E-type

Man går som katten kring het gröt. Fixar in i det sista. Håller allt? Ringer Henrik på lördag em. Dags att provsegla! Uthal på plats, det var sista som återstod. I onsdags kom "feeder tab", en skitliten bit till Harkeninföraren. Ni vet det där med att läsa bruksanvisningar. Eftersom det var en VÄLDIGT viktig information, så satt en klisterlapp med instruktionen fastklistrad på förstagsprofilen alldeles bredvid införaren. Inte läste jag den, skruvade därför ut skruven för att lossa införaren för långt och låsblecket (feeder tab) flög - i en väldigt vacker båge - överbord. Försommaren är ingen bra årstid att bli av med små skitdetaljer till båtar. Ingen har liksom tid. Men nu är den iallafall på plats. Tack Kristian på Harken och Peder på Limhamns Skeppshandel. Henrik kommer med en rejäl bunt segel efter söndagsträningen med H-båten.

E-type himself

Det blev en kort sväng utanför Lomma, allt funkade. Uthalet kräver mycket kraft. Häckstaget ska växlas upp från 26 till 50 ggr genom att lägga till en kaskad. Samma med kicken, växlas upp från 12 till 24 ggr. Masten är mycket styv, bra för att kunna hålla sträckt förstag, men måste kunna krummas lite mer för att dra ut storsegelbuken i hårt väder. En massa finlir återstår. Detta är en mycket stimulerande fas i att ta fram en ny båt eller en ny rigg. En skarp knäppning i båten på kryssen ut skrämde nästan vettet ur oss. Det är bra att veta hur ett laminatbrott låter (smäll plus ett kraschande ljud). Eller ett stålbeslag som går sönder (en ganska dämpad smäll). Det här var enbart en knäppning. Kanske en slip-stick rörelse. Det var troligen kilningen av masten i mastkragen som rörde sig, har ännu inte monterat tie-rod (håller ner däcket när fallen lyfter). Dags att polyuretangjuta mellan mastkrage och mast. Kontaktar Peder om tie-rod.

Inget Cunningham?

Dynex 75 och kardborrebandstropp. Kanske lite rörigt.

Slutsats av första provseglingen: focken stämmer bra, måsta öka möjligheten att krumma masten.
Nöjd - men var det verkligen kilningen av masten som släppte och orsakade knäppningen?

E de nån slags självporträtt?

Oväntat besök

Ligger i Lomma sen två veckor. Utrustningen från Limhamns Skeppshandel är på plats, Jörgen - delägare i Oskars Varv i Lomma och ägare av båt #26 och som dessutom planerar fortsatt produktion av Hansson 31 fick chansen att visa upp en "nästan färdig" Hansson 31. När jag ankom till Lomma igår lördag hade Jörgen fint besök på varvet.

Nån fixar en schleten Maxi Fenix

Jag har träffat Erik Hansson två gånger tidigare: I september 2007 när jag bilade upp till Björkö för att få en första titt på båten och några månader senare för lite socialiserande snack på FFkakel, där Erik nu är vd.

Monterar brytblock för fallen. Kanske tillverkade av Rutgersson. Dom verkar OK.

Erik seglar norröver framåt sommaren. Rundar Sjaelland först, det finns många fina danska hamnar (men bara en enda naturhamn).
Hur känns det att se produktionen av sin egen skapelse återvända från de avsomnade? Bara bra! Riktigt kul!
Varför ligger din Maxi Fenix i Lomma? Fick den billigt i Danmark! Fördelaktig kurs på danska kronan och svag efterfrågan gav köpläge.

Erika Hansson ombord på Piano.

Hur tog du fram formen till Hansson 31? Jag övertog formarna till Dominant 95. Förlängde förskeppet. Gjorde form av den nya förskeppsvarianten, kapade Dominant 95 formen och plastade fast den nya delen. Gjorde på samma sätt med aktern. Höjde friborden direkt i formen och tillverkade den första prototypen. Den var inte särskilt vacker i förskeppet, så där limmade jag på Divinycell och slipade till linjerna. Slet ut båda axlarna pga långklotsslipning. Den viktigaste skillnaden är att vikten flyttades fram, Dominant 95 sätter sig gärna på häcken, speciellt eftersom de flesta monterade in tunga dieselmotorer. Seglade den första prototypen.

Tack Erik - själv tycker jag det är dags att segla Piano!

Room with a view

14 m ovanför Fiskehamnen på Limhamn, Ön t.h. och Öresundsbron nånstans därborta

21 Maj. Rikta och fixera spridare på programmet idag. Windexen skruvas fast (hade börjat gänga upp sig). Alla grejer som ska kontrolleras och säkras. En lördagsbild med många båtar på väg mot Danmark (men inte som Dragörracet i gamla tider innan bron kom).

Ser väl uppifrån ut ungefär som en X99:a

Jämför med en Maxi 777 (bilden har jag lånat från Segel och Paddel)

Maxi 77 har lite trubbigare förskepp och maxbredden ungefär på samma ställe. Ngt smalare bak!

Det händer inte så mycket, iallafall inte tillräckligt fort. Får väl bita i det sura äpplet och inse att Bohusracet nu är utom räckhåll. Visst har vi seglat båten innan dess, men allt ska funka. Dessutom lite ringrostig på racingbanan.

3 grader mastlut. Belastar och avlastar riggen för att allt ska sätta sig.

Flyttade undervantröstjärnet 16 cm akteröver för att fockskotet ska gå fritt. Kan man använda det främra röstjärnet till nåt? Tips emottages tacksamt!

I småbåtshamnen låg för några veckor sedan en Marström kolfibermast till CB365. Fram med spionkameran!

Bult genom masten till vantfästen, samma princip för förstagsfäste som jag använt till kickbeslaget på bommen, spinnakerfallbeslag med trumpetmynning. Rejält svetsade torxskruvade beslag.

Dubbla försegelfalltrissor, Förhoppningsvis skruvade i plåtar på insidan.

Spridarna är helt fixerade framåt/bakåt och ledade uppåt/nedåt. Troligen radarreflektorer i vanten under spidarna.

Löstagbara beslag förenklar allt servicearbete på masten. Nedtill behöver man ju inte heller jaga vikt lika intensivt.

Genomföringsbeslag för wirefall. Behöver man det i Dyneemaåldern?

Extratryggt med några popnitar i ett hellimmat halshornsbeslag!

Det var en väldigt fin mast, men en lackad mast kräver mycket polering.
Piano blir långsamt en allt färdigare båt. Ligger på Oscars varv i Lomma under Kristi Himmelfärdshelgen.

Mot Limhamn

Förstag, kick, häckstagstalja, storskot - det mesta som har med segeltrim att göra saknas. Stor och fock är inte färdigskurna. En del installationer är inte klara, men nu är dags att gå till Limhamn. Edman sails och Limhamns skeppshandel har jobb att göra.

Inseglingsprick till Höganäs hamn

En kort tur från Höganäs till Viken för att kolla att motorgång fungerade. Masten slog ganska mycket i den krabba motsjön. Monterade rodkick och undervant och kilade masten. Gick från Viken tidigt tisdag morgon bound for Limhamn.

Motström utanför Domsten

Ven i fjärran

Razor känslan

Ingen ström söder om Råå, Gräsrännans fyr utanför Landskrona.

35 M, 7 knops medelfart. Saildrive 330 motorn går som en klocka (symaskin).

Limhamn - here I come

En perfekt tur i närmast stiltje. 16 liter bensin. En ganska vresig SO mötte precis utanför Ön i Limhamn. Edman brothers - it is all yours.

Much ado about - 22 kg!

Seglingen närmar sig med stormsteg. Nu ska allt provas och så smått börja utvärderas (och modifieras - Gud mig förbarme). I fredags blev det tid att masta på. Tog med alla tusen prylar plus en badrumsvåg. Dagens stora fråga: vad väger kolfibermasten med alla tillbehör? Är den lättare? Ryktesvägen kommer signaler från vår stora masttillverkare att vinsten med kolfiberrig på sin höjd är 10 - 15 kg. Seldens Hansson 31 rigg väger 85 kg. Jag vet inte vad som exakt ingår i den vikten. Man kan räkna. Seldenmastens vikt är 3,56 kg/m, kolfiberröret jag använt väger 1,8 kg/m (en CST 142 profil med väggtjockleken reducerad från 3,3 till 3,0 mm för att undvika en alltför styv mast). Den genomgående masten är 14,7 m lång, jag har använt 16,5 m kolfiberrör (0,9 m långa skarvbitar limmas inuti profilen). Kolfibervikt 29,7 kg. Al-vikt 3,56 x 14,7 = 52,3 kg. Dvs 22,6 kg tyngre. Alla blockskivor i masten plus förstagsfäste är färdiga Seldenkomponeter. Masttoppbeslaget är egen konstruktion, troligen inte lättare än Al mastens toppbeslag. Dyform vant, ska bli dyform förstag plus rulle. Rimligtvis är det enbart maströrets vikt som skiljer.
Vägde det som gick att väga.

Vågen på bocken där nedre delen av masten vilar. Bombeslaget t.v. och mastrännans början t.h. Kolfiberbandet som låser rännans nedre del är urfilat så att travarna kan passera.

Vågen på bocken i mastens övre del. Samma vikt!

Wirepaketet vägde 12,5 kg, alla fall tillsammans 5,0 kg. Totalvikt utan förstag 62,7 kg. Dvs ca 22 kg lättare än Al-mastens 85 kg.
I mina diskussioner med CST föreslog jag 134 profilen, som väger 1,71 kg/m. Med det alternativet hade masten vägt 1,6 kg mindre, dvs 28,2 kg. Med kolfiberspridare, PBO vant/stag och skalade Dynema fall hade totalvikten blivit ca 45 kg.

Lite bilder på mastdetaljer när man ändå är i farten.

Förstagsfäste med spinnakerfallblock och trissa till fockfall. Bilden tagen i riktning från masttoppen.

4 mm häckstagslatta, Windexfäste och linförare till storfallet (för att avlasta översta travaren - lärde jag mig av Stefan K).

Vi lyfte på masten!

Lowtech - Hightech

Sista momentet innan mastning - spridarändbeslag. Ska hålla topp- och mellanvant på plats, ska låsa toppvantet men inte mellanvantet. Mellanvantet (från övre spridaren) ska gå ända ner i däck så att masten kan trimmas utan att behöva klättra. Man kan köpa färdiga ändbeslag - dom bästa jag hittat är från Z-spars. Länken är till en ganska mossig broschyr, bläddra ner några master så hittar du spridarändbeslaget 1667. Tyvärr en ganska otydlig bild. Köpte spridare och ändbeslag (i delrin) till Manzanita när jag breddade riggen med vanten ut till relingen. Enkla, effektiva och lätta. Men som många andra systemleverantörer, så ställer dom inte längre upp på att sälja enstaka komponenter om man inte har Z-spar rigg (inte svårt att förstå i ekonomiska termer, men livet för oss som bygger egna system blir svårare). Hittade inga andra färdiga alternativ, så den egna verkstaden fick träda i aktion.
Material: Biltemas glasfiberpolyesterspackel (är nog inte lika starkt som Plastic Padding varianten - glasfiberbitarna är nog både färre och kortare), en bit kolfiberspridarprofil, lite maskeringstejp och vaselin.

Yttermått 72 x 35 mm

Linda maskeringstejp runt ena änden så att den gjutna biten får en krage.

Smeta vaselin på insidan. Klart för gjutning!

Tekniskt bottennapp - kunde han inte hittat på nåt tjusigare!



Vaselin blir rinnande pga värmen från härdningen och bitarna är lätta att trycka ut. Renskurna - ännu inte kapade på längden, ändbeslagen väger ca 1/3 spridarprofil.

 Borra ett 6,5 mm hål rakt igenom, från baksidan ett 10,5 mm hål ca 6 mm djup - där limmas en M6 mutter fast. Ska köpa islagsmutter i lite olika storlekar, så slipper man pula med inlimmade muttrar. Dom släpper för det mesta. Slipa spår för wire, 6 mm (ska låsas) och 5 mm (ska löpa). Runda kanterna, stoppa in i spridarprofilerna och fäst med en liten skruv.

M6 torx skruvar med stor bricka.

Får väl linda med någon matchande självvulkande tejp också. Om man gömmer ändbeslaget kan man tro att allt är high-tech.

Walkin'

En promenad en kylslagen tisdag em.

Halva vikten, dubbla styvheten.

Från Dragans verkstad till Höganäs hamn. Mast och bom på väg mot havet. Byggde 14,7 m mast i 16 m verkstad. Den har åkt upp ner från sina väggkonsoler.

Övar lite kurvteknik i avvaktan på passage av riksväg 111.

Jämför nedböjning med en Al-mast (till Stefan Kindeborgs Dehler - jag knyckte bilden från Segel och Paddel - förlåt Erik).

Man vandrar i Nyköping också.

Spridarändbeslag nästa!