Segling med Talanta

För precis en månad sedan - en torsdag - flög jag ner till Lissabon, tog mig vidare till Cascais där en lägenhet väntade. Övriga i besättningen skulle komma på lördagen, seglingen mot Gibraltar och in i Medelhavet skulle starta söndag.

Inget bagage vid ankomsten, men väldigt smidig hantering av Groundforce (företaget som hanterar markservice i bl.a. Portugal). Fick en bunt papper i handen med loginuppgifter och information om hur försvunnet gods administreras. I ankomsthallen hittade jag skylten med mitt namn, blev skjutsad direkt till lägenheten i gamla delen av Cascais några hundra meter från hamnen. Billigt och lite lagom spartanskt. Det hade blivit kväll. Efter lite letande bland alla fullsatta restauranter fick jag så småningom napp. En oansenlig liten restaurant med fantastiskt god mat. Dessutom billigt.

€17 med ½ liter vin och dubbel espresso

Bagaget kom dan därpå vid halvelva, tog mig ner till hamnen, till L-bryggan plats#7 och Mikael Rykings Talanta.

Talanta är en Class40, Pogo40S2. Finotritad byggd 2010. Föregångaren till Class40 är Open40. Det finns flera 40 fots Finotritade båtar. Finot 40, tex Anasazi Girl (här), (här) och (här) är en Open40. Pogo40S, kom 2005 samtidigt med att Clkass40 regeln skapades och är en anpassning av Finot40 till klassregeln. Open40 byggdes i kolfiber, för Class40 får enbart masten vara tillverkad i kol, skrovet är vakuuminjicerad glasfiber/vinylester. Version 3 Pogo40S3 kom 2014. Class40 segling går i 4-års cykler som avslutas med Rhoute de Rhum, soloseglingen från St Malo i Frankrike till Guadeloupe i Västindien. Micke åkte över till Guadeloupe 2015 och kollade dom Class40 som var till salu efter målgången och hittade Talanta. Seglades då under namnet Serenis Consulting och kom på 18de plats av dom 32 Class40 som fullföljde seglingen. 11 st bröt eller kom inte till start. I Mickes planer för Talanta ingår nog att han själv ska segla Route de Rhum med start i november 2018.

På lördagen kom Micke, Göran Artman och Calle Modigh, besättningen var fulltalig. Den fina lilla restauranten var fullsatt hela kvällen, det blev en turistfälla inne i den moderna delen av Cascais istället. Genomgång av båten med alla säkerhetssystem på söndag fm och sen iväg.

Rakt söderut mot Cabo St Vincent 100M bort. Som svenskt sommarväder, men fortfarande Atlanten och därför lite svalt vatten. Precis som svensk sommar alltså. A2 - 195 kvm grand spi - som framåt kvällen i ökande vind byttes mot A3. Vinden dog när vi närmade oss Gibraltar och vi motorseglade andra kvällen. Seglade in i medelhavet i becksvart natt, låg nära spanska sidan för att hålla oss utanför trafikseparerade zonen.

Hissade A3:an igen tidig morgon och fortsatte förbi Costa del Sol. Den ganska ålderstigna A3:an sprack vid skothornet, upp med en gammal hårdvindsspinnaker. Ett telefonsamtal till Gransegel när vi passerade Ibiza och snart var en ny A3 på väg till Malta.

Gransegels bild på ny A3, bilden från Mickes FB.

I samma veva fick Micke beskedet om utmärkelsen som årets havskappseglare, jag kan säga vi hade en mäkta stolt skeppare som tog fram goprokameran och spelade in det meddelande som fanns utlagt (men inte längre) på Svenska Seglarförbundets hemsida. Transportseglingen till Malta - för att delta i Middle Sea Race (Malta/Sicilien/Stromboli/Pantelleria/Lampedusa/Malta) - var uppdelad i två etapper med stopp på Mallorca. Göran och Calle hoppade av i Palma där Jesper Hoffstedt istället anslöt. Jespers bagage kom inte fram överhuvudtaget, efter att ha tillbringat halva söndagen på flygplatsen gav han upp, tog sig till en supermarket och handlade typ tandborste och sånt. Groundforce i Spanien fungerade inte alls lika bra som Groundforce i Portugal. Vi kom iväg söndag kväll. Seglingen till Mallorca hade med undantag av infarten till Gibraltar varit en enda lång undanvindssegling med en flera timmar lång 20knops repa sista natten. Andra etappen blev rena motsatsen. Inleddes med ett halvt dygns sträckbog med omväxlande fock och code zero i lätt väder 6/8/10 knops vind (blev mycket dela med två på den här seglingen eftersom vinden alltid angavs i knop). 3 dygns motorgång med 6 knops fart i stundtals ingen vind alls. Motorsegling när det gick. Kunde inte gasa på hursomhelst eftersom soppan måste räcka hela vägen om vinden inte kommer. Med drygt 12 timmar innan jag måste sätta mig i en taxi till flygplatsen hade vi 100M kvar. Vinden kom med 12/15 knop och vi slörade 10/11 knop med flera gippar hela natten. Lade till vid halv åtta på morgonen, hoppade iland och fick tag på en taxi i tid för att hinna med planet.

Också Jesper flög hem innan racet, kappseglingsbesättningen där Mickes 15årige son Ludwig ingick anlände till Valetta på eftermiddagen samma dag jag for, Middle Sea Race startade på lördagen och Talanta vann Class40.

Jag har fått frågor om hur det är att segla Talanta, speciellt att kryssa. Videofilmer på undanvind med franska snabbseglare har vi ju sett hur mycket som helst. Men kryss? Jag fick bara uppleva kryss i ganska lätt väder på den här turen. Under natten förbi Gibraltar seglade vi fock i nån slags öppen sträckbog. Första kvällen och natten ut från Mallorca seglade vi omväxlande code zero och fock i lätt väder. Uppriktigt sagt så klarade jag inte att handstyra Talanta. Micke klarade det förstås, Jesper, som seglat på Talanta två gånger tidigare, klarade det också. Som jag uppfattade det så handlar det mycket om att styra efter instrument. I ganska liten utsträckning efter telltales. Jag försökte handstyra vid några tillfällen, men hamnade hela tiden för lågt. Min inbyggda reflex att falla lite för att få fart fungerade inte alls. Istället handlade det om att bygga fart, vilket ibland tog flera minuter. Klara av att hålla AWA (skenbar vind) ca 30 - 34 grader. Autopiloten klarade detta mycket bättre än jag. Hade kanske varit enklare i lite mer vind.

Jag provade också att handstyra undanvind, det var sista kvällen när vi hade bråttom till Valetta. Seglade med grand spi, dvs 195 kvm A2, ibland puffade vinden till. Jag styrde TWA 135 - 140 grader, försökte hålla ner lite till. Micke sitter nere i båten vid navigationsstationen och varnar för broach, jag tycker det känns hur tryggt som helst. Broachen kommer och det slutar med att vi får timglas och sen en väl ihopsnurrad A2:a. Som tur är snurrad runt sig själv och inte runt förstaget. Lätt att plocka ner och upp med den mindre gennakern på 120 kvm.

Alla gippar gjorde vi med hjälp av strumpa. Ner med strumpan, gippa storen, för över gennakern och dra upp strumpan. Tar drygt 20 minuter. Plus att flytta över ballastvatten och stacka segel i lovart. Spridarna är vinklade 26 grader och tar därmed en del av kraften framåt vid gippen. Men hanteringen av backstagen måste fungera, annars ramlar masten. Man behöver inte vara urstark för detta men det krävs en explosivitet och att göra det exakt rätt.

Det är stora segel och enorma krafter. Det knakar i hela båten när man tar hem eller släpper på vinscharna. Högbelastade linor, tex backstag och A2 fallet låser man med både avlastare (spinloc) och får ligga kvar på vinschen låsta i selftailingspåret.

Ingen komfort överhuvudtaget. Som att vandra i fjällen. Det är upplevelserna som är stora. Sover i en rörkoj, på segel eller på två ganska smala galonklädda dynor i stickkojerna. För varmt för att krypa ner i sovsäcken, Medelhavet var 22 - 23 grader varmt. Crocs eller öppna skor eller barfota, T-shirt och shorts. Hela byxor, tex seglarbyxor och en fleecetröja på nätterna. Medelhavssol i oktober bränner värre än svensk högsommarsol, jag brände mig ordentligt i ögonvinklarna, borde förstås haft heltäckande solskydd typ skidglasögon. En tunn bomullsluva över en kal hjässa var smart. Morgontoaletten var en spann sjövatten över huvet, intvålning och några spannar till.

Micke håller med all mat. Franska mjukkonserver, samma typ som används i Volvo Ocean Race. Vendee Globeseglarna har med sig frystorkad mat men det kräver tillgång på färskvatten. Är man ensam räcker väl vattnet från en watermaker till. Men inte om man är många. Godast var dom franska grytorna med nötkött i buljong. En påse per person trycks ner i kastrull med (havs)vatten och får koka lagom länge. Klipps upp och man äter med sked direkt ur påsen ned pilsner därtill. Påsen sköljs noga efteråt och hamnar i soporna. En eller två portioner per person och dag. Mjölk med musli till frukost med kaffe/the/choklad och mackor. Lite pyssligt att få till glutenfri frukost men all öl visade sig vara glutenfri. I den utrustningslista vi fick innan vi for hemifrån stod: bok! Jag tog med mig två stycken, sidorna försvann snabbt. Kunde lugnt hunnit med en eller två till. Sällan mobiltäckning, inget pillande på telefoner. Men jag fick en känsla av att övriga ombord hade betydligt bättre täckning än jag. iPhone5S är kanske inte längre något vasst alternativ.

En liten jämförelse mellan att segla Talanta och Piano/Hansson31. Jag har byggt Piano efter dom förutsättningar jag har. Vill kunna solosegla och då måste min styrka vara tillräcklig för att kunna hantera de krafter som uppstår. Några gånger låste sig linorna på vinschen, dvs den dragande parten gick över dom varv som redan fanns på trumman. Det händer även på Piano, men då drar jag snabbt bort linan mha en annan vinsch. Det hände också på Talanta, men när Micke tar i behövs ingen vinsch. Han bara drar bort alltihop. Ersätter den andra vinschen liksom. Krafterna på Talanta är helt enkelt mycket större och man har lättare att hantera båten ju starkare man är. Och ju mer explosiv man är. Den andra stora skillnaden är känslan när man styr. Micke har seglat Talanta ett varv runt Atlanten vid det här laget och har byggt upp sin känsla för hur båten ska styras. Talanta är tyngre och större och reagerar betydligt långsammare än Piano. Jag är van att känna hur det går och att falla bara lite för att båten ska löpa iväg. Seglar jag Talanta med den känslan hamnar jag för lågt och strömningen runt seglen kommer inte igång. Det kanske är så att en Class40 helt enkelt kräver instrument för att kunna styras optimalt. När jag klarar Piano med telltales och Windex, titta på vågorna och att ibland snegla på kompass och logg.

Lämnade Valetta klädd i Tskjorta, shorts och skor utan strumpor. Hemma hade hösten kommit.

Hem via Stockholm till Kastrup

Efter Middle Sea Race seglade Micke och hans son Ludwig Talanta från Malta direkt till Malaga 950M, kom fram i fredags kväll efter 5½ dygn. Dom seglade nära den afrikanska kusten och jag kunde följa dom nästan hela vägen via Vesselfinder. Marinetraffic fungerade inte alls. På tisdag går färden vidare mot Las Palmas för att starta racingklassen i ARC till St Lucia i västindien. Det andra varvet runt Atlanten har startat.

Mera bilder och Jesper Hoffstedts beskrivning av seglingen från Mallorca till Malta hittar du (här).