Limma Divinycell och Hyvla - men varför?

Arbetet med att hyvla förskeppet till Piano fortskrider, ett ganska enahanda (men kul) jobb, jag har ju skrivit dagliga rapporter som allmer börjar bli upprepningar. Plöjer webben och spanar efter förskepp på snabba båtar innan jag somnar. För att få ideer, för att jämföra med det jag har, vad är möjligt att få fram. I dagens datordesigntider vore det kanske naturligare att först mäta av skrovet på nåt finurligt sätt, lägga in modellen i CAD programmet och sen formge vid skärmen. För mig finns det två hinder att göra detta: jag har ingen bra skrovmodell på resten av skrovet att jobba med och kostnaden för att få fram en modell mha laseruppmätning är hög. I andra änden så gillar jag att jobba med mina händer och det är en fin känsla att mejsla fram det nya förskeppet.

Dan E skicka mig ett mail med frågan om hur mycket jag räknar med att vinna på modifieringen rent fartmässigt. I ett tidigare mail hade han frågat om jag ville att det nya förskeppet skulle vara i stil med Diva 35.

Plockade fram lite bilder från nätet och hittade Diva 35 Schack Matt.

Diva 35. Fylliga linjer långt fram precis ovanför vattnet.

En helt annan Diva 35. Bildar en kraftig bogvåg

Innan jag fortsätter med svaret kommer en reservation. Dom skeppsteoretiska resonamang jag framför har jag inte något fullständigt vetenskapligt belägg för. Det handlar snarare om ett försök att binda ihop väldigt många små iakttagelser om vad som gör en båt snabb. Spana på nya konstruktioner, segla olika båtar, glo på bilder, osv. Det vore förstås spännande om någon som är mera bevandrad än jag i design av moderna snabbseglare (enskrovsbåtar som är möjliga att bo i) kunde lämna synpunkter. Men jag sticker ut hakan och här är svaret jag skickade till Dan:

" ... Hej, svår fråga.

Bilden på Diva 35 visar en stäv där vågbildningen startar riktigt långt fram. I skeppsteorisammanhang pratar man om främre och bakre tryckpunkten för vågbildningen och det är avståndet mellan dom som ger skrovfarten. Ett slankt förskepp (som tex Farr 30) har inte samma väldefinierade främre tryckpunkt och vågbildningen fram blir mera fördelad. Diva 35 har en hög skrovfart. Nackdelen med Diva 35 stäven med sin tydliga främre tryckpunkt är dels att lågfartsprestanda drabbas i förhållande till slanka stävar och att det blir svårare att överskrida skrovfarten. Ett katamaranskrov har ingen egentlig skrovfart och planar inte heller. Pacman (B&R 38) är exempel på ett skrov som har egenskaper som påminner om katamaranskrov, Airbender (Admiralty 30) i ännu större utsträckning. Farr 30 och Z31 har samma slanka förskepp med diffust definierad främre tryckpunkt. Hansson 31 har en väldefinierad tryckpunkt som ligger ca 50-60 cm bakom förstävens skärning med vattenlinjen (där Dominant 95 förskeppet tar över).

Det jag nu gör är att ändra detta till ett slankt förskepp med mindre definierad främre tryckpunkt. Sannolikt skulle det bli bättre att bygga fram längre med vertikal och trubbig stäv. Då hade jag fått fram den effektiva tryckpunkten (nu inför jag ett helt ovetenskapligt begrepp "effektiv tryckpunkt", men det ger iallafall mig en tillräckligt tydlig bild av vad som händer) kanske 70 cm. Nu uppskattar jag att den effektiva tryckpunkten flyttas fram 30 cm, den effektiva (vågbildande) vattenlinjelängden ökar från 8,8 till 9,1 m. Skrovfarten ökar från 7,2 till 7,33 knop. Om man seglar väl klarar man att kryssa 90% av den farten, dvs 6,48 resp 6,6 knop. Så den ändring jag nu gör ökar farten 0,12 knop. Med vertikal stäv och trubbigt förskepp ökar den effektiva vattenlinjelängden till  9,5 m, skrovfart 7,5 knop, kryssfart 6,74 knop.

Om min båt klarar att öka farten en dryg tiondels knop till sommaren utan att jag tar hänsyn till effektivare segel så kommer jag att rita kors i taket. Den bakre tryckpunkten flyttas bak när man har skrovlinjer med utpräglad rocker. Raka skrovlinjer ger lite lägre kryssfart. Men fördelen är att skrovfartsstoppet inte blir lika tydligt. Man kan överskrida skrovfarten lättare med raka linjer bak, vi klarar att segla över 8 knop med min båt när det är halvvind/brant slör i mellanväder. Det kan vara så att ett slankare förskepp fungerar på samma sätt, isåfall kommer vi att gå igenom 13 knopsvallen, den begränsning vi haft på hård undanvind (med spinnaker) - senast på Watski 123 i mitten av augusti - på plattvatten. Med vågor på Ven Runt 2014 seglade vi 14 knop i 17 m/s.

... "

För er som undrar vad rocker är, så visar jag en bild på Katarina II, en 37 fots Cosutti design, ett one-off bygge som skulle sopa banan på ORCi EM i somras. Men mislyckades.

Rocker anger krökningen på köllinjen bakåt. Stor rocker innebär större krökning=mindre krökningsradie. Jag får lite IORvibbar av den här bilden, då gällde det att dra ihop aktern. Med förhoppningen att mättalet sänktes mer än farten. Kölen är också en märklig historia, men den tar vi en annan gång.

Påminnelse om spinnakerbom i kolfiber

 För några dar sen kom lite kommersiell reklam på den här bloggen. Det händer inte ofta, faktiskt är det riktigt sällsynt. Det handlade om spinnakerbommar i kolfiber från Ceilidh i Holland. Vill du läsa inlägget i sin helhet så har du det (här).

  Jag skickar in beställningarna på måndag den 11te januari. Tillbudet gäller enbart 60 mm spinnakerbommar, max längden är 3,6 meter plus beslag. Forespar Ultra 304050 beslagen bygger 68 mm per styck, dvs max SPL är 3,736 mm.

 Erbjudandet med nedsatt pris är nu borttaget från Ceilidhs hemsida. Priset inklusive monterade beslag är 5000 kr inklusive moms och frakt. Beställningar har hittills influtit från Malmö, Göteborg, Stockholm och Nyköping.

Svara i kommentarsfältet nedan om du är intresserad och ange e-postadress. Jag lägger inte ut dom kommentarerna på bloggen.

Dags att hyvla (3)

 Långklotsslipning av Divinycell fungerade inte alls. Iallafall inte på vertikala eller underupp ytor. Al-oxid slippapper grovlek 60 flyter bara omkring ovanpå ytan. Speciellt när det är stor klots och därmed lågt yttryck och där jag inte kan utnyttja tyngdkraften för att få tryck som innebär att kornen i slippappret bryter igenom ytan. Klotstillverkningen är inte förgäves, dom ska vi utnyttja vid slutslipningen, men för att forma divinycellen är jag hänvisad till elhyveln. Köpte igår ett nytt skär, ställde om skärdjupet till först 0,5 mm istället för 1 mm, sen minskade jag till 0,25 mm, men då är det frågan om ytavjämning, ta bort små bucklor.

Markeringar av ytor med lokal konvexitet, avjämnas med skärdjup 0,25 mm. Urflisningar kommer när skärdjupet är för stort i kombination med att hyveln dras för snabbt över ytan.

Spantsektion på SB sidan, ritad mha laserlinjeringsinstrumentet.

Nu ligger ytan nästan rätt.

 I en utslagsritning (den ritning som visar hur skrovlinjerna ser ut) ritar man ut vattenlinjeplan på olika höjder, vertikalplan på olika avstånd från centrumlinjen och dessutom diagonaler. Det är kurvor som visar hur skrovet möter vattnet när det kränger. Jag hyvlar mest utefter diagonalerna, dvs start bakifrån ganska brett och styr sen ungefär mot förstävens nedre punkt. När jag pratar om att skrovlinjerna fram ska vara svagt konvexa är det framförallt diagonalerna jag menar.

Nästan rak vattenlinje från befintlig bottenfärg fram till ca 2 dm från förstäven. Om jag slipar bort hela divinycelldjupet  vid stäven kan jag göra skrovet rakt i vattenlinjeplanet. Diagonaler är nu svagt konvexa hela vägen och det är diagonaler som är utslagsgivande.

 Idag blev det ytterligare 2 timmars hyvling. Det är ungefär vad jag orkar med med händerna i axelhöjd och en hyvel som väger 1½ kg med släpande elsladd och dammsugarslang. Kör väl två timmar i morgon igen.

Dags att hyvla (2)

Köpa dammsugarpåsar och sopsäckar. Ställa upp laserlinjeringsinstrumentet. Fram med elhyveln, koppla till dammsugaren. Ritar ut spantsektioner direkt på divinycellen. Sätter igång och grovhyvlar, lätt att hyveln kör snett eftersom det inte finns något som styr ordentligt. Tar ca 1 mm i varje snitt. Kantbitar lossar från rutskuren divinycell, epoxyspackellimmad divinycell sitter ordentligt. Är försiktig och stannar i god tid innan slutnivån. Hinner bearbeta en fjärdedel av SB sidan på två timmar. Tur att det är ett kul jobb, ungefär som att ta fram modellbåtar för hand. Första bilden visar spantektionen efter grovhyvlingen.

Spana lite extra så ser du lasermarkeingen. En laserstråle markerar centrumlinjen, den andra visar spantsektion. Klicka på bilden så blir den större.

Enbart bearbetat akterut, stävdelen kör jag i morgon .

Imorgon bestämmer jag mig för hur trubbig nosen ska bli. Sannolikt lagger jag på 15 mm (=ett lager divinycell) på vardera sidan. Enbart SB sidan är hyvlad.

Laserbloss

 Sista ca 2 mm provar jag långklotsslipning, åkte och köpte en gul rulle Norton slippapper 50 m grovlek 60 och snickrade ihop ytterligare 3 st ca 70 cm långa långklotsar.

Ett trädgårdsbord kan man ha till mycket.

 Dammsugaren tar hand om allt divinycellflis från hyvlingen så det är rent och fint. När slipningen börjar imorgon blir det riktigt dammigt.

Dags att hyvla - Limma Divinycell (6)

Nyårsfirandet är över. Dags igen för båtmeck.

 Bosse B kom ner från Göteborg, vi diskuterade igenom alla vinterjobb och uppgraderingar av segelgarderoben. Med sig tillbaka fick han två bitar divinycell, H80 15 mm som ska vara till den nya navigationshörnan. Äntligen ska Piano får ett fast ställe för alla prylar till navigation och elektronik plus laddningsstationer till telefoner och två iPad. Om man sätter sig lite snett direkt ner på SB sidan akter om toaletten och spänner fast sig med ryggen mot motorhuven och fötterna snett fram mot bordläggningen så sitter man stadigt. Där ska bli en stor panel för alla grejer och en liten nerfällbar arbetsyta. Bosse B har tagit alla bilderna.

Måttar för panel till navigationshörnan. VHFradions sladd i förgrunden.

 Tog med elhyveln och började bearbeta fastlimmad divinycell. Kopplad till Dragans Mirkadammsugare slapp vi divinycellsprut helt och hållet.

Blev utnämnd till årets båtmeckare i Sundetregatta. Halvgalen är nog en mer adekvat benämning!

Idag var Dragan lite skeptisk till hela projektet!

Grovhyvling ner till divinycellbitarnas kanter. Sen blir det svårare. Då gäller det att köra sakta. Ett nytt hyvelblad vore inte fel.

Sydlig Tofskarakara

 Några gånger har jag skrivit inlägg om Anasazi Girl, den open 40 med föräldrar och tre barn ombord som seglade från Auckland mot Cap Horn för två år sedan. Nästan framme fick dom rigghaveri, blev upplockade av ett Chilensk kutbevakningsfartyg. Båten övergavs drivande till havs, men bärgades senare och bogserades till Beaglekanalen där hon ligger förtöjd i Puerto Willimas på den Chilenska sidan. I kolumnen t.h. hittar du länkarna till tidigare inlägg om Anasazi Girl.

Hela familjen bor fortfarande kvar ombord, deras äldsta flicka Tormentina har gått första året i Chilensk skola. James Burwick jobbar hårt för att få ihop pengar till ny mast, jag hade kontakt med honom för några månader sen. Då fattades det 22 tusen dollar. Många runt om i världen följer deras strapatser precis som jag.

I vår får familjen tillökning, stolta föräldrar la ut en ultraljdsbild på bloggen.
Länk till bloggen: (här).

Mamma Somira Sao är från Kambodja, född i läger under Pol Potregimen, flydde med sina föräldrar, träffade så småningom bergsguiden/ensamseglaren James. Många vackra bilder signerade Somira Sao är utlagda på deras blogg. Du kan botanisera och slås av den vackra naturen i Patagonien. Idag kom dom här bilderna. Jag hade ingen aning om att det överhuvudtaget fanns en fågel som heter Sydlig Tofskarakara. Bilderna tagna i Santa Cruz, Argentina i oktober förra året. Alla bilderna foto: Somira Sao.

Sydlig tofskarakara är en fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar. Fågeln förekommer från Amazonas i Brasilien till östra Peru, Eldslandet och Falklandsöarna. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

Tormentina och en bukett Olsynium, tillhör släktet irisväxter.

Lager på lager på lager - Limma Divinycell (5)

Limmade sista lagret (tror jag) divinycell idag, skönt att ha det klart precis innan den sibiriska kylan kommer (den som SMHI säger ska vara länge, men dmi.dk säger bara ska vara en vecka, sen kommer SW vinden tillbaka och därmed gråvädret). Skiftade från epoxyspackellim till jäslim när andra lagret las på. Det fungerade hur bra som helst. Men PU lim biter också i den byggplast jag använder till vakuumbaggen. På några ställen fick jag riva loss baggen och då blir det sprickor. Som läcker. Stängde pumpen igår kväll. I morse rev jag loss överallt (utan att öppna baggen) och startade vakuumpumpen. Mycket riktigt läckage, tätade så gott det gick. Öppnade baggen, skruva ur alla montageskruvar, markerade var bitarna till tredje lagret skulle vara, vattensprejade, la PU lim på dom nya bitarna, skruvade fast, förslöt vakuumbaggen och hoppades att baggen skulle vara tät. Det läckte lite här och var, fnattade runt och tätade, men lyckades inte få bort pysandet helt. Men tillräckligt mycket. En vakuumpump som måste jobba mycket förbrukar olja.

Efter en kvart börjar man ana att luften sugs ut

Efter ytterligare en halvtimme är det så bra vakuum det kunde bli den här gången.

 Har ingen tryckmätare på pumpen, men uppskattningsvis blev det 90% vakuum, fullt tillräckligt för att divinycellen ska formas mot underlaget.

Vakuumbaggen

Tätning av revor i plasten

 Återvände efter 4 timmar, rev bort plast, skar bort butyltejp.

Divinycellpaketet färdiglimmat! Sista biten på SB sidan hamnade lite väl högt.

Det är väl så nära klinkbyggt man kan komma idag

Efter nyår blir det fräsning! Gott Nytt År allihop!