Spinnakersättning, gipp och nedtagning i Figaro 2

Jag passar på att skaffa mig ideer om båthantering. Samtidigt som jag njuter av seglarfilmer och - förstås - Figaro 2.

Här kommer två videofilmer som dök upp i flödet.

Den första handlar om att först stagvända och sen falla av och sätta spinnaker, gippa och plocka ner. Den slutar där den börjar med en kryssande Figaro 2.

Den andra videon visar två Artemis Figaro 2 som gippar i lite mera vind.

Mina iakttagelser i första videon:

Stagvändning uppenbart utan autopilot. Det går ju bra det med, gissar att det blåser sådär 6 m/s när filmen börjar som ökar till 7/8 i slutscenerna.

Ingen stress alls, på ett riktigt race går det nog hetare till. Fock i förstagsfoil med fast införare. Gippar först och flyttar över spinnakerbommen sen. Jag körde samma trick när jag i betydligt hårdare vind länsade norrut i Kalmarsund under transportseglingen till S2S start i Oxelösund. Vågorna var mycket värre och autopiloten inte alls lika vass som den NKE som finns i Figaro 2 och jag behöll hela tiden spinnakerbommen på samma sida när jag gippade framåt tillbaka.

Först blev jag lite förvånad när fockskotet hängde över spinnakerbommen efter gippen. Men förstod det bättre när spinnakerbommen plockades ner, den ligger på däck från masten framåt och då ska förstås skoten ligga över. Lika enkelt att hissa focken som om den suttit med travare på förstaget. Vid upplovningen kopplar han iallafall in autopiloten. Drygt 10 minuter video i avslappnat lugnt tempo och i sen eftermiddagssol nånstans på atlantkusten. Tror jag!

Den andra videon är knappt 3 minuter. Gipparna görs på samma sätt, dvs först gippa storen. Och sen så småningom flytta över spinnakerbommen. Spinnakerns lovarthorn är utsläppt ordentligt från spinnakerbommen. Manövrarna görs på samma sätt i båda båtarna.

Figaro 2 igen

Ramlade över den här videon från 2014. Inledningsvis fina bilder på kryssande Figaro 2, inte särskilt vanligt att franska båtar hamnar på rörliga bilder när dom seglar den bogen. Kolla särskilt hur masterna är trimmade, jag skulle vilja säga ordentligt böjda, speciellt på båten som rundar som tvåa. När ledarbåten glider ur bilden åt höger händer tydligen något som kameran missar. Några bildsekvenser senare ser vi konsekvensen. Masten är bruten vid ungefär nedre spridaren.

Mastbrottet fångades av båten bakom. Masten lägger sig helt lugnt åt lä!

1:10 in i videon härnedanför kommer närbild på vantskruven som är tom, rod-vantet gled helt enkelt ur. Inte heller Figaro 2 har förtöjningsknapar, det har inte franska havskappseglare!

Dan Ekströms båtar

Via den här bloggen har jag fått kontakt med några riktigt nördiga seglare. Nördiga i en mycket positiv bemärkelse. Som helt enkelt inte kan låta bli att kombinera sitt seglingsintresse med regelrätta projekt som innebär intensivt eget arbete. Hit hör Dan Ekström från Råå.

Dan Ekström, en augustidag ombord på Melker i Råå hamn

Dan köper intressanta båtar, behåller dom ett tag och säljer dom sen vidare. En del båtar seglar han nästan inte alls, andra blir mer ögonstenar. I slutet av sommaren var det fyra båtar som låg lite här och där vid bryggor hos RHSS, Råå Helsingborgs Segel Sällskap. En Fenix som familjeseglare, en IF som han bara inte kunde låta bli att köpa tidigare i år men som nu har vandrat vidare. En 707 som varit racebåten, också såld i augusti. Det var en ögonsten men han insåg att man kan inte hålla sig med två ögonstenar om det ska bli en riktigt vass kappseglingsbåt. Den fjärde båten och som ersatt 707 som ögonsten och numera den enda båt som finns kvar vid sidan av Fenixen är en Dominant 95 Melker inköpt från Malmö i början av augusti.

Melker efter att mycket av bröten inombords är avlägsnad!

707

Dan har mycket gott att säga om 707 och Dominant 95, båda ritade av bröderna Edwardsson. Melker är genom åren hans andra Dominant 95. Stadd under snabb omvandling till en ren kappseglingsbåt. Ibland är det svårt att hänga med i hans turer.

Han har rivit ut mycket. Tänk allt man monterar in i sin båt, allt sånt där som är absolut nödvändigt. Rostfri färskvattentank, några extra hyllor i styvluckorna, för säkerhets skull i riktigt tjock plywood, ett succesivt påbyggt pentry, innertak, kojgarnering osv. Toaletten med septitank åkte också ut, måste förstås in igen men inte lika tunga grejer. Plus allt bröte som fanns överallt. Säkert drygt 200 kg åkte ut, akterspegeln lyfts sakta upp ur vattnet.

Rak mast

Mycket mastböj

Ett nytt storsegel från Boding beställde han ganska omgående. Den gamla laminatfocken gick i flisor, en ny har kommit nu när det är november. Det blev sen upptagning för att hinna prova ordentligt.

Rimfrost

November, snudd på som septembe!

Dominant 95 har 7/8 rigg med ganska lång kaltopp och bara måttligt svepta spridare. Blir svårt att få till ordentlig förstagsspänning utan backstag. Fioler kan vara en lösning, men dom måste då vara lite framåtriktade för att styva upp masttoppen.

Ska bli kappseglingsfinish! Har han lovat!

Nu i slutet av november är hans båda kvarvarande båtar upptagna på land. Fenixen är vad den är. Melker ska få lite extra omvårdnad för att bli den vassa kappseglingsbåt han är ute efter. Hur torkar man ut ett drygt 30 år gammalt glasfiberskrov. Mitt råd är att värma inifrån och lägga på något som isolerar på utsidan. Det är som ett hus som ska tilläggsisoleras. Lägg isoleringen på utsidan så att all kondens hamnar i isoleringen. Innanför kondensskiktet blir det torrt och fint.

Varför är kolfibermaster så (onödigt) styva?

Kolfibermasten till Piano är i mina ögon onödigt styv, det går inte att böja den så mycket som Henrik Edman vill. Mha av 1 tons dragkraft i häckstaget kan mastenböjen ökas 6 cm. Mastböjen mäts som största avståndet från en rät linje mellan skothornet och fallhornet in till masten. Mha undervanten kan jag i viss utsträckning styra var böjen ska hamna. Om max mastböj var 12 - 15 cm skulle Henrik kunna göra ett storsegel som täcker hela intervallet från lätt till hårdvind. Det första storseglet till Piano var i Pentex, dvs mylarfilm med armering i nån styv variant av polyeten (dyneema) trådar. Det tappade formen ganska fort och fick tjäna som racingsegel enbart första säsongen. Andra storseglet var gjort i Technora, fortfarande mylarfilm men nu med armering av svartfärgade kevlar trådar. Mylarfilmen är gråfärgad  och det ser inte lika elegant ut som ett vitt segel.

När jag beställde maströret från CST i Australien angav jag en dimension som enligt mina beräkningar var "lagom" styv, den kunde nästan böjas som jag ville och om jag övervakade den stående riggen ordentligt så skulle den hålla för snudd på orkan. Jag fick ordentligt mothugg när det gäller val av dimension och jag accepterade deras förslag med ett snäpp grövre profil. 148 x 98 mm yttermått jämfört med mitt önskemål om 140 x 90 mm. Den grövre profilen har ca 20% högre styvhet. Egentligen löjligt liten skillnad, men masten hade uppfört sig mer som jag ville än den telefonstolpe jag nu har. Vissa val här i livet ångrar jag. Det här är ett exempel.

Det är klart att det är tryggt att ha en överstark mast när det brallar, i Australien med öppna kuster och Bass Straight inpå knutarna tänker dom sannolikt lite annorlunda än vi som seglar mest i skärgårdar. Jag beställde spinnakerbom samtidigt. Ville ha 50 mm rör, dom försökte övertala mig att välja 70 mm. Men jag stod på mig. Skaffade ytterligare en spinnakerbom i våras, ville ha en i reserv med tanke på den ganska vidlyftiga kappseglingsturne Piano skulle göra. En 60 mm bom från Ceilidh med 2,4 mm godstjocklek som visade sig vara lättare än CST bommen. CST var väl oroliga för mig och lindade på riktigt mycket extra kolfiber.

Halvtonnarmasterna från 70/80/90 talen var betydligt mjukare än dagens kolmaster till samma båtstorlek och samma rätande moment. Varför? En förklaring skulle kunna vara att dagens segelmaterial inte kräver så stor böjning hos masten för att klara anpassningen till olika vindstyrkor. Kan säkert vara så för segel i material som har nästan ingen töjning alls. När armeringen är kolfiber och seglen är tejpade, typ 3Di. Men för ett segel i Technora skulle större mastkrumstrim än 6 cm vara väldigt fördelaktigt.

Jag fick inspirationen till det här inlägget när jag kollade en video som Leino Svensson la upp på FB. En Figaro2 som är ute och drar i riktigt hårt väder. Ett försök att hissa spinnaker blev inte så lyckat och båten dras ner. Helikoptern filmar båten så att mastböjen syns tydligt.

1:20 in i videon!

Vad jag förstår så är det vanligt att busköra med Figaro 2. Och masterna håller. Det går ju att bygga kolfibermaster med samma egenskaper som Al-mast i böjning. Varför gör ingen det?

Bilden ovan har jag plockat ur videon som följer här. Tack Leino för tipset om en häftig film.

Vad jag hittar på Blocket

Många båtar får man nästan gratis numera. Särskilt om dom fortfarande ligger kvar i vattnet i november och kylan och snön har kommit. Riktpriset på Maxi 77 på Blocket andra veckan i november är 20 tusen kronor. Finns hur många som helst så jag misstänker att flera av dom efter lite prisförhandling hamnar på nästan precis gratis.

Men det finns andra båtar också. Hur många som helst, annonserna ligger kvar två månader och när jag sökte igenom hela listan fanns det totalt 968 segelbåtar. I snitt drygt 15 per dag.

Corby 33 Inga. Bilden från Blocket!

Vad sägs om en Corby 33, Inga byggd 2007 för 550 tusen (här). Annonsen las ut den 29de oktober, ligger alltså kvar till den 29de december. Om du inte fått någon rejäl julklapp kan det här väl vara en tröst att ta till! Du kommer garanterat kryssa ifrån det mesta du möter på kappseglingsbanorna.

Dan Ekström från Råå har köpt sig en Dominant 95, han håller på för fullt med att konvertera båten till kappseglingsmode, uppgradering av segel och lätta båten så mycket som möjligt. Hans Dominant 95 är inte till salu, men det finns andra.

Dominant 95. Bild från Blocket.

Annonstexten är kort:

Trevlig båt. Hyfsade kojer. Bra kryss ställ (nästan nytt), bra utombordsmotor.

Kostar 41 tusen. Att båten saknar inombordsmotor ser jag som en fördel, det gör båten lätt från början. Vill du plocka in en motor är Saildrive 330 ett riktigt bra val. Väger 50 kg mot dieselmotorns 150 kg. Väg gärna båten innan du slår till (om du vill kappsegla med den) och kolla att den inte är alltför tungt byggd. Med dieselmotor väger S2S vinnaren Eländet (som är ett ganska tungt ex) 3,3 ton. Det finns mycket att plocka bort ur en drygt 30 år gammal båt. Förstås är det ett ordentligt pyssel att få båten i racingskick och slutnotan blir inte helt billig. Annonsen (här) las ut den 12 september och är nog borta när du läser detta. Säljs av Sven Högelin i Botkyrka, det kanske räcker som kontaktinformation.

Det finns fler Dominant 95 till salu. Du hittar en med betydligt längre annonstext (här). Annonsen las ut den 19de september och du har ca en vecka på dig innan den försvinner. Ligger i Vänersborg och är bara seglad i sötvatten. Låter betryggande.

En drömbåt från min barndom helt gratis, utan att ens pruta ett öre (här).

M22, ligger i Blekinge. Bild från Blocket.

Också den här annonstexten är kort:

Mälar 22:a nr 32 "Iris" skänkes.
Stålvagga, rigg ingår .
Kräver omfattande renovering.

Mitt intresse för den här typen av projekt har svalnat med åren.

Nu till en båt som för mig också hamnar under rubriken nostalgi. Dessutom hur billig som helst och fortfarande riktigt bra.

8½ Masthead. Bild från Blocket.

Visst är jag part i målet. Jag har ju ritat den. Johan Larsvall och jag tog fram 8 1/2 i slutet av 70-talet. Byggdes av Biscaya Marin i Gustavs utanför Borlänge. Jag mötte just den här båten vid Skaboholmen utanför Kyrkesund i Aug 2011, skrev om det på bloggen (här).

Kostar 20 tusen. Idag kan jag tycka att båten är lite underriggad (som den kappseglare jag är). Alla 8½or hade mastheadrigg, två har sedan dess höjt sina master med ca 1,8 meter. Mastprofilen finns fortfarande kvar i Skarvens sortiment, det är bara att köpa en bit och skarva på. Lägg skarven en bit under förstagsfästet. Båten har "nästan" ståhöjd, det funkar bra om du inte är alltför reslig. Annonsen las ut den 5te nov, så (om ingen annan snor den framför dina ögon) kan du avvakta till början av nästa år. Kostar som en Maxi 77, ett fynd kan jag tycka!

En grönsångare landar på Talanta

Under seglingen med Talanta från Cascais i Portugal till Malta (med stopp på Mallorca) fick vi flera gånger sällskap av delfiner. Precis så som man hoppas träffa dom, hoppande vid sidan av båten, gärna runt fören eller under vattenytan rakt nedanför fören. Vi träffade dom ofta hela vägen till Malta, men tyvärr bara i korta ögonblick och jag lyckades inte fånga dom på bild. Men alla vet ju hur en delfin ser ut!

Andra natten ut från Cascais passerade vi Gibraltar sund. Becksvart och Göran reagerade över ett flaxande ljud. En liten flygfisk hade hittat in över Talantas öppna akter.

Tillfälligt besök

Mellan Sardinien och Sicilien gick vi för motor nästan hela vägen, vattenytan var inte precis platt men nästan. Vi träffade på flera sköldpaddor, på håll syntes dom som vadsomhelst som flöt. Och dök förstås när vi försökte komma nära. Inte precis storlek som havssköldpaddor, ungefär 3 - 4 dm.

En del flyttfåglar väljer den riktigt riskabla vägen tvärs över Medelhavet på sin väg mot Afrika. Har dom riktigt koll på navigationen så hittar dom Malta eller Lampedusa för mellanlandning och för att äta upp sig. En grönsångare väger ca 8 gram när dom landar på Malta, och flyger vidare när dom når matchvikten drygt 10 gram. Mitt emellan Sicilien och Malta landade just en grönsångare på Talanta, stannade kvar nån timme och drog sen vidare. Vi var lite vilsna och visste väl inte vad vi skulle bjuda på. Insektssvärmarna runt Talanta lyste med sin frånvaro. Den hängde lite på mantåget och flög vidare. Jag såg den försvinna bakåt flygande några decimeter över vattenytan. Kanske försökte landa på en sköldpadda? Innan du tittar på videon måste jag komma med en reservation: den kanske inte alls är grön! Färgblindhet kan innebära att jag ibland drar helt fel slutsatser. Skriv gärna en kommentar om du lyckas identifiera fågeln som nåt annat än grönsångare.

Segling med Talanta

För precis en månad sedan - en torsdag - flög jag ner till Lissabon, tog mig vidare till Cascais där en lägenhet väntade. Övriga i besättningen skulle komma på lördagen, seglingen mot Gibraltar och in i Medelhavet skulle starta söndag.

Inget bagage vid ankomsten, men väldigt smidig hantering av Groundforce (företaget som hanterar markservice i bl.a. Portugal). Fick en bunt papper i handen med loginuppgifter och information om hur försvunnet gods administreras. I ankomsthallen hittade jag skylten med mitt namn, blev skjutsad direkt till lägenheten i gamla delen av Cascais några hundra meter från hamnen. Billigt och lite lagom spartanskt. Det hade blivit kväll. Efter lite letande bland alla fullsatta restauranter fick jag så småningom napp. En oansenlig liten restaurant med fantastiskt god mat. Dessutom billigt.

€17 med ½ liter vin och dubbel espresso

Bagaget kom dan därpå vid halvelva, tog mig ner till hamnen, till L-bryggan plats#7 och Mikael Rykings Talanta.

Talanta är en Class40, Pogo40S2. Finotritad byggd 2010. Föregångaren till Class40 är Open40. Det finns flera 40 fots Finotritade båtar. Finot 40, tex Anasazi Girl (här), (här) och (här) är en Open40. Pogo40S, kom 2005 samtidigt med att Clkass40 regeln skapades och är en anpassning av Finot40 till klassregeln. Open40 byggdes i kolfiber, för Class40 får enbart masten vara tillverkad i kol, skrovet är vakuuminjicerad glasfiber/vinylester. Version 3 Pogo40S3 kom 2014. Class40 segling går i 4-års cykler som avslutas med Rhoute de Rhum, soloseglingen från St Malo i Frankrike till Guadeloupe i Västindien. Micke åkte över till Guadeloupe 2015 och kollade dom Class40 som var till salu efter målgången och hittade Talanta. Seglades då under namnet Serenis Consulting och kom på 18de plats av dom 32 Class40 som fullföljde seglingen. 11 st bröt eller kom inte till start. I Mickes planer för Talanta ingår nog att han själv ska segla Route de Rhum med start i november 2018.

På lördagen kom Micke, Göran Artman och Calle Modigh, besättningen var fulltalig. Den fina lilla restauranten var fullsatt hela kvällen, det blev en turistfälla inne i den moderna delen av Cascais istället. Genomgång av båten med alla säkerhetssystem på söndag fm och sen iväg.

Rakt söderut mot Cabo St Vincent 100M bort. Som svenskt sommarväder, men fortfarande Atlanten och därför lite svalt vatten. Precis som svensk sommar alltså. A2 - 195 kvm grand spi - som framåt kvällen i ökande vind byttes mot A3. Vinden dog när vi närmade oss Gibraltar och vi motorseglade andra kvällen. Seglade in i medelhavet i becksvart natt, låg nära spanska sidan för att hålla oss utanför trafikseparerade zonen.

Hissade A3:an igen tidig morgon och fortsatte förbi Costa del Sol. Den ganska ålderstigna A3:an sprack vid skothornet, upp med en gammal hårdvindsspinnaker. Ett telefonsamtal till Gransegel när vi passerade Ibiza och snart var en ny A3 på väg till Malta.

Gransegels bild på ny A3, bilden från Mickes FB.

I samma veva fick Micke beskedet om utmärkelsen som årets havskappseglare, jag kan säga vi hade en mäkta stolt skeppare som tog fram goprokameran och spelade in det meddelande som fanns utlagt (men inte längre) på Svenska Seglarförbundets hemsida. Transportseglingen till Malta - för att delta i Middle Sea Race (Malta/Sicilien/Stromboli/Pantelleria/Lampedusa/Malta) - var uppdelad i två etapper med stopp på Mallorca. Göran och Calle hoppade av i Palma där Jesper Hoffstedt istället anslöt. Jespers bagage kom inte fram överhuvudtaget, efter att ha tillbringat halva söndagen på flygplatsen gav han upp, tog sig till en supermarket och handlade typ tandborste och sånt. Groundforce i Spanien fungerade inte alls lika bra som Groundforce i Portugal. Vi kom iväg söndag kväll. Seglingen till Mallorca hade med undantag av infarten till Gibraltar varit en enda lång undanvindssegling med en flera timmar lång 20knops repa sista natten. Andra etappen blev rena motsatsen. Inleddes med ett halvt dygns sträckbog med omväxlande fock och code zero i lätt väder 6/8/10 knops vind (blev mycket dela med två på den här seglingen eftersom vinden alltid angavs i knop). 3 dygns motorgång med 6 knops fart i stundtals ingen vind alls. Motorsegling när det gick. Kunde inte gasa på hursomhelst eftersom soppan måste räcka hela vägen om vinden inte kommer. Med drygt 12 timmar innan jag måste sätta mig i en taxi till flygplatsen hade vi 100M kvar. Vinden kom med 12/15 knop och vi slörade 10/11 knop med flera gippar hela natten. Lade till vid halv åtta på morgonen, hoppade iland och fick tag på en taxi i tid för att hinna med planet.

Också Jesper flög hem innan racet, kappseglingsbesättningen där Mickes 15årige son Ludwig ingick anlände till Valetta på eftermiddagen samma dag jag for, Middle Sea Race startade på lördagen och Talanta vann Class40.

Jag har fått frågor om hur det är att segla Talanta, speciellt att kryssa. Videofilmer på undanvind med franska snabbseglare har vi ju sett hur mycket som helst. Men kryss? Jag fick bara uppleva kryss i ganska lätt väder på den här turen. Under natten förbi Gibraltar seglade vi fock i nån slags öppen sträckbog. Första kvällen och natten ut från Mallorca seglade vi omväxlande code zero och fock i lätt väder. Uppriktigt sagt så klarade jag inte att handstyra Talanta. Micke klarade det förstås, Jesper, som seglat på Talanta två gånger tidigare, klarade det också. Som jag uppfattade det så handlar det mycket om att styra efter instrument. I ganska liten utsträckning efter telltales. Jag försökte handstyra vid några tillfällen, men hamnade hela tiden för lågt. Min inbyggda reflex att falla lite för att få fart fungerade inte alls. Istället handlade det om att bygga fart, vilket ibland tog flera minuter. Klara av att hålla AWA (skenbar vind) ca 30 - 34 grader. Autopiloten klarade detta mycket bättre än jag. Hade kanske varit enklare i lite mer vind.

Jag provade också att handstyra undanvind, det var sista kvällen när vi hade bråttom till Valetta. Seglade med grand spi, dvs 195 kvm A2, ibland puffade vinden till. Jag styrde TWA 135 - 140 grader, försökte hålla ner lite till. Micke sitter nere i båten vid navigationsstationen och varnar för broach, jag tycker det känns hur tryggt som helst. Broachen kommer och det slutar med att vi får timglas och sen en väl ihopsnurrad A2:a. Som tur är snurrad runt sig själv och inte runt förstaget. Lätt att plocka ner och upp med den mindre gennakern på 120 kvm.

Alla gippar gjorde vi med hjälp av strumpa. Ner med strumpan, gippa storen, för över gennakern och dra upp strumpan. Tar drygt 20 minuter. Plus att flytta över ballastvatten och stacka segel i lovart. Spridarna är vinklade 26 grader och tar därmed en del av kraften framåt vid gippen. Men hanteringen av backstagen måste fungera, annars ramlar masten. Man behöver inte vara urstark för detta men det krävs en explosivitet och att göra det exakt rätt.

Det är stora segel och enorma krafter. Det knakar i hela båten när man tar hem eller släpper på vinscharna. Högbelastade linor, tex backstag och A2 fallet låser man med både avlastare (spinloc) och får ligga kvar på vinschen låsta i selftailingspåret.

Ingen komfort överhuvudtaget. Som att vandra i fjällen. Det är upplevelserna som är stora. Sover i en rörkoj, på segel eller på två ganska smala galonklädda dynor i stickkojerna. För varmt för att krypa ner i sovsäcken, Medelhavet var 22 - 23 grader varmt. Crocs eller öppna skor eller barfota, T-shirt och shorts. Hela byxor, tex seglarbyxor och en fleecetröja på nätterna. Medelhavssol i oktober bränner värre än svensk högsommarsol, jag brände mig ordentligt i ögonvinklarna, borde förstås haft heltäckande solskydd typ skidglasögon. En tunn bomullsluva över en kal hjässa var smart. Morgontoaletten var en spann sjövatten över huvet, intvålning och några spannar till.

Micke håller med all mat. Franska mjukkonserver, samma typ som används i Volvo Ocean Race. Vendee Globeseglarna har med sig frystorkad mat men det kräver tillgång på färskvatten. Är man ensam räcker väl vattnet från en watermaker till. Men inte om man är många. Godast var dom franska grytorna med nötkött i buljong. En påse per person trycks ner i kastrull med (havs)vatten och får koka lagom länge. Klipps upp och man äter med sked direkt ur påsen ned pilsner därtill. Påsen sköljs noga efteråt och hamnar i soporna. En eller två portioner per person och dag. Mjölk med musli till frukost med kaffe/the/choklad och mackor. Lite pyssligt att få till glutenfri frukost men all öl visade sig vara glutenfri. I den utrustningslista vi fick innan vi for hemifrån stod: bok! Jag tog med mig två stycken, sidorna försvann snabbt. Kunde lugnt hunnit med en eller två till. Sällan mobiltäckning, inget pillande på telefoner. Men jag fick en känsla av att övriga ombord hade betydligt bättre täckning än jag. iPhone5S är kanske inte längre något vasst alternativ.

En liten jämförelse mellan att segla Talanta och Piano/Hansson31. Jag har byggt Piano efter dom förutsättningar jag har. Vill kunna solosegla och då måste min styrka vara tillräcklig för att kunna hantera de krafter som uppstår. Några gånger låste sig linorna på vinschen, dvs den dragande parten gick över dom varv som redan fanns på trumman. Det händer även på Piano, men då drar jag snabbt bort linan mha en annan vinsch. Det hände också på Talanta, men när Micke tar i behövs ingen vinsch. Han bara drar bort alltihop. Ersätter den andra vinschen liksom. Krafterna på Talanta är helt enkelt mycket större och man har lättare att hantera båten ju starkare man är. Och ju mer explosiv man är. Den andra stora skillnaden är känslan när man styr. Micke har seglat Talanta ett varv runt Atlanten vid det här laget och har byggt upp sin känsla för hur båten ska styras. Talanta är tyngre och större och reagerar betydligt långsammare än Piano. Jag är van att känna hur det går och att falla bara lite för att båten ska löpa iväg. Seglar jag Talanta med den känslan hamnar jag för lågt och strömningen runt seglen kommer inte igång. Det kanske är så att en Class40 helt enkelt kräver instrument för att kunna styras optimalt. När jag klarar Piano med telltales och Windex, titta på vågorna och att ibland snegla på kompass och logg.

Lämnade Valetta klädd i Tskjorta, shorts och skor utan strumpor. Hemma hade hösten kommit.

Hem via Stockholm till Kastrup

Efter Middle Sea Race seglade Micke och hans son Ludwig Talanta från Malta direkt till Malaga 950M, kom fram i fredags kväll efter 5½ dygn. Dom seglade nära den afrikanska kusten och jag kunde följa dom nästan hela vägen via Vesselfinder. Marinetraffic fungerade inte alls. På tisdag går färden vidare mot Las Palmas för att starta racingklassen i ARC till St Lucia i västindien. Det andra varvet runt Atlanten har startat.

Mera bilder och Jesper Hoffstedts beskrivning av seglingen från Mallorca till Malta hittar du (här).