lördag 29 oktober 2011

I rök och damm

Innan båten åker in i vinterförvaringshallen hos Dragan återstår tvättning!

Dragan med stora ånghögtryckstvätten


Efter att Piano torkat i stora hallen ska båten in i Dragans verkstad för att komplettera inredning, se över röstjärn och alla andra vinterjobb. Men innan dess ska Jörgen Larssons Hansson 31 #26 transporteras upp från Lomma för att gå igenom samma fix som Piano har fått utstå. Men till #26 blir det ingen kolfibermast, en färdig Seldenrigg ligger redan och väntar.

torsdag 27 oktober 2011

Samtal från Norge

Hela familjen Heldal på besök, sommaren 2010
Arild ringde. Han hade läst om säsongens sista race och gratulerade. Och berättade om hur fantastisk Hansson 31 är. Jag har skrivit om Arild och Anne tidigare (här). Han flödar över av superlativer om båten. Det har han gjort förut, men denna gång kunde jag bekräfta iallafall en del av de fördelar han alltid har hävdat. Det var Arild som övertygade mig om att behålla kölen precis som Gösta ritade den för 10 år sen. Jag är lite klåfingrig och modifierar gärna. Men Arild hindrade mig - inte handgripligen men genom att berätta hur båten uppför sig. Tack Arild! Vad är det som är bra med kölen? Arean är ca 50% större än många moderna båtar med djupa och smala kölblad som aspirerar på att vara specialbra för kappsegling. Dvs typ nästan allting som lanserats de sista 10 åren. Fördelar med den större kölen? Man seglar med mindre avdrift, man kan pina båten i trängda lägen, man kan segla högt i låg fart. Finns det inga nackdelar? Inga som jag upptäckt hittills. Men det är ingen NACA profil. Det är en Gösta Edwardsson modifierad GAW profil, en spinnoff från Göstas flygplanskonstruktioner. Utvecklad för lågfartsflygning med propellerplan. Maxtjocklek drygt 8% av kordalängden. Dvs kölen har samma tjocklek som dom smala djupa kölbladen med normalt 12% tjocklek.

Arild och Annes Hansson 31, bilden scannad från Seilmagasinet. Utväxlingen i häckstaget är 48 ggr, minus ca 10% pga av att hanfotslinorna är sneda i förhållande till häckstaget. Och minus en massa friktion. Det är lätt att man tappar mycket kraft i ett blocksystem pga anliggning mellan linor tex.
I sista numret av Sejlmagasinet (Nr 8 2011) finns en 4-sidig artikel om Arild och Anne Heldal. Under rubriken:"Laeringspyramiden 3 - Uten å vaere godt forberedt vinner man ikke. Noen tar det lenger enn andre".  Arild och Anne seglar sin Hansson 31 "Frökna" shorthanded, dvs på enbart två personer. Har ett storsegel, en fock och två spinnakrar, instrument för att kunna bedöma fart och vind. Mha GPS också ström. Och sen seglar dom mest på känsla. Aldrig autopilot. Och förbereder sig mycket noga när det gäller banan. Inför Bohusracet hade dom rekat möjliga passager framför allt NO om Koster. Rak kurs ger högre fart (mindre omtrimningar) och kortare väg. Och pratat med dom gamla uvarna i Uddevalla för att hitta rätt spår söderöver. Jag köpte artikeln från Sejmagasinet (för NOK 60.-): 
http://www.seilmagasinet.no/id/38575.0 Det var det värt!

Ekteparet Heldal. Bilden klippt från Seilmagasinets hemsida.
Det som inte står i artikeln är att Arild och Anne har seilat sammen i hur många år som helst, mest i Snipe. Det ingår ju också i begreppet "Förberedelser"

onsdag 26 oktober 2011

Walkin' on my own

Tog av masten, lyfte båten, körde båten till Tjörröd (i Höganäs) och vandrade samma väg med masten (3km).
65 kg plus förstag och Harkenrulle. Nödreparationen av toppskäddans infästning, dvs kolfiberdiagonallindningen syns vid mitt pekfinger. Förstärkte anliggningen mellan skäddans underkant och maströret (vid pekfingret) och vid skruvskallen (i bildens högra underkant) där den försänkta M8 skruven hade börjat tugga sig igenom profilen. Belastningen på skruven är ungefär 3 ton vid max hemtag i akterstaget.
Hissade masten i liftblocket (placerat i mastens tyngdpunkt), silikonfogningen mellan mastkrage och mast gled lätt ur (den tätningen har fungerat mycket bra). Matts klädde av masten. Kopplade centrumlyftet och satte båten på Harbecktrailern. Tvättade av lite smetig beläggning. Till min förvåning fanns det lite havstulpaner. Hade lyft båten efter semestern i augusti och rensat botten inför höstens kappseglingar. Jag har aldrig tidigare varit med om att det kommer havstulpaner i aug/sept. Jag trodde att om man rensar efter att larverna sätter sig i juli, så slipper man åtminstone havstulpaner resten av säsongen?
Lite lagom olagligt bogserade jag båten förbi Höganäs AB och Friskis & Svettis till vinterförvaringen hos Dragan.
Vemodigt? Kanske lite, men nu längtar jag mest efter att åka skidor nedför stora berg. Och allt vinterarbete med båten.

måndag 26 september 2011

Grand Final

Shorthanded tillsammans med Erik Juelsson. Foto Mattias Ohlsson
Grand Final - grandiost namn på avslutningsseglingen i WBS - Vikens Båtsällskap. 10 båtar till start, 10 olika båttyper. Bl.a. Scancap 99, Afrodite 101, J80, Express, SY 34 och dessutom en hel uppsättning olika Beneteau båtar. Start från hamnpiren i Viken, ut förbi bottengarnen, runda Svinbådans fyr, tillbaka till hamnen och sen två svängar mot Hornbeck. 5-6-7 m/s, varmt, nästan ingen ström och solsken. För Piano blev hela seglingen en solskenshistoria.
Mot Hornbeck
Erik var med ombord för första gången. Vi gled sakta ifrån fältet på kryssen upp till Svinbådans fyr. Manövrarna sitter ännu inte som dom ska och vi tog det lugnt. Konkurrenterna kom oroväckande nära innan vi fick upp stora spinnakern på första länsen. Det var lite sned bana så andra halvan av racet blev mycket speedsegling. Vi hade näst högst mättal i hela fältet. Piano har SRS 1,21 (mätbrev E4162), dvs 0,02 mer än en standard Hansson 31 (tex Arilds mätbrev E3949). +0,01 för kolfibermasten. SRS regeln är ju hemlig, mest sannolikt är att sista hundradelen beror på att kölvikten är lite högre (bly i nedre delen av kölen fyller förutom bulben också en del av kölfenan).
Lilla spinnakern, 7½ knop brant slör mot mål 
Tidsskillnaden i seglad tid blev ca 6 minuter till andra båt. Då seglar man inte längre i samma vind. Och blir inte heller hindrad av samma lastfartyg. Med lite flax slog vi Scancap 99:an med en knapp minut. Ännu så länge har det handlat om att få en fungerande båt. Vi får se hur det går när en samtränad besättning kommer på plats.

Avslutningskalaset på restaurant Barbord i Vikens hamn blev också grandiost - fast på ett annat sätt.

tisdag 20 september 2011

I det tysta

Vad som sker sker i det tysta. Båten är byggd, masten (efter reparation) åter på plats. Vi har seglat. Får många frågor: "är du nöjd med båten?". Innan kappseglingsresultaten kommer så är det naturligt att folk (jag och andra) håller inne sina funderingar. Det är ingen självklart vacker båt.
Merca?
Ser ut som en modern merca (bil alltså), låg fram, hela formen är svept bakåt uppåt och sen tvärt avhuggen. Knappast dom nästan flushdäckade varianter som kom (och som jag tyckte var förföriskt vackra) för sådär 30 - 40 år sen (det var väl ingen som hade ståhöjd på den tiden?). Ingen sikt över ruffen när man sitter i sittbrunnen. Måste upp på sargen eller flytta ner i lå för att kolla båtar och möjlig risk för kollision. Några skönhetsfel, en del fixade andra blir vinterjobb. Riggen fungerade inte direkt. Omtrimning för att klara ökande vind ska fungera, det har tagit ett tag att nå dit. Framförallt handlar det om att böja masten, men också att förstagssag och fockskotning ska vara rätt. Arild och Anne Heldal (som varit mycket framgångsrika i shorthanded segling och som vann senaste Bohusracet) har seglat sin båt i flera år (och provat många segel) innan de stora framgångarna kom på kappseglingsbanan. Mastkragen är omgjuten med silikon M4644, en mjukt (även om databladet anger att det är hård variant) elastisk fog (polyuretan var för hårt). Inget knarr och hittills har det varit tätt. Härdtid 15 timmar i 23 grader, ½ timme i 70 grader, Gör en bottentätning med skumplast, blanda gjutsilikon, placera i vakum för att få bort luftbubblor, häll ner i en tub till fogpistol och fyll spalten mellan mast och krage. Färdighärdat blir ungefär samma hårdhet som silikon man köper på tub till fogtätning.
I lördags var Henrik (E-type) med ut en sväng och vi provade hårdvindssegling (nästan all kappsegling numera är ju hårdvind). 8 - 9 - 10 m/s. Först lite spinnaker, den lilla flata. Som en gennaker men också hårdvindsspinnaker. Suggbeslaget tvärs masten räcker inte för att hålla ner spinnakerbommen. Får flytta fram suggan eller skaffa traditionellt nedhal i centerlinjen. 8½ knop utan surf. Sen kryss.
Henriks örnblick
Max hem i häckstaget för att krumma masten och för att minska förstagssagget. Problemet med stor krum och styv mast är att den största delen av kraften i häckstaget behövs för att böja masten. Det blir inte så mycket kraft över att sträcka förstaget som man önskar. Detta är segelmakarens dilemma - att anpassa seglen till riggens dynamik och att hitta alla gyllene kompromisser som ger seglen ett så stort vindregister som möjligt. Vad ska man offra för egenskap(er) om man är hänvisad till enbart en fock? Ska man minska kurvan i storens mastlik så att förstaget kan sträckas bättre? Dvs börja med tex rak mast och maxböj kanske 8 cm. Idag börjar vi med 5 cm och böjer ytterligare 10 cm när häckstaget är i botten. Båten seglar stabilt, men varför mer lovgirig på SB halsar?

lördag 10 september 2011

Race

Tredje försöket (första försöket i våras varade 20 min, andra försöket i tisdags - vi bröt efter 4 minuter, det blåste 15 m/s i byarna och jag ville inte riskera seglen), Hamnaköret i Höganäs.En gång i tiden var detta ett samarrangemang mellan Vikens och Höganäs respektive Båtsällskap. Man seglade från hamn till hamn. Inte längre. Sedan många år är det enbart final på säsongens klubbseglingar i HBS. Besättningar till 4 båtar samlades på morgonen, banbeskrivning delades ut. Jaktstart, seglar med SRS 1,21. Lätt lätt lätt vind. I början ingen vind alls. Starten uppskjuten ½ timme. Trodde det var starttid för lättvind, men vi skulle ha starttid för mellanvind. Där rök 5 minuter. Kom iväg efter Toss, en Luffe 37 med mättal 1,23. Expressen valde att inte starta alls, man har många familjeplikter en solig septemberlördag. Efter oss startade Embla, en First 40.7 med SRS 1,33. Som redan har sopat banan med de andra båtarna i HBS klubbseglingar. En bra värdemätare alltså.
Lätt lätt lätt halvvind ut till första märket. Hissade plana spinnakern och föll av. Gled sakta förbi Toss i lä och rundade 6 minuter före Embla. Efter ytterligare drygt en timme kryss var Embla 1½ minut före oss, Kryssen hade gått ganska bra alltså, Mht mättalen så tappade vi knappt 2 minuter på den kryssen. Efter 3½ timmars segling gick vi imål 7 minuter efter Embla. Toss hade brutit, det är inte kul att segla lättvind när beväxtningen av botten har börjat sätta fart.
Shorthanded segling med Jörgen Larsson
Det blev ett härligt race. Provade båda spinnakrarna. Två båtar - visst är det lite fattigt, men det blev ändå en bekräftelse på att det är fart i båten. I Viken fortsätter säsongen två veckor till. Dags att flytta över båten. Till nästa år får jag skaffa DH mätbrev, med det förlängs säsongen ytterligare 4 veckor med seglingar på danska sidan.

lördag 3 september 2011

Polyuretangjutning? Del 2

Frågetecknet i rubriken beror på att polyuretangjutning i ett avseende inte var så bra ide för PIANO.

Liten resume: I våras fyllde jag spalten mellan mastkragen och masten med gjutpolyuretan. Lättflytande och härdar snabbt (inom en halvtimme). Gjutpolyuretan är mer hård än elastiskt, knappast samma känsla som de nitrilgummiklotsar man använde på den gamla goda tiden. Med hjälp av ett tunt lager silikon på gjutningens ovansida blev det tätt. Men det knarrade mycket vid segling i vågor, även om tie-rodden spändes hårt. Rörelsen mellan mast och däck var uppskattningsvis någon tiondels mm, man kände rörelsen tydligt gm att lägga pekfingret mellan mast och däck på undersidan. Polyuretanhylsan var ca 40 mm hög. Den hindrade effektivt möjligheten att ändra mastlutningen i däck (för att kunna ställa in rätt förkrum). Det blev bättre när Matts högg bort lite mer halva höjden underifrån (mha ett smalt stämjärn). Hylsan följde förstås med upp när vi lyfte masten, men inte alls lika enkelt som att dra ur en champagnekork. Och föll i fyra bitar. Engångsbruk alltså.

Polyuretangjutning fungerar troligen bra om masten inte ska vara rörlig (böjas framåt/bakåt) i däck. Men för PIANO fungerade det inte. Jag måste här poängtera att jag inte har använt Spartite produkten, utan köpte en - vad jag trodde vara - likvärdig produkt. Jag ifrågasätter alltså inte Spartite. Utan konstaterar att den produkt jag valde innebar en dålig lösning för mig.

Varför håller jag på och gjuter igen spalten med olika typer av gjutplast? Varför kan jag inte bete mig som vanligt folk och använda en gummiduk och två stora slangklämmor? Svaret är enkelt. Avståndet mellan bom och rufftak är bara 85 cm. Det innebär att avståndet mellan halshorn mastens kickfäste blir litet. För att minska krafterna i kicken så mycket som möjligt har jag placerat kickfästet alldeles ovan mastkragen - det finns inte plats för någon gummidukslösning.

Spridarfästen är byggda med gjutpolyuretan, som gjutits utanpå böjda (spridarna är svepta 24 grader) genomgående fastplastade Al-balkar. Där blev det perfekt, hårt och hållfast.

torsdag 1 september 2011

Walkin' again

Storseglet är skuret för en mast med 5 cm förkrum och 15 cm maxkrum. Det var svårt att få till detta. Väl tillbaka i Höganäs började jag undersöka vad som var möjligt när det gäller mastböjning. Började med att flytta tillbaka mastfoten några cm. Masten var ju rejält förankrad i däck pga polyuretangjutningen. Det knarrade i däcket när masten böjdes (pga rörelser mellan mast och den gjutna hylsan). Spände topp vanten till ca 6000 N vardera med ganska lösa mellan och undervant. Jodå, det blev både förkrum och rena rama pilbågen när häckstaget spändes till max.
Ca 20 cm mastkrum (pilhöjd)
Dags att segla. Som tur var provade vi först i ganska lungt väder. Hissade storseglet när vi hängde i stolpen. En sista granskning upp mot storseglet. Stor kris, travarna var loss. Hela nedre likränneskenan hade lossat från masten. Ner med seglet, ta hand om segel och al-skena. Inget trasigt, skenan intakt. Vad hade hänt? Plockade ner masten, vandrade 3 km till Dragans verkstad och inspekterade.
Skenans övre ände, ca 50 mm brott i limfogen mellan eloxering och lim (i bildens nedre del). I bildens överkant ser man brottet genom eloxeringsskiktet.
Brott genom eloxering. Det sneda tvärgående mönstret visar troligen ett sakta växande brott. Avståndet mellan tvärgående refflor stämmer väl överens med glappet mellan övre och nedre skenan.
Brott genom eloxeringen är ett  bra betyg. Limfogen är tillräckligt stark!
Tog fram vakumpumpen, kontaktade ABIC som skickade material för vakumsugning.
En liten söt vakumpump för drygt 2 000 SEK. Vanlig transparent armerad sugslang fungerar perfekt.
Maskeringstejp som skydd på alla ytor som ska hållas rena. Matta som suger upp överskottslim kom i paketet från ABIC. Tryckte fast butylband (ABIC kallar det tätningstejp) runt hela limningen, klippte en remsa ur den mjuka plastfilmen som lock till vakumpaketet.
Först tätade vi rännan med paraffin från ett värmeljus. Men det läckte lite. Bäst var att fylla rännan med en bit av butylbandet.

Sugledningens ände är omlindad med filt, som hindrar att plasten sätter igen slangen. En bit butylband runt slangen ger en perfekt tätning.
Varför lossade rännan överhuvudtaget? Sannolikt i samband med överböjningen av masten i kombination med att likrännans övre och undre del (6 meter vardera) inte var ordentligt förankrade i varandra. Jag diskuterade förankringen av likrännan med CST innan limningen gjordes. Dom uppgav att det var helt OK att bara ha extraförstärkningar i vardera ändan på likrännan. Jag tänkte hela tiden bara belastning från travarna, dvs rakt ut. Men det var skjuvningen i limfogen då masten böjdes som sannolikt var orsaken till att rännan lossnade. När masten böjs blir baksidan kortare och framsidan längre. Räknar man på detta så kommer man fram till att vardera Al-skenan måste tryckas ihop ca 3 mm och för detta krävs en kraft på ca 3500N. Kraften ska överföras via limfogen från kolfibermasten till Al-skenan på en mycket kort längd. Skjuvspänningskoncentrationen blir stor och fogen överbelastas och brister. Den nedre skenans nedre ände och den övre skenans övre ände var väl förankrade men inte skarven. Där var det ett ca 0,5 mm avstånd och skjuvbrottet snart ett faktum. Jag misstänker att det inte är första gången detta händer CST eller andra kolfibermaster med limmade Al-skenor. CST's nuvarande profilprogram har integrerade likrännor, så nu är det problemet borta för deras del. En inspektion av övre skenan indikerade att limfogen där var intakt. Förhoppningsvis har den delvis lossade nedre skenan gett tillräckligt stöd åt den övre för att undvika skjuvbrott.
Skarven mellan skenorna och den nedre änden förstärkte jag ordentligt genom att laminera med kolfiber. Vakumsögs separat.
Toppskäddan fick också en ordentlig översyn och jag passade på att förlänga spridarna för att på det sättet minska sagget i förstaget.
En vecka senare. Walking again
 Matts och jag mastade båten idag. Snart segling igen.

söndag 14 augusti 2011

Build yourself a carbon fibre boom, Part 3

Det finns en statistikfunktion på den här blogen. Jag kan se vilka inlägg som har flest läsare - inläggen om att bygga mast och bom toppar. Här kommer en beskrivning av slutmonteringen av bommen.

Först en rekapitulering: Köpte alltså kolfibermast och -bom som halvfabrikat direktimporterat från CST composites i Australien. Innan finanskrisen hösten 2008, innan den australiska dollarn hade stigit. När 1 AUD kostade 5,30 SEK. Idag är kursen 6,77 per SEK, ca 30% dyrare. Det motsvarar en ökning med nästan 20 kSEK för hela byggsatspaketet.

Jag hade ganska stor erfarenhet av att modifiera Al-master men ingen alls av att bygga i kolfiber. Det handlade om att hämta in kunskap. Spionera på alla svarta master jag hittade. Leta på nätet - där finns det många redovisningar. Tyvärr nästan ingen support alls av CST. Jag vet inte om detta beror på att dom inte vill/kan lämna ifrån sig information (för att dom inte har/hade nån) eller om det handlade om ansvarsproblem som skulle kunna innebära att om dom lämnar råd kan dom bli ställda till svars av självbyggare som misslyckats och som känner sig lurade. Det är förstås också en del av mitt problem - kan jag bli ställd till ansvar för det jag skriver i den här bloggen? Jag hoppas inte det. För det första har jag inga som helst ekonomiska intressen i relation till CST. När jag började med det här projektet hade jag nån slags baktanke att kanske producera kolfibermaster baserade på CST's profilprogram. Men inte längre (fast jag skulle inte dra mig för att bygga en ny mast till mig själv eller supporta nån kompis om det blev aktuellt). För det andra så redovisar jag precis hur jag har gjort och hur det fungerar. Jag är glad (och stolt) över den mast som sitter på båten, men bl.a. garantifrågan har fått mig att inse att ett sånt projekt är förknippat med för stora kommersiella risker. Men - som sagt - jag delger gärna mina erfarenheter till andra galna entusiaster.

Här kommer sista delen av beskrivningen över hur bommen tillverkades. I vardera änden av bommen måste det finnas blocktrissor för uthal och rev. Jag valde två tvålinsrev. Dvs skothorn och halshorn är separerade. Alternativet är enlinsrev - man revar hals och skothorn med samma lina. Blocktrissorna är monterade mellan två 5 mm glas/epoxi plattor, ca 250 x 120 mm stora. Plattorna limmas ihp med 15 mm distansbitar av divinycell. Plattpaketen skjuts in i bommens vardera ändar och skruvas fast med IKEA muttrar, 12 mm cylindriska ca 30 mm långa bitar av syrafast rostfritt stål och tvärgående gängat hål på mitten. Bilden visar plattpaketet i bommens främre ände. IKEA muttrarna är inringade med gult, blå ringar visar riggbultar som håller blocktrissor till - underifrån - uthal, rev 1 och rev 2. Den röda riggbulten till vänster är fäste för uthalets kaskadsystem, utväxling 8 ggr (borde vara 32 - ska ändra i vinter).
Hålet för riggbulten (vid spetsen t.h.) som fäster bommen till mastens bombeslag syns knappast men finns där.
Bommen var ganska ofärdig när vi seglade norröver för en månad sedan. Det är vanligt att fästa skotsystemet i kolfiberbom med hjälp av tex kardborresling. Bilden nedan visar en ganska rörig lösning med dynema stroppar. Linor för reven är bundna runt bommen. Storens skothorn fixeras mot bommen med en kardborresling.
Ganska rörigt!
Plattpaketet i bommen yttre ände är fäst med totalt sex IKEA muttrar, tre i överkant och tre i underkant. Jag slipade av två Wichard M8 öglebultar, kapade till lagom längd och monterade dom istället för två av skruvarna genom IKEA muttrarna. Revlinorna binds i storseglets skothornsöljett, den enda slingen runt bommen är karborreslingen som håller ner storseglets skothorn. Den här lösningen fungerar på Hansson 31 bommen eftersom skotet är fäst i bomänden. Sling runt bommen rekommenderas om skotet fäster en rejäl bit framför skothornet.
Två öglebultar till storskotet
Ficka för spinnakerbom är skruvad i vardera änden och fäst med bitar av 3M dual-lock (köpt från Happy Yachting).
Uthalets utväxling ökades med en faktor 2 mha ett Wichard fallschackel.
Vid mätmärket
Var ute och testade i lättvinden. Behöver många timmar i båten!

torsdag 11 augusti 2011

Oväntat besök 2

Vi låg på Skaboholmen norr om Kyrkesund en av sommarens alla fina kvällar. Alldeles ensamma.
Härö i fjärran t.v.
Framåt kvällen närmar sig en båt, en bekant båt. Båtar som man ritat själv känner man på nåt sätt igen bara på en fjärran siluett. In glider en 8½. Johan Larsvall och jag tog fram den i mitten av sjuttitalet. När alla skulle tillverka plastbåtar. Biscaya Marin i Gustafs inte långt från Borlänge gillade projektet. Dom var inspirerade av B31 som byggdes i deras närhet.
Valdäckad med sidorna utskurna för ventiler. MH rigg. Fylligare akterskepp än alla andra på den tiden typiska IOR båtar
Nästan ståhöjd, funktionen underordnades estetiken. Det är knappast fallet idag. Tyvärr kom dom inte ända in trots försök på flera ställen - gled vidare till nån annan hamn.
8½ visades på Allt För Sjön 1978, kort därefter började småbåtsvarven gå i konkurs på löpande band. Också Biscaya Marin. Formarna hamnade i Norge, några år senare nåddes jag av meddelandet att formarna låg slängda på en bakgård. Knappt 10 båtar byggdes.

Vi mötte ytterligare en 8½ några dagar senare men hade då tyvärr ingen kamera beredd.
Bild från Blocket

tisdag 9 augusti 2011

Bohuslän TOR

Midsommar passerade, ytterligare en knapp vecka innebar fantastiskt fint sommarväder med sydliga vindar, kämpade med att leta besättning för segling norröver samtidigt som installationerna slutfördes. Pumpen för sjövatten till toaletten fungerade inte, fick snabbt skaffa en ny. Äntligen en fungerande toalett. Gasolen OK. Fullbordade tillräckligt mycket el för ljusa sommarnätter. Avtalade med Göran, Fredrik och Pamela om segling norröver på fredagkvällen. Usla väderutsikter, lördag skulle det bli kuling över Kattegatt. Men bara 5 - 8 natten mellan fre-lör. Seglade kl 21, vinden ökade och framåt 02 hade vi kulingen från NV 12 timmar för tidigt. 2 rev. Också ett sätt att inleda sommarseglingen med en ganska okänd båt. 06 alldeles söder om Falkenberg slog vi till SB halsar. Fredrik sa plötsligt att röstjärnet till SB undervant verkade röra sig. En snabb inspektion - den stora brickan började underifrån tugga sig igenom sandwichlaminatet. En provisoriskt monterad för hög öglebult gav snedbelastning på röstjärnet, all belastning hamnade på brickans ena kant. Reparationen blir bättre om jag gör den hemma i Höganäs. Ganska slaka angör vi Höganäs hamn vid 12-tiden. Plastar ordentlig förstärkning, skaffar den rätta öglebulten, reparationen snabbt klar. Ringer Pelle och Matts. Seglar från Höganäs på torsdagen kl 16. SV 6-7-8 m/s, gennaker hela vägen. Angör Valö fyr söder om Gbg, 91 M på 12 timmar med 12 knop som maxfart. Matts hoppar av i Mollösund, vi andra fortsätter till Hermanö och förtöjer vid boj i Hermanö ränna. Lärde vi oss nåt? Ja - det kan gå fort på slör med gennaker. Men inget om kryssfart.
Besättning mönstrar på
Sen blev det inte så många seglingsdagar. Ett besök på Vasholmarna, en segling norröver några dar.
Måste ju prova!

Hamnade i Fjällbacka när seglartåget intog stan. Vi blev faktiskt varnade redan när vi letade plats. Men elen stängdes av 0030 för att dom värsta ljudmaskinerna skulle tystna. Min 12-årige son tyckte det var häftigt. Segling tillbaka från Fjälbacka till Hermanö ränna i svag V, satte gennaker vid Hållö och slörade förbi utsidan Gåsö, innanför Testholmen och Vasholmarna. Erik och Viktor läste Kalle Anka nere i ruffen. Precisionsnavigering mellan grynnorna krävde ordentligt samarbete. 7 knop på alldeles platt vatten - det var mäktigt. Kerstins kommentar efteråt: "kul - men jag blir aldrig som Anne Heldal".

Besättningsbyte. Seglade söderöver några dar och besökte Marstrand. Ett under av ordning och lugn i hamnen jämfört med Fjällbacka. En bastant ordningsvakt patrullerade gästhamnen och tystade alltför ljudliga fester.
Ny besättning
Dags för hemsegling. Med Viktor 12 år och med det helt överordnade målet att han inte fick bli rädd och att han helst skulle gilla segling lite mer när vi kom hem. Det blev 5 timmar segling i lättvind och drygt 15 timmar motorgång. Och många timmars småprat på relingen. Plus att V läste ut två böcker och en Kalle Anka pocket. Vrångö är fint, Varberg OK.
Laholmsbukten. Plattvatten och motor på halvfart.
Kullen, 8 M kvar
Höganäs skyline
Man kan undra om det är nödvändigt med kolfibermast? Inte för loj familjesegling! Dags att börja segla båten ordentligt. Då kommer nog svaret på frågan om kolfibermasten. Tusen fix återstår!

söndag 17 juli 2011

Arild och Anne Heldals beskrivning av Bohusracet 2011

Arild och Anne Heldal tog totalsegern i Bohusracet 2011 med sin Hansson 31. Beskrivningen nedan har jag klippt ur BLUR - tråden på blur blev så lång så att Arilds beskrivning är svår att hitta bland alla inlägg. Arild är förstås lyrisk över seglingen och också över båten - med Arilds ord "den ultimata båten för shorthanded". Det skulle jag också vara efter samma prestation. Läs deras beskrivning och inse att det krävs noggranna förberedelser. Och helst också tidigare erfarenhet av racet.



Forbredelser
Forbredelsene startet over en uke før start. Begynte å sjekke vær og strøm meldinger. Diskutere forskjellige alternative taktikk. Så på kartet for å se om vi kunne finne forskjellige ruter spesielt rundt Koster og ved rundingen ved Ulsholms kalv.
Startet transporten av båten nedover på onsdag kveld. Torsdag passerte vi Koster og benyttet anledingen til å sjekke om det var mulig å seile noen av de alternativene som var funnet på kartet. Det samme ble gjort nede ved Ulsholms kalv.
Vi nærmet oss Udevalla torsdag kveld og følte at vi var godt forbredt til Bohusracet.
Ut fra værmeldingene hadde vi en ganske klar stratigi.
Fredag og vi hadde start kl 12.00. Reise direkte etter rormannsmøte ut til seilforeningen, slik at vi kunne gjøre de siste forbredelsen i fred og ro. Så på den første starten diskuterte litt forskjellig taktikk. Tok kontakt med noen av de eldre seilerene og fikk litt insideinformasjon om forholdene.
Starten og ut forbi Uddevallabroen til Stangen
Hadde et godt landmerke slik at jeg hadde full kontroll på linjen. Sjekket linjen og fant ut at det var en lo fordel og der ville alle andre også starte. Valgt derfor å starte litt nede på linjen 2 båtlengder foran de andre (takket være landmerket) og skulle gå akkurat i le av holmen Ringburen. Grunnen til dette var at jeg ville rett etter kunne fritt slå over til babord og gå over til nordre del av fjorden ut over og under broen( takk til noen eldre seilere fra seilforeningen for informasjonen).
Vi tok teten og småslo langs land. Vi tok teten fikk for en ledelse på de andre med et par hundre meter.
Stangen – Stenungsund
Ved Stangen begynte vi å seile sørover. Ledelsen ar forsatt ca 200 meter. Men sørover i fjorden var det flere vindhull og når vi traff det første ble vi tatt i gjen. Vinden hadde rommet litt vi satte den lille flate sinnakeren. Vi fikk den til å stå selvom vinden lå mellom 55 og 70 grader apperent. Vi fikk dermed en ledelse igjen på ca 100 meter. Vinden vred mot syd igjen og vi begynte å krysse mot Stenungsund. Her seilte vi godtog traff godt på vindskiftene.
Når vi nærmet oss Svanesund før Stenungsund fikk vi kraftig motstrøm ca 2 knop. Har gjorde vi en liten taktisk bommert og valgt å gå på vestsiden av fjorden i stendfor østsiden. Ledelsen vår før sundet var på ca 300 meter, men gjennom sundet tapte vi ca 200 meter til en cafe 28. Når vi kom til Stenungsung valgt vi å søke mot Stenungsøen og starthuset til Tjørn runt. Her skjedde de noe med vinden og det vred 2 x 70 grader og forsvant het. Resten av klassen kom bakfra med vind og når vi kom til Stenungsundsbroen var vi tatt igjen. Under broen seilte en Cafe 28 og en firste 31.7 (Trindy) forbi. Vi valgte å gå vest om Brattøen sammen med de 4 første i klassen vår. Det ble et speedrace langs Tjørnlandet. Og når vi kom til Galten ble det kryss videre til Hetteberget. Ut over mot Hatteberget hadde vi godt fart og seilte godt på vindskiften. Vi holdt oss hele tiden inntil Tjørnlandet. Etter vært kom vi foran Trindy og cafe 28 og derfra og ut til Hetteberget seilte vi fra di andre båtene.
Vi rundet Hetteberget ca kl 20.10 og var ca 11 minutter foran de andre båtene i klassen.
Hetteberget – Smøgen
Her var de store utfordringen. Skulle en slippe seg inn mot land og vente på den meldte dreiningen til nord nordøst eller skulle vand holde seg ute i havet og seile i medstrøm.
Etter runding slå vi med en gang. Vi var nå 4. båt på havet. Seilte nordover i lete vind og skvalpesjø. Med kun kryssfokk er det har jobbing og mye trimming for å få den til å gå gjennom sjøene. Valgte derfor å seile litt lavt. Medstrømmen var bare på ca 0,6 knop og etter ca 1 time valgte vi å slå vestover for å se om vi fant mere strøm ute i havet. Gikk ca 1/2 nautisk mil utover og slå tilbake nordover. Yes her fant vi va 1-1,2 knops medstrøm og valgte å følge den oppover. Vi seilte med et lite stikk i skjøte og styrte ca 10 grader høyere en Smøgen. Vi hadde nå Trindy og Cafe 28 langt nede i le og en annen 31.7 i sporet rett bak oss.
Kvelden falt på og det ble vanskelig å holde kontroll på konkurentene, Cafe 28 hadde heldigvis en lanterne som lyste dobbelt så godt som de andre og vi kunn derfor plotte han hele natten. Samtidig som vi hadde kontroll om det var noen som skulle slå å seile utover i havet. ( Lo båt for samme halser er har alle samme farge på lanternene). Når vi passerte Måseskjær og nærmet oss brofjorden valgte vi å slippe oss medover mot smøgen. Etter ca en til og vi var på høyde med brofjorden begynte vinden og dreie mot nord nordøst. Det dreide mer og mer og vi seilte forsatt mot land. Vi så også at medstrøm ble mindre og mindre, Diskusjonen i båte fikk på hvor langt inn mot land skulle vi gå før vi slo utover. Cafe 28 og Trindy og neste alle andre båter hadde ikke slått ennå. Vi så samtid at 31.7en i havet hadde tatt mye innpå oss og var godt foran. Endelig kom det et skift til på 15 grader og vi valgte å slå. Stod nå opp til Halløen sør for Smøgen og det beste vi henten nesten hele forspranget som 31.7en hadde fått på oss.
Vi møttes rett og vi var ca 300 meter bak den. Vinden tar seg opp vi seiler ut i havet igjen ofr å finne mer medstrøm. Nå blir det baneseilas opp til fjellbacka.
Smøgen – Fjellbacka
Prøvde å seile tacktisk lurt oppover Sotefjorden og vi klarer å seile forbi 31.7en igjenn. Vinder forsetter å øke og nærmer seg ca 15 knop. Hansson 31 føre. Vi velger å seile på vindskiftene oppover mot Fjellbacka og kommer inn i fin rytme. Treffer på nesten vært skift og ledelsen øker med mye.
Vi runder Valløen kl 09:40. Nå var alle andre langt bak. 31.7en rundet 25 minutter bak oss.

Fjellbacka – Strømstad
Ut fra Fjellbacka seilte vi hovedleden ut. Når vi kom ut seilte vi langs land og på innsiden av Djupskjær og også på innsiden av Ulsholms Kalv. Vi forsatte nordover og ut i Kosterfjorden. På kosterfjorden var vinden Nord Nordøst og hadde økt på ca 17-18 knop. Kostersundet seilte vi på østsiden av fjorden oppover. Strømen fikk nå sørover og vi jobbet med å holde oss ute av den. Vi slo forsatt på skiftene og de kom ganske rytmisk. Alle trykkøkningen vred mot øst og ved løyende vind vred det mot nord. Lett å seile på skift da!!!!!
Traff godt på innseilingen til Strømstad. Vinden var løyende innover mot runding og vi gjorde forbredelse på å sette spinnaker rett etter runding.
X 50 Jokermann var på vei til å ta oss igen nå.
Vi rundet Strømstad kl 11:05. 31.7en var nå en time og sektsten minutter bak oss.
Strømstad - Tresteiene
Rett etter runding var det veldig lite vind, og en skjæring på 65 grader apperent. Spinnaker gikk opp og vi seilte spinnaker gjennom stillebelte og ut i vinden. Deilig å ga 4 knop istenfor 1.5 knop. Tok ned spinnakeren og seilte med et lite tikk i skjøte opp til tresteinen. Vinden var nå opp i 22-23 knop.
Vi rundet Tresteinene som andre båt, kun 3 minutter bak X 50 jokermann. Vi rundet kl 13:05
Tresteinene – Ulsholms kalv
Rett etter rundet satte vi spinnaker. HVA tvinn på sinnakeren skitt den må ned. Satte spinnakeren igjen, men hadde da kommer litt langt vest i forhold til planagt rute. Måtte skjære opp, vi skulle gå vest av Tisler, men landet vest av Alnekubben. Yippe 11-12-13,8 knop på flatt vann med spinnaker opps brocher. Slik forstatte vi ned mot Koster. Hadde ved 7-8 borcher og 10-12 knop mellom brochene. Nærmet oss kosterøyen og et område med mye grunner. Her hadde brukt litt tid nedover for å finne sikker gjennomseiling. Vi nærmer oss med 11-12 knop og nestebrocher. 25 meter før vi er på det trangeste kommer det en ny broch. Vi slipper skøte til spinnaker og lar den blafre gjennom det trengeste før vi setter gass igjen. Herfra og ned til Ulsholm kalv blir det ren trensport med spinnaker.
Vi runder Ulholms kalv kl 15:48. Neste båt i klassen var nå en 31.7en som var ca 1 time og 15 minutter bak oss.
Ulsholms kalv – Mjølskær
Forsatt spinnaker. Vinden har dreid mot nord og var løyendene. Valgte forsatt å seile med den lille spinnaker, selv om lensespinnakeren hadde godt fortere.
Går inne blant øyene, men vi må skjære for å få fart. Vi velger å jibbe og gå ut rett øst av bramskjær før vi jibber tilbake. Yippi ny dreining mot øst og økende. Nå fikk vi fine bølger å surfte på og fikk opp en fart mellom 8,5 og 11 knop i surfene. Desverre hadde vi ca 1 knops motstrøm, men dette medførte at bølgene ble krappe og fine å surfe på. Ned mot Mjølskjær dreider igjen vinden mot nord og løyer.
Vi runder Mjølskjær med kun 10 knops vind og helt platt. Runder Mjølskjær kl 16:43
Mjølskjær-Mål
Hadde veldig lite vind og helt platt. Vi jibbet oss nedover på vindskiftene. Herlig å seile på skift med vinden, krever mye konestrasjon og det er jo ikke noe problem etter 30 timer uten søvn.
Vi er mål kl 19:39 som andre enskrogsbåt. X 50 jokermann kom i mål en time og 2 minutter før oss.
Neste båt i klassen var en cafe 28 som var en time og 10 minutter bak oss.
Konklusjon
De siste vær og strømeldingene vi satt med stemte ganske bra med slik det ble. Vi fulgte vår stratigi nesten hele veien, pusjet hardt og greide å holde fokus nesten hele veien. Vi hadde 24. beste seiltid av alle båtene.
Takk til Pär og alle de andre for en fantastisk regatta. Vi sees til neste år.
Med hilsen
Anne og Arild Heldal
NOR 10455
Frøkna

fredag 17 juni 2011

Good vibrations

Två öglor fastskruvade i öglebultarnas nedre ände, en hakplåt, T-ändstycke med ögla och 2 meter Dynex 75 skalad Dynema. Blir en tie-rod. Nu kan däcket inte lyfta och förhoppningsvis slipper vi knäppningarna.
Tie-rod verkar OK men mysfaktorn?? Seldens skidbindningsvariant är snyggare.
Masten är fastgjuten i mastkragen. Hissar segel mot hemmahamnen.
I lä utanför Lomma hamn
Det var en tanig liten rigg på ett så stort skrov. Nåja - perspektivförskjutningar pga av vidvinkelobjektiv.
BB halsar - allt lugnt
SB halsar - fortfarande lugnt. Inga knäppningar hittills!
Norröver i Öresund med enbart fock och stor, SO 7-8-9 m/s. Gott släpp i aktern. Det sjunger från kölen. Två frekvenser nära varandra ger svävningar!
Blandat med rejält baksug!
Passerar nedlagt kärnkraftverk
Passerar främmande land
Regnfront i SV.
Ösregnet når oss under kryssen in mot Höganäs hamn. Men vadå - inga knäppningar eller annat oljud från skrovet och kameran är vattensäker!

onsdag 15 juni 2011

Polyuretangjutning

2011-09-03 har jag lagt in en uppföljande kommentar till detta inlägg: (här)

Masten ska vara fastkilad i däcket, ska inte röra sig och det ska vara tätt. Det finns många finurliga lösningar på detta. Jag har surfat runt på nätet med alla möjliga sökprofiler genom åren - också detta. Hittade referensen till Spartite. Man gjuter helt enkelt igen spalten mellan mastkrage och mast. Fungerar säkert lika bra på kolfiber- som Al-master. Importera ytterligare en gång med alla kringkostnader försökte jag undvika och började undersöka vad det var för gjutplast dom använde. Men letar ledtrådar i beskrivningen, potlife tid, härdtid etc och letade hos de stora tillverkarna av polymer produkter. Hittade en produkt hos Huntsman som dessutom hade samma färg som Spartite (blå). Den blå varianten lagerförs inte i Sverige, valde ett kvalite som inte blir lika hård. Köpte hem en förpackning och provade. Har använt den när jag byggde spridarfästen på masten. Ganska enkelt - sprid ut ett lager vaselin så att ytorna inte binder ihop, täta spalten på undersidan med skumplastslang (för bottning av fogar - måste göras noggrannt), tejpa upp en kant runt mastkragen så att den ingjutna tätningen går ut över kanten så att den inte faller ner, blanda plast och fyll i. Krymper lite, tror att det kommer att ta emot första gången man lyfter ur masten (som en champagnekork enligt Spartites hemsida) eftersom krympet innebär att den ingjutna biten kommer att klämma lite.

Såhär gjorde jag:
Fixera masten mitt i mastkragen.

Vid tillverkningen av masten limmade jag en 30 cm lång hylsa som inre förstärkning vid däcksgenomföringen. Utvändigt är en 6 mm tjoch 10 cm hög förstärkning fastlimmad som ytterligare förstärkning för att sprida eventuella punktlaster. Överkanten på den yttre förstärkningen sticker upp ca några mm över mastkragen.

Påtejpad gjutkant sticker upp några mm över mastkragen

Blanda 50/50. Riktigt läbbiga kemikalier, man måste veta vad man gör.
Häll i spalten. Potlife knappt 5 min, härdar inom en halvtimme. härdar snabbare vid tjocka spalter pga kraftig värmeutveckling.

Simsalabim. Ska kantskäras försiktigt med kniv. Lite lagom vit-beige färg.
Nu återstår bara tie-rod innan jag vågar ut för att segla igen.