Chainsaw vs. Piano

Tack Pernilla Vesala för tipset!

Omisskännlig doft av Xylen

HBcoating, epoxygrundfärgen det här året, ska målas i flera lager med 8 - 12 timmars mellanrum. Piano fick fyra lager med nångång lite kortare mellanrum men för det mesta dagen därpå. Sen tar det 7 dagar innan epoxyn härdar. Behöver man verkligen vänta så långe? Provar att värma bulben så att härdningen går fortare.

En kupevärmare inställd på 650 W, en bit golvfrigolit, en handduk som är trasa och en overall.

Fyra lager HB coating målat med skumroller.

Spåret mellan kölfläns och skrovet fylls med epoxyspackel när kölbultarna är dragna och båten åter vilar på kölen på trailern.

På tiden att han lär sig att sprutmåla istället för att envisas med roller.

Dammsuger garaget på vattenslippaeer, hittar 180 och 120. Börjar med 180. Går inget vidare. 120 går bättre, Först bulben, sen kölens BB sida. När jag slipar sprids en omisskännlig doft av Xylen. Lösningsmedel kvar i färgen alltså, trodde att målningsintervallet var satt så att Xylen skulle hinna avdunsta. Eller var det så att min otålighet att måla lager två lite för tidigt straffar sig? Iallafall får kvarvarande Xylen lättare att smita iväg när ett ytskikt försvunnit.

Börja slipa innan epoxygrundfärg är ordentligt uthärdad har jag provat tidigare. Det går åt mycket slippapper i början, men vattenslippapper är billigt på Biltema. Byter ofta så går det bra. Förra året la jag på Nautix epoxygrund på kölen, den färgen var betydligt enklare att jobba med än HB coating. Samma procedur som nu, jag började vattenslipa för tidigt, men när jag väl kommit igenom ytan går det lätt. Förhoppningsvis är färdighärdat HB coating lika hård som Nautix epoxy, det var lätt att maskinslipa bort den orange bottenfärgen utan risk att gå in i epoxygrunden.

Sen kan man fråga sig varför jag lägger på ny epoxygrund när underarbetet förra året var så noggrannt? Men det berodde på en misstolkning av resultatet från fuktmätningen, fuktmätaren skrek när jag provade kölen i höstas, men nu har jag insett att det var kölbultarna som gav upphov till den signalen.

Om du upplever att Piano seglar snabbare i sommar så är det nog pga att bottenfinishen har tagits till en ny nivå. Eller pga det nya rodret. Eller pga den nya focken. Det blir helsvart kryssgarderob i år.

Den där bulben fotograferar han väl lite väl ofta!

+ 3,3 kg

Det krävs många timmars arbete att få racingfinish på köl, roder och botten. Det har gått åt många skumrullar, ett varv HB coating till bulb/köl/botten förbrukar 5 skumrullar, även om det är lösningsmedelbeständiga skumrullar från Bauhaus. Provade en Ijmoxrulle, egentligen avsedda för Ijmox doublecoatingfärg, den där självsträckande polyuretanlacken man kan rulla på men som ser ut om sprutad efter att den sträckt färdigt. Ijmoxrullen löstes upp ganska omgående. Provade bara med en. Har hittills gjort slut på 15 Bauhausrullar, kostar 10 kr/st. Har köpt ytterligare 10 till bottenfärgen, det borde räcka eftersom den inte har lika aggresivt lösningsmedel.

Botten är nu rullad fyra gånger, värmefläkten riktad på bulben, tanken är att grundfärgen ska snabbhärda så att båten ska kunna släppas ner på trailern. Vattenslipning väntar.

Tog hem det gamla rodret för att jämföra med det nya. Det nya med sin rostfria mycket tyngre hjärtstock väger totalt bara 3,3 kg mer än det gamla. 

Olika planformer förstås och det nya rodret är tunnare.

Gamla rodret, målat med Nautix A9T Speed flou, samma orange färg som dom franska snabbseglarna använder (här). Avsedd att användas enbat på köl och roder. Färgen blev en besvikelse eftersom slem växte ganska ohejdat på den orange ytan. Resten av botten var målad med blå VC17. Rodrets nedre hörn fick en bättring med VC17 i somras. Roderbladet är 1,21 m djupt.

Nya rodret, som Bosse redan målat med HBcoating/Nautix A4T Speed (här). Roderbladet är 1,60 m djupt.

Bara drygt tre kilo tyngre, det blev en positiv överraskning. SRS mättalet påverkas inte av roderbytet, se mätbrev E4162.

Inget nytt om Z31, det blir den lakoniska kommentaren idag.

In the air

På facebook följer jag alla vårutrustares vedermödor. Om val av bottenfärg, torktider för epoxy, tips om förbättringar etc.

Piano står fortfarande i sitt vinterförvar i Ingelsträde, ca 7 km från Viken. Ca 4 km från Höganäs hamn. Ingen uppvärmning men jag har haft frostvakt inombords. Totalt elförbrukning 862 kWh. Nu när solen värmer den fd ladans röda fasad känner jag tydligt värmestrålningen i ryggen. Det är tunnplåt i både väggar och tak.

Årets projekt är bulbens undersida. Piano står på sin Harbeck trailer och vilar på två tvärbalkar, skodda med trä. För att komma åt undersidan måste båten lyftas. Tanken var att först göra iordning den frilagda delen av bulbens undersida mellan tvärbalkarna, sen skulle en granne skulle komma med gaffeltruck och flytta båten några dm framåt, men det skulle då bli svårt att få till den mjuka kontinuerliga form som ger de vackra strömningsbilder jag såg vid strömningssimuleringarna för ett drygt år sen.

Lyfta en båt som väger knappt tre ton? Byggde två bockar med bra höjd, skaffade en garagedomkraft och lyfte först trailern ca 10 cm i framkant så att hela båten pekade uppåt. Ställde bocken på plats, släppte ner domkraften. Nu var framhjulen avlastade. Lyfte bakkanten på samma sätt. In med bocken och släppte domkraften. Plockade bort träskoningen på trailerns tvärbalkar och nu hänger bulben fritt. Det blev en spricka i spacklingen runt kölens bakkant, kölen skjönk några tiondels mm. Dags att dra kölbultarna när båten så småningom vilar på trailern igen.

Främre bocken, tvärbalken är 1 meter lång. Målat med grå epoxygrundfärg Ijmopox HB Coating från Hedbergs i Kungshamn (här). Ett mer fullsändigt datablad hittar du (här). T.v ligger den kasserade Hansson 31 #26.

Främre och bakre bockar. Och en svävande köl.

1100 kg bly svävande bly, drygt 900 kg i bulben och resten i fenans nedre del.

Slipat bulbens undersida med långklots, mellanspacklat 3 gånger med NM lättspackel 260. Det blir ingen North Sail Trim Cup i Lomma den 9/10de Maj, härdningstiden för epoxygrundfärgen är 7 dar, bottenfärgen läggs på innan epoxygrundfägen härdat ut men måste vänta ut de långa tork/härdtiderna innan slutslipning kan ske. Epoxygrundfärgen har Xylen baserat lösningsmedel. Riktigt aggresivt alltså. Efter tips från facebook åkte jag till Bauhaus och köpte skumrullar som skulle klara lösningsmedel. Tji fick jag!

Inte helt beständig mot Xylen, men jag klarade att rolla botten och köl utom bulben med 5 skumrullar. Försökte också med en mohairrulle men då blev ytan betydligt sämre.

Egentligen skulle jag varit i Belgrad den här veckan för att vakuuminjicera det första Z31 skrovet. Men allt material för detta är inte på plats. Det finns liksom ingen etablerad leveransstruktur för material till vakuuminjicerade båtskrov i Serbien. Men det finns på andra sidan gränsen, i Kroatien. Jag hoppas leveranserna därifrån kommer igång snart.

I sommar blir det Piano för hela slanten, med silkesmjuk bulbundersida och sprillans nytt roder. Och förhoppningsvis ingen touch i graniten på Bohusracet som skrapar sönder bulbens undersida.

Reparera Aluminiummast (4)

Går det att reparera en sprucken Aluminiummast? Eller är det så att materialet åldras så att hållfastheten minskar?
Den andra frågan först. Aluminium åldras inte. Har du - av nån anledning - haft ett maströr liggande i 25 år och som du använder till en mast så är den masten lika bra som om du använt ett sprillans nypressat maströr. Men det händer andra saker med Aluminium, risken för utmattningsbrott är större än i en stålkonstruktion (inte rostfritt, som uppför sig som Al). Stål har en definitiv kritisk utmattningsgräns. Om belastningen ligger under den nivån sker ingen spricktillväxt och masten håller länge. Men Aluminium har inte samma egenskap. Spricktillväxten kan ske även vid låga belastningar. En standardmast från tex Selden är idag så överdimensionerad (jämfört med vad en kappseglare skulle önska sig) att belastningarna är små och eventuell spricktillväxt i praktiken sker så långsamt att man kan bortse från problemet.
Höga belastningar uppträder vid hål i masten, framförallt vid hål med skarpa hörnor. Tex vid fallboxar.Tidigare har jag skrivit om reparation av två master till X99:or, du hittar dom inläggen (här) och (här). X99 har ju en riktigt tunn mastprofil, i båda fallen var det 80-talsbåtar med orginalmaster. I båda fallen uppträdde sprickor från dåligt utförda hål. Sannolikt har tekniken att göra masthålen förfinats och man gör numera "snällare" hål, med ordentligt avrundade hörnor tex.
Den här gången har jag reparerat masten till halvtonnaren Antheor från Lomma. Jan Carlander hottar succesivt sin båt, bl.a. seglar dom med en större topphissad spinnaker jämfört dom ganska små spinnakrar som halvtonnarna hade på 80-talet. Spinnakerbommen är ökad från orginalets 3,13 till 4,0 meter.
Antheor har raka korta spridare, en typisk genuarigg alltså, precis som X99. Med svepta spridare hjälper vanten till att styva upp masten i längsled. Med raka spridare gäller det att hänga med med backstagen under gipparna.
I höstas diskuterade Jan och jag kolmast till Antheor, då kom förstås också diskussionen upp om att reparera Antheors befintliga mast. Det blev det senare alternativet.

Gängade hål för förstagsbeslaget t.v. Klicka på bilderna så blir dom större.

Sprickan löper åt båda hållen från den högst belastade skruven till förstagsfästet.

Reparationen gjorde vi på samma sätt som till Tomas U's X99 som hade en spricka på ungefär samma ställe. Tillverkade en 3 mm Al-plåt som passade utanpå masten. Tog upp hål för falltrissa och fästen till förstagsbeslaget. Limmade med metakrylatlim, Plexus 422 från Gleitmo AB. Jag passerade Kungsbacka i torsdags och hämtade lim och fick precis som tidigare låna en tryckluftspistol.

Limmat och tvättat. Hålet vid sprickan är ellipsformat för att minska spänningskoncentrationen. Uppskattningsvis är spänningskoncentrationsfaktorn sänkt från det runda hålets Kt = 3,0 till ca 2,0. 3 st popnitar  ska monteras utefter långsidans kant på v ardera sidan efter att limmet härdat ordentligt.

Limfogen ska vara ca 1 mm tjock för att skjuvkrafterna mellan mast och plåt ska överföras optimalt. Det var kallt ute, vi höll plåten på plats mha tvingar och en popnit i vardera änden. Antheormasten har fiolspridare för att kunna bära den topphissade spinnakern, enbart kaltoppen hade varit för svag. Fiolspridarna fick en smäll för några år sen och masten bucklades in på SBsidan. Den extra plåten ovanför vantinfästningen ska klara tryckkrafterna från fiolspridarna. Även den plåten är tillverkad av bockad 3 mm Al-plåt men limmad utan popnitar. Förstärkningsplåten nedanför ska popnitas med ytterligare 6, dvs totalt 8 st 6,3 mm popnitar, det är huvudsakligen limmet som ska överföra krafterna.

Falltrissan till den partialhissade spinnakern sitter i den övre plåten. Fallet till den topphissade spinnakern kommer ut genom hålet ovanf (t.v. i bilden).

Såhär dags började det bli riktigt kallt. Metakrylatlimmet som fortfarande var klibbigt, har en öppettid på 17 min och skulle vara härdat om det varit 20 grader.

Efter 2½ timme, man jobbar långsamt när vinden är iskall.

Kommer det att hålla? Jag tror det mest beror på hur Jan seglar Antheor. Att gippa i hårdvind utan att parera med backstagen kommer att vara ett vågspel. En broach med toppspinnakern dragande bakåt är kritisk. Annars kommer det gå bra. Det är en tunn pipa som kan böjas mycket, härligt trimbar alltså.

Tack alla trogna leverantörer: Kent Persson gjorde plåten, Jonas på Gleitmo AB ordnade lim och lånade ut limpistol, Hans K lånade ut kompressorn.

Piano ska segla mot Antheor i sommar, efter varje segling ska jag gå upp i Antheors mast och se vad som har hänt.

Snustorrt

Dags att fixa båten. I höstas upptäckte jag några begränsade områden med blåsor i bottenfärgen. Tidigare har jag envistas med att inte epoxymåla botten, det skulle vara helt OK att enbart måla bottenfärg VC17 direkt på gelcoat. Skrovet är vakuuminjicerat, men gelcoat och den handupplagda mattan är vanlig polyester. Slipade bort all gammal VC17 direkt efter upptagningen i september, körde in båten i ladan och sen har båten stått och torkat. Fuktmätte i höstas och konstaterade att mätaren inte gjorde utslag på skrovet. Däremot skrek fuktmätaren när jag provade på kölen. Kölen är uppbyggd av två vakuuminjicerade skal, skalen laminerade ihop framtill, trädda runt 12 st kölbultar, limmades ihop baktill och mot blyet nedtill och sen fylldes alltihop med klipp från glasfiberskrot och vinylester. Lyxigt att fylla med den dubbelt så dyra vinylestern, men den suger inte vatten.

Jag har haft kontakt med Dan Ekström under vintern och vi har delat erfarenheter om att underhålla båtar. Han insisterade på att jag skulle fuktmäta båten igen. Skrovet är fortfarande heltorrt. Mätaren skriker fortfarande när jag provar kölen, men vänta ... Fuktmätaren reagerar ju också för metall. En lite noggrannare mätning på kölen visar mig var kölbultarena finns. Ingen fukt alltså. 10 kölbultar ligger direkt mot dom 5 mm tjocka skalen. Inte undra på att mätaren reagerar.

Jag hittade ett märkligt område ca 60 cm bakom kölplattan. Det verkade blöda vätska från några små porliknande hål. Torkade ordentligt, nästa dag fuktigt igen runt dom små hålen. Fuktmätte och mycket riktigt skrek mätaren. Ingen metall där. I diskussionen på facebook om detta föreslog Jimmy Hellberg att injiceringen inte hade fyllt det här området ordentligt. Låter som ett projekt att slipa upp och laminera om. Ett projekt för nästa år. Området är ca 2 x 2 dm.

Ombord på Piano seglar mest ingenjörer. Superingenjörer. Den flygande ingenjören Fredrik, den superpraktiske ingenjören Hans. På Ven Runt hade vi inhopp av Bosse Fransson. Dessutom inhopp av seglartalanger som Henrik Edman och Bosse Bergqvist.

Igår lördag jobbade Hans och jag på båten, Hans kläckte den självklara iden om hur avfuktning ska göras. Värm till minst 25 grader, lägg vakuum på ytan. När trycket sänks till sådär 10 torr som min vakuumpump klarar så sänks vattnets koktemperatur radikalt. Se diagrammet nedan, relativt tryck på x-axeln, koktempereatur på y-axeln. 10 torr är 10 mmHg, dvs drygt 1% av atmosfärstrycket.

Riktade luftströmmen från en kupevärmare mot det fuktiga området från skrovets insida. Ganska snart blev utsidans yttemperatur typ 40 grader. På utsidan tejpade jag först bleeder, en styv filt som ska se till att vakuumsugningen kan ske i hela området (påminner starkt om den vita sträva sidan av en scotchbritesvamp). Utan bleeder sugs plastfilmen fast mot bordlägningen och det blir ganska lokalt vakuum. Har du ingen bleeder kan du kapa till småbitar av 8 mm polypropylenrep (billigt blått), lägga som en stjärna  med cenrum i utsugspunkten. Butylband (hade lite kvar efter monteringen av ett kanalplasttak till uterummet) som tätning och ca 0,5 x 0,5 m byggplast som trycktes fast mot butylbandet. Det finns massor av bra youtubeklipp som visar hur man kan göra, sök på "vacuum infusion"). Med temperaturen 40 grader hade det räckt med ca 0,08 atmosfärstryck (se diagrammet ovan) för att vattnet i laminatet ska koka bort.

Startade vakuumpumpen lördag kl 14, tog mig ut till båten söndag morgon kl 9. Mätte fukt och mätaren gav nästan inget utslag. Helt klart är att metoden fungerar och att det går fort. 19 timmar.

En enkel vakuumpump med effekten 1/3 hkr, ca 250W kostar 1200.- på JULA. Man behöver inga sofistikerade ventiler för att koppla in sugslangen. Med butylband klarar man alltihop.

Undersidan på bulben är också årets projekt. Måste hitta på ett sätt att lyfta båten så att hela undersidan är fri och tillgänglig för racingfinishjobb.

Snustorrt är rubriken på det här inlägget. Tyvärr är också nyhetsnivån från Z31 projektet i Belgrad. Snustorr. Jag får en inblick i Serbisk byråkrati, Serbiskt bankväsende, tillståndgivning för den nya fabriken. Z31 projektet är en månad sent vid det här laget, men Zoran är en driftig person som jobbar intensivt, oftast blir det Skype mellan 22 - 23 på kvällen, när han äntligen kommit hem. Åker ner som moraliskt stöd om en vecka. Då kommer också hela lasset från Reichold, Zoran har köpt en komplett utrustning för vakuuminjicering av 5 båtar. Bara att kavla upp armarna.

Nytt roder till Piano

Orginalrodret till Piano har rak fram och bakkant och rak horisontell underkant. En typisk 70/80 tals utformning, så såg också rodren ut till Manzanita och Expressen. Rodren hade ofta NACA0012, dvs 12% profil. Jag har väldigt goda erfarenheter av såna roder. Men varför nöja sig med det?

Det gamla rodret ser ju fint ut! Varför ska han byta det? Rodret är ca 1,3 m djupt. Klicka på bilden så blir den större.

Moderna roder har lagom svept framkant, ofta rak bakkant. Fortfarande är tjocklekar mellan 12 - 18% vanligt, faktiskt i övre spannet eftersom roderkordorna är kortare. Tjockleken bestäms av hjärtstockens tjocklek. Räknar jag enligt de normer som gäller för fritidsbåtar hamnar Pianos hjärtstock på 58 mm diameter om den utförs i Aluminium avsedd för marina miljöer. Den kan göras tunnare i höghållfast rostfritt stål, men då är faktiskt materialet inte helt rostfritt längre. Syrafast - i marina miljöer riktigt rostsäkert stål - kan tex vara 17-7,5-1,5 där siffrorna står för legeringsinnehållet Cr-Ni-Mo, har tyvärr ganska låg hållfasthet i det här sammanhanget, faktiskt ungefär som Al. Ganska låg sträckgräns vilket innebär att hjärtstocken kan deformeras. Och absolut dumt att välja som hjärtstocksmaterial, det blir tungt och det blir dyrt och inte bättre än Al.

Så det rostfria material som används i hjärtstockar är alltså tyvärr inte helt rostfritt. Men hållfast. Man kan välja klenare dimensioner, det minskar vikten, men ner till vikten för Aluminiumvarianten kommer man inte. Dessutom fortfarande dyrt.

Kolfiberhjärtstock blir lätt och hållfast men ytterligare en säkert tiopotens dyrare.

Bosse Fransson har tillverkat ett nytt roder till Piano, med samma profiler och planform som det nya rodret han gjorde förra året till sin Dynamic 35 Existens. Nästan samma eftersom kölen till Existens sticker djupare än Pianos köl och Pianos roder därigenom ska vara lite grundare. Det blir också en test på om roderprofilen kommer att kunna användas till Z31.

Rodret är kapat nedtill jämfört med Bosses roder. Rodret är 1,6 m djupt.

Hjärtstocken (den tunnare rundstången) har 45 mm diameter. Hylsan vid anslutningen mot skrovet har diameter 58 mm för att passa i det självlinjerande nållagret från JEFA. Rodret är rollat med bottenfärg men ännu inte slutslipat. Tittar du noga ser du att hylsan sticker utanför roderbladet. Reflexen från belysningen visar var profilskiftet sker från NACA0012 till NACA63012.

Hjärtstocken limmades in i divinycell, som formfrästes i Bosses stora NC fräs. Därefter laminerad och vakuumbaggad . Utanpå det ett lager epoxyspackel som också formfrästes (Divinycell- och epoxispackelfräsning går riktigt fort). Bilden visar ytan efter fräsning ach handslipning före epoxymålning. Bosse ringde så jag kunde lyssna på ljudet när han knackade på bladet. En ren metallisk klang, ungefär 2-strukna G. Undrar om Piano kan segla upp till den tonen. Z31 borde kunna klara det.

Roderprofilvalet är Bosses, Den framtill lite fylligare NACA0012 vid anslutningen till skrovet och NACA63012 en bit ner. Profilen upptill är mindre känslig för avlösning (som normalt börjar i rodrets överkant - på Piano tar det ca 1 sekund för luftnedsuget som erhålls vid avlösning att nå ner och täcka hela rodret) och därmed risk för broach. Profilen nedtill är laminär.För att kunna utnyttja fördelen hos den laminära nedre delen måste förstås rodervinkeln för det mesta vara nära noll, dvs kräver en väldigt väl balanserad båt. Det kommer att bli en utmaning på Piano, där balanseringen får göras med segeltrimmet. På Z31 har jag fortfarande valet att först och främst placera kölen rätt. Alla goda krafter i teamet bakom Z31 samarbetar om detta.

Ett paket från Holland

När jag var på intensivsemester i New York under påsklovet kom ett 4 meter långt paket från Ceilidh i Holland med kolfiberspinnakerbommar till halvtonnaren Antheor och till First 27.7. Ceilidh bakar sina master och spinnakerbommar till skillnad från tex CST i Australien som lindar sina. Antheor har J (förtriangelbas) = 3,13 m, spinnakerbommen är 4 m, dvs riktigt lång.Den topphissade spinnakern är på 74 kvm, betydligt större än halvtonnarna hade på 80-talet.

Vägning av Antheors spinnakerbom. Vikt inklusive två foresparbeslag och skyddshölje.

Antheors spinnakerbom har ytterdiameter 70 mm, väggtjocklek 2,1 mm. Foresparbeslaget är monterat i en delrinhylsa. Lifthanfoten fästs i öglan på belagets öppningssida. Eventuellt nedhal i öglan på undersidan.. Det är relativt lätt att hantera beslagen, jag brukar lägga ett pekfinger runt den utstickande rostfria tappen när beslaget ska öppnas. Betydligt lättare att kontrollera jämfört med att dra i den tunna linan.

 Spinnakerbommen till First 27.7 är 3,4 m låmg och har diameter 60 mm, enbart bom med delrinadaptrar så att beslagen ska passa väger 1,95 kg, de två beslagen väger 442 g tillsamman.

Spinnakerbommarna levereras kapade till längd, skyddslackade mot UV strålning med Polyuretan tvåkomponents klarlack och iträdda adaptrar (hylsor) och beslag.

Till Piano har jag en 3,58 m lång kolspinnakerbom med diameter 50 mm och Forespar-beslag.Försökte först beställa 60 mm bom till Antheor och 50 mm till First 27.7. 50 mm rör finns inte i Ceilidhs sortiment och maxlängden för 60 mm röret är 3,5 m. Tydligen är jag ganska ensam om att förespråka en tunn spinnakerbom. Spinnakerbommar går sönder när tex ett beslag brister och spinnakerbommen far iväg eller när den trycker för hårt på förstaget eller om man varit oförsiktig nog att montera lift/nedhal mitt på bommen istället för i hanfot. Till Manzanitan hade jag ett 35 mm kolrör (köpt direkt från Exel i Finland, men den inköpskanalen är numera stängd för småkunder) som var förstärkt med glasfiber/epoxy strumpa där spinnakerbommen gick emot förstaget. Det gäller att hantera sin spinnakerbom rätt.  Men snart seglar jag ju gennakerbåt, undrar hur det kommer att kännas att klara sig utan spinnakerbom?

Länk till Ceilidhs spinnakerbomsidor har du (här).