Form och funktion - stilstudie i stålrör

Båten ska ha rörställningar fram och bak - pulpit och pushpit! Hur hittar man avvägningen mellan att det å ena sidan ska se enkelt och formsäkert ut och å andra sidan vara säkert och funktionellt. På Manzanitan hade jag två hajfenor från Hjertmans som pulpit.

Väl förankrade i varandra under däck!

Gick igenom det digra bildmaterialet på tidigare Hansson 31:or.

Rejäl variant

Samma pulpitdesign, fint landstigningspeke!

Bättre att segla än att hålla på för mycket med båten?

Hur hittar man ett mellanting, lättare än den normala Hansson 31 pulpiten, men lite rejälare än Manzanitavarianten? Samarbete med Höganäs Plåtslageri! Böj till ett rör och prova!

För mycket framlut, ska luta lite mindre än förstäven!



Häftsvetsat för justeringar



Helt OK!

Pushpit



Nu gäller det bara att hitta svarta vajrar som matchar kolfiberriggen!



Mest mast

Just nu handlar det mest om masten. Dags att ta fram hålborr, sticksåg (med diamantskärblad för kakel), multiverktyg (samma skäregg), roterande fil och roterande slippappersrullar.

Hål för förstag+spinnakerblock beslag t.v. och för block till fockfall t.h. 4 lager kolfibermatta som förstärkning runt hålkanterna. Beslagen sitter i ett förstärkt område precis under övergången till den konade toppen. Mycket pappersrester från att hela tiden torka rent med aceton.



Stor 2-komp polyuretanlackering, utan skyddsmask (aktivt kol) blir man ganska hög efteråt (och sover inte på natten). Koningen av masttoppen anas upp till höger. 



Provmontering av masttoppbeslaget som är byggt av två laminat med 15 mm divinycell som distans. Två syrafasta "IKEA muttrar" binder ihop laminaten med framkant mast. Den elliptiska mastprofilen konar till en cirkel i toppen.

Övre delen av mastrännan lindas med kolfiberband som förstärkning. Krafterna vinkelrätt mot masten vid storseglets toppskädda blir stora när man sträcker storseglets akterlik. Sånt behövde man aldrig fundera över när man byggde Al-master.

Limmat och klart. Kolfiberband för att förankra rännan. Hål i toppbeslaget för att fästa akterstagslattan (också med syrafasta "IKEA muttrar").

1974



MSS kran på Limhamn

Litet nostalgiskt mellanspel. Vi backar bandet nästan 40 år. När självbyggandet satte fart. Scampi, Murena, Robber, Joker, exempel på framgångsrika havskappseglare. Flera av konstruktörerna kände jag personligen. Klart man kan rita själv. Tog tillsammans med Johan Larsvall fram en träbåt i storlek mellan kvart- och halvton. Drygt 8 m lång, i plastversion några år senare hette den 8½.

1973. Byggdes på Karlsro båtvarv i Rosättra utanför Norrtälje. Skrov och däck kostade 15 000 kronor.

Hyrde in mig i en "rivnings" lada. Lunds kommun köpte upp gamla industri- och jordbruksfastigheter för att göra om hela stan.

Slipade bordläggning, råolja+lacknafta inifrån tills det trängde igenom hela bordläggningen, betsa, lacka 7 gånger. 850 kg bly (vi skippade sen bulben så kölvikten blev bara 600 kg). Motor hade vi inte råd med. Bergström-Ridder rigg, masthead med 30 grader svepta spridare. Köpte ett maströr av Benns. Pressade ändstycken till rod-rigg. Johan sydde starcutspinnaker och ruffkapell (det var en solskensbåt, hela rufftaket kunde öppnas). Akterskeppet skulle kanske hålla måttet även idag, men inte förskeppet. Den fallande stäven skapade ett kort och därmed trubbigt undervattensförskepp.

Upptagning på Lidingö hösten 1974.

S5012 "Silja Lime"

Seglade lilla banan på Gotland Runt 1975, trea efter Spaekhuggaren och Linjett 30. I början av februari 1976 ringde Stefan Magnusson från Stockholm och ville köpa båten. Han övertog den i augusti samma år, vi ville segla en semester till först. (Tänk känslan att 1976 gå till banken med en Konsumpåse proppad med 55 000 i kontanter). Återsåg båten en gång 1983 på Mysingen. I början på september 2010 hade hon hittat till Norrtälje och var till salu på Blocket. I uppenbart ganska dåligt skick. 36 år, det kanske är en normal livslängd för en lätt byggd träbåt. Speciellt om den har fena och grundstötningskänslig kölplanka i ek. För 15 kSEK, cirkeln sluten?

Norrtälje 2010, bild från Blocket

Men Silja Limes historia slutade inte i Norrtälje. Du kan läsa fortsättningen (här).

Inredning

Dec 2009, direkt från Älvenäs till Helsingborg. Skrov, däck, basinredning och två kölar. Hyrde ett långtradargarage av Wallin Lift AB.

 

Övre delen av bordläggningen var spacklad och sprutlackerad vid leverans.

Jag hade valt bort Al-relingslisten, ursparingen för den spacklades igen i samband med att vi justerade övre delen av fribordet. Instruktionen till varvet var att insidan av skrovet - på samma sätt som undersidan av däcket - skulle var slätspacklade. Jag har alltid gillat rena ytor och lätta inredningar.

Lars Bjerge, LB produktion AB. Akterskepp som ett hav!

Vi backar bandet lite - Jörgen och Lars Bjerge utvecklade en ny basinredning till båten.

Smalt och långt men naggande gott

Kojer i akterskeppet byggdes också i Älvenäs med sandwichlaminat. Toalett- och pentrymodul fanns sedan tidigare. Allt var monterat när båten anlände. Med Lars (och Christers och Pontus) hjälp hade vi fixat reling och övre delen av bordläggningen under hösten 2009 (hann avverka tre billiga hotell och äta lunch på Rasta och Pizzerian i Grums ett otal gånger). Nu skulle teakreling, teak på sittbrunnstofterna, kantlister runt nedgång och hela inredningen på plats. Manzanitan renoverades några år tidigare på Holms varv på Råå, träjobbet gjordes då av Matts Mollestam. Matts - nu konsult - var förvarnad och tog sig an Piano. Den minimalistiska inredningen skulle på plats.

Stort pentry, med kylskåp, plats för spis och vaskar. Radio och elpaneler i bakgrunden. Teaklisterna - rester från ett trappbygge -  hittade jag i en sopcontainer för 10 år sen

Toalett på SB sidan och motorhuv över Saildrive 330 motorn.

Mer än så här blir det inte (i sommar allafall), jo lite ryggdynor plus kojdynor och skott längst fram tillkommer. I fören syns boxen till nedsänkt Furlextrumma.

Epoxi- plus polyuretanlackade durkar



Teakreling, novemberljus i Höganäs hamn



Däcket

Däcket tillverkades på samma sätt som skrovet, dvs med vacuuminjicering.



Peelingväv på plats, saknar tätskiktet

Insidan av däcket slätspacklades med lättviktsspackel, divinycell ger god isolering så innerklädsel behövs inte. I sann funktionalistisk och minimalistisk anda blir det alltså ett enbart slätspacklat innertak.


Prova om det passar. Bilden från #26.



Ordentligt hopp fram i tiden, 3 st Rutgerssonventiler ska få plats.



Beslutsångest? Mät - kolla - prova - rita - rita om - maila Arild i Norge - till slut blir allt självklart!

 Nu är det dags för en inspirationsbild:

Snart är vi där!

Ett skrov blir till

Hansson 31 hade tidigare tillverkats med handuppläggning, formarna kördes till Älvenäs där dom modifierades för vacuuminjicering genom komplettering med ca 20 cm breda plana ytor runt alla kanter. Gelcoat och en tunn ytmatta handuppläggs på gamla vanliga sättet. Efter härdning läggs hela glasfiberpaketet med dininycell på plats. Glasfibermattorna viks ut över de plana ytorna där dom fästs.

Skrovet är uppbyggt med 4-axliga glasfibermattor och 15 mm divinycell.

Sugslangarna (blått) läggs ut på de plana ytorna. nedre bilden visar sista glasfiberlagret. Sedan läggs peelingväv, som ger en fin inneryta (häftar inte till vinylester och rivs av efter härdningen) och till sist en tjock gastät plastfilm, som fästs till ytterkanten på de plana ytorna med kladdig neoprentejp (syns som en vit linje på bilderna). Plasten släpps in via en slang i botten på skrovet vid kölplattan och sprids alltså upp efter bordläggningen till de blåa sugslangarna! 



Sugslangarna - här flexibla elrör - kopplade till fällor för flytande vinylester - trist att fylla vacuumpumpen med plast.

Vacuumpumpen startas och matningsslangen stoppas i färdigblandad vinylester. Vinylester härdar lagom långsamt så alla hålrum i paketet hinner fyllas med plast. Divinycellen har flera små tvärgående kanaler som hjälper till att fördela plasten över hela ytan och till både ytter och innerlaminat.

Fördelar? En stor fördel är att det är en mycket renare och luktfriare process än handuppläggning. I princip ingen styrenavgång i arbetslokalen, vacuumpumpens utlopp kan man leda utomhus. Det blir ett lättare skrov än med traditionell handuppläggning. Kölplattan handupplagd i den tidigare versionen var 40 mm tjock, vacuuminjicerad med samma antal mattor 29 mm tjock.

Nackdelar? Man måste vara säker på att vinylester sprids överallt, full styrka kräver förstås att det inte finns mistor. Hur kollar man det? Man kan knacka sig fram, andra varv har eliminerat gelcoat i ytskiktet för att kunna inspektera. Framförallt handlar det förstås om yrkeskunnande, erfarenhet och noggrannhet. Inga tomma ljud vid knackningar (och inga delamineringar i  kärnan hos hål urborrade med hålsåg heller för den delen) har jag hittat.

Epoxi Spritzer

Limma mastliksränna på kolfiberrör. Mann braucht ein Spritzer! Hittar man i den billiga tillbehörsaffären.

Det finns rika tillfällen för att känna beslutsångest. Nu gäller det att välja munstycke.

Rännan som ska limmas på ligger uppochner i överkant bild.Valde munstycket t.h.

Först epoximålade ytor, Sedan spritsa på epoxilim. Det här är för mycket, en rak sträng ska det vara.

Rännan i masttoppen, spåret är övertejpat för att slippa epoxilim inuti rännan. Dags att börja torka bort överskottsepoxi. Masten är preliminärt fixerad med maskeringstejp från den billiga tillbehörsaffären. Efter avtorkning dras den längsgående maskeringstejpen bort, nya tvärtejpar så att dom gamla kan tas bort och hela rännan torkas av. Torka, tvätta, tvätta, tvätta med aceton. Byt till stark maskeringstejp från kvalitetsaffären. I samband med det finriktas hela rännan, gör man bäst visuellt, allt ska vara rakt.

Masttoppen igen, allt avtorkat och med den starka tejpen.

Åk hem och ät middag. 18 grader i verkstan, hoppa över vin till middan, åk tillbaka efter 5 timmar och skär bort överskottsepoxi som krypit ut vid efterspänningen med stark tejp.

Hello Singapore!

How are you? I feel honored that you are interested in the Hansson 31 named Piano! Fascinerande att följa från vilka världsdelar anropen till den här bloggen kommer. Förresten så kämpar jag med att få kommentarfunktionen att fungera. Ingen ide att skicka mig tips om hur man gör genom kommentarer alltså.
En båt ska ha ett roder. Med i leveransen från varvet i Älvenäs kom två fina, injiceringsgjuta roderhalvor. Som skulle bli ett roder. Jörgen hade ordnat hjärtstock med sfäriskt nålkullager från JEFA.
JEFA standardroder har tjocklek 18%, lite väl tjockt i min smak. Gösta E ritade ett 12% roder till Hansson 31.

Slipa rent alla kanter och passa ihop roderhalvorna. Behöver slipa mycket i bakkanten för att erhålla totalt 2 mm tjocklek efter ihoplimning. Limma fast hjärtstocken i ena halvan. Tryckcentrum på ett roder ligger 25% från framkanten. Hjärtstocken är placerad så den effektiva placeringen är 20% från framkanten, dvs rodret blir lagom balanserat. Limmade med epoxispackel. Hjärtstocken är först målad med lamineringsepoxi och våtslipad för att epoxi ska binda till metallen. Laminerade Al-hjärtstocken mot roderhalvan!

 Limmade in divinycellbitar.

 Slipa rent så att god passning erhålls mot den andra halvan. Lite knepigt moment.

Lägg på flödigt med epoxispackel och lägg ihop paketet. Fick formkorrigera ovansidan.

Färdigt roder! Bilden tagen vid sjösättningen i september!

Finstilt

Import från Austrailen fungerade bra. Beställde i september, förskottsbetalade, lastade i Sydney den 16de okt, omlastning i Hamburg, kom till Göteborg knappt en månad senare än planerade 23 nov. 

Många telfonsamtal och mail innan allt hittade fram. Alla frågade efter Bill of Lading, uppenbarligen det viktigaste lastningsdokumentet.

Man får inte glömma att läsa det finstilta!

Fram kom det, paketerat i 4 st 6 meter långa 150 mm PVC rör innehållande maströr, bom, spridarprofiler, skarvrör för mast, förstärkningsrör till bom, spinnakerbom och aluminiumskena för mastliket, allt snyggt inskjutet i varandra. Som blev översnöade två gånger i min trädgård innan det började bli mast. 

Mast

Kolfiberrigg är dyrt, riktigt dyrt. Frågade Selden - ca 3 ggr Al-riggen. Frågade Marström - dom hade inte tid. Nordic mast i Danmark var inte ens lönt att fråga med tanke på att danska kronan stod skyhögt (drygt 2 år sen). Då dök iden upp att köpa masten i delar och sätta ihop själv. Våren 2008 hittade jag en tillverkare i Slovakien, men innan jag hann köpa det jag ville ha dök ett snopet meddelande upp på hemsidan - agenturen för hela marinprogrammet hade överlåtits på Southern Spars. CST Composites i Australien hade det jag ville ha. Köpa mast från Australien? Priset för tre delar till maströr, bom, spridare och spinnakerbom med frakt till Sverige blev lite dyrare än en komplett Al-rigg från Selden. Båtfrakten blev dyr, det hade faktiskt blivit lite billigare med flygfrakt. Och mycket snabbare. Alla som vänder papper i speditionsbranschen ska ha en massa betalt.

Jag hade tillgång till hela underlaget för tidigare beställningar. Hansson 31 hade i orginal mast på däck. Jag har valt att ha genomgående mast för att öka säkerhetsmarginalerna. Skickade underlaget till CST, som starkt rekommenderade att öka styvheten ett steg. Jag hade först valt att ha samma styvhet och kunde därför ha ett något tunnare maströr än Al-riggen. Men jag lyssnade på CST och det innebär att Seldens senaste Al-mast till Hansson 31 och kolfibermasten har samma ytterdimensioner. Hansson 31 har nästan precis samma rigg som Flying Tiger 10.
Många studiebesök, sökande på nätet och spanande på kolfiberriggar för att få ideer. Några beslag har jag köpt från CST, några från Selden och några har jag tillverkat själv. Alla rör i kolfiber, dvs också spridare och bom.

En köl blir till

Blir mycket om kölen så här i början. Utgångsläget var 1 ton bulb med centrum drygt 1,2 m nedanför skrovet. Järnköl ville jag inte ha, inte heller den veckade tunnplåtsvariant som var orginal. Valde en bly - stål - glasfiber komposit. Börja med att skaffa 16 m 20 mm syrafast rostfri stålstång.

Svetsa ihop kölbultspaketet enligt ritning.

Mall för kölbultsbild bakom stålstativet

Lämna det plus pluggen till bulben (=nedre delen av järnkölspluggen) till Stena Metall i Trollhättan.

Lite ovanlig grej att ha i carporten

Blygjutningen gjordes ca 10 cm över blybulben för att kunna limma plastskalen runt det uppstickande blyet. Hyvla av 5 mm på varje sida av det uppstickande blyet så att skalen kan träs utanpå.
Vacuuminjicera kölbladshalvorna, 4-axlig (0 - 45 - 90 - 135 grader) glasfiber, 10 mm tjock i övre delen och flänsen, 5 mm tjock i nedre med jämn övergång. Renskär, slipa ihop skalen (totalt 4 mm tjock i bakkanten) och plasta sedan ihop i framkanten på insidan, ta gärna hjälp av varvet i Älvenäs, dom är fenomenala på detta. Bänd isär det ihoplimmade skalpaketet och trä över kölbultarna, limma fast nedtill mot det uppstickande blyet och limma ihop i bakkanten. Vi använde lamineringsepoxi med rödbruna microballonger. Fyll sedan med vinylester och tryck ner armering (annars spricker fyllningen tvärs då den krymper). Vi fyllde ca 10 cm åt gången. Rester från blyhyvlingen åkte också ner. Laminera ihop flänsarna efter fyllningen med en himla massa glasfiberlager. Tejpa över gängorna så slipper man rensa efteråt. Gjut ett lock som passar i skrovuttaget, limma fast locket ovanpå flänsarna. Formkorrigera kölbladet (kölen blir smalare pga vinylesterkrympet). Spackel - spackel alltså. Simsalabim - klart för montering.

Du ser rätt - där står två identiska kölar. En till skrov #26 och en till #27. #26 blir förhoppningsvis också klar till nästa sommar.