Walkin' again

Storseglet är skuret för en mast med 5 cm förkrum och 15 cm maxkrum. Det var svårt att få till detta. Väl tillbaka i Höganäs började jag undersöka vad som var möjligt när det gäller mastböjning. Började med att flytta tillbaka mastfoten några cm. Masten var ju rejält förankrad i däck pga polyuretangjutningen. Det knarrade i däcket när masten böjdes (pga rörelser mellan mast och den gjutna hylsan). Spände topp vanten till ca 6000 N vardera med ganska lösa mellan och undervant. Jodå, det blev både förkrum och rena rama pilbågen när häckstaget spändes till max.

Ca 20 cm mastkrum (pilhöjd)

Dags att segla. Som tur var provade vi först i ganska lungt väder. Hissade storseglet när vi hängde i stolpen. En sista granskning upp mot storseglet. Stor kris, travarna var loss. Hela nedre likränneskenan hade lossat från masten. Ner med seglet, ta hand om segel och al-skena. Inget trasigt, skenan intakt. Vad hade hänt? Plockade ner masten, vandrade 3 km till Dragans verkstad och inspekterade.

Skenans övre ände, ca 50 mm brott i limfogen mellan eloxering och lim (i bildens nedre del). I bildens överkant ser man brottet genom eloxeringsskiktet.

Brott genom eloxering. Det sneda tvärgående mönstret visar troligen ett sakta växande brott. Avståndet mellan tvärgående refflor stämmer väl överens med glappet mellan övre och nedre skenan.

Brott genom eloxeringen är ett  bra betyg. Limfogen är tillräckligt stark!
Tog fram vakumpumpen, kontaktade ABIC som skickade material för vakumsugning.

En liten söt vakumpump för drygt 2 000 SEK. Vanlig transparent armerad sugslang fungerar perfekt.

Maskeringstejp som skydd på alla ytor som ska hållas rena. Matta som suger upp överskottslim kom i paketet från ABIC. Tryckte fast butylband (ABIC kallar det tätningstejp) runt hela limningen, klippte en remsa ur den mjuka plastfilmen som lock till vakumpaketet.

Först tätade vi rännan med paraffin från ett värmeljus. Men det läckte lite. Bäst var att fylla rännan med en bit av butylbandet.

Sugledningens ände är omlindad med filt, som hindrar att plasten sätter igen slangen. En bit butylband runt slangen ger en perfekt tätning.

Varför lossade rännan överhuvudtaget? Sannolikt i samband med överböjningen av masten i kombination med att likrännans övre och undre del (6 meter vardera) inte var ordentligt förankrade i varandra. Jag diskuterade förankringen av likrännan med CST innan limningen gjordes. Dom uppgav att det var helt OK att bara ha extraförstärkningar i vardera ändan på likrännan. Jag tänkte hela tiden bara belastning från travarna, dvs rakt ut. Men det var skjuvningen i limfogen då masten böjdes som sannolikt var orsaken till att rännan lossnade. När masten böjs blir baksidan kortare och framsidan längre. Räknar man på detta så kommer man fram till att vardera Al-skenan måste tryckas ihop ca 3 mm och för detta krävs en kraft på ca 3500N. Kraften ska överföras via limfogen från kolfibermasten till Al-skenan på en mycket kort längd. Skjuvspänningskoncentrationen blir stor och fogen överbelastas och brister. Den nedre skenans nedre ände och den övre skenans övre ände var väl förankrade men inte skarven. Där var det ett ca 0,5 mm avstånd och skjuvbrottet snart ett faktum. Jag misstänker att det inte är första gången detta händer CST eller andra kolfibermaster med limmade Al-skenor. CST's nuvarande profilprogram har integrerade likrännor, så nu är det problemet borta för deras del. En inspektion av övre skenan indikerade att limfogen där var intakt. Förhoppningsvis har den delvis lossade nedre skenan gett tillräckligt stöd åt den övre för att undvika skjuvbrott.
Skarven mellan skenorna och den nedre änden förstärkte jag ordentligt genom att laminera med kolfiber. Vakumsögs separat.
Toppskäddan fick också en ordentlig översyn och jag passade på att förlänga spridarna för att på det sättet minska sagget i förstaget.

En vecka senare. Walking again

 Matts och jag mastade båten idag. Snart segling igen.