torsdag 11 januari 2018

Varannan dag

Piano väntar på slipning och sprutlackering, i garaget väntar 5 st spinnakerbommar på montering av beslag, durkarna glänser efter lackering med 2-komp polyuretanlack, focken ligger nysprättad i vårt vardagsrum (mer om det i ett senare inlägg). Varannan dag åker jag till Friskis och Svettis, tidiga mornar för att stärka mitt hjärta och för styrketräning. Kappsegling kräver explosivitet, starka armar för att skota och god balans. Seglingen i sig är nog den bästa balansträning man kan få men ju bättre utgångsläge när det väl startar framåt maj, desto bättre balans när det är skarpt läge.

Är det möjligt att komma tillbaka till kappseglingsmod efter en bypassoperation? I samband med middagen i OXSS's klubbhus inför Arkö Runt i september förra året - jag seglade med Bosse Franson och Sandor Maldovan i Bosses modifierade Dynamic 35 Existens - träffade jag en mycket aktiv kappseglare, han hade läst om varför Piano gjorde kappseglingspaus 2017. Han berättade om sin egen resa med en bypassoperation för 20 år sen  och övertygade mig om att man kan komma tillbaka.

Jag bypassopererades pga att hjärtat hade "omfattande förträngningar", mina föräldrar gav mig god fysik men också ärftligt hög kolesterolhalt. Som orsakat omfattande åderförkalkning inte bara i hjärtats kranskärl men egentligen i alla blodkärl i kroppen. Blodförsörjningen av hjärtat hade börjat strypas och under en cykeltur för snart ett år en tog allt stopp. Bypassoperation innebär att ny blodförsörjning kopplas på hjärtat. Nya ledningar från stora pulsådern - aortan - ansluts till hjärtat. Det är operatörens insats. Resten av rehabiliteringen får jag ordna själv. Dom perifera kapillärerna är igenslammade och nya behövs, jag kan påskynda tillväxten av kapillärer genom att belasta hjärtat, dvs träna. Inte för hårt, då fylls kroppen med stresshormon. Undvik stresshormon, jag konditionstränar 40 min varannan dag på ca 80% av min maximala kapacitet. Enligt dom tumregler som finns, så är min maxpuls ca 145 slag/min, 80% är lite under 120. Det blir lätt tjatigt, 40 min är länge, men spotify finns.

Börjar med David Bowie, Hereos. Då tänker jag inte på tiden. Helt plötsligt har 3½ min gått. 10 min Electric Africa med Manu Dibango i 62 tempo, sen är jag ordentligt uppvärmd. Pianosolot efter 9 min träning markerar övergången till  en fin känsla där det bara är att trampa-trampa i indoorwalkingmaskinen. Sen kommer Miles Runs the Woodo Down, Miles Davies alltså, i 64 tempo. Jag brukar fundera över om Miles egentligen ville bli rock-sångare, men hans hesa röst satte stopp. Efter 18 min kommer Tina Turner med Private Dancer. Stundtals lite flytande tempo, jag kan välja mellan 60 - 62. Tina tar mig igenom en tung träningsperiod, sen kommer en riktig höjdare: Freddy Wadling med Towa Carsonlåten Alla har glömt. Också 62 tempo, med både sväng och känsla.

Finalen börjar efter 28 min, Thad Jones med The Waltz you Swang for Me, i 65 tempo. Finns i många inspelningar, den bästa är med Svenska Radiojazzgruppen förstärkt med Mel Lewis och Jon Faddis. Dom sista 4 minuterna är ett hissnande altsaxsolo med Lennart Åberg, fullständigt i klass med en Figaro 2 surf i kuling. Ska jag vara ärlig slår hjärtat fortare än tillåtna 120, men inte så länge. Träningspassets sista 4 minuter är också en Thad Joneslåt från samma platta: My Centennial i lågmält 67 tempo. Svetten lackar, stänger snabbt av musiken, torkar rent IW maskinen och går nerför trappan till muskelmaskinerna. Quadratus lumborum, biceps, triceps, deltoideum, trapezius, romboiderna, sneda bukmuskler, quadriceps ska få sitt, allt sånt som behövs för snabb skotning. Varannan dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar