Epoxi Spritzer

Limma mastliksränna på kolfiberrör. Mann braucht ein Spritzer! Hittar man i den billiga tillbehörsaffären.

Det finns rika tillfällen för att känna beslutsångest. Nu gäller det att välja munstycke.

Rännan som ska limmas på ligger uppochner i överkant bild.Valde munstycket t.h.

Först epoximålade ytor, Sedan spritsa på epoxilim. Det här är för mycket, en rak sträng ska det vara.

Rännan i masttoppen, spåret är övertejpat för att slippa epoxilim inuti rännan. Dags att börja torka bort överskottsepoxi. Masten är preliminärt fixerad med maskeringstejp från den billiga tillbehörsaffären. Efter avtorkning dras den längsgående maskeringstejpen bort, nya tvärtejpar så att dom gamla kan tas bort och hela rännan torkas av. Torka, tvätta, tvätta, tvätta med aceton. Byt till stark maskeringstejp från kvalitetsaffären. I samband med det finriktas hela rännan, gör man bäst visuellt, allt ska vara rakt.

Masttoppen igen, allt avtorkat och med den starka tejpen.

Åk hem och ät middag. 18 grader i verkstan, hoppa över vin till middan, åk tillbaka efter 5 timmar och skär bort överskottsepoxi som krypit ut vid efterspänningen med stark tejp.

Hello Singapore!

How are you? I feel honored that you are interested in the Hansson 31 named Piano! Fascinerande att följa från vilka världsdelar anropen till den här bloggen kommer. Förresten så kämpar jag med att få kommentarfunktionen att fungera. Ingen ide att skicka mig tips om hur man gör genom kommentarer alltså.
En båt ska ha ett roder. Med i leveransen från varvet i Älvenäs kom två fina, injiceringsgjuta roderhalvor. Som skulle bli ett roder. Jörgen hade ordnat hjärtstock med sfäriskt nålkullager från JEFA.
JEFA standardroder har tjocklek 18%, lite väl tjockt i min smak. Gösta E ritade ett 12% roder till Hansson 31.

Slipa rent alla kanter och passa ihop roderhalvorna. Behöver slipa mycket i bakkanten för att erhålla totalt 2 mm tjocklek efter ihoplimning. Limma fast hjärtstocken i ena halvan. Tryckcentrum på ett roder ligger 25% från framkanten. Hjärtstocken är placerad så den effektiva placeringen är 20% från framkanten, dvs rodret blir lagom balanserat. Limmade med epoxispackel. Hjärtstocken är först målad med lamineringsepoxi och våtslipad för att epoxi ska binda till metallen. Laminerade Al-hjärtstocken mot roderhalvan!

 Limmade in divinycellbitar.

 Slipa rent så att god passning erhålls mot den andra halvan. Lite knepigt moment.

Lägg på flödigt med epoxispackel och lägg ihop paketet. Fick formkorrigera ovansidan.

Färdigt roder! Bilden tagen vid sjösättningen i september!

Finstilt

Import från Austrailen fungerade bra. Beställde i september, förskottsbetalade, lastade i Sydney den 16de okt, omlastning i Hamburg, kom till Göteborg knappt en månad senare än planerade 23 nov. 

Många telfonsamtal och mail innan allt hittade fram. Alla frågade efter Bill of Lading, uppenbarligen det viktigaste lastningsdokumentet.

Man får inte glömma att läsa det finstilta!

Fram kom det, paketerat i 4 st 6 meter långa 150 mm PVC rör innehållande maströr, bom, spridarprofiler, skarvrör för mast, förstärkningsrör till bom, spinnakerbom och aluminiumskena för mastliket, allt snyggt inskjutet i varandra. Som blev översnöade två gånger i min trädgård innan det började bli mast. 

Mast

Kolfiberrigg är dyrt, riktigt dyrt. Frågade Selden - ca 3 ggr Al-riggen. Frågade Marström - dom hade inte tid. Nordic mast i Danmark var inte ens lönt att fråga med tanke på att danska kronan stod skyhögt (drygt 2 år sen). Då dök iden upp att köpa masten i delar och sätta ihop själv. Våren 2008 hittade jag en tillverkare i Slovakien, men innan jag hann köpa det jag ville ha dök ett snopet meddelande upp på hemsidan - agenturen för hela marinprogrammet hade överlåtits på Southern Spars. CST Composites i Australien hade det jag ville ha. Köpa mast från Australien? Priset för tre delar till maströr, bom, spridare och spinnakerbom med frakt till Sverige blev lite dyrare än en komplett Al-rigg från Selden. Båtfrakten blev dyr, det hade faktiskt blivit lite billigare med flygfrakt. Och mycket snabbare. Alla som vänder papper i speditionsbranschen ska ha en massa betalt.

Jag hade tillgång till hela underlaget för tidigare beställningar. Hansson 31 hade i orginal mast på däck. Jag har valt att ha genomgående mast för att öka säkerhetsmarginalerna. Skickade underlaget till CST, som starkt rekommenderade att öka styvheten ett steg. Jag hade först valt att ha samma styvhet och kunde därför ha ett något tunnare maströr än Al-riggen. Men jag lyssnade på CST och det innebär att Seldens senaste Al-mast till Hansson 31 och kolfibermasten har samma ytterdimensioner. Hansson 31 har nästan precis samma rigg som Flying Tiger 10.
Många studiebesök, sökande på nätet och spanande på kolfiberriggar för att få ideer. Några beslag har jag köpt från CST, några från Selden och några har jag tillverkat själv. Alla rör i kolfiber, dvs också spridare och bom.

En köl blir till

Blir mycket om kölen så här i början. Utgångsläget var 1 ton bulb med centrum drygt 1,2 m nedanför skrovet. Järnköl ville jag inte ha, inte heller den veckade tunnplåtsvariant som var orginal. Valde en bly - stål - glasfiber komposit. Börja med att skaffa 16 m 20 mm syrafast rostfri stålstång.

Svetsa ihop kölbultspaketet enligt ritning.

Mall för kölbultsbild bakom stålstativet

Lämna det plus pluggen till bulben (=nedre delen av järnkölspluggen) till Stena Metall i Trollhättan.

Lite ovanlig grej att ha i carporten

Blygjutningen gjordes ca 10 cm över blybulben för att kunna limma plastskalen runt det uppstickande blyet. Hyvla av 5 mm på varje sida av det uppstickande blyet så att skalen kan träs utanpå.
Vacuuminjicera kölbladshalvorna, 4-axlig (0 - 45 - 90 - 135 grader) glasfiber, 10 mm tjock i övre delen och flänsen, 5 mm tjock i nedre med jämn övergång. Renskär, slipa ihop skalen (totalt 4 mm tjock i bakkanten) och plasta sedan ihop i framkanten på insidan, ta gärna hjälp av varvet i Älvenäs, dom är fenomenala på detta. Bänd isär det ihoplimmade skalpaketet och trä över kölbultarna, limma fast nedtill mot det uppstickande blyet och limma ihop i bakkanten. Vi använde lamineringsepoxi med rödbruna microballonger. Fyll sedan med vinylester och tryck ner armering (annars spricker fyllningen tvärs då den krymper). Vi fyllde ca 10 cm åt gången. Rester från blyhyvlingen åkte också ner. Laminera ihop flänsarna efter fyllningen med en himla massa glasfiberlager. Tejpa över gängorna så slipper man rensa efteråt. Gjut ett lock som passar i skrovuttaget, limma fast locket ovanpå flänsarna. Formkorrigera kölbladet (kölen blir smalare pga vinylesterkrympet). Spackel - spackel alltså. Simsalabim - klart för montering.

Du ser rätt - där står två identiska kölar. En till skrov #26 och en till #27. #26 blir förhoppningsvis också klar till nästa sommar.

Kölmontering

Kölen monterades i september 2010 i samband med sjösättning i Höganäs.

13 cm tjock upptill

Mats Mollestam, en köl och en tub sikaflex.

Färdigt!

4de jan 2011, om kölen

Hansson 31 kölen ser lite udda ut jämfört med alla moderna smala djupa kölar. H31 kölen har ett 1,2 m djupt kölblad, som är 1,5 m långt i överkant (infästningen till skrovet) och 0,8 m vid bulben. Blybulben väger 1 ton, bladet ca 350 kg. Min spontana reaktion när jag fick syn på H31 #24 hos båtbyggaren i Henån på Orust (våren 2007) var att kölen måste ändras! Men många diskussioner med Gösta E och med Arild Heldal (Arild och Anne vann sin klass i Bohusracet 2010) har övertygat mig om att kölkonceptet är rätt. Finns ingen NACA profil nånstans. Gösta E är också flygplanskonstruktör. Små långsamtflygande propellerplan hade på 30 - 40 - 50 talen NACA profiler. Alternativ utvecklades av NASA och GAW profilen togs fram. I princip är det en NACA profil som man kapat vid maxtjockleken och förlängt med en rektangel. Och slipat lite lagom så att övergångarna blir mjuka! Större vingarea och tunna profiler. På det sättet minskade man bränsleförbrukningen (dvs släpmotståndet) med ca 30% när planen tuffade fram i sin långsamma marschfart. Kölen har en av Gösta modifierad GAW profil. Den nästan vertikala framkanten och den mer sluttande bakkanten är helt enligt skolboken - en approximativt elliptiskt köl. Bulben har överhäng enbart bakåt, det är både en fråga om tyngdpunkt och att undvika att det hänger kvar skräp när man varit ute och trålat på havet. Arilds kommentar var: Rör inte kölen!

Det finns tre olika kölvarianter till H31. Den första kölen hade ett galvaniserat veckat tunnplåtsblad, som upptill var svetsat till en tjock plåt som skruvades fast i skrovet. Bladet var ihopgjutet med blybulben. Plastskal limmades utanpå tunplåtskölen för att få rätt form. Den andra varianten var 100% gjutjärn. Den tredje (se bilden) varianten är en kompositköl med blybulb som har ingjutna kölbultar som skruvas i skrovet. Runt bultarna är limmat två injektionsgjutna glasfiber/vinylesterskal fyllda med vinylester och glasfiberspill, som bildar kölbladet. Skalen övergår upptill i två flänsar. 12 st M20 kölbultar går nerifrån blybulben, flänsarna är skruvade till skrovet med 10 st M12.

Alla tre kölvarianterna har samma form och nästan samma vikt. Järnkölsvarianten har förstås ngt högre tyngdpunkt. Piano har variant 3.