fredag 27 april 2012

Bought it for life!

Vissa saker köper man med baktanken att dom ska räcka livet ut. Då gör det inte så mycket att dom är svindyra. För 30 år sen kostade ponittången drygt 700 spänn. Men det gjorde ju inget - iallafall inte så mycket - den skulle ju räcka livet ut.
Spirolux står det på den. Bortskänkes! Har du vassa käftar så har jag tången.
Den fick jobba mycket för ett år sen när 6 st hakplåtar och en linförare  monterades med 6,4 mm popnitar, totalt över 30 st till slut. Igår skulle jag återmontera hakplåtarna till toppvanten. Popnittången strejkade, det gnisslade lite och ingenting hände. Dom räfflade käftarna var blankslitna. Hittade reservdelar på Swedol, men tyvärr, två käftar för 30 år sen har vuxit till tre käftar idag. En ny tång för 6,4 mm popnit kostar 2600 spänn. Svider i plånboken - men vadå? Jag ska ju ha den resten av livet! Några master till ska väl byggas eller modifieras och den är inte lika tung att dra.

Köpte Expressen för 24 år sen. Mycket renoveringsjobb, men vadå - jag ska ju ha båten resten av livet! Sålde den 1997, 4 veckors långsegling varje sommar med 1,35 meter takhöjd och ryggen började göra sig påmind.

Köpte Manzanitan för sju år sen. Krävde en hel del renovering. En vacker båt (tyckte en gammal IOR entusiast), men den måste ha sittbrunn med ryggstöd. Kostade mycket pengar - men vadå? Den rymmer oss alla och jag ska ju ha den resten av livet! Fyra år senare hade den krympt så att två vuxna och två växande pojkar inte längre fick rum.

När jag rekapitulerar detta blir jag lite omtumlad. Har huvet gått igång på
Piano2
Jag har ju skaffat Piano för att segla henne livet ut?
Är det nån slags turbovariant?
För mycket snack! Ut o segla istället.

5 kommentarer:

  1. Köpte 6,4 popnit för ett år sedan på en Seasea-butik. Väl hemma så visade det sig att splinten var för grov och "refflad" så de gick inte in i tången. Reklamation hade blivit dyrare än att gå till Enars Segelmakeri här hemma och köpa ett par nya. SÅ det är inte bara tång som kan krångla...

    SvaraRadera
  2. Det där med vilken inställning man har till sina båtar är intressant. Personligen har jag nog aldrig kännt att jag har gjort mitt båtval så noga eller att den ska räcka livet ut. De två senaste båtarna har jag köpt på känsla, lite som att man blir kär faktiskt, och att jag gillar utstrålningen båten har. Sedan seglar jag båten rätt intensivt och upptäcker snabbt svagheter och brister i konstruktion och uppförande som jag då inte kan leva med utan att fixa till. Jag seglar, bygger om, seglar, lär mig mer till jag plötsligt en dag inser att jag har "vuxit" ur båten och att det är lättare att köpa en båt som har de egenskaper jag vill att båten ska ha från början.... Cheetah 30:n blev jag helt tagen av från första ögonblicket och hon blev min efter en betänketid på hela 15 minuter. Nu står 5:e säsongen med henne för dörren och hon är alltjämnt en utmaning att segla. Antagligen kommer jag att segla henne så länge som jag och båten utvecklas i gämna steg. om det blir 1 eller 5 år till vet jag inte men under tiden behandlar jag henne som om det vore "for live"...

    SvaraRadera
  3. Ouch... har man tänkt tanken är man redan på väg... lycka till med nya båten ;)

    SvaraRadera
  4. Hmm, jo men min drömbåt är för dyr för mig än... hade jag slantarna skulle jag köpt Karma Police (shaw 9) på NZ. intet fattas den båten. sukta går ju....

    SvaraRadera
  5. Varför inte svängköl på Cheetha? Och SRS i klass med Blur3! Kanske skulle ta steget fullt ut själv? Svängköl alltså

    SvaraRadera