Kullaseglingen 2015

Kullaseglingen går första lördagen i Juni månad. Piano var inte med förra året och inte heller i år. Jag fick erbjudande att segla med ombord på Peter J's T24 och det accepterade jag gärna. T24 är ritad av Thomas Wiberg i mitten av 90-talet. T24 är en sportbåt, dvs lätt, bär gennaker och planar gärna. Går fort i rätt väder alltså. Sportbåtarnas svaga sida är kryssarna, ganska korta skrov innebär låg skrovfart som man måste ta igen när undanvinden kommer. Sportbåtar har höga mättal i förhållande till längden, lite tyngre och längre båtar kryssar kanske en halv knop fortare. Det måste man ta igen genom att länsa snabbare. Länsarna är betydlligt snabbare än kryssarna, så en kryssfartskillnad på 0,5 knaop måstre kompenseras med tex 1 knops högre fart på undanvinden.

7,2 m lång, väger 900 kg, läge för borta med vinden.

 Vi seglar i lilla klassen, där J92S är största båt. Tillsammans med tre Expresser, en BB10 och en Comfortina bl.a. I stora klassen seglar Jonas Loven med en Thomsson 780. Två sportbåtar seglar i varsin klass.
Peter köpte skrovet, prototypen till T24 byggt med cederträ som distansmaterial, det var en rent skrov utan inredning, ett sånt där projekt som man tycker ska vara snabbt ordnat. Men sanningen är väl att skrovet bara är 10% av jobbet. Det är det som kommer efteråt som tar mest tid och som kräver mest pengar. Det är en grannlaga uppgift att designa däckslayout, välja segel, skaffa en fin rigg. Fundera över hur besättningen ska kunna förflytta sig under segling. fem man i lovart ska över till andra sidan när man slår tex. Nu var vi inte fem ombord, Vi blev tre till slut, Jonas och jag som seglade båten för första gången och skeppare Peter.

Skeppare Peter

Jonas

 Vi väntade sydliga vindar, ca 5/6 m/s. Vid ett/två tiden skulle en kallfront passera som innebar mer vind och från V. Undanvindsstart, segling norröver i medström till märke E2 utanför Domsten, därefter kryss i motström tillbaka till startbojen, tillbaka till E2 och sen över till W1 utanför Hornbeck mittemot Viken på danska sidan. Mycket riktigt kom den nya vinden från V när fältet rundade upp vid E2 vilket innebar kryss till Hornbeck. Riktigt fint lagd bana. Tack för det HYC!
Tillbaka söderut på danska sidan, motström vilket innebar att vi gärna tryckte mot land. Men strömmen avtog ganska ordentligt för att vara svag när vi nådde W4 utanför Kronborg i Helsingör, läns över till svenska sidan och en spurt utanför Pålsjö och fria bad i Helsingborg tillbaka till Helsingborgs norra hamn.

Vi blev snabbt efter alla andra båtar, vi kunde inte hålla höjd på kryssen, vid två märken broachade vi på fel sida märket och fick vända tillbaka, vi trawlade med code-seglet när vi rundade utanför Hornbeck och blocket ute på peket pajade (Harken carboblock är egentligen ett djävla skit, går sönder alldeles för lätt) och vi fick linka i mål med focken istället för att flyga med undanvindssegel nästan 10 NM. Vi hade sällskap med Comfortina 32 i princip hela vägen runt banan. Vi var definitvit snabbare på alla bogar i båtfart, men båthamteringen var under all kritik. fruktansvärt kritiskt när man seglar sportbåt. Jag funderar förstås på vad som blev fel. Min egen erfarenhet är Express och Piano, ingen av dom är sportbåt. Vad gjorde vi fel? Också riktigt relevant fråga eftersom Z31 segling hägrar och det blir betydligt mer sportbåtssegling än Piano.

T780 med storsegel i topp

T780 tar line honor, på väg söderut efter rundningen av Hornbeck, här med revad stor. För alltid focken (det går inte att släppa fram någon på fördäck för att ta ner seglet). Toppfart 16 knop, vi toppade 10 knop.

Innan start valde vi stora focken och fullt storsegel. Det blåste 5/6 m/s och den segelsättningen kändes ganska OK. Men vi seglade lågt. Thomsson 780 startade i stora klassen och på kryssen tillbaka för rundning av startflaggan seglade dom förbi, Inte särskilt mycket högre än vi, men betydligt fortare. På dom första två undanvindarna från startbojen till Domsten hade vi ordentlig medström, vilket innebär att fartskillnaden mellan långsamma och snabba båtar till stor del suddas ut. Det kändes därför inte som om den stora gennakern gav oss ordentlig utdelning. När den nya västvinden kom och drog upp till 10/11 m/s blev kryssen riktigt svår. Vi slog direkt över till danska sidan för att slippa sjön och dessutom är medströmmen starkast där. Vi rundade E2 vid Domsten alldeles bakom Comfortina och var dom hack i hälarna  när vi åter möttes vid Hornbeck.

Det blev en spetsig slör söderut, skiftade till den mindre code zero, började sätta seglet men lyckades inte hålla det kvar ombord. Seglet trawlade, en mantågsstötta knäcktes och Harkenblocket smällde. Så var det roliga slut. Comfortina gick längre ut, vi höll oss intill land, vid rundningen av W4 vid Kronborg var vi fortfarande hack i häl, vid rundningen av E4 utanför Pålsjö räknade vi med att gå förbi i lovart, men fick istället den andra halvvindsbroachen och höll på att smälla på rundningsmärket. I hamn för att slicka alla sår. Hur kunde allt bli så fel?

Analys, analys. Ringde Mikael Vesala som gått igenom hela utvecklingen med sin Cheetah30. En båt han blev förälskad i och köpte för 7 år sen, resan till den vassa båt och de kappseglingsframgångar han uppnått idag har varit lång. Många små steg mer än ett stort.

Uppenbart seglade vi med för stor och alldeles för bukig fock. Vi borde ha bytt till den betydligt smalare slipsfocken, den borde fungera bra på kryssen även i 5/6 m/s och på länsen är det gennakern som jobbar.
En smalare fock behöver vi inte ta ner på undanvinden, det gäller bara att lära sig hantera två segel samtidigt, Det bromsar mycket med en man på fördäck.
Det borde ha fungerat med det storsegel vi hade, ta hem i häckstaget och masten böjs och storseglet töms!

Det främsta skälet till vårt urusla resultat var vår urusla båthantering. Det är svårt att skota med vinsch bakom ryggen, svårt att direkt hantera fockskoten. Peter, som kan sin båt fixar ju detta men inte vi andra två. Jag längtade till Expressfockskotning på rufftaket så att man exakt ser vad man gör, men det viktiga är ju att man känner sig hemma med det man har.

Vägen att bli konkurenskraftig i en ny båt och det känns som sportbåt i synnerhet är att beta av detalj efter detalj tills allt faller på plats.

I lilla klassen vann Mikael Frank i BB10 Slipstick med 38 sek marginal till Matthias Ahlroth i Express #39 Windy. Jan Carlander i halvtonnaren Antheor fick masthaveri, masten knäckte i blocket för liften som precis som på så många andra master sitter precis mellan spridarna där böjpåkänningen är värst.

I stora klassen vann Kim Andersen i sin X99 Mille med Kjell Widmark i First 35 Maria på andra plats.

Kullaseglingen är en utlyst segling och kräver blå seglingsledare och domare. Men vi blev varnade vid skepparmötet kl 9 av tävlingsledare Morgan från Ängelholm att om det blir protester så kommer dom att avgöras i Råå i andra ändan av Helsingborg, dom hade infört det genialiska arrangemanget att ha gemensam protestkommitee för seglingarna i Råå och Kullaseglingen den här dagen.

En tur till masttoppen för att lista ut vad som gnager sönder storfallet (sannolikt en skruv som håller minimasten till vindgivaren)

Magnifik hamnplats mittemot Dunkers Kulturhus, en arkitektonisk skapelse som inspirerats av en uppochnervänd fikebåt.

Stort Tack Peter J för en lärorik segling och stort Tack till HYC som också fixade glutenfritt både frukost och hamburgerbröd.