Soluppgång över Les Sables D'Olonne

20 minuter över 8, den 30 jan 2013

Somewhere in the crowd...

 Kvart över tre den 27 jan 2013

 

 

 

Drygt 3 timmar senare

 

Imorgon - söndag 27 jan 2013 mellan 10 - 13

Jag tror inte att någon av er som läser denna blogg har missat meddelandet från Vendee Globe Race Headquarters, men här kommer det iallafall:

Första båt väntas in till målet i Les Sables D'Olonne mellan kl 10 -13 imorgon söndag.

Kl 12 har ledande MACIF 442 NM kvar till målet. Att segla den sträckan på 24 timmar kräver 18,4 knops medelfart. Det blåser mycket i Biscaya, det kan gå fort men jag misstänker att dom seglar med stor försiktighet, speciellt som rapporten från analysen av Safrans trasiga köl och Virbac Paprecs kölhaveri antyder att VPLP haft ett bristfälligt underlag när deras kölar dimensionerades.

Missa inte direktsändningen från målgången. Har följt hela Vendee Globe på paddan, appen har fungerat riktigt bra. Är på resande fot i morgon, mobilnätet får bli min livsnerv. Direktlänk via internet har du (här).

Stämningen i studion vid dagerns direktsändning var känslosam, förväntansfull och uppspelt. Ordentligt uppspelt.

Marc Guillemot (som seglade 1000 NM utan köl förra VG) t.v. Clara Macnaughton i vit tröja, exalterad och bara strålar av förväntan inför målgången.

Det handlade mycket om Alex Thomsson (Hugo Boss) i dagens sändning. Alex skuggseglar i lovart om (16 NM bakom vid rapporten kl 12) Jean Pierre Dick (Virbac Paprec 3) för att vara standby om något händer. Vinden ökar (blåser drygt 10 m/s under intervjun), Att segla undanvind är stor risk utan köl och framför allt att gippa, det vet alla som seglat jolle. Studioovationerna för Alex T visste inga gränser.

Clare Macnaughton

Tomorrow - tomorrow at Les Sables D'Olonne

SAFRAN Keel fracture

Det här inlägget uppdateras löpande allteftersom jag hittar ny information.

SAFRAN startade i Vendee Globe den 10de nov från Sable D'Ollone. 4 timmar efter start sprack kölbladet. Haverirapporten från analysen av SAFRANs titanköl presenterades på Vendee Globes website den 20de december (här).

Safran utan köl

Safrans köl när den fortfarande var hel

Brottet börjar vid övergången till den frihängande delen akter om hylsan, brottet indikerar att det är vridbelastning på kölbladets infästning till den runda hylsan som varit kritisk (min analys). Man anar det tunnväggiga kölbladet. Det här är den enda bilden jag hittat på Safrans havererade köl (2ndra febr).

Här följer en översättning (mina kommentarer inom parentes).

Undersökningen gjordes  av tre specialister från företaget SAFRAN (franskt vapenindustriföretag), en specialist från vardera mekanik (hållfasthetslära), kvalite och material/tillverkningsteknologi i samarbete med alla som var inblandade i framtagningen av kölen för att hitta orsaken till att kölen gick sönder.

Analysen
Specialisterna undersökte brottytan mha mikroskop. Provstavar tillverkades från rester av kölen för att kunna verifiera att materialet hade den specificerade hållfastheten.
Kölhållfastheten beräknades baserat på hur brottet skett och detta jämfördes med de standardbelastningar som användes vid dimensioneringen av kölen.

Resultat
Undersökningen visade att brottet inte orsakats av kollision med "Undefined Floating Object". Det fanns inga metallurgiska defekter (dvs det var korrekt kristallstruktur - inga främmande metallatomer eller inneslutningar fanns i materialet och atomerna låg i det mönster som krävs för att materialet ska ha sin optimala hållfasthet). Också svetsen var helt normal (kölbladet var ihopsvetsat med en speciell vakuumsvetsmetod - företagets specialite).

Undersökningen visade att det var ett utmattningsbrott (en liten spricka som långsamt växer tills det resterande materialet inte längre klarar att bära lasten) som orsakats av upprepade belastningar från vågor.

Skada orsakad av högfrekvensvibrationer kunde uteslutas.

Undersökningen av brottytan visade tydligt att SAFRANs köl utsatts för höga belastningar pga extrema vågförhållanden under seglingen Transat Jaques Vabre 2011, under Round Britain Race 2012 och under träningen inför Vendee Globe. Undersökningen bekräftade att belastningarna på kölen både klart överstigit de standardbelastningsnivåer som används vid dimensioneringen och de chockbelastningar som uppmättes under Transat Jaques Vabre 2009.

SAFRAN byggdes 2010. Sedan dess har omfattande uppgraderingar skett för att "boost its performance" enligt Safran Sailing Team. Vilket innebar högre belastningar även under långvariga förhållanden. Chockbelastningarna på båt, köl och roder översteg därmed de uppskattningar som låg till grund för konstruktionen.

SAFRAN ska dra nytta av de lärdomar man dragit och konstruera och tillverka en ny köl till nästa stora race: Transat Jaques Vabre 2013. Alla erfarenheter som erövrats i undersökningen kommer att ställas till IMOCA's tekniska kommitte förfogande så att alla kan dra nytta av kunskaperna.

Det är inte bara framgång som driver utvecklingen. Varje tävling innebär risker och de seglare som möter dessa risker är värda vår beundran.

Underskrivet av Safran Sailing Team

En ren utmattningsöverbelastningsskada alltså! Slutsatsen baserades på baklängesräkning, dvs hur stora krafter behövs för att ha sönder kölen på det sätt som skedde? Materialet var helt OK och resultatet visade att belastningarna var större än de värden som använts (Ganska självklart egentligen, är det nåt man kan nuförtiden så är det att beräkna hållfasthet - betydligt svårare att förutse vilka belastningar som verkar). Man kan mäta mycket idag. Jag är förvånad över att man inte klistrat på lite töjningsgivare på en köl och gett sig ut i oväder för att mäta hur verkligheten ser ut. Det hade man kunnat göra under säkra förhållanden. Mot bakgrund av den här haverirapporten framstår Vendee Globe som ren rysk roulette.

Marc Guillemot seglade med båtnamnet Safran också under Vendee Globe 2008/2009 (förra generationens båt) . Och tappade kölen med bara 1000 NM kvar till mål. Han seglade de resterande 1000 NM på 7 dygn, 140 NM per dygn, medelfart 6 knop. I Alan Blocks videointervju för Sailing Anarchy berättar han om hur det var. Det är en lång video, drygt 16 minuter. Mest intressant i början, sen blir det mycket snack om att samarbeta med företaget SAFRAN, i vapenindustrin är ledtiderna långa. I seglarvärlden ska dom helst vara ultrakorta. Häng med så länge du har lust. Marc Guillemot är en mycket charmerande person. Intervjun gjordes innan Vendee Globe starten, det finns många "knock on wood" kommentarer från Alan Block.

Piano har 22 kölbultar. Kanske ska montera på några till?

Tappat kölen

Öppnade paddan som vanligt vid 5 i morse för att uppdatera mig på vad som hänt under natten i Vendee Globe. Virbac Paprec 3 tappade kölen ungefär vid midnatt svensk tid. Under kryss i ganska hårt väder, i en vindby med spöregn. Jean Pierre Dick var ute för lossa på skotet när kölen brast.  Släpper båda skoten, rullar in förseglet, klättrar upp och lossar backstaget, som hakat fast sig i bomnocken. Faller av, fyller ballasttankarna. Lyckades undvika kappsejsning. En kort fladdrig bildsekvens visar att axeltappen, som kölen roterar kring var tom, ingen köl alls kvar.

En gammal bild, från en skakig tur upp i riggen för att fixa fall.

3,5 ton köl skjönk till havets djup, motsvarande halva båtens deplacement. Ballasttankarna rymmer 8 - 9 ton, båten kan seglas utan köl med reducerade segel. Det går tom att kryssa utan köl.

Krängningsprovet för MACIF - samma konstruktion som Virbac Paprec 3. Tror inte båten rätar upp sig utan köl.

Kölen är av stål. Livslängden på en IMOCA 60 köl av smitt stål är sådär 80 000 NM, tre Vendee Globe alltså. Det handlar om utmattningsbrott. Ständiga belastningar skapar sakta men säkert små sprickor som växer. Virbac Paprec 3 seglar med sin orginalköl från 2010. Senaste undersökningen av kölen gjordes påsken 2012, det handlar om att leta sprickor med ultraljud, med sprickindikeringsolja, med magnetpulver och med akustiska metoder.

Det är den tredje kölen som gått sönder i Vendee Globe 2012/2013. Safran tappade sin specialsvetsade titanköl 4 timmer efter start från Sable D'Ollone (den kölen hade redan varit ett varv runt jorden),
Jérémie Beyou med Maître CoQ fick kölhaveri 8 dagar ut från Sable D'Ollone och lyckades ta sig in till Cap Verde. Då var det kraftöverföringen från hydraulkolven som brast.

De flesta kölarna i den här upplagan av Vendee Globe är av stål, några kölblad är i kolfiber, en (som gick sönder) av titan.

Det var en mycket bestämd och lite forcerad stämning under dagens direktsändning från studion i Paris. Mike Golding berättade direkt från havet om när han tappade kölen 50 NM före mållinjen i Vendee Globe 2004/2005. Utskrift av intervjun hittar du (här).  Det går att segla, berättade han. Men är knappast säkert. Mike har kolfiberblad. Rätt utförd håller kolfiberkölen hela båtens livslängd.

Bilden las ut efter att Virbac Paprec tappade kölen. Vädret är OK just nu!

Sändningen drog över tiden när dom fick kontakt Jean Pierre Dick. Läget under kontroll. Han seglar mot Azorerna. Den första chocken har lagt sig, den första impulsen att ta sig till Azorerna och bryta där hade klingat av. Han kanske tar sig i mål, lite drygt 2000 NM kvar, bör ta 10 dagar. Vädret ser bra ut, när dom tagit sig förbi högtrycket utanför Kanarieöarna blir det medvind hela vägen hem. Och då blir Biscaya det kritiska momentet. Det gäller att vänta ut gynnsamt väder för den passagen.


Samma bildsekvenser går runt under intervjuerna med deltagarna i Vendee Globe. Den här bilden är från Virbac Paprec 3 filmen.

Nu flyttar studiosändningarna över till målet i Sable D'Ollone, Francois Gabart i ledande MACIF har knappt 1700 NM kvar, vindutsikterna är goda, borde ta 5 - 6 dygn. Målgång söndag? Instruktioner för åskådare som vill vara med om målgången finns (här).


    

Som en svensk sommardag

I morse kom ett klipp från Meseratis segling från New till San Francisco. Får lite vibbar av svensk sommarsegling. Ganska påpälsade, sol och ljumma vindar. Seglingssuget börjar sätta in?

Falkland Islands är Malvini på italienska! Eller tvärtom - Malvini är Falkland Islands på engelska. Klippet är kort, kör det flera gånger. Dom ska slå rekordet 43 dygn. Meserati har varit ute drygt 20 dygn, har seglat halva sträckan (rundar snart Cap Horn). Vädret har varit bra, men väderutsikterna för seglingen upp på västsidan av Sydamerika ser inte nådiga ut. Lätt - lätt - lätt! Vi får hoppas dom njuter iallafall. Och att Giovanni Soldini (som driver Meseratiprojektet) får sin efterlängtade VOR65 även om dom inte fixar enskrovsrekordet.

Länken till Meseratis hemsida har du (här).

+ 1,5%

Tabellen för SRS 2013 publicerades igår. Började sakta bläddra neråt i listan på BLUR för att hitta Hansson 31, bläddrade snabbare och snabbare och till sist - längst ner i listan. Standard Hansson 31: +1,8 pinnar. Piano har under 2012 seglat med SRS 1,207 (standard båten hade 1,200.  +0,007 är den samlade effekten av kolmast, tyngre blybulb och fock istället för genua), rimligtvis blir det 1,226 i år (vägde Piano i höstas, vågen visade 3,1 ton istället för standardbåtens 3,2 ton).

Hansson 31 fick den i särklass största höjningen i hela listan. Hur kan det här komma sig? Det är ju i grunden en 70-tals konstruktion (Dominant 95) med frambyggd förstäv och lite olika kölgeometri, som innebär att bulben är framflyttad. Fortfarande L-köl, men kölens framkant lutar mindre. En typisk "approximativt ellipstisk köl". Jag gissar att SRS TK rivit sina hår för att förstå varför båten är snabbare än vad deras modeller indikerar. Och jag gissar att dom kommit fram till att det troligen handlar om tre saker: den där förstäven som egentligt bara är ett påhäng kanske också bidrar lite till prestanda.

Fören frambyggd ca 3 dm.

Inte mycket deplacement i den nya nosen. Klyver vågor bra, men flyttar knappast fram vågbildningen.

Och för det andra att kölen faktiskt borde klassas som en högprestandaköl.

"Approximativt elliptisk planform". Bulbens maxdiameter ligger bakom kölbladets bakkant, detta minskar den inducerade virveln runt bulben på kryss. Lärde jag från kölundersökningarna på Chalmers. Inga NACA profiler så långt ögat kan nå.

Fast bara om den sitter på Hansson 31. SRS för Dominant 95 är minskat med 0,2 pinnar. Jag har en extraköl till salu förresten, den passar både Dominant 95 och Hansson 31.

Den tredje faktorn är troligen dom väldigt raka skrovlinjerna. Jämfört med Dominant 95 har Hansson 31 också något förlängd akter. Räcker inte för planing, men Piano halkar på ordentligt på undanvind när det blåser (fast SRS mättalet ska ju gälla för medelvind?).

Raka skrovlinjer.  På 70-tals båt? Gösta Edwardsson var före sin tid! Fast rodret verkar ju lite stenålders. Approximativt elliptiskt roderplanform?? Här hittar vi iallafall en NACA0012 profil.

Det här är bara gissningar (ingen vet när det gäller SRS). Andra ägare av Hansson 31 är nog missnöjda (Förlåt Arild!). Men jag tror att det är kanske där mättalet ska vara. Återstår att segla båt mot båt för att testa fart. Och "kanske" kanske suddas bort.  Ökningen av SRS talet med 1,5% innebär att Piano ska segla ca en minut snabbare per timme, ca 12 sekunder per distansminut. ca 50 m per 1 NM långt kryssben (tar man lätt på ett vrid), 30 min på ett Bohusrace. Ett spännande kappseglingsår väntar.

Jag sparar ju pengar också, behöver inte skaffa code zero för att komma över gränsen för kvalificering till MBBR.

Rivstart

Jul och Nyår är över för länge sen. Året fick en rivstart med direktsändningen från mässan i Gustavsberg och presentationerna av "världens bästa båtkonstruktörer". Helt imponerande, misstänker att alla ni som läser detta var på plats eller såg det live på webben. Fyra föredrag med olika vinkling som kompletterade varandra väldigt bra. Maarten Voogd från Simonis Voogd hade den tacksammaste uppgiften, att prata om nya lättare spännande båtar. Men även grundstötningsproblematiken och träinredningar fick utrymme, angelägna frågor för skärgårdsseglare och båtnostalgiker. Sett såhär i efterhand är jag tacksam för att alla inte pratade om samma sak.

Får representera alla fyra!

VendeeGlobe går mot final, som alltid håller jag på underdogs, Alex Thomssons chansning utefter Brasilien kunde gått hem, nu försöker Jean le Cam samma trix. För varje intervju med Jean le Cam skjunker hans röstlkäge ett snäpp, Startade i nån slags barytonstämma, nu är det bas som gäller.

Jean le Cam, han har det ganska ombonat inombords iallafall.

Tröttheten kan sätta olika spår. Mike Golding har kvar sitt tenorläge iallafall. I början (för sådär 65 dar sen) var det nästan tröttsamt med alla överspolningsbilder. Nu ger samma bilder snarare en känsla av att "hur orkar dom egentligen?".  Har upptäckt den stora bristen i att inte kunna läsa eller förstå talad franska, jag klarar inte att följa med i någon avancerad analys av vad som händer. Sailinganarchy.com har flera inside reportage, men det är allt jag hittar. Så småningom får vi väl reda på varför Francois Gabart sedan Cap Horn har lyckats segla 1 knop snabbare än Armel LeCleach. Det handlar nog inte bara om det hemliga seglet.

Planer och ideer inför säsongen 2013 börjar mejslas ut. Autopiloten är införskaffad (SPX5 GP), 100 Ah extrabatteri ska monteras (batteriet väger 30 kg, ny DH och SRS vägning), nytt storsegel, rev i focken, TackTick racemaster, logg, lod. Har plockat bort tryckfärskvattensystemet. Fler bottenstockar för att få styvare skrov.

Har avtalat med Fredrik om flygbilder när jag seglar spinnaker ensam i 10 m/s stående på fördäck, segla Öresund Cup och Liros SRS Cup Skåne (eller vad cupperna nu kommer att heta härnere), segla BR, Watski 2Star Kategatt och 2-manna Helsingborg-Gilleleje och avsluta  med Gordon Gin Cup (eller vad den heter i år) i början av oktober. Båtluffa i Grekland med min inte så seglingsintresserade familj, hitta nån båt och segla med på MBBR. Nån som har tips på ytterligare race man kan vara med i?

Har du märkt att det blivit ljusare ute?

Ett havererat pepparkakspiano - helt OK för julen är slut, slut, slut

Ekvatorn från två håll

Meserati - ex Ericsson 3 - ilar på i sitt rekordförsök från New York till San Francisco, passerade ekvatorn för 4 timmar sen. Nytt rekord kräver medelfart över 10 knop, hittills är medelfarten 14,4 knop och dom har skrapat ihop 3 dygns marginal.

Vad är det som hänger i linor i aktern bakom radomen, fiskar dom eller är det en hydrogenerator?

Om du undrar vad en Poseidon treudd har på seglet att göra, så är det Meserati symbolen.


Kylargrill alltså

Vendee Globe hjältarna närmar sig ekvatorn söderifrån. Bernard Stamm i Cheminées Poujoulat har kastat in handduken, utan generator och diesel och därmed el som driver autopiloten och all navigationsutrustning går det inte att kappsegla vidare (i snitt drar utrustningen ombord ca 10 A). Han klarade iallafall att handstyra utan autopilot i tre dygn och på den tiden få ihop 3 timmars sömn. Det kanske går att styra en JK IMOCA 60 med gummisnoddar? Nu har han fått diesel av sin kompis som höll till i Ushuaia. Stenhårda regler, ingen assistans whatsoever är det som gäller. Alex Thomson i Hugo Boss och Mike Golding i Gamesa har också stora problem med elförsörjningen men kör vidare med mycket handstyrning. Dom har alla den nya generationen hydrogeneratorer, smarta fina grejer med hög verkningsgrad men som verkar för klent fastsatta i båtarna. Där kanske dom skulle använda gummisnoddar allihop (så att generatorerna fjädrar undan när dom seglar genom kakorna av sjögräs i 20 knop). Jean Pierre Dick i Virbac Paprec har reparerat förstagsinfästningen. Inte heller "soft schackles" verkar vara en säker grej.

Hugo Boss kör innerspår utefter Brasilien och har riktigt fina väderutsikter, slörar i 16 knop när ledarbåtarna stångar sig fram i motvinden ute i sydatlanten.
Efter drygt 60 seglingsdagar, MACIF i ledning har 1800 NM kvar till ekvatorn och 5000 NM till målet i Sable D'Olonne. Nu går dom nog mest på vilja hela gänget!

Kämpar med bloggdesignen, är det nån som vet hur jag redigerar ett "Recent Comments" fält.

Autopilot

Alla bilder på Vendee Globe båtar med ensamseglaren, som vandrar omkring på däck, vilar sig i storseglet eller chillar under sprayhooden när båten alldeles på egen hand rusar fram i 20+ knop väcker ju tanken på att - vafan, det skulle väl kunna vara nåt för Piano. Skärgårdsseglare har jag alltid varit men nu också halkat ut på Kategatt. Piano är hälften så stor som en IMOCA 60, väger en tredjedel, långa raka linjer i botten, lite för smal i aktern för att klockrent kunna plana. Vad kan man göra av ett autopilotkoncept. Ställde några frågor i en BLURtråd (här), fick uppmuntrande svar av Peter G (Tack Peter).
Hittade många fina videoupptagningar av spinnakerrepor och autopilot från Figaro Soltaire. Stå ut med kamerademonstrationen och helikoptern, som dyker upp efter 15 sek, det tar bara 20 sek. Och dessutom - Mozarts 7de symfoni - istället för elktropop!

Hittade ännu mer information på webben. Sam Goodchild satsar på Vendee Globe 2016. Han seglade 2011 sitt första Figaro Solitaire och kom på 23dje plats. I sin blogg skriver han om sina erfarenheter från autopilotsegling (här). En översatt version förstås, ...

... Autopiloten är din bästa vän ombord. Det jag fått kämpa med vid flera tillfällen är hur den ska ställas in. Det gäller att kunna hantera 5 olika variabler så att den reagerar tillräckligt snabbt för de förhållanden som råder. Detta är något jag måste träna på kommande vinter. Det är viktigt att välja de tillfällen autopiloten ska användas. Det går sällan fortare med autopilot men är du trött är den nödvändig och ibland också på slör med två segel. Den behövs när du ska trimma, äta, navigera etc. Det svåra är att välja de tillfällen autopliloten ska användas. ...

Hittade en Sailinganarchy tråd om olika autopilotfabrikat som används vid havskappsegling (här).

..."NKE and B&G are the usual picks"...

Men om man nu inte har en IMOCA 60 eller 40-fotare, utan en mer ordinär nästan 10 metersbåt som väger lite över 3 ton. Då räcker det nog med en Raymarine SPX5, eller ska jag ta en SPX5 GP för att vara på säkra sidan?

Ulf Brändström har seglat mycket autopilot, (här) finns en sammanfattning.

Oavsett vad det blir, när jag ser på Figaro videon så förstår jag vad Peter G menar:

... Det där är en hel vetenskap :-)
Och ganska mycket mental barriär att trycka igång autopiloten när det är som tuffast ...

Sen får jag skaffa en sprayhood så jag kan krypa in nånstans jag också. När piloten är rätt inställd alltså.

En dag på jobbet

Meserati - dvs ombyggda VOR70 Ericsson 3 - har snart seglat 4 dygn i sitt rekordförsök New York - San Francisco. 1 520 av 13 200 NM är avklarade. Det gick fort i början, men just nu bara 8 knop efter att varit nere i 6,6 för några timmar sen. Ska igenom ett högtryck för att komma ut i passadvindarna som för dom till Brasilien. Mycket sjö, kallt, blött, lite bockade mantågsstöttor (om min italienska stämmer), div småskador, men inget som inte kan repareras!

Mitt på Atlanten, verkar ha samma väder som här (i Skåne)

Tracker har du (här).

Sailing into the Sun

Giovanni Soldini tuffar på med Meserati (ex Ericsson 3) i rekordförsöket New York till San Francisco. Fart 20 knop ungefär, Nytt rekord kräver 10 knops medelfart hela vägen runt hornet. Efter snart 3 dygns segling är dom mitt i Atlanten. Det kommer lite videosnuttar, här är en:

Meserati har 2400 NM till Recife i Brasilien, där möter hon Vendee Globe båtarna på väg hem. Det drar det ihop sig i Vendee Globe, MACIF glider sakta ifrån Banque Populaire, båda kryssar öster om Falklandsöarna. Pierre Dick i Virbac Paprec på tredje plats har just rundat Cap Horn och har en vindprognos a la Telefonica i senaste VOR (Telefonica stannade för att reparera bakom en ö i Cap Horn skärgården, väntade in ett vindskift och kom sedan nästan ikapp Il Mostro på etappen till Itajaí i Brasilien). Virbac Paprec har stora möjligheter att ta in ordentligt på båtarna 300 NM framför!

Another one the wrong way

Vad gör man med en gammal VOR70? Ericsson 3 är ombyggd för att slå rekord, lättare båt och vattenballast i aktern för att kunna gasa mer på undanvind. Nu i full färd med att slå enskrovsrekordet New York - San Francisco.

Rekordet med snabbseglande clipper som seglade NY - SF under guldrushen i mitten 1800-talet sattes 1854 med 189 dygn av Flying Cloud. Flying Cloud var byggd i Boston av "softwood", dvs fur eller gran. I England byggdes båtarna i "hardwood", dvs teak och dom höll därför mycket längre. Flying Cloud blev snabbt ganska sliten - skrovet rörde sig mycket - men höll ändå i drygt 20 år. Många softwoodskepp seglades ner på 5 - 10 år. Nästan lika gamla Flying Clipper som var byggd i hardwood däremot och som dessutom hade en feg kapten som aldrig vågade gasa ordentligt överlevde hela segelfartygsepoken.

Medelfart 6,5 knop, uppskattat mättal SRS 1,0 - kryssar dåligt och seglar inge vidare i lätt/mellanvind. Men hög skrovfart som kan utnyttjas i hård undanvind.  Byggd 1851, gick på grund 1974 och togs ur drift 1875.

Rekordet NY - SF stod sig i 130 år tills Bergström - Ridder ritade Thursday's Child (ser ungefär ut som en 60 fots variant av JIMMYs Pacman) med Lasse Bergström ombord 1984 kapade rekordet till 80 dygn.

Snittade bara lite över 7 knop.

Det vassaste vassa för 30 år sen!

Det senaste enskrovsrekordet är från 1998 med lite drygt 57 dygn. Flerskrovsrekordet på 43 dygn är från 2008. Snittfarter drygt 10 respektive nästan 14 knop.

På nyårsafton - dom fick börja med att skotta däcket - startade gamla Ericsson 3 nu omdöpt till Meserati med en besättning på totalt 9 man från New York på väg att runda Cap Horn från fel håll. Videon är 1 min.

Trackern finns (här) men har ännu inte kommit igång. Teknikerna jobbar med detta.
Sailing Anarchy's inlägg hittar du (här - Cold Day in Hell).

Michele Sighel, media och kock! På väg ut från NY

Halvelva (svensk tid) på tisdagkvällen (1sta jan) dvs kom en rapport via twitter: har seglat 512 NM, blåser 30 - 35 knop, loggar 22 - 33 knop. Kallt och blött!

Enligt Sailing Anarchy: "Vad gör man inte för att få en VOR65 i julklapp"! Giovanni Soldini vill uppenbarligen vara med i VOR 2014.

Född På Nytt

En bild dök upp i min mailbox, på en båt jag såg senast på Mysingen 1983.

Bilden visar en pånyttfödd S/Y Piano, som seglar i Visby hamn den 11te september 2012 efter en genomgripande renovering utförd av Roffe Plåt Erixon i Katthammarsvik på Gotland. Ursprungligen ritad för att mäta mellan kvart och halvton i IOR, byggd på Karlsro båtvarv utanför Norrtälje 1973. Låg till salu i Norrtälje hösten 2010, med alla basade spant spräckta och gisten sittbrunn. Köptes till Gotland och har nu nya spant och inre förstärkningar. Johan Larsvall och jag tog fram båten 1974, hela historien finns här. Tack Allan för bilden!