Sten och Brita Holmdahl

Man samlar på sig mycket grejer i ett hus. Särskilt i rymliga sommarhus, allt som man kanske egentligen borde slänga har fått ett andra (eller tredje eller fjärde ...) liv. Böcker som man läst en gång, men troligen aldrig kommer att läsa igen. Tror man. Vi åker många turer fram och tillbaka till Bohuslän sedan en tid tillbaka, sommarhuset ska någon annan få njuta av. Böcker kör vi till Amnestys bokloppis i Lund. I sista sekunden räddar jag kvar en bok som kan läsas en gång till. Det handlar om ett projekt, ett riktigt stort projekt. Inget snabbseglarprojekt, snarare tvärtom. Som sen visar sig bli ett helt livsprojekt.

Sten och Brita Holmdahl seglade jorden runt 1952-1954. För detta fick dom 1954 "The Blue Water Medal" av Crusing Club of America och året därpå "Trafiks Gyllene Ankare". Viking var deras tredje båt. Efter att först ha rustat upp och svartmålat en 10 m lång fiskebåt i ek med råoljemotor och gaffelrigg "såldes för den var för dyr i drift, dessutom hann vi inte så långt på 14 dagars semester", en 8,5 m järnbåt (ketchriggad med en elegant inredning i mahogny men för liten för långresor) hade längtan ut på de stora haven vuxit sig tillräckligt stark för det stora projektet. I november 1951 hittade dom Ellen av Källsnäs uppe i Hakefjorden, 20 år gammal, drygt 10 m lång och 3,6 m bred, kravellbyggd i 1½tums ek och med 30 cm mellan spanten. Byggd i Norge i början på 30-talet. Först använd som tulljagare och sen som fraktskuta. Såg inget vidare ut, ganska illa hållen. Med avrostade vant och en skraltig motor nån stans långt där nere.
Den tredje skorven skulle bli en världsomseglare. Ett intensivt upprustningsarbete pågick hela vintern. Upp på slipen för att bygga på en köl, med en 1,5 ton betongklump i botten. Den gamla motorn åkte ut, men ingen ny kom in! Dom seglade hela vägen utan motor! En utombordare till ekan klarade dom ur några svåra situationer (dom ångrade tidigt att dom valde bort motorn).

Ny ruff!

Den påbyggda kölen. Bilden tagen vid bottenöversyn på Fiji.

Nya master (köpte två granar och började hugga och hyvla). Ketchrigg med 15 m2 klyvare, 13 m2 fock, 25 m2 storsegel och 7 m2 mesan! På uppskattningsvis 10 ton båt. Ingen snabbseglare alltså, enstaka gånger kom dom upp i dygnsetapper över 125 NM. 

Det tog 6 månader att färdigställa båten. Den 10 juni kastar dom loss från Kustens brygga i Göteborg för en första etapp till Marstrand. Viking var överhuvudtaget inte provseglad innan dess. Det fungerade bra - "hon var lätt på rodret och balanserade väl" - i Marstrand klarerar dom ut från Sverige. Startar dagen efter i gryningen med kurs mot Hirtshals. 16 m/s västligt skulle vrida mot NV. Men vridningen kom inte, ett försök att istället nå Skagen misslyckades, Viking var ingen vass kryssbåt. Länsade tillbaka mot Marstrand för bara riggen. Den 17de juni på kvällen lämnar dom Marstrand för gott.
Det finns många fina (svartvita) bilder i boken, framkallning av filmer och papperskopior gjordes under resan. En viktig inkomstkälla var krönikor i GT. Det här var 60 år sen. Ställen som vi idag förknippar med häftiga regattor och glidarliv var då något helt annat. Autopiloter byggdes med rep, gummisnoddar och spirade lätt framåtskotade försegel.
Här kommer ett quiz: Var är de tre bilderna tagna?

Kölhalning

Annandag jul

Två år tog resan via Panamakanalen och runt Goda Hoppsudden. En fin bok om ett underbart projekt. Köp boken, finns i många exemplar på nätet, kostar ca 100 spänn "i gott skick".

Rätt håll för crusing, men fel för racing.

Viking såldes, skulderna var betalda, vardagsliv igen. Efter ett år köper dom en dansk 54 fots fiskebåt, döps till Viking II och ett nytt projekt startar.

"Det är inte fråga om äventyrslystnad, ty den fick vi tillfredställd under seglingen med Viking. Det är inte för att komma ut och segla igen, ty seglingen är vi ganska trötta på - det blir man redan på Nordsjön. Men vi längtar till lugnet, ensamheten ute till sjöss, till de glidande dyningarnas rytm, molnens gång över över himmel utan slut, till första skymten av nytt land som dyker upp över horisonten. "

Jag undrade förstås vad som hände med Viking II och deras vidare seglarliv. Via nätet fick jag kontakt med Stens brorson Lars Holmdahl. Han skickade mig ett mail:

Sten och Britta fortsatte att segla hela livet. Efter Viking byggde Sten om fler båtar. Jag minns från cirka 1957 att han höll till på Ringön och utrustade en båt. Den hade fotogendrivet kylskåp och en toalett från en ubåt. Han hade antagligen fått den från nya varvet. Anledningen var att den satt under vattenlinjen. De seglade i Västindien och levde gott på charter. Alltså att ta med några få passagerare på båten. Sten ansågs vara den svensk som kände dessa vatten bäst. Den sista båt som Sten byggde och som han hade lagt ner allt sitt kunnande i efter ett liv till havs, en tvåmastad stålbåt, såldes på aktion av cancerfonden. Sten byggde den i Sverige och den kom aldrig till Västindien. Sten hade testamenterat allt till cancerfonden.

Bästa hälsningar, Lars Holmdahl

Börjar leta i bokhyllorna. I SXK's årsskrift från 1957 hittar jag beskrivningen av renoveringen av den danska båten - nr 4 båtar som Sten och Brita renoverade. En fiskekutter, byggd 1906 i Saeby på Jylland som byggs om från fraktskuta till välutrustad långseglare. Bilderna är från årsskriften.

 

Viking II med klara drag av en rakstävad Brixham Trawler

Vem skulle inte vilja segla charter med dom?