X332 - SRS 2013

Peter Kross har sammanställt och skickat mig data från SRS 2013 mätbrev för X332. Med hans tillstånd har det nu blivit ett blogginlägg. Bilden av hur SRS 2013 mättalen påverkas av verifierat mätbrev och att standardbåtens mättal liger lite högre än mättal för mätbrevsbåtarna förstärks. Analysen är gjord på samma sätt som tidigare i den här bloggen, dvs SRS mättalen plottas i ett diagram mot segelarea/deplacementet upphöjt i 2/3. Båtarna har inte exakt samma deplacement och segelareor. Genom att baka ihop segelarea och deplacement på det här sättet blir resultatet mer lättöverskådligt.

I analysen ingår följande mätbrev:

Fem av de sju mätbrevsbåtarna har verifierade mätbrev. Förutom mätbrevsbåtarna ingår också tabellbåten (standardbåten). Tabellbåten anger 3 försegel och två spinnakrar. Såvitt jag förstår innebär det att mätbrevsbåtarna kan ha lika många segel utan tillägg på mättalet. Ingen av båtarna har gennaker. Alla har Al-mast med stål-rod i stående riggen och samma köl.

Sammanställningen av mättal som funktion av segelarea - deplacement upphöjt i 2/3 ser ut så här.

Mätbrevsnumren är sorterade uppifrån i samma ordning som linjerna visas i diagrammet.
Längst ner i diagrammet är linjerna för de fem båtar med verifierade mätbrev ihopklumpade. De två båtarna som inte har verifierade mätbrev - E4938 och E-4496 - hamnar lite högre och standardbåten högst.

Efter att jag fick resultaten av Peter Kross har jag lusläst mätbreven för att förstå vad som skiljer de inte verifierade E4938 och E4496 och som kan motivera att det ska skilja en halv pinne (=0,005) mellan dom. Men på detta går jag bet. Jag hittar inte någon information i mätbreven som jag bedömer skulle kunna vara förklaringen. Detta får bli en fråga till er som läser detta. Varför har E4496 högre mättal än E4938?

Standardbåten ligger högre än mätbrevsbåtarna. Alla tidigare analyser jag gjort visar samma sak.

I höstas kom ett upprop på BLUR om att bilda en X332 klubb: (här). En av dom frågor som kom upp i kommentarsdiskussionenra var möjligheten att segla scratch. Talar den här analysen för att det är möjligt? Ja - det tycker jag. Spridningen mellan båtarna med verifierade mätbrev är extremt liten. Segla med  SRS 1,233, ett ganska bra medelvärde för båtarna med verifierade mätbrev. Två av båtarna saknar max-genua, för dom kan scratchsegling i lättvind vara mindre kul. Men hela principen med scratchsegling när man har så lika båtar är desto mer tilltalande.

Sten och Brita Holmdahl besökte Antigua

I inlägget om Sten och Brita Holmdahl (här), som seglade Viking runt jorden 1952-1954 hade jag smugit in en fråga. Var firade dom sin första julafton till sjöss? Som ledtrådar fanns tre bilder, i gammal svartvit grynig kvalite, långt ifrån dagens flashiga actionbilder.

Antigua 1952

Nelson's Dockyard

Antigua 60 år senare

Nelson's Dockyard

Antigua redd

Också Antigua, det finns fortfarande oförstörda vyer, bilden från Tarus blogg (här).

Kölen är till Wasa 38

Häromdan var det frågesport om en köl, en nyritad köl till en båt som ville ha minskat djupgående med bibehållet rätande moment. Erik B svarade redan tidigt på morgonen och ett av hans alternativ var förstås rätt: Wasa 38. Så här ser den befintliga racingkölen ut:

Profilen är ganska OK i mittsektionen. Men uppriktigt sagt förstår jag inte vilka konstruktionstankar som leder fram till att detta är en racingköl. Är det nån som vet hur man tänkte på den tiden? Skicka gärna en kommentar. Undersidan är plan, den nedre tredjedelen är väldigt trubbig och tjock (mycket vikt långt ner) och bakkanten är knappast spetsig. Inte konstigt att båten upplevs slingrig att styra.
Grattis Erik! Hoppas vi snart träffas nånannanstans än i bloggvärlden. Då ska du få ett pris!

Bosses RJS - 94 dagar till start ÅF Ocean Race

Bosse skickar bilder på hur båtmecket fortskrider. Här är dagens bild!

Det nya förskeppet färdigbyggt och färdigplastat. Nu återstår finspackling. Från kontaktlinjen mot det gamla skrovet har det nya förskeppet helt raka skrovlinjer.

Bosses RJS - en rapport

Arbetet fortskrider - ett nytt förskepp växer fram!

För er som missat tidigare inlägg om Bosses båt: Läs (här) och (här).

Fick just ett mail från Bosse:

Hej, Alex T och Hugo Boss kör ÅF!Känns lite märkligt att vara med i samma startfält med en RJs.
Hls Bosse

En köl

Det är populärt med frågesport på seglarbloggarna (iallafall på BLUR och Segel och Paddel). Här hänger jag på trenden.

Vad kan den här kölen vara till för båt? Nyritad och med omisskännliga drag av Pianos "approximativt elliptiska" köl (här). Förstås klart inspirerad av Gösta Edwardssons ideer om hur en köl ska se ut. En köl till en båt som ska ha minskat djupgående från 2,2 till 1,8 m med bibehållet rätande moment. "Båten är lite slingrig att styra" var en av de egenskaper som hängde ihop med den gamla kölen (som var en kappseglingsvariant - orginalkölen stack 2 m och vägde 2,2 ton). För att få upp tillräcklig vikt och för att få bättre lågfartsegenskaper har kölfenan fått större area än kappseglingsvarianten. Båten är en 30 år gammal IOR influerad C/R. Den nya blykölen väger 1770 kg varav hälften i bulben och visas här lite klädsamt guldbelagd.

Lite suddiga siffror. Bulben är 1,7 m lång och kölhöjden är 1,15 m. Anliggningsytan mot skrovet är 1,32 m lång.



En vy uppifrån visar bulb utan bäversvans. Bilderna är tyvärr inte i samma skala. Avslutningsvis en bild framifrån, som visar bulbens elliptiska tvärsnitt.

Bulben är 42 cm bred och 28 cm hög, sidoförhållande 3/2 alltså. NACA 64010 till kölbladet (ungefär som till Piano, men relativt sett lite tjockare) och YLB 50% Low Drag Body till bulben. Den från början rotationssymmetriska bulben är omräknad till en ellips med samma tvärsnittsareafördelning och volym.

Varför ritar jag inte en köl med samma tvärsnitt (parallella fram och bakkanter) hela vägen? Som i Blur-länken ovan? Som alla andra ritar? Som de kölar som var med i Chalmers examensarbeten?  Du hittar dom (Här), (här) och (här)!

Av flera skäl.

• För det första har jag själv väldigt god erfarenhet av en köl med denna planform (Pianos köl).
• För det andra har jag inte sett någon information (trots intensivt letande) som visar att kölar med parallella fram- och bakkanter är bättre än den här kölens "approximativt elliptiska" planform.
• För det tredje, så är det fördelaktigt att minska på kölbelastningen nedåt (det är därför elliptiska planformer teoretiskt är bäst) och därmed minska avlösningsvirvelns intensitet i bulbens bakkant.
• För det fjärde, så innebär kölens högre upp placerade tryckcentrum att det krängande momentet minskar för samma segelkraft (hävarmen mellan segelplanets och kölens tryckcentra minskar).
• För det femte är det hållfasthetsmässigt bättre med en lång (istället för en kort) kontaktyta mellan köl och skrov.

Varför ingen bäversvans (dvs bulbens bakkant sedd uppifrån är typ drygt 10-15 cm bred, spetsig sedd från sidan)? Ett ganska enkelt svar. Bulbkölen "kräver" att båten kränger på kryssen när det friskar i (annars har man ju ingen nytta av bulben). Kombinationen av typ 20 graders krängning och avdrift innebär att bulben anströmmas uppifrån. Detta skapar avlösning runt bäversvansens plana bakkant. Den spetsiga bakkanten gör det enklare för vattnet att strömma runt bulben. Av samma skäl ritar jag inte heller kölar med bulb som har plan undersida.

Nackdelen med denna köl kan vara att den längre kordan vid anslutningen till skrovet ger ökat inducerat motstånd. Inducerat motstånd är ett samlingsbegrepp för ökningen av motståndet på grund av att skrov, roder och köl seglar med avdrift för att skapa den sidkraft som motverkar segelkrafterna. Delvis uppvägs detta av att den ökade kölarean ger mindre avdrift. Ytterligare en nackdel är den större våta ytan. Men kölen (i den här versionen) är inte avsedd för en lätt ultrasnabb båt där dom faktorerna är kritiska. Här handlar det helt sonika om att göra båten snällare att segla och att få minskat djupgående utan att tappa mer än marginellt (om ens något) i prestanda.

Albin Nova - SRS 2013

Albin Nova är en klassbåt, i SRS tabellen mäter båten 1,154 med spinnaker och 1,104 utan.

Full fart! Bilden från Blur.

Fem SRS mätbrev är uttagna (den 18de mars). Så här ser utrustningen ut på de olika båtarna (det står backstag i den här tabellen men det ska stå fiolstag, i SRS mätbreven gör man ingen skillnad mellan back- eller fiolstag - ändringen införd efter kommentar av Patrik Randmäe. Ändringen är också gjord i resten av texten):

På samma sätt som i det tidigare inlägget om SRS mättal för First 36.7 har jag sammanställt segelareor och deplacement och sen ritat diagram. Så här blev det:

På x-axeln är avsatt segelarea/deplacement upphöjt i 2/3, på y-axeln anges SRS mättalen direkt från SRS mätbreven. Gennakerns yta för E4470 är minskad med 5% enligt resonemanget om First 36.7, där standardbåtens spinnaker- och gennakervarianter hade samma SRS när gennakern har 5% större area.

Överst i kurvskaran ligger standardmätbrevet. Klassregeln anger 4 försegel och 3 spinnakrar, många segel ger högre mättal. Dessutom har standardbåten ca 15 kvadratmeter större spinnaker än de övriga spinnakerbåtarna. Det är alltså ganska naturligt att mättalet åker upp. Lutningen på standardbåtens linje är lite större, sannolikt pga att båten är bestyckad med 3 spinnakrar mot de övrigas en enda.

De tre nedersta linjen visar båtar med rulle ovan däck och med "liten segelföring", dvs enbart en fock och en spinnaker. Minskningen av mättalet pga rulle på däck kan bedömas vid en jämförelse mellan E4920 och E4907. Båda har fiolstag och är i övrigt lika utrustade förutom rullen. Skillnaden är 0,008.
Inverkan av fiolstag framgår av jämförelsen mellan E4826 (inga fioler) och E4907 (fioler). Skillnaden är 0,002.  E4820 har inte fioler, men faller efter samma linje som E4907, som har fioler. E4820 kan ha fått ett lika stort tillägg pga uppflyttat spinnakerfall.

Den gennakerbestyckade båten, E4470 faller nästan efter samma linje som standardbåten.

Utan undanvindssegel är E4470 och E4920 nästan samma båt. E4470 har lite större storsegel men mindre försegel (kortare förlik), E4920 har lite större deplacement. Dom har nästan samma segelarea/deplacementförhållande och båda har två fockar. Men E4470 har 0,005 högre mättal än E4920 vid segling utan undanvindssegel.

Vi tar det som ett quiz: är det någon som kan genomskåda varför Novan Cascade (E4470) har en halv pinne högre SRS än My Misty (E4920) vid segling utan undanvindssegel? Jag kan det inte.

Sammanfattningsvis: Avdrag för rulle ovan däck i kombination med "liten segelföring" förefaller vara 0,8 pinnar för Novan.
Fiolstag verkar kosta 0,2 pinnar.

När det blir drägligt väder ute ska jag ägna mig åt båten istället för att analysera mättal!

First 36.7 - SRS 2013

Nu har SRS mätbreven börjat strömma in i stor mängd. Jag fortsätter som förra året med mina enkla analyser av mättalen. Analyserna är speciellt inriktade på att fånga upp variationerna mellan båtar av samma typ. Jag vill understryka att jag inte har någon insyn i hur SRS TK beräknar mättalen. Analyserna är gjorda enbart med utgångspunkt från de data som finns i SRS mätbreven.

Först ut på plan är First 36.7. Totalt har hittills (den 17de mars) åtta SRS mätbrev ställts ut för 2013. Dessutom finns standardmätbrevet med som jämförelse.
Båtarna har olika kölar, olika riggar, olika undanvindssegel och olika försegel. Deplacementen varierar mellan 5,5 och 6,12 ton. Endast en båt har verifierat mätbrev. Tabellen visar en sammanställning av utrustning och data som varierar mellan båtarna.


Ytterligare en skillnad är att E3366 (Mia-T) har SRS nyheten för året: "obligatoriskt rullfocksystem ovan däck", vilket är aviserat att ge avdrag på mättalet.

Här kommer ett litet tillägg skrivet efter JIMMY's kommentar (se kommentarsfältet):
Avdraget gäller enbart med "liten segelgarderob", Mia-T har enbart en fock. Men min tolkning efter en lusläsning av regeln är att man inte får avdraget även om man väljer att segla utan undanvindssegel. Två spinnakrar i garderoben ger högre mättal än en spinnaker i garderoben alltså!

Ur data från mätbreven har jag summerat stor+försegel för att få fram segelarean vid segling utan undanvindssegel. Stor+spinnaker alternativt stor+gennaker är segelytan vid segling med undanvindssegel. Två av båtarna är inmätta med både gennaker och spinnaker. Som undanvindssegelarea har jag då valt stor+spinnaker.

Därefter beräknar jag segelarea/deplacement^(2/3). Analysen hade lika gärna kunnat göras med "Segeltragzahl", vilket är roten ur seglarea/deplacement^(2/3). Orsaken till att jag väljer SA/D^(2/3) är att segelarean direkt anger den drivande kraften. Det känns helt enkelt naturligare att använda en storhet (kraft) som jag intuitivt bättre kan förstå. Finessen med att baka ihop segelarea och deplacement på det här sättet är att en variabel elimineras och att man ganska enkelt kan sammanfatta båtarnas mättal i ett diagram där slutsatser kan dras baserat på linjernas lutning och parallellförskjutning i förhållande till varandra.

SRS-mättalen hämtar jag direkt ur mätbreven och diagrammet visar en sammanställning av resultaten.

 SRS-mättalen med och utan undanvindssegel är sammanbundna med räta linjer. Tex standardbåten (prickad linje) har SRS 1,255 utan och 1,282 med spinnaker eller gennaker.

De tre båtarna med grund och lite tyngre köl har ca 3 pinnar (=0,03) lägre SRS än båtarna med den djupa och lättare kölen. I vardera gruppen lutar en (streckad) linje mer, det är de två båtarna som mätt in både spinnaker och gennaker. Den första slutsatsen blir att inmätning av både och och ger nästan en pinne högre mättal för First 36.7. I övrigt är det svårt att göra en detaljerad analys av bätarna med grund köl. En har gennaker, en har spinnaker och en har både och. En har "obligatoriskt rullfocksystem ovan däck". Lutningarna på de tre linjerna skiljer sig inte på samma systematiska sätt som för båtarna med djup köl. Möjligen kan man dra slutsatsen att en gennaker inte är lika effektiv per kvadratmeter som en spinnaker. Samma slutsats kan man också dra ur standardmätbrevet, som anger samma  SRS mätttal med 85,17 kvadratmeter spinnaker och 89,97 kvadratmeter gennaker.

En båt ligger betydligt över de andra. Patrik Forsgrens Malin med både kolmast, 200 kg extra kölvikt och 10 kvadratmeter större spinnaker mäter drygt 2 pinnar mer än de övriga med samma djupgående. Malins linje är parallellförskjuten ca 1½ pinne jämfört med resten i djupakölengruppen. Det är den samlade effekten av kolmast, högre kölvikt (och därmed rätande moment) och verifierat mätbrev.

Märkligt nog mäter standardbåten nästan lika mycket som Malin. Jag har lusläst mätbreven, standardbrevet anger 3 försegel, 7 av de övriga har 2 försegel. En båt - E4698 - anger 3 inmätta fockar. Inget tyder på att E4698 har fått tillägg för 3 försegel och därför är det rimligt att anta att inte heller standardbåten har det. Jag har helt enkelt inte hittat något som skulle motovera det höga mättalet för standardbåten jämfört mad de andra med samma köl och får det bestämda intrycket att standardmätbrevets mättal medvetet är satt lite högt.

Sten och Brita Holmdahl

Man samlar på sig mycket grejer i ett hus. Särskilt i rymliga sommarhus, allt som man kanske egentligen borde slänga har fått ett andra (eller tredje eller fjärde ...) liv. Böcker som man läst en gång, men troligen aldrig kommer att läsa igen. Tror man. Vi åker många turer fram och tillbaka till Bohuslän sedan en tid tillbaka, sommarhuset ska någon annan få njuta av. Böcker kör vi till Amnestys bokloppis i Lund. I sista sekunden räddar jag kvar en bok som kan läsas en gång till. Det handlar om ett projekt, ett riktigt stort projekt. Inget snabbseglarprojekt, snarare tvärtom. Som sen visar sig bli ett helt livsprojekt.

Sten och Brita Holmdahl seglade jorden runt 1952-1954. För detta fick dom 1954 "The Blue Water Medal" av Crusing Club of America och året därpå "Trafiks Gyllene Ankare". Viking var deras tredje båt. Efter att först ha rustat upp och svartmålat en 10 m lång fiskebåt i ek med råoljemotor och gaffelrigg "såldes för den var för dyr i drift, dessutom hann vi inte så långt på 14 dagars semester", en 8,5 m järnbåt (ketchriggad med en elegant inredning i mahogny men för liten för långresor) hade längtan ut på de stora haven vuxit sig tillräckligt stark för det stora projektet. I november 1951 hittade dom Ellen av Källsnäs uppe i Hakefjorden, 20 år gammal, drygt 10 m lång och 3,6 m bred, kravellbyggd i 1½tums ek och med 30 cm mellan spanten. Byggd i Norge i början på 30-talet. Först använd som tulljagare och sen som fraktskuta. Såg inget vidare ut, ganska illa hållen. Med avrostade vant och en skraltig motor nån stans långt där nere.
Den tredje skorven skulle bli en världsomseglare. Ett intensivt upprustningsarbete pågick hela vintern. Upp på slipen för att bygga på en köl, med en 1,5 ton betongklump i botten. Den gamla motorn åkte ut, men ingen ny kom in! Dom seglade hela vägen utan motor! En utombordare till ekan klarade dom ur några svåra situationer (dom ångrade tidigt att dom valde bort motorn).

Ny ruff!

Den påbyggda kölen. Bilden tagen vid bottenöversyn på Fiji.

Nya master (köpte två granar och började hugga och hyvla). Ketchrigg med 15 m2 klyvare, 13 m2 fock, 25 m2 storsegel och 7 m2 mesan! På uppskattningsvis 10 ton båt. Ingen snabbseglare alltså, enstaka gånger kom dom upp i dygnsetapper över 125 NM. 

Det tog 6 månader att färdigställa båten. Den 10 juni kastar dom loss från Kustens brygga i Göteborg för en första etapp till Marstrand. Viking var överhuvudtaget inte provseglad innan dess. Det fungerade bra - "hon var lätt på rodret och balanserade väl" - i Marstrand klarerar dom ut från Sverige. Startar dagen efter i gryningen med kurs mot Hirtshals. 16 m/s västligt skulle vrida mot NV. Men vridningen kom inte, ett försök att istället nå Skagen misslyckades, Viking var ingen vass kryssbåt. Länsade tillbaka mot Marstrand för bara riggen. Den 17de juni på kvällen lämnar dom Marstrand för gott.
Det finns många fina (svartvita) bilder i boken, framkallning av filmer och papperskopior gjordes under resan. En viktig inkomstkälla var krönikor i GT. Det här var 60 år sen. Ställen som vi idag förknippar med häftiga regattor och glidarliv var då något helt annat. Autopiloter byggdes med rep, gummisnoddar och spirade lätt framåtskotade försegel.
Här kommer ett quiz: Var är de tre bilderna tagna?

Kölhalning

Annandag jul

Två år tog resan via Panamakanalen och runt Goda Hoppsudden. En fin bok om ett underbart projekt. Köp boken, finns i många exemplar på nätet, kostar ca 100 spänn "i gott skick".

Rätt håll för crusing, men fel för racing.

Viking såldes, skulderna var betalda, vardagsliv igen. Efter ett år köper dom en dansk 54 fots fiskebåt, döps till Viking II och ett nytt projekt startar.

"Det är inte fråga om äventyrslystnad, ty den fick vi tillfredställd under seglingen med Viking. Det är inte för att komma ut och segla igen, ty seglingen är vi ganska trötta på - det blir man redan på Nordsjön. Men vi längtar till lugnet, ensamheten ute till sjöss, till de glidande dyningarnas rytm, molnens gång över över himmel utan slut, till första skymten av nytt land som dyker upp över horisonten. "

Jag undrade förstås vad som hände med Viking II och deras vidare seglarliv. Via nätet fick jag kontakt med Stens brorson Lars Holmdahl. Han skickade mig ett mail:

Sten och Britta fortsatte att segla hela livet. Efter Viking byggde Sten om fler båtar. Jag minns från cirka 1957 att han höll till på Ringön och utrustade en båt. Den hade fotogendrivet kylskåp och en toalett från en ubåt. Han hade antagligen fått den från nya varvet. Anledningen var att den satt under vattenlinjen. De seglade i Västindien och levde gott på charter. Alltså att ta med några få passagerare på båten. Sten ansågs vara den svensk som kände dessa vatten bäst. Den sista båt som Sten byggde och som han hade lagt ner allt sitt kunnande i efter ett liv till havs, en tvåmastad stålbåt, såldes på aktion av cancerfonden. Sten byggde den i Sverige och den kom aldrig till Västindien. Sten hade testamenterat allt till cancerfonden.

Bästa hälsningar, Lars Holmdahl

Börjar leta i bokhyllorna. I SXK's årsskrift från 1957 hittar jag beskrivningen av renoveringen av den danska båten - nr 4 båtar som Sten och Brita renoverade. En fiskekutter, byggd 1906 i Saeby på Jylland som byggs om från fraktskuta till välutrustad långseglare. Bilderna är från årsskriften.

 

Viking II med klara drag av en rakstävad Brixham Trawler

Vem skulle inte vilja segla charter med dom?

 

Hos Bosse Fransson i Vetlanda

Häromdagen gjorde jag en avstickare på väg hem från Bohuslän till Skåne. Avstickare och avstickare, det blev 25 extra mil. Men iallafall bättre än det dubbla TOR. Jag hälsade på Bosse i hans meckarverkstad, vi har tidigare haft mailkontakt och dessutom flera gånger hamnat i diskussioner på den här bloggen och på BLUR. Det handlade mest om Bosses RJ85, som efter kölmodifieringen blivit en RJS. En beskrivning av båten hittar du i ett tidigare inlägg (här).

Bosses verkstad finns i ett industriområde i Vetlanda. Där är lagom rörigt med uppställda robotstationsprototyper, som är en betydligt mer lönsam nisch än att jobba med båtar. Båtmeck är grädden på moset. En Dominant 95 och RJS står bredvid varandra. En Dominant 95 (inte Bosses båt) som helrenoveras. Fast inte kölen, orginalkölen i gjutjärn ska vara kvar. Med tanke på alla insikter om vad som är en bra köl tycker jag det är synd. Speciellt som Bosse har erbjudit båtägaren att använda CNC fräsen i rummet bredvid där kölprofilen och bulben enkelt kan formjusteras till något riktigt vasst. Durkarna i ruffen är borta (vad ska man med durkar till, det är enklare att torka rent direkt om det blir blött).



Hoppas det blir något skydd över kölbultarna iallafall så man inte slår sönder tårna!

Bosses båt med påbyggda divinycellspant har fått vila över vintern.

Under stäven ligger påbyggnadsbiten till förskeppet. Uppbyggd av divinycell och fräst i den 5-axliga CNC maskinen. Allting ritat i Solid Works och sedan överfört till CNC kod.

Mall till pulpit på plats.

Klättrar upp i båten. Låga fribord, man seglar med handen släpande i vattnet, i tryggt förvar bakom höga sittbrunnssargar. Sittbrunnen är inte rymlig, inte heller ruffen. Snarare ger dom en riktigt intim karaktär.

Bo Fransson, Ingenjör

48 V elmotor och T-spritkök.

Allt viktigt - AIS, VHS, spänningsomvandlare Ska kompletteras med Nexus vindinstrument och SPX5 autopilot.

Gaspådraget - en lina som reglerar en potentiometer och en clamcleat som håller linan. På/Av och Fram/Back regleras med strömbrytare under luckan.

Den stora Opal 46:an som står i en hall bredvid får stå kvar på land i år. Då fyller RJS också cruisingbehovet.
Två frågor från Mikael V har kommit till bloggen efter det förra inlägget. Om lovgirighet och om orginalskrovet ska vara kvar under påbyggnaden. Den sista frågan först. Vikt är inget som bekymrar Bosse så mycket, så förskeppet får vara kvar. Om lovgirighet berättade Bosse att kölen medvetet är placerad långt fram och att sidkraften ska fördelas mellan köl och det stora rodret. Det fungerar fint men förutsätter ett ganska stort och välbalanserat roder.
Tiden gick fort och marskvällen började bli mörk. Dags att köra vidare på slingriga vägar genom smålandsskogarna. Lämnade en genomtrevlig tusenkonstnär, som kör sitt eget race. Båten ska vara klar till ÅF Gotland Runt, som han ska segla shorthanded med sin dotter. Anmälan är inskickad. Jag gissar på SRS 1,13! Efter några dagar kom ett mail med en ny bild, förskeppet börjar ta form.

Chines i fören?

Ovanför den CNC frästa formbiten är skrovsidorna uppbyggda av 8 mm tjocka plana sandwichskivor. Riktigt fint blir det. Och nästa båt ser ut att bli ännu finare. Men den finns ännu bara i Solid Works.