onsdag 30 april 2014

Bosse Franssons Dynamic 35 (8)

Själv sliter jag med bottenfinish, mest bulbens undersida som kräver en extra insats. Bosse fick ordning på bulben till sin Dynamic 35 innan han monterade kölen på båten.

Mail från Bosse är ofta korta och kärnfriska:

" ... Målade tre gånger igår, känns i armen! Undersidan på bulben är Hempels Hard Racing, känns strävare. ... "

Bulbens undersida är rullad med svart Hempel Hard Racing. Vit bottenfärg är läckert, har jag inte haft själv sedan tennfärgernas tid. Men Östersjön är snällare än Västerhavet.
Mailet innan var ännu kortare, bilderna desto fler:

" ... Hej, kanske gör nån hundradels knop... ..."
S-drev med fasttejpad och limmad bit av Divinycell.
Härdat
Spacklat och slipat
Epoxigrund
Mera slipning och polering
Hur ska man göra med gummikanterna? Första åren med Manzanita snedskar jag dom akterut men har numera valt tunnare gummi. Bosses botten är flammig eftersom han lagt på först svart och sen vit epoxigrund för att ha koll på hur mycket han slipar.
 Jag har haft intensiva diskussioner med Bosse om både köl och roder. Köldiskussioner och kölberäkningar har jag redovisat tidigare på den här bloggen. Men när det gäller rodret har Bosse fått råda mest själv. Jag lyckades faktiskt inte få igenom några CFD beräkningar på de roderförslag han kom med. Alla CFD beräkningar ligger för övrigt nere för närvarande. Dom fortsätter jag med när båtarna åter är på land och planeringen för 2015 tar vid!

Såhär beskriver Bosse sitt roder:

" ... Jag har nu ritat ett roder som jag tycker är vackert, brukar funka då.
Profilen högst upp är NACA0012 som övergår ca 600mm ner till 63012. Längden är 1700 och ytan drygt 0,5 kvm. Övre delen är för att minska risk för luftning/stallning. Övre kordalängden är 350 mm, blir nog lite mer då jag ska försöka få bakkanten helt vass.
Rostfri hjärtstock, divinycell och kolfiber. ..."


Halvt roder
Helt roder. Alla Divinycellbitar fastlimmade. Ska in i fräsen och bearbetas till undermått. Kolfiberlaminering, spackling och slutfräsning väntar. 45 mm hjärtstock i höghållfast rostfritt stål.

måndag 28 april 2014

Scampin Fanny (en askungesaga)

Det var en gång en Scampi, ganska sliten som 40 år gamla segelbåtar tenderar att vara om underhållet har varit lite eftersatt. Just den här Scampin visste nog inte i mars 2012 vad som väntade.
Scampi 649 Fanny mars 2012
Tre tidigare inlägg har handlat om hur Bosse Bergqvist och Tommy Strandberg renoverade kölen, alltifrån uppmätning, mallning, spackling och ytbehandling. Du hittar inläggen genom att klicka på Scampi i högerkolumnen. Nu är köl- och roderrenoveringarna klara, det sista som fixades var kölens undersida, ni vet den där ytan som man hjälpligt slipar av med grovt slippaper och pliktskyldigast drar på lite VC17 minuterna innan båten går i vattnet. Men det var knappast metoden som Bosse och Tommy valde.

Föra året konstaterade dom att båten stod uppåt med nosen när kölen stod på plant underlag. Dvs kölen var grundare i bakkanten än i framkanten. Och det påverkar knappast kryssegenskaperna positivt. En effektiv köl ska tvinga ner spetsvirveln från kölens nederkant så mycket som möjligt, dvs helst ska bakkanten på kölens undersida ligga djupare än framkanten.

Bosse B skickade ett mail med bilder på hur dom fixade kölens undersida. Och om mastheadriggens oväntade möjligheter:

" ...
Hej Anders!
Här kommer de utlovade bilderna från renoveringen av Scampin som nu är sjösatt.



Val av kölprofil och spacklingen finns beskriven i tidigare inägg.





Vi sprutmålade Offshore och våtslipade sedan med Abralon. Undersidan på kölen vägdes in och totalt skiljde det 47 mm mellan djupet i fram- resp bakkant.


Uppmätningen av kölens underkant
Undersidan av kölen spacklades upp med glasfiberspackel så att vi i framkant behöll befintligt djup och bakkanten justerades med 40 mm. Samtidigt passade vi på att ordna till nedre framkanten så att vi har profil längs hela framkanten. Tekniken vi använde för att få det rätt var att vi lade spackel på en glasskiva som sedan hissades upp mot kölen med hjälp av två domkrafter. Hamnkillen var lite bekymrad över att båten skulle kunna glida i bockarna på grund av att botten var för blank så det fick bli dubbla spännband på varje bockpar.

Glasfibertspackel, glasskiva och två domkrafter
Färdigspacklat


 Under vintern har vi planerat ett och annat vad gäller däckslayout och plockat några idéer från Forslundarna från Runmarö som har 30 års erfarenhet från just Scampi.

Skönt att segla en båttyp på vlken duktiga seglare redan har provat ut vad som fungerar. Det mest spännande är att masttoppen skall lutas fram ca 2,5 meter på undanvind vilket endast kan göras på gamla hederliga masthead-båtar. Vi testade lite oroligt vid bryggan igår och vi får nu både fram masten och bra spänning i förstaget när masten justeras tillbaka. Vi har bytt till en nyare Seldén mast för att våga oss på detta trolleritrix. Håll tummarna :-).
 
På torsdag (1 maj) är det traditionsenligt första klubbseglingen och sen är säsongen igång med drygt 20 klubbseglingar.

/Bosse ... "
 
" ... Förskeppet slipades på sjösättningsdagen med 2000 och resten av skrovet har nog finish ca 500 och kölen är putsad med 4000. ... "
Ska bli spännnde att se framåtlutande mast på den!
 Sen kom ett PS:
" ...
Vi är mycket nöjda med resultatet. Glömde nämna att första spacklingen av undersidan gick åt skogen pga dåligt underarbete. Vi drog bort kakan innan den härdat och lade tre timmar på att få bort all gammal rost tills det var stålrent. Nu sitter spacklet som järnet så det var ett klokt beslut att göra om. Hade ju inte varit kul att ha en lös spackelkaka hängandes fritt under Bohusracet :-).

Målsättningen med att ha den bästa botten (av de som använder bottenfärg) är kanske uppnådd. ... "

Jag frågade vilken typ av spackel dom använde:
" ...
Vi använde Biltemas glasfiberspackel eftersom det är så tacksamt att jobba med. När spacklet börjar härda och blir till fast form men ändå att härdningen pågår kan man med rakblad skära bort överflöd och minimera slipnigen. Sedan lade vi 5 lager epoxiprimer (Biltema) ovanpå spacklet och slipade slätt innan Offshore och sista putsningen. Förra året körde vi med kombinerat glasfiber- och standardspackel (finspackel) fån Biltema. Byggde upp med glasfiberspacklet och finspacklade med Biltemas finspackel (polyester). Därefter lade vi 7 lager epoxi och efter förra säsongen hade vi inte ett spår av att spacklet spökat. Nu har vi lag på ytterligare fem lager primer på kölen för att vara på säkra sidan. ... "

lördag 26 april 2014

Swazzlebubble

Jan Carlander skickade mig en länk om en båt med ny köl. Det handlar om halvtonnaren Swazzlebubble.

1977 seglades Halfton Cup - dvs VM för halvtonnare - i Sydney. Bruce Farr var konstruktören på modet, hans Farr 920 ritad 1975 var outstanding åren innan men var med sin breda akter också en av orsakerna till att IOR regeln ändrades. Inför väntade lättvindsförhållanden och skvalpsjö i Sydney ritade Bruce Farr en större båt med mycket segel och centerbord. Tre båtar byggdes: Gunboat Rangiri vann, Twentytwosixtynine kom trea och Swazzlebubble kom femma.
Swazzlebubble tränar inför Halfton Cup 1977
När jag googlar på "Swazzlebubble" så hamnar jag i Sydney Hobart race 1998, det var extremt hårt väder med vindstyrka som max 40 m/s. Swazzlebubble som också var en IOR båt med inre ballast slog runt, blev liggande fem minuter uppochner, en i besättningen satt fast i livlinan och dränktes pga att han inte kom loss. Skepparen dog pga hjärtattack under försöken att reda upp situationen. Den inre ballasten var urplockad innan racet och en mycket omfattande utredning gjordes som konstaterade att båten utan ballast inte hade tillräckligt bra stabilitet för att räta sig själv. Det krävdes en riktigt stor våg för att vände båten rätt.

Men halfton Swazzlebubble  (there are lots of "Swazzlebubbles") hade då för länge sedan hamnat i Europa.


2012 återfanns hon med hål i förstäven på Rhodos. Transporterades till England för renovering. Nere i Europa kappseglar man numera både kvart- och halvton classic Cup. För att få vara med måste båttypen ha varit inmätt som halvtonnare före 1992.
Framme
Hålet i förstäven fixades, skrovet slipades ner, spacklades jämnt och lackades. Helt ny däcksutrustning och som grädde på moset samma fribordsdekor - Koru design - som Gunboat Rangiri.



Men kölen? Reglerna för halfton Classic säger att köl, roder och rigg får ändras. Vad väljer man för köl istället för orginalcenterbordet? Det senaste inom köldesign förstås!
Konkava linjer i kölens underkant, med segelbåtsdrev istället för orginalets raka propelleraxel. Min Expressköl hade samma konkava kölprofil nedtill 1989 - 1991. Expressregeln ändrades inför säsongen 1992 så jag fick spackla igen konkaviteten.
Alla bilder och information om Swazzlebubble har jag hämtat från RB Sailing (här), där finns fler bilder.

Man ska ha i minnet att båten med sitt val av köl är kappseglingsoptimerad under IRC regeln. Alltså inte nödvändigtvis optimerad för maximal fart. Den inre ballasten är urplockad och skrovet är totalt sett lättare än orginalet. Rätande momentet blir - speciellt på en fd centerbordsbåt - högre trots den lättare båten. Enligt halvtonregeln 70/80/90 så seglades båtarna med max besättning på fem, nu seglas samma båtar med 7/8 man. Varje båt seglar med sitt individuella IRC mättal och resultat baseras på korrigerade tider. Halvtonnarna hävdar sig väl under IRC, en av orsakerna är regelns åldersavdrag men diskussionen har startat om att halvtonnare med ny köl inte borde få ha samma åldersavdrag som tidigare.

tisdag 15 april 2014

Storyn om LIWIMA, Hansson 31:an nr 15

It has been a while. Ibland blir det bara inget skrivet. Ämnen att skriva om fockas i tamburen, men annat kommer emellan. Sjösättning närmar sig. Sköta två jobb kräver sin tid. Rehabilitering efter en ryggoperation kräver sitt. Gå igenom läxläsning med två tonårsbarn är faktiskt ganska krävande, även om det handlar om samhällskunskap (som vi alla behärskar?) eller fysik. Piano väntar på sin nya bottenbehandling, ett nytt masttoppsbeslag ska monteras (kommer väl endera veckan), reling och fribord är ialafall fixade (blänker som solen), bulben är grovslipad, spacklad och ska finslipas (när jag såg resultaten från CFD beräkningarna insåg jag att ytfinishen på bulbens främre halva måste skruvas upp ytterligare). Hjärtstockens lutning är korrigerad, en läckade Rutrgerssonventil är återmonterad mha butylband istället för sikaflex.

Temat för dagens inlägg är de vedermödor som möter en seglare som valt att köpa en båt som halvfabrikat. Men också om glädjen när det är klart. Det där sista enkla man ska fix själv kräver en rejäl insats. Tord Kvartsen köpte sin Hansson 31 segelfärdig men utan inredning. Jag har tidigare haft kontakt med Tord men en bild i ett mail från Mikko Brummer, som ju bl.a. sytt seglen till den svenska guldstaren och som har hjälpt mig med alla CFD beräkningar visade att han också sytt segel till Hansson 31. Jodå, det var Tord Kvartsens  Hansson 31 #15 från Söderhamn. Jag kontaktade Tord och bad honom berätta om båten.
Mikkos loft WB Sails, laminatsegel till Hansson31

Tord Kvartsen köpte båten - döpt till LIWIMA - som halvfabrikat 2003.

" ...Namnet kan ju få en att fundera, men det var så att vi hade tre barnbarn vid tillfället så de fick bidraga, LI nus, WI lma och MA ttias. Senare kom ytterligare ett barnbarn, vi införskaffade så småningom en gummijolle som då fick heta som den fjärde, David.

030221 kom “underverket” från Göteborg utan roder och köl.


Pentry BB och toalett SB.


Arbetet drog igång omedelbart och efter rätt mycket seglings-prioriterat arbete kunde vi
sjösätta måndagen 030811 kl.1336. På lördagen kunde vi premiärsegla under ganska
primitiva förhållanden ombord, men vilken upplevelse, här var det gång i skrovet. Vår dåvarande ordförande i båtklubben var ute med sin Tur 80 och tog en bildserie på oss, när vi “körde ifatt och förbi”, som jag myser åt, jag tror vi seglade dubbelt så fort som honom. ... "

Men allt var inte frid och fröjd

" ... Redan här kände jag att det inte stod rätt till under vattenlinjen. Vid motorgång  provade jag att frikoppla motorn och släppa rodret, hon svängde runt så man fick hålla i sig. Men det hindrade inte att prova ett par klubbkappseglingar, fyra av fyra i den första och trea  av fem i den andra, men jag var nöjd, vi seglade på 1,22 då.
Tog upp i oktober och då demonterades rodret samtidigt, fick ett nytt under vintern. Kölen konstaterade jag vara osymmetrisk men det fick vara så länge, det fanns viktigare göromål invändigt. Vi hade fortfarande Expressen kvar som var fullgod att tävla med, men det blev bara en tävling till med LIWIMA påföljande år, 2004.



 

Till midsommar skulle vi gå från hemmahamnen till segelsällskapets hamn, ca 2 M, för att vara med på bl.a. den traditionella kappseglingen “Dykdalben”. Vi körde motor för att “ladda” lite. Knappt halvvägs så tvärstannar motorn, inte som “soppatorsk”, nej, det gick tungt. Segel sattes, vi roade oss som planerat, kappseglade, fick målskottet men blev trea av sju. Seglade hem på söndagen, beställde kran på måndagen, lyfte kl.1300, motorn låg i kofferten på bilen kl. 1430 och färden till Nyköping(s Motorkonvertering) startade. Vid mötesplatsen sprack övre kylvattenslangen på bilen men det löste sig enkelt, jag var på en bensinmack som hade en allround slang som fick duga. Nu var båtmotorn hos tillverkaren och jag åkte hem till en gammal arbetskamrat och blev bjuden på en tröstande whisky, motorn levererades kl.2115 men då var inte “ägaren körbar”. På tisdag eftermiddag var det klart för sjösättning igen, men krankillen kunde inte förrän dagen därpå, onsdag. På lördagen kunde så den tänkta semesterseglingen starta. Det blev ner i Stockholms skärgård och 515 M på loggen innan vi var hemma igen efter fyra sköna veckor.
Inverterad mast (dvs bakåtböjd på mitten), focken är alltså t.v.
Mastinverteringen ... kom under 2005 och första gången i grov sjö och hård vind på Ålandshav. Bilden lyckades jag ta under kontrollerade former på hösten i ca: 4-5 m/s. Det slutade efter lite strul, med en ny mast i juni 2006. Den fungerar men jag är inte nöjd med konstruktionen dvs. att förstaget och fockfallet sitter ovanför övervanten. Det gör att masten blir instabil och särskilt på min, då jag tror att jag är den enda som inte har förstagsprofil vilket gör att jag antagligen har hårdare spänning i fockfallet. “Bågarna” mellan pistolhakarna sträcker jag bort och dom finns ju inte i samma utsträckning med profil. Det får till följd att masttoppen dras framåt vilket måste kompenseras med häckstaget. Från början satt dessutom undervanten “bakom spridarvinkeln” i däck och hjälpte till med bakåtdragningen av underdelen av masten. Jag har lekt med tanken att flytta upp övervanten till “backstagsfästet”, men dom är klenare och jag vill inte fråga Seldén om det håller. Jag försökte få gehör för ovanstående resonemang men “det var så liten bit ovanför” så det hade ingen betydelse!
... "
Till slut kom allt i ordning och kappseglingen satte fart:

" ...Det var kul att “snuva” X-99 :an på målskottet vid “Storjungfrun runt”
och pussa bucklan med hustrun efter “Albertina Race”.

Nu rundar jag av för den här gången men kommer att skicka ett par seglande bilder strax då jag tror att det annars blir överfullt med “bits”.

Mvh
Tord
... "

söndag 6 april 2014

Bosse Franssons Dynamic 35 (7)

" Hej Anders.

Är tyvärr lite glest mellan mina rapporter men jag jobbar på.

I går klockan åtta rullade vi ut båten. Kölen hade jag förberett genom att epoximåla och bottenmåla på undersidan.
Passade även på att väga den. När jag fräste in svärdet i bulben så tog jag bort lite mer än beräknat så vikten var några kilo mindre än jag tänkt, 1304 kilo är dock ok. Jämför man med en original Dynamic så ska den väga 1350 kilo. Den som satt på min båt vägde 1450 kilo. Min köl ger 41% högre rätande moment jämfört med original och 29% högre än min tidigare köl. Djupgåendet ökar från 1,60 till 2,10 vilket begränsar men jag värderar seglingsegenskaperna högre. Tanken är ju att båten ska funka bra shorthanded.
  "

Klicka på bilderna så blir dom större. Hempl Hard Racing på bulbens undersida, vattenslipad med 400 papper och polerad med 2000 Abralon!

Kranbil, köl och båt. Det drar ihop sig!
Planfräst sula, klart det blir vertikalt!
Fördelen med en djup köl är att man inte slår i huvet när man rör sig i verkstan!




lördag 5 april 2014

IOR Halfton med uppgraderade kölar


Jan Carlander från Lomma seglar halvtonnaren Antheor, Andrieu ritad och vinnare av Half Ton Cup 1985.  Många halvtonnare har uppgraderat sina kölar. Jag bad honom skriva om hur kölarna ser ut idag. Här är hans bidrag. Text Jan Carlander, bilder från hans halvtongalleri.
Efter det att IOR regeln eller TON regeln, försvann i början av 90-talet var det många av tonbåtarna som optimerades för att mäta bra enligt ORC och IRC.
Det blev inte särskilt lyckat under ORC, framgångarna uteblev och det var uppenbart att den regeln krävde nykonstruktion.  Att segla under IRC regeln med en gammal IOR båt gick betydligt bättre.

Nere i Europa och på de Brittiska öarna är IRC förhärskande både vid klubbsegling och på de större regattorna. Det seglas dessutom om mästerskap i IRC.

IOR regeln hade bland mycket annat, favoriserat båtar med lätta kölar och nu när regeln var borta och man seglade efter IRC, kunde man göra om sin båt så att den mera passade ägarnas egna idéer om vad som var snabbast.

I slutet av 90 talet var det L kölar med bulb som gällde. ”Figaro” -  vinnaren från 1978 har bytt till L-köl, den Berret ritade Halvtonnaren ”General Tapioca” ursprungligen ”Kelt La Concorde” gjorde samma sak 1998 och har fortsatt att rensa prisborden på bland annat Spi Ouest och Halfton Classic Cup.
General Tapioca, djup -köl med bulb
Flera båtar följde efter och L-kölar med bulb har fortsatt vara populära men nu börjar tendensen svänga då man tycker att IRC börjat missgynna bulbkölarna.


Superhero, tidigare EJP4/Concorde ritad av Andrieu 1988, uppgraderad med ny L-formad bulbköl 1988.
Håkan Södergren ritade ”Blues”. Sedan länge ombyggd med L formad bulbköl med bäversvans och djupt smalt roder.
De som byter kölar idag förefaller nästan uteslutande att byta till kölar utan bulb med parallella för och akterkanter. Designern Mark Mills har ritat en köl som just nu säljer bra och kan köpas färdig direkt från honom. Denna passar de flesta Halvtonnare.
Standard köl i bly från Mark Mills färdig att monteras på ”Miss Whiplash” Andrieu ritad från 1987.
Mark Mills säljer också kölar över disk till Kvarttonnare. Dessa har heller inte någon bulb utan har samma design som Halvtonnarkölen. Framgångarna har varit stora och på de senaste årens Quarter Ton Cup har de flesta topp båtarna varit utrustade med kölar från Mark Mills.
Kvartonnarna verkar heller aldrig ha hakat på trenden med bulbkölar och det är få som valt det alternativet.
Kvarttonnaren "Blackfun", en av få kvarttonnare som bytt till bulbköl
Vad beträffar Entonnarna så har jag just nu inte hittat några tydliga trender. Möjligen kan man säga mer efter det att One Ton Cup Revisited har avhållits i Auckland 2015. John Corby har på sin hemsida aviserat att han har fått order på uppgradering av en båt inför tävlingen.

Mats Swenssons Andrieu ritade Entonnare med original köl som förlängts ca 30 cm (ökat djupgående) efter anvisning av konstruktören själv.
Hur ändras egenskaperna när man byter köl?
Jag har varit i kontakt med några Halvtonägare som bytt till bulb köl. Dessa menar att bulben inte bidrar så värst mycket till stabiliteten på kryss eller undanvind. Det går således inte att bära mera segel och få mer kraft. Däremot upplevs båtarna stabilare i manövrer som tex. vid gippar.

Bland de bästa båtarna på förra årets Halfton Classic Cup fanns både bulbkölar, parallella kölar och klassiska IOR kölar representerade. Det är viktigt att hålla i åtanke att man seglar efter IRC och båtarna får således individuella mätetal även om man seglar klass.
Vinnarbåten ”Checkmate” uppgraderad av John Corby vann inte bara Classic Cup utan även Brittiska IRC mästerskapen. Båten har förutom köl från Mark Mills även flyttat masten längre bak och riggat om till svepta spridare med vanten ute i skrovsidan. Allt för att kunna köra med stora icke överlappande försegel och slippa krånglet med backstagen. Flera Halvtonnare har gjort samma sak och bland Kvarttonnarna verkar det mera regel än undantag att man utöver kölen från Mark Mills också gör ändringar på riggen.

Emellertid så har det nyligen aviserats att de båtar som har gjort stora ändringar, jämfört med hur dom såg ut när dom mättes första gången, sannolikt kommer att få lite extra straff under IRC utöver de höjningar av mättalet som ändringarna gett.
”Checkmate” med köl från Mark Mills design, Bakåt flyttad mast och långa svepta spridare.
”Checkmate” under segel.
Själv tar jag det lugnt och har inga planer på att bygga om ”Antheor”. Jag förutsätter att SRS kommitten har satt ett tal som är noga genomtänkt och i alla avseenden rimligt. Vad gäller DH talet så kan jag själv gå in på nätet och se hur en ny köl skulle öka mitt mätetal. Ingen av reglerna tar dock hänsyn till kölens profil och där kan det naturligtvis finnas ”obeskattade vinster” att göra.

”Antheor” med klassisk IOR köl, som den har sett ut sedan Andrieu ritade den 1985.
Jag skickade en kompletterande fråga om hur mycket "Antheors" och Mark Millskölarna väger
 
...vet inte, min egen köl väger 940kg. Dessutom är båten beräknad för ytterligare 250 kg inre barlast. Så har jag förstått att alla Halvtonnare såg ut på på den tiden. Eftersom det bara är jag som har kvar den inre barlasten, alla andra har tagit ut den och seglar istället för de ursprungliga fem i besättning med upp till 7-8 man, så kan man nog inte bara lägga ihop 940 med 250.

Min gissning är att MM kölen väger lite mer än min och att vikten av den bortplockade inre barlasten kompenseras av den lite tyngre kölen och fler i besättningen.

Tidigare idag kom ytterligare ett mail:

" ...
Idag har varit en dag av vattenslipning. Tre man x nästan 4 timar. Själv har jag nog aldrig vattenslipat någon av mina båtar men efter det att en av gastarna hade sänt runt en artikel om hur oerhört viktigt detta är för att få ut det där sista ur båtens potential så föll jag till föga och visst blev det fint men om det blir snabbare på riktigt är jag nog inte så säker på. Artikelns författare kunde dessutom med siffror visa hur värdet på ytfinheten var relaterat till båten motstånd i vattnet.

I min båt sitter ett litet fönster för att man ska kunna kolla att propellern ställer om sig på rätt sätt. När man tittar där så svischar det hela tiden förbi en massa luftbubblor. Tydligen seglar vi hela tiden in en massa luft under skrovet som förmodligen ställer alla beräkningar om bottenfinish på huvudet.
Nå, vi får väl se på North Trim Cup om den här dagen verkligen var till nytta. ... "
På webben:
http://www.belgi.net/halfton/
http://www.quartertonclass.org/
http://www.corby-yachts.com/
http://mills-design.com/
http://www.alphaplusuk.com/
http://rbsailing.blogspot.se/

På Facebook:
One ton class
Halfton class Europe
Half Ton Classics Cup 2013
Miss whiplash rebuild
Checkmate Sailing Team
Antheor – Halfton Sailing