Segel (2)

Här kommer den andra delen om segel, som handlar mest om segel till Piano. Läs inlägget innan så hänger texten ihop bättre.

Henrik provar segel till Piano utanför Höganäs i september 2011. Stor och fock i Pentex.

Racingsegel ska hålla formen och gärna vara lätta. Små båtar kan ha dacronsegel även för racing, men till Hansson31 duger bara laminat. Ett laminatsegelduk är uppbyggt av två lager mylarfilm med armeringstrådar däremellan.

Mylar är precis samma material som dacron, dvs omättad polyester. Dacron innebär att man drar den omättade polyestern till fina trådar och sen väver duk av det. Trådarna ligger i två riktningar - varp (längs med) och värft (tvärs duken). Diagonalstyrkan blir liten på en vävd duk. Seglet kan vikas hursomhelst och är riktigt behagligt att ha att göra med vilket man uppskattar när man cruisar. Men utan ytterligare förstärkning är det inget bra material för racingsegel, som måste hålla formen. För att få upp diagonalstyrkan så att seglet bibehåller sin form i hårdare väder ytbehandlar man duken med härdplasten melamin. Typiskt materialval för Expressegel. Ska man inte vika (då förstörs ytbehandlingen och trådarna kan brytas) utan man måste rulla sina segel.

Mylar tillverkas genom att smälta termoplasten omättad polyester och sedan drar man ut en tunn film. Mylar används i trumskinn och ritfilm - till modellbåtar kan man med fördel tillverka sina segel av ritfilm. Det var länge sedan ritfilm hade något med papper att göra.

För att tillverka laminatsegel använder man alltså mylarfilm som armerats med trådar - kan vara av polyester, dynema, kevlar eller kol. Första storseglet och focken till Piano gjordes i Pentex duk, armeringstrådarna är av PEN fibrer, en variant av polyester som förlängs betydligt mindre än normal polyestertråd. Pianos första storsegel har varit med tre säsonger och är nu det normala transportseglet. Uppvisar alla tecken på att det åldras, det gnistrar av solprickar genom duken (när solen lyser genom många små hål i mylarfilmen) och är numera svårseglat i lättvind. Nackdelen med laminatsegel är just att dom åldras snabbare än dacronsegel. Ett laminatsegel är helt OK i kanske tre år. Sen har det åldrats så mycket att det inte längre håller sin fina racingform. I första hand märker man det framför lattorna i lättvind. I mellan/hårdvind klarar sig seglet bättre.

Det finns finns en crusingvariant av Pentex med tunna vävda polyesterdukar - tafetta - pålimmade på båda sidor, som ska skydda mot slitage. Väger därför som ett dacronsegel och vinsten med den varianten ur prestandasynpunkt är marginell jämfört med ett dacronsegel. Men garanterat dyrare.

Jan Carlanders Adrieu ritade ½-tonnare Atheor med Pentex fock från Edman Sails.

Inför den här säsongen fick Piano ett nytt storsegel. Dels började seglet bli slitet och dessutom har vi ändrat mastkurvan och seglet var inte helt optimalt mht det. Också ett laminatsegel, nu är mylarfilmen gråtonad och armeringstrådarna är i svartinfärgad kevlar, Dimension (som tillverkar segelduken) har döpt duken till Technora. Det gäller att skydda kevlar mot UV strålning, oskyddade kevlartrådar kan brytas ner på en eftermiddag i starkt solsken. Kevlar töjer sig mindre än PEN fibrer. Varför kevlar istället för kolfibrer, som töjer sig ännu mindre? Kolfibersegel är problematiska pga att fibrerna inte tål brytning lika bra som polyester och kevlar. Dessutom dyrare. Kolfibersegel till en 31-fotare är helt enkelt overkill. Mitt intryck när jag seglar kevlar storen i hårdvind är att materialet rör sig mindre, seglet fladdrar inte utan snarare flaxar långsamt när man luftar seglet i byarna. Vi märkte det under hårdvindskryssen med 15 m/s i byarna från Gilleleje till Helsingborg, då Fredrik hela tiden parerade storen.

Piano med Technora stor och Pentex fock. Lomma North Trim Cup, maj 2013.

Technorastoren är seglad 8 race, varav två i hårt väder - Bohusracet och 2manna Hbg-Gilleleje. Alla tisdagsseglingar använder vi cruisingstoren. Hoppas kevlarstoren räcker länge. Du hittar bilder på seglet (här).

Focken tar mer stryk än storen och redan andra året kom fock nummer två. Båda fockarna i Pentex. Fock nummer två är mer hårdvindsbetonad. Mer urskuren i förliket och det ger oss möjlighet att trimma riggen mycket mer med häckstaget. Fock nummer ett innebar att vi var tvungna att tidigt dra max i häckstaget för att sträcka förstaget och få focken platt fram. Vi rejsar med bara en fock, byter aldrig mellan lätt- och hårdvindsfock. Fock på rulle är enkelt!

Piano har två spinnakrar, båda i samma duk, 0,75 oz Dimension Polyant. Jag vill inte vara utan någon av dom. En läns/slör spinnaker som går 90% av tiden, vi hamnade lite för långt ut på havet under Bohusracet på väg från Hätteberget mot Fjällbacka och det blev en besvärlig slör med mycket fladder. Det klarade inte seglet och till nästa år blir det en ny. Det är lätt hänt att man bär spinnakern på lite för brant bog när man seglar shorthanded, speciellt om det är natt och man drar sig för att väcka den som lyckats stjäla till sig lite sömn.

Den lilla platta och första storseglet, från Grand Final seglingen i Viken 2011.

Den lilla platta är guld värd när det spetsar till sig. Vi för den lika effektivt som gennakerbåtarna för sina små halvvindsgennakrar. Ett segel som inte kostar i SRS men som definitivt ökar farten i 80 - 120 grader TWA. Nackdelen med seglet är samma som med den stora spinnakern - man byter inte i tid. Behovet av en halvvindsspinnaker är sannolikt större för en fockbåt än för en genuabåt.