filt runt axlarna, lätt sträckbog direkt mot Utklippan. Lite motor ibland när vinden la sig. Passerade Utklippan vid lunchtid, gick nära Öland och seglade halvvind i skruven från land (lärt mig många nya begrepp efter 2 race med Roffe, skruv betyder ungefär vindvrid). Framme vid 8 på kvällen efter 16 timmar. Onsdag vidare mot Oskarshamn där jag lämnade båten en knapp vecka under uppsikt av hamnkaptenen.

Fortsatte mot Oxelösund, framme torsdag, Roffe kom på fredagen, tränade en sväng runt Vinterklasen på lördagen, proviantering och skepparmöte söndag kväll. Trodde väl att Piano skulle få pris för längsta transportsegling men icke. En Göteborgsbåt hade seglat 470 nm.

Seglar i startgrupp 2. Start 8:15. Väderprognosen var komplex minst sagt. Ett stiltjebälte, snurr alltså, skulle lägga sig ivägen oavsett vilken kant vi valde. Vände och vred på prognosen. Försökte lista ut vilken sida som var bäst och fastnade för vänsterkanten. Fortsätta ut i havet efter passage av Gustaf Dahlen alltså. Vi var 3 båtar som valde den sidan, Banner 28 Fröken Sommarsol, Dehler 29 Funny och vi. Vi visste att vinden skulle snurra några timmar (det blev 4) innan det skulle börja fylla från SV. Men vi skulle komma igenom snurren snabbare på vänsterkanten och det visade sig stämma. När majoriteten av båtarna låg stilla på högerkanten seglade vi över dom i sakta ökande vind för att möta SV. Också det stämde. Men vi var trötta när vi närmade oss Visby, var nära att missa rundningsbojen innan målgång. Tappade 4 minuter på den missen och därmed etappvinsten. Funny hade legat kvar på vänsterkanten och fick lyft när dom kom nära Gotland och dom tog etappen. Med 4 minuter. I mål lite före 4 på morgonen, starten mot Oskarshamn flyttades fram 2 timmar för att alla skulle hinna sova lite.

Tisdagen innebar öppen sträckbog mot Ölands norra och därifrån kryss hela vägen runt Blå Jungfrun in till Oskarshamn. Vi tappade dom 10 minuter vi hade tillgodo på Mithril som i den lätta vinden och kryss hade sitt favoritföre. Vid låg precis bakom X332 Lady X vid Ölands norr men sen gick hon ifrån ca 10 min in till Oskarshamn. Piano trivdes inte riktigt bra i den skvalpiga sjön, det blev många stopp. Mithril tog över ledningen och var ca 2 min före oss totalt efter 2ndra etappen, Piano tvåa ca 10 minuter före Funny och 21 min före Lady X.

Tredje dan, sista etappen tillbaka till Oxelösund. Började med en snabb spinnakerläns ut till Blå Jungfrun, blåste upp till 10/11 m/s i byarna. Vid rundningen ledde vi med ca en halv nm över Lady X och Eloge 38 Nirvana. Ett avstånd som vi sen ökade hela tiden. Halvvind i 7/8 m/s med jibtop, helt enkelt Pianos favoritföre. Vindprognosen var enkel att tolka. Gå nära skärgården, ute till havs skulle vinden lägga sig. Det blev precis så. Inledningsvis stod vinden fint för dom som seglade rakt mot Gustav Dahlen, vi seglade överbåge och hamnade tätt intill Kungsgrundet. Lady X och Nirvana följde oss i kölvattnet. Vid Häradsskär valde Lady X att gå ännu närmare land, vi fick en känning av svagare vind och korrigerade snabbt kursen för att hålla kvar trycket. Vinden vred med och upp med spinnakern. I mål 00:37, 7 min före den stora Nirvana Ice. Line honor och totalvinst. Mithril, som startade en halvtimme efter oss hade inte samma fina vind som vi ut till Blå Jungfrun, ett tag var vi tom 8 nm före i banan. Lady X blev tvåa totalt nästan en halvtimme efter på beräknad tid, Mithril 3:a 46 min efter. Funny blev fast i stiltje ute på havet och sjönk långt i resultatlistan. Bilden är en seapilot skärmdump jag fick via facebook när jag efterlyste bilder på Piano (spanar du noga hittar du Piano närmast Gustav Dahlen). Fick ingen enda närbild! Fotograferna hann väl inte ikapp?

’
Gotlands tidningar följde seglingen intensivt, speciellt när en Gotlänning var på väg att vinna (Roffe bor på Gotland sedan 13 år). I hastigheten blev också jag gotlänning. Bilden visar ett av uppslagen.

S2S banan är snäll, inga navigationssvårigheter alls. Inget behov av snabba beslut, allt går lugnt tillväga. En segling helt olik årets Bohusrace. Förstås jättekul att vinna. Att träffa alla Ostkustseglare. Att bada bastu och käka pyttipanna.

Roffe skulle starta Gullvivan från Getfoten samma morgon som vi gick i mål. Han fick åka bil upp, hann precis, seglade Gullvivan med sitt eget Piano, träpianot och blev trea totalt. Själv vände jag tillbaka söderut, seglade lite lugnare med mina bröder till Håskö, Västervik och Kalmar.

Därifrån ensam för motor över en helt speegelblank Hanöbukt. Tillbaka i Viken en vecka efter målgången i Oskarshamn. Hade anmält mig till Midsummer Solo Challenge, men stod över. Tog bilen upp till Marstrand för att träffa folk och för att hämta all kappseglingsutrustning som Lars Sjöström (Aplicator Group) hade kört ner med bil från Oxelösund. Piano är överlastad med både cruising och racingutrustning när jag seglar själv. Är vi fler ombord måste endera av detta ut. Söndag direkt efter midsommar seglade jag upp mot Uddevalla. Seglade och seglade. Fortsatt mest motorgång. Seglade iallafall ett tag utanför Falkenberg när autopiloten fick spader (rorkultsförlängaren hamnade i beknip), båten snurrade 360 grader och när jag tittade upp i riggen hade översta vådsömmen spruckit. Motorgång från Glommen till kräftorna och sen vidare till Nya Varvet där Lundh Sails fixade storen.

Nu ylar det i riggen, har ännu inte bestämt om fortsatta kappseglingsplaner i år. Ett ca 40 nm solorace i Öresund i början av augusti hade varit fint.

Det blev ingen Grand Slam

Piano har seglat både Seapilot2Star i slutet av Maj och Bohusracet med målgång i lördags em. Jag seglar med Roffe Erixon från Katthammarsvik på Gotland. Han har inte alltid bott där, egentligen stammar vi båda från Sthlm, men Roffe har haft många fler hemmahamnar än jag genom åren. Seglade BR banan på 29 timmar lite drygt, det var Pianos 5te BR och vi brukar segla på just 28 - 29 timmar. Seglade klass 3, med SRS mättal mellan 0,95 och 0,999. Handikappmässigt innebär mättalsdifferensen 0,05 ungefär en och en halv timme. Piano som mäter 0,987 ska vara ca en timme före båtar som mäter nära undre gränsen. Det passar mig bättre att jaga än att jagas. När man jagar räcker det ju att hålla sina konkurenter bakom och man seglar hela tiden i åtminstone nästan samma vind. Nu skulle vi vara ungefär 6 nm före i mål. Blir mycket knappande på plottern för att se konkurrenternas position, kurs och fart.
Minsta klassen startade kl 9, i nästan ingen vind. En timme senare, när klass 2 startade var det heller ingen vind. Vinden började bygga precis då vi startade kl 11. Starten blev inte förstklassig men vid bron ledde vi vår startgrupp. Vid Ljungskile hade vi passerat större delen av båtarna i dom tidigare starterna. Dom sista passerade vi vid Wallhamn på Tjörn. Vi låg sen först hela vägen upp till Fjällbacka, Strömstad, Trestenarna (rundningen i Norge) och ner till till Svangen då en röd trimaran blåste förbi.

Men tillbaka till själva rejset. Kryss ut till Uddevallabron och rundning av Stången. Öppnade ner till Ljungskile. Men öppnade är kanske ett relativt begrepp, när Roffe styr kryssar vi brutalt högt. Sakta men optimalt VMG. Vann klasspurtpriset i Ljungskile, kryss ner förbi Svanesund. Fortsatte segla högt, första slaget efter Svanesund gjorde vi efter passage av Tjörnbron. Kryssade vidare nära Tjörn, där vi passerade 6:an SWEA och Albin Nova Qetesh. Strömprognosen sa nästan ingen ström vid Hätteberget, svag medström vidare norröver, spinnaker, vi bestämde oss för att skita i strömmen och genomgående satsa på närmaste vägen. Som efter rundningen av Hätteberget förde oss genom bränningarna utanför Pater Noster. Egentligen gick vi på Seapilots routing som tar hänsyn till både vind och ström. Kanske lite vågat eftersom väderraporterna för vind varit helt fel fram till dess. Vinden vred inte med som den skulle. När vi skulle lova och följa med vridningen som inte kom fick vi riva spinnakern. Upp med jibtop, som vi förde förbi Måseskär och förbi Hållö. Sen åter spinnaker. 7/8 m/s rakt in bland skären utanför Fjällbacka. Ljuset räckte för att hitta in mellan Bringebärsholmen och Korsön. När banan nu är ändrad så att vi måste ut runt Dannholmen fick vi riva spinnakern och ta oss ut med fock. Sen åter spinnaker, som vi förde hela vägen ner till Trestenarna. Det gick inte fort just när vi jobbade oss runt Furholmen vid Strömstad, men det funkade. Skifta till fock hade varit långsammare eftersom vinden hela tiden skiftade riktning. Ibland nästan stopp. Ibland nästan fort. Vidare mot Trestenarna blev det fin spinnakergång. Roffe och jag är inte helt synkade men båthantering gick mycket bättre än jag förväntade.

Efter Trestenarna valde vi att gå mellan Tisler och Nordkoster. Inte så svårt val, vi ville inte tappa höjd. Såg Calypso i fjärran bakom oss. Vi ledde med tre och en halv nm vid Hätteberget. Avståndet krympte under natten och vid Strömstad var Calypso 2 och en halv nm efter. Sunkine, Seascape 24, låg jämsides med Calypso, dom nafsade oss i hälarna.
Kryss upp till Koster, sträckte efter Nord och Sydkoster, sen ren kryss mot söder. In för att runda Sadlen, det var där den tomatröda Dragonfly 28 gick förbi. Vidare söderut, AIS avslöjade att Calypso höll avståndet, 2 och en halv nm.
Väderprognosens 12/13 m/s kom vid ett-tiden, gick ifrån Calypso en nm, skiljde 3 och en halv i mål som alltså borde varit 6. En kryss som var en ren kamp med vågor och vind, revade men fick inte riktigt gång på båten. Mycket att jobba med när jag kommer tillbaka till Viken.

Vi hade kartbild i plottern förstås plus Seapilot på paddan. Roffe har inte seglat banan tidigare och ibland var det svårt att ge styrinstruktioner. Nästa gång ska jag ha papperskort framme.

I mål kl 16, tre båtar kom tillräckligt tidigt för att ta sig förbi i totalen: Calypso, Lady Godiva och Farrgo. Dom tre första båtarna kom in inom 4 min beräknad tid, vi 20 min efter. Men bara en knapp minut före Smaragden Flamman.

43 båtar, mindre än hälften av dom som startade, fullföljde. Ingen i minsta klassen. Farr 30, som vann klass 5, seglade med fladdrande stor och dragande fock i hårdvinden. En av två startande Melges 24 fullföljde. Seascape 24 SUNKINE seglade i samma klass som Piano men valde att bryta. En vacker båt, men i dom havsseglingsförhållanden som rådde blev det för tufft.

Det blev ingen Grand Slam, dvs totalvinst i både Seapilot2Star och Bohusracet. Stort Grattis till Pelle Lindell och Fabian Tillig i Calypso. Pelle seglade med på X332 Lady X, som vi slog på S2S, 1-1 alltså.

Jag ska skriva lite om Seapilot2Star också. Ligger inblåst i Kungshamn, har tid över. Väntar på någon annan vind än 15 m/s SSV, är på väg söderöver.

Översta bilden från facebook, Bosse Bergqvist tog bilden med revad stor. Han stod på Kleven i Smögen och vaktade målgången. Många bilder på Piano har ramlat in. Stort tack till alla fotografer!

Robline Solo Challenge 2018

Skriver det här på väg för motor från Sandhamn till Pianos sommarplats på Ålstäket. 19de augusti och fortfarande sommar, igår var det väldigt mycket sommar. Bastubad efter rejset, 18-19 grader i vattnet. Temperaturmässigt känns det som vilken sommar som helst.

Väderutsikterna för RSC var ganska snälla och verkligheten stämde. Start i 5/6 m/s, SV innebar ca 100 grader TWA. X99 Luffa startade 11 sekunder efter Piano, blev en bra fartjämförelse. Som innebar att Luffa seglade ikapp. Efter Revengegrundet seglade vi mot Alma. 10 grader högre och nu hängde jag av Luffa. Peter Skoglund i Opalen Jenny hade kommit ikapp vid Revengen, gick magnifikt med spinnaker (själv längtade jag efter att sätta jibtop, men det är inget möjligt alternativ när jag seglar solo).

Efter Alma väntade 12 NM kryss till Dämban. Jag hade förberett med weatherrouting i Seapilot. Både GFS och SMHI modellerna. Jag blev både förvånad och glad över att SMHI modellen fanns tillgänglig. I samband med S2S ordnade Seapilot ett avtal med SMHI som innebar att den ingick, men jag trodde att det bara gällde över S2S.

Vindprognosen angav vrid till SSV och ökande vid ett/två tiden. Dvs först SB halsar och sen BB när vridet kommer. Jag seglade precis så, men i euforin över farten och höjden på SB bogen överseglade jag en NM. Tappade 10 min alltså. Ytterligare några båtar överseglade, BBhalsen blev speedkörning 10 grader under maxhöjd. Vågorna hade inte hunnit byggas upp och på en ren kryss hade maxhöjd varit super.

Satte spinnaker efter Dämban. Inga konstigheter alls. Blåste 8-9 m/s och det blev en väldigt lugn plattläns. Nästan hela vägen tillbaka till Revengen. Ca en halvtimme innan rundningen ökade vinden till 10-12 m/s. Handstyrning på länsen var snabbast. När vinden ökade var det nödvändigt. Nedtagningen i god tid innebar en blöt spinnaker.

Halvvind tillbaka till mål i Sandhamn blev bökig, några broachar, i mål 16:07. Weatherrouting angav 15:53, med tanke på överseglingen så stämde den ju riktigt bra.

Slutade 9:a, fick en 35 m dynemaskotlina från Robline. Jimmy Hellberg vann med Airbender. Bara att buga och gratulera! Tack alla som arrangerade RSC, riktigt kul och väldigt roligt att träffa alla Stockholmsseglare jag tidigare enbart känt via FB.

Utflykten till Stockholms skärgård är snart slut. I början av september anträder jag återfärden till Viken. Oxelösund och Arkö Runt blir nästa stopp.