Solen som släpljus

Överlämnade ett misslyckat vårrustningsprojekt till Dragan idag. Vi träffades utanför hans verkstad för att besiktiga båten.

Ser ju fint ut på lite håll

Dragan med påkopplade falkögon

Sprutmålad yta blir precis lika bra som underlaget, små porer eller gropar är inte OK. Dragan hittar småkaviteter från blåsor i färgen, apelsinyta, ränder. Ytan duger inte som den är helt enkelt. Dragan har ett förflutet som billackerare så han vet vad han pratar om.

Jag har satt på ett 10 mm interface mellan Mirkamaskinens platta och Abranet slipytan.

 Jörgen och Dragan ska slipa om hela botten, den grå nyansen som dyker upp är dom första två lagren HB coating. Det mesta av den vita epoxygrundfärgen kommer att bokstavligen talat ryka all världens väg.

Skuggorna från solljuset avslöjar ojämnheter i skrovet. För att få bort dom krävs bredspackling och långklotsslipning med typ 2 - 3 meter klots. Kanske ett projekt för nästa år? Vända uppochner på båten och sprutspackla och slipa och sprutspackla och slipa och sprutspackla och slipa och sprutspackla och slipa och ....

Men jag har avgett ytterligare ett löfte när det gäller båten: bredspackla aldrig skrovet.

Mina försök att på egen hand få superfinish på skrovet har misslyckats. Alldeles för många dar har gått åt, alldeles för mycket pengar har gått åt för att köpa fina maskiner. Jörgen och Dragan gör vårfixet. Sprutmålar botten och tvättar och polerar resten.

Det vilar nåt hopplöst nostalgiskt skimmer över vårutrustning. Man ska gå på varvet och skrota, andas in hälsovådliga ångor, besiktiga varandras märkliga försök att få iordning på båtarna. Och inte minst att fika i sittbrunnen. Den typen av nirvana uppnår jag alltmer sällan i båtsammanhang. Så länge Piano står på land.