Akka

Akka är en halvtonnare, ritad av Peter Norlin och byggd till halvtonnar VM i Sandhamn 1980. Peter Norlin hade slagit igenom med dunder och brak elva år tidigare när Scampi vann samma race på samma ställe, halvton VM 1969. En 28-åring då som sopade banan skulle nu som 39-åring möta den nya generationens halvtonnare.

Mellan 1969 och 1980 utvecklades båtmaterialet mycket. Bruce Farr slog igenom några år tidigare och hans centerbordsbåtar med harmoniska flata linjer med all barlast inombords var snabbare än den traditionella IOR designen med sina avsnörpta relativt tunga skrov. Lättare och snabbare båtar, men dom straffades effektivt bort genom regeländringar och strängare krängningsprov.

Farrritade Gunboat Rangiriri som vann halvton i Sydney 1977.

I Sandhamn seglade Peter sin egenritade Butterfly och kom fyra totalt. Enligt Peters uppfattning dog halvtonnaren ut i Sverige under andra halvan av 70-talet. Och när sen VM kom åter till Sandhamn blev det mer eller mindre att börja om från början. De svenska båtarna var helt enkelt inte tillräckligt konkurrenskraftiga. Håkan Södergren var med i Blues, Peter Ståhle kom med Comfortina och utöver det en massa nya Norlinbåtar. Och en gammal, Scampi Jubilee som var en ordentligt uppgraderad version av en 11 år gammal design. Med segel från Rebellsegel som var ritade i det CAD program jag just hade levererat. Den franska Ar Birgouden ritad av Joubert och Nivelt vann hårfint före finska Ron Holland ritade Brilliant. Ar Bigouden påminner starkt om också franskritade Antheor, 1985 års vinnare i Porto Ercole Italien. Antheor ligger numera i Lomma. I IOR-regeln handlade det mycket om att "lura" regeln, Ar Bigouden hade längre akteröverhäng (som regeln inte "såg") och var lättare än Peters båtar.

Men Peter båtar var vackrast. Är det nåt han var specialist på så var det att rita vackra båtar. Med på VM i Sandhamn seglade Lennart Hyse i sin precis färdiga Akka. Det var inte många seglingstimmar i båten innan första racet gick och i det läget är man ganska chanslös när det gäller placering. Den franska vinnarbåten hade nio veckors intensiv träning bakom sig när dom kom till VM!

Akka ägs idag av Perry Jönsson, Perry skickade mig ett mail och berättade att han skulle fixa till kölen och undrade vad han skulle välja för kölprofil. Perry hann inte fråga Peter innan det var försent, men trodde att Peter föredrog en 63- profil. Mina CFD beräkningar har bekräftat att det är ett bra val. Välj en 63- eller 64- profil. Perry berättade också att han har vaga planer på att plocka ut den invändiga barlasten på 300 kg och istället sätta på en 300 kg bulb nedtill.

Akka 2013. Jag blir nostalgiskt lycklig när jag ser den här bilden.

Vad ska jag råda honom? Profilvalet var ju enkelt. Men ta ur barlasten? Och montera en bulb? Bygger man om en Norlinbåt? Bättrar man på en Rembrant? Kanske lite hårddragen jämförelse, men den rymmer en del av mitt svar. Den andra delen av svaret får vara en ren prestandadiskussion.

Är den typiska 70-talskölen OK? Den finns på nästan alla båtar från den tiden där konstruktören har öppnat Sven Ridders kompendium om köldesign. Ron Holland, Peter Norlin tex. En köl med starkt lutande framkant (30 - 40 grader) och vertikal bakkant. Den ellipiska kölen ansågs vara den bästa och trapetsformen (som Akka) ansågs vara en bra approximation som bara var några procent sämre. Detta står i Sven Ridders kompendium, det står också i Principles of Yacht Design. Självklart visste alla att kölvikt långt ner ger högt rätande moment och att ett smalt och djupt kölblad ger en effektiv köl, men IOR-regeln straffade detta så hårt att det var bättre att minska rätande momentet, trots allt går ju många seglingar i lättvind. Och bulb var inte tillåtet. IOR-regeln styrde mycket och högt rätande moment var det ingen som frågade efter.

Jag har räknat på en 63-010 köl till Akka. Precis som i alla tidigare beräkningar, så har jag inte med samverkan mellan skrovet och kölen, istället "speglar" jag kölen vid kölinfästningen, dvs den avslutas uppåt med ett helt friktionsfritt horisontalplan. När jag räknar på det sättet, så får jag inte med det inducerade motstånder pga strömningsförluster i övergången mellan skrov och köl. Akkas költjocklek är ca 10,5%, så 10% är ganska nära sanningen.

En liten 150 kg, 1,2 m lång L-bulb nedtill har nästan ingen inverkan på kölens effektivitet när det gäller Lift och Drag. Men det innebär förstås ett ökat rätande moment.

En helt rak 63-010 köl med samma djupgående och vikt (1,27 ton) ska vara 1,15 m lång vid skrovinfästningen (Akkas kölinfästning är drygt 1,5 m), den raka kölen har samma area och vikt och ger nästan samma Lift men fördelen är att Drag minskar. Från 97 till 82 N, dvs ca 15%. Ungefär motsvarande kraften när jag stoppar ner en knuten näve i vattnet i farten 6 knop - det är inte stora skillnader det handlar om! Kölens tyngdpunkt flyttas ner och det innebär 35% högre bidrag från kölen till det rätande momentet.

När jag börjar forma kölarna lite friare så får jag ett annat resultat än Sven Ridder när det gäller planformen. Ett exempel: kölblad som är 1,6 x 0,8 m. Det ska vara en så tunn köl som möjligt (det visste man tidigare) men konstant bredd är bäst. Om man sätter på en bulb (och minskar fenan till 1,431 m för att bibehålla djupgåendet) är trapetsformen med 1 m  upptill och 0,6 m nedtill något bättre än den raka. Bulben ska förstås vara nervinklad 3 grader i bakkanten. Alla varianterna ger nästan samma Lift men Drag ändras, lite högre Drag för bulbvarianterna.

Ett radikalt förslag till ny köl är i princip samma som Bosse har till sin Dynamic 35, dvs en kölfena med bulb. Tex en fena med GE 8,3% profil (ritad av Gösta Edvardsson till Hansson 31), med samma mått som i exemplet ovan. I stål väger den ca 400 kg. Använd samma bulbdesign som Bosse, blybulben väger ca 750 kg. Totalvikten blir nästan samma som den befintliga kölen men kölens bidrag till det rätande momentet dubblas. Båtens djupgående ökar ca 30 cm.
Kölen blir tunn, drygt 8 cm upptill och 5 cm nere vid bulben. Det innebär en hållfasthetsteknisk utmaning som är lösbar.

Den nya kölen skulle ge ca 15% högre Lift och ca 15% mindre Drag jämfört med den befintliga. Men det här är ingen uppgradering jag tycker Akka ska utsättas för. Bl.a. måste skrovbotten förstärkas radikalt (typ som Bosse gör med sin Dynamic 35).

Det handlar inte bara om köl och rätande moment. Det handlar också om att segla båten efter sina förutsättningar. Att ha segel som man lätt kan tömma kraft ur (mycket smidigare än att reva stup i kvarten) och att undvika vad Frank Bethwaite kallar "Natural Handling Technique" till förmån för "Fast Handling Technique" (väl värt ett eget blogginlägg). Det ökade djupgåendet skulle också göra det svårare att hitta fina skärgårdsklippor att lägga till vid. Och - det skulle inte längre vara en 100% Norlinbåt.

Undrar vad Peter hade sagt om dom här förslagen?

Källor: Google förstås, men också
Vi Båtägare  #10 1980 (Perry skickade mig en kopia).