Ett litet steg till ...

Nej, det blev ingen Dormerfräs, kostade nästan 1100 spänn plus moms! Fram med sticksågen istället, ladda med diamantskär för kakel och såga. Håller sticksågen underifrån när det är kurvigt, uppifrån när det är raka skär. Fick lite tips av Carbix, dom säljer en slipklots med hårdmetallyta. Men jag tog fram en pansarfil och fixade tillräckligt raka kanter. Sen blev det uppochner i båten många gånger innan dom nya skotten hade fått rätt form.

Det såg lite snett ut på bilderna igår. Riktade upp dom
 vertikala kanterna 5 mm åt BB (dom är fortfarande parallella,
 bilden luras). Nu är det bara att remsa!

Kom inte längre idag, blodvite uppstod. Farligt med alla maskiner man samlat på sig genom åren!

Komplettering av skott

Hansson 31 är en precis lagom stor båt. Dvs inte överdrivet stor, lagom för två-tre vuxna eller 2 vuxna + 2 inte alltför stora barn. Inte alls lika bred som dom franska ungefär lika långa båtar som finns på marknaden. För att få en ordentlig känsla av rymd invändigt gjorde jag inredningen så öppen som möjligt och skotten mellan förpik och salong är minimala.

Under senaste Bohusracet hade vi - kort sagt - busväder. Efter rundning av Trestenarna kryssade vi i ordentlig havssjö. Det var då focken sprack (för att vi hade sträckt upp fallet för mycket på länsen från Strömstad) och det var sannolikt då som toalettmodulen släppte i plastningen mot skrovet. Fixade toamodulen direkt efter återkomsten från Bohuslän i somras. Dom minimala skotten in till förpiken lossade i plastningen mot däck. Dags att förstärka även där.

Skottet möter däcket i 90 grader, kälen är remsad. Plastningen har släppt mellan remsningen och däcket. Har nu valt att göra skottet större så att anläggningsytan mellan skott och däck blir längre.

Sandwichlaminatet till kompletteringsskotten är uppbyggt på samma sätt som orginalet, dvs två 650 grams glasfibermattor 0/90 och -45/+45 på vardera sidan av 15 mm divinycell. Köper glasfiber från ABIC och Divinycell direkt från DIAB. Använder NMepoxy 275A, inköpt från Carbix eftersom leveranser därifrån funkar bäst. Ingen skillnad i pris mot att köpa från NM direkt.

6 mm slipad Al-plåt från Sydsvenska Verktyg. Pre-wax och sedan PVA släppmedel från Carbix!

Handuppläggning klar, vakuumbaggen på plats. Använder Biltemas åldersbeständiga byggplast till vakuumbaggen. Butyltejp från Carbix och ABIC!

Utsug. Borde haft mer breather, den lilla rullen runt slangen fylldes snabbt och epoxy sögs in i slangen.Men inte så långt, pumpen klarade sig.

Avformat och vänt

 Mha ett multiverktyg kapade jag den vackra teaklist som Mats Mollestam monterade en gång i tiden.

Teaklisten, skottet har lossat från däcket precis vid teaklistens övre ände.

Teaklisten kapad!

Mäter och markerar och mallar av.

Mallarna på plats. Skottens inre kanter är parallella, tror jag inte när jag ser den här bilden.

Såhär långt kom jag idag.

 Rekar fortfarande hur jag ska bearbeta sandwichpanelerna till rätt form. Har hittat en Dormerfräs speciellt gjord för glasfiberlaminat, heter GRP P884, gjord i hårdmetall. Har tidigare provat med snabbstålsfräsar men dom slits ner på nolltid. Härdat kolstål hade varit bättre, men det har jag inte fått tag på. Hoppas att Dormerfräsen monterad i överhandfräsen ska funka.

Spinnakerbom i kolfiber (2)

Gick in på Benns webshop och hittade pris på Seldens 59 mm spinnakerbom i kolfiber (här). Kostar 5.743 kr inklusive beslag. Men exklusive frakt. Maxlängd 3,72 m med Seldenbeslag som påminner om Foresparbeslagen. I mitt förra inlägg erbjöd jag 60 mm spinnakerbommar med max SPL (mätt spinnakerbomlängd) 3,70 m för 5.800 kr inklusive frakt. Inte så stor skillnad. Om du nöjer dig med 54 mm Al-rör så kostar en komplett spinnakerbom från Benns 4.360 kr (plus frakt) med "ultralätta" beslag, sannolikt Forespar. Prisskillnaden mellan Al och Kolfiber har minskat ordentligt jämfört med för några år sen.

Vill du komma billigare undan kan du välja en bom med Benns Al-beslag (här).

Lönar det sig att köpa rör och beslag var för sig. Faktiskt inte. Ett separat 3,5 m långt 60 mm rör med väggtjocklek 3 mm som säljs till enskild konsument kostar närmare två tusen inklusive lastbilsfrakt (här), Lösa Forespar ändbeslag från Benns kostar drygt tusen kr styck, dessutom behövs utfyllnadshylsor.

Det enda skälet till att du skulle hoppa på erbjudandet om 60 mm bom från Ceilidh är om du föredrar Forespar istället för Seldenbeslag.

I Benns prislista anges kolfiberbommar med diameter 59, 77 och 88 mm. Priserna stiger snabbt, en 77 mm bom kostar 12.844 kr (här).

Ceilidh har alternativet 70 mm spinnakerbom komplett för specialpriset (exklusivt för er som läser Pianobloggen) 8.500 kr inklusive moms och frakt. Du hittar en beskrivning på Ceilidhs hemsida (här). Precis som förut: skriv i kommentarsfältet nedan och ange din mailadress (som jag inte publicerar) om du är intresserad.

Spinnakerbom i kolfiber

Precis som för ett år sen kommer här ett erbjudande om att köpa spinnakerbom i kolfiber från Ceilidh. Förra året hängde jag på ett specialerbjudande från Ceilidhs hemsida. Men den här gången är det ett exklusivt erbjudande för alla er som följer Piano-bloggen.

Forespar Ultra UXP-200-EF #304050 monterad med adapter i ett 60 mm rör.

60 mm diameter spinnakerbom, 2,1 mm väggtjocklek, rörets maxlängd är 3,54 m. Med Foresparbeslag (se bilden) inklusive adaptrar (för att fylla ut spalten mellan beslag och rör) blir max mätt spinnakerbomlängd 3,70 m.

Forespar Ultra UXP-200-EF #304050, kostar inklusive adapter lite mindre än hos Benns för samma beslag utan adapter. Jag har använt detta beslag på mina senaste båtar, är lätt att hantera. Tillverkat i fiberarmerad termoplast så det är inte superstarkt. Har faktiskt alltid ett beslag ombord i reserv, i hårt väder och missar i hanteringen kan tappen deformeras.

Här monterat i ett 2" rör med innerdiameter 47 mm.

Det här är alltså ett upprop om du vill passa på att köpa en Ceilidh spinnbom. Kostar 5 800.- inklusive moms, monterade beslag med adapter, 2 lager polyuretanlack och transport.

Kontakta mig senast den sista januari via kommentarsfältet med e-postadress. Jag lägger inte ut dom kommentarerna på bloggen.

Kontakta mig om du vill ha en grövre eller längre spinnakerbom så ska jag kolla vad Ceilidh har att erbjuda. Deras hemsida med spinnakerbommar har du (här).

Litiumbatterier en gång till

En av fördelarna när man har båten som ett ständigt pågående projekt och dessutom har en blogg där allt beskrivs är alla dom tips och synpunkter som ramlar in. Några av er är oroliga för att jag hittar på nåt dumt, andra hjälper mig väldigt konkret tillrätta med sånt som saknas eller som jag kanske missuppfattat.

När det gäller batterier visste jag inte mycket när jag startade Pianoprojektet och inte heller under de två första årens segling. Jag vet inte om det är för att jag var tjurig och trodde att jag förstod eller att det var så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet. Eller om det var så att jag hellre funderade och nördade ner mig i kölar. Iallafall var det en rejäl el-blackout på Bohusracet 2013 som fick mig att ta tag i frågan. När jag sen började läsa om Litiumbatterier (som då betraktades som det mest brandfarliga man kunde installera i sin båt) som jag började följa vad som skrevs. Främst av Jimmy på hamnen och FB. Litiumbatterier är dyrare än blybatterier, jag ville inte förbruka dom i samma takt som jag hade förbrukat AGM batterier. Brandrisken fick jag snabbt klart för mig att den är minimal när man använder ett LiFe4Po. Installerade alltihop (har jag beskrivit i tidigare inlägg, bläddra ner så hittar du det), det fungerade helt perfekt. Men en sak oroar mig fortfarande och en sak störde mig. Den gångna sommarens motorgångstransporter har inneburit fortsatt laddning trots att batteriet redan är fulladdat. Det som stört mig är att övervakningssystemet gav sken av att batteriet sakta laddades trots att ingen laddare var ansluten. I själva verket laddades batteriet sakta ur då övervakningsinstrumentet hela tiden drog lite ström. Inte mycket, men ändå. Tog upp båten i september, även svaga strömmar innebär många Ah när tiden går.

Jag tror att "överladdningen " under motorgångstimmarna egentligen inte är något problem, batteriet tar inte skada. Men jag skriver tror för det är något jag inte helt rett ut för mig själv.

Nu till problemet med övervakningssystemet. Som visade 100% laddning trots att det rimligtvis borde vara betydligt mindre. Jag hittade inlägg av Henrik Borg på FB om upp- och urladdning av Litiumbatterier. Tog fram diagram från GWL. Mätte polspänningen på batteriet till 12,67 V. Insåg att det inte var så mycket laddning kvar, dags att köra igång laddaren några timmar. Laddade till 13,44 V eller 3,36 V/cell. Henrik hjälpte mig tillrätta och berättade att det var ett bra värde. Sålänge jag inte kommit tillrätta med %-visningen så kan jag enkelt kontrollera batteriet mha polspänningen.

Hela FB tråden som drogs igång av Erik Barkefors har du (här). Jag har alltså precis det system som Jimmy förespråkar och som också Stefan Kindeborg installerat i Doris. Henrik hade samma typ av batteri och laddare i Mithril.

Henrik körde upp- och urladdningstester på batterierna till Mithril, laddningskaraktäristiken visas i bilden nedan.

Tack Henrik för bilden!

Det är lite klena siffror i diagrammet, laddning sker initialt med 5 A (högra skalan), efter knappt halva tiden ökar laddströmmen till 15 A genom att ytterligare laddare kopplades in manuellt (i det här försöket användes inte en 20 A GWL laddare av den typ jag har i Piano). När batterispänningen är 14 V sjunker strömstyrkan. Detta är precis i slutfasen av laddningen. Faktiskt är laddströmmen inte det mest intressanta i det här diagrammet. Det är istället den blå kurvan som visar spänningen (vänstra skalan). Laddningen startar vid 12 V, kurvan hoppar lite då laddströmmen ökar från 5 till 15 A och planar sen ut vid 13,5 V. Det är ungefär den spänningen man vill ha när batteriet lämnas för vinterförvaring.

Nu övervakar jag alltså batteriet genom att ha koll på polspänningen. Jag för lite anteckningar i ett block uppe i båten att ha som underlag när minnet sviker.

Till verket

Dags att börja med spridarna.

Genomgående balk till nedre spridarna. 20 x 30 mm Al i mitten som är laminerad mot masten, platsgjuten polyuretan utanpå. 

En lite lagom darrig ritning

 Fram med största raspen

Grovraspat

Parallella spridare efter slipning!

Ska skaffa nåt lagom elastiskt material som monteras på spridarbalkarnas framkant. Sen blir det lite trial and error innan vi hittat precis den spridarelasticitet som ger den mastböj som det nya storseglet vill ha.

Måste förstärka spridarna så att dom klarar belastningen från den riggbult som ska gå igenom spridarbalkarna.

Fortfarande gröna gräsmattor, tujahäcken är förstås alltid grön.

Blå himmel. Vår 250 år gamla ek är märkt av åsknedslag och med sår efter nerblåsta grenar

Klättra upp i båten igår och laddade batteriet. Häromdagen hittade jag ett diagram (se härnedanför) som visar egenskaperna hos Li-batterier. Jag har tidigare mätt polspänningen till 12,67 V, motsvarar 3,17 V/cell. Enligt diagrammet innebär det ca 15% laddning, idealet vid långtidsförvaring är omkring halvladdat. Startade laddningen, körde ca 3 timmar tills laddströmmen sjunkit från 20 till 10,4A, efter att ha stängt av laddaren var polspänning ca 13,44 V vilket motsvarar 3,36 V/cell. Verkar vara lite lågt enligt diagrammet för att motsvara 50% laddning. Tipsa mig gärna om bättre diagram än det här! Eller ännu hellre om någon bra beskrivning över hur Litium batteriet ska skötas!

Diagrammet finns i manualen för BMS123 från ev-power (här). Produktbladet för BMS123 har du (här). Kostar $279 plus moms, dvs betydligt dyrare än den BatteryBrain som jag har valt. Men man kan styra BMS123 från sin smartphone.

Spridare med ledad infästning

I mitten av november skrev jag ett inlägg om styvhet hos kolfibermaster (här). Mer specifikt tog jag upp frågan om varför kolmaster är så styva. Kolfiberlaminat är både lättare och styvare än Aluminium. Varför satsar man (i mitt tycke) enbart på att öka styvheten istället för att ha kvar i princip samma styvhet och trimbarhet som en Al-mast. I båda fallen blir kolmasten lättare.

Dom få svar jag fått fram går ut på att moderna segelmaterial töjer sig så lite att man kan få ett effektivt segelplan även med en stum mast. Den stora fördelen med en stum mast är att man kan sträcka förstaget ordentligt utan att masten böjs.

Efter vad jag förstår borde det vara möjligt att optimera mastens styvhet så att man får precis den mastböj man vill ha när man drar max i häckstaget. Förstagssträckningen beror ju enbart på kraften i häckstaget, den beror ju inte på om masten böjer sig 6 cm eller 15 cm (under förutsättning att masten hålls på plats lika mycket i längsled). Spridarvinkeln, kaltopp och backstag har här betydelse. Det är skillnad mellan X99:ans 7/8 dels rigg och Pianos 9/10. En lång tunn kaltopp kräver backstag för att det ska vara möjligt att sträcka förstaget. X99:ans tunna mastprofil med raka spridare kräver backstag. Många moderna båtar med svepta spridare klarar sig utan backstag, det är under- mellan och toppvant som håller masten i långskeppsled.

Under långa diskussioner med Thomas Wiberg har han lett in mina tankar på att ha ledade spridarfästen vid masten. Pianos nuvarande spridare är styvt infästa och kan inte röra sig framåt/bakåt. Inte heller uppåt/nedåt men det påverkar inte möjligheten att böja masten. Styva svepta spridare i kombination med en hårt ansatt rigg motverkar effektivt möjligheten att böja masten. Med ledade spridare tar vanten den rakaste vägen från infästning, över spridarspetsarna till röstjärnen. När jag drar i häckstaget och böjer masten ökar spridarvinkeln något. En fast infästning hindrar en ökning av spridarvinkeln och vanten tvingas följa med i böjen. Vanten tar inte längre den kortaste vägen, dom ändrar riktning i längsled och håller emot mastböjen.

Thomas har berättat att de tidiga båtar han seglat med hade/har ledade spridare. Kvarttonnare på 70-talet, IF tex. I klassregeln för IF står att spridarna ska vara ledade. Men IF masten är för mjuk, mastböjen blir för stor när man drar hårt i häcken för  att sträcka förstaget. Därför utvecklades metoden att kila fast spridarna vid masten för att hindra ökad bakåtsvepning. Vilket är tillåtet att göra enligt regeln!

Det verkar som om jag hittat metoden att öka Pianos mastböj! Slipa av spridarbalkarna i framkanten så att spridarvinkeln kan öka dom 4-5 grader som behövs för att mastböjen ska öka från 6 till 12-15 cm när vi drar max i häcken. Bra om spridarna bottnar precis vid den önskade mastböj/spridarvinkeln, då ökar styvheten markant och ökad kraft i häckstaget ger i huvudsak bara mer sträckt förstag. Behåller den styva infästningen framåt. Genom att hindra spridarna från att röra sig framåt, så har jag kvar säkerheten mot att masten inverterar (dvs böja sig bakåt vid segling med bottenrevad stor.

Hör gärna av dig om du har erfarenhet av att segla med ledade spridare och just hur du klarat optimeringen att ha precis rätt styvhet i längsled. Dvs en bra kombination av mastböj och förstagsspänning.