Instrument
Förstås Plotter, dessutom magnetkompass, autopilot och vindinstrument. En några år gammal Garmin 720 plotter med lika liten skärm som den Raymarine e7 jag har på Piano. Avståndet från rorsmanplatsen till den skottmonterade plottern är långt, drygt två meter är för långt mig. Ratt att styra med och plotter på konsolen hade varit bra. Men var ska plottern placeras när man har rorkult? AIS är obligatoriskt på Seapilot2Star, AISvisningen på plottern blev rörig. Röd svårläst text för mig som är färgblind. Dom närmaste båtarna visas med fart och avstånd, men jag fick kisa ordentligt för att kunna dechiffrera vad där stod. Bosse föredrar visning med båtens riktning vertikalt. Själv föredrar jag norr uppåt, det tog ett tag att kunna tolka om bilden till verklig kurs, vilket kräver bildtransformation i huvet. Vi hann inte göra kvalificerade mätningar av FÖG och KÖG när vi låg still vid brygga (på samma sätt som jag gjort tidigare för e7:an).
Första seglingen för säsongen och dom nya instrumenten var helt oprövade. Både vindinstrument och autopilot från Garmin. Vindinstrumentet hade inte helt symmetrisk visning, dvs vi såg ut att kunna segla högre på BB jämfört med SB halsar, Men detta kan man justera mjukvarumässigt, Vindinstrumentet var viktigt när vi seglade både Code Zero och Gennaker. Skenbar vindriktning 30 grader när vi seglade Code Zero, 60 grader när vi seglade den stora (och enda) gennakern.
Autopilotens styrmekanism var permanent monterad under däck med en arm direkt på hjärtstocken. Det innebär att den mekaniska drivenheten hela tiden följer med. Men jag upplevde inte att rodret blev trögt pga detta. Vi körde en snabb autoinställning av styrparametrarna genom att svänga runt i långsam fart utanför hamnen i Västervik innan vi hissade segel mot Oxelösund. Några ytterligare inställningar gjorde vi inte. Autopiloten uppförde sig riktigt bra, vi använde den vid manövrar och då vi seglade gennaker i lättvinden sista natten. Uppenbart är den nya Garmin autopiloten betydligt med utvecklad än den SPX5:a som jag har på Piano.
Segel
Segelföringen på Existens är enkel. 120% genuan är urskuren vilket innebär att den inte behöver lattor. Existens har raka (dvs tvärskeppsriktade) spridare och genuan skotas utanför vanten. Det är ett riktigt fint segel, när vi väl lärt oss hur det ska skotas gick vi både fort och högt. Med ombord fanns också den gamla mycket smalare focken, som vi satte på kryssen tillbaka hem till Västervik. Eftersom Dynamic 35 är en smal båt - 2,5 m - blir inte avståndet så stort mellan röstjärn och mantåg. Genuan hade en tendens att fastna där i slagen, behövs flera åtgärder för att genuan ska glida över på ett smidigare sätt. Vertikala 60 cm mantågsstöttor hindrar både focken i slagen och möjligheten att ha en avslappnad sittställning på kryssen när det lutar.
Trimning
Jag hade kappseglat Existens en gång tidigare - på Byxelkroken i september 2014. Då var det riktigt lätt och det var Code Zero som höll igång båten. Nu kom vi till start med en helt oprövad 120% genua. Men när allt kom till kritan var det bara att skota hem av sjutton som på vilken båt som helst. Kolmasten kan man böja som man vill mha häckstaget och förstaget sträcktes mha backstagen. Det för mig nya var att segla gennaker och code zero. Man bestämmer sig för vilken relativ vindriktning man ska segla på, justerar skotet och sen ska man styra exakt så att den skenbara vinden stämmer.
Navigation
Den kvalificerade navigationen gjorde vi med Seapilot som vi hade på tre paddor ombord. Batteriet räcker till ca 4 timmars drift, så kontinuerlig körning kräver kontinuerlig laddning. Vi hade kunnat nöja oss med att starta Seapilot precis bara under den aktiva navigeringen, men jag vill kunna gå igenom hela spåret från rejset i efterhand.
Vi hade inte koll hela tiden, det kom ett avkylande (iskallt) facebookinlägg från Bosse Bergqvist om vårt vägval efter starten från Oskarshamn. Han följe oss mha Seapilot och så här såg det ut kl 10.55, 25 minuter efter start när vi kämpade hårt för att hålla gång i båten. Det blåser SV 5-6 m/s och Tutalör ligger ca 50 m framför i lä.
 |
| Det är givetvis data för Bosse Bergqvists position som visas i rubriken. Slör mot Blå Jungfrun. |
 |
| Vårt eget Seapilotspår från samma passage! Vi passerar ca 100 m i lä av Flatrännan. |
Prostart är ett rent GPSbaserat kappseglingsinstrument. Kan köras i två olika moder. I startmod läser man först in startlinjens två ändpunkter, sen visas hela tiden avståndet till linjen. Övre halvan av displayen visar klockan. Tryck på knappen när 5 minuters signalen går så visas nerräkningen. Efter start kopplar instrumentet över i racemod och visar då kurs och GPSfart. GPSfarten förefaller vara betydligt mer dämpad ån i Garminsystemet, dom visade värdena avvek ofta i korta ögonblick ganska mycket från varandra. Vi använde Prostart vid alla tre starterna och erfarenheten är bara god. Enda nackdelen med Prostart är att den tuggar batterier, tre AA batterier åt gången, en omgång räckte till två race. Kostar ca 3 900 kr hos Happyyachting.
TackTick
Också ett GPSbaserat instrument. Har jag använt på Piano i flera år, med i väskan men fick förbli nerpackad. Saknar två viktiga funktioner i förhållande till Prostart: avstånd till startlinjen och GPS fart. Den stora fördelen med Tacktick är att den är solcellsdriven.
Mathållningen
På ett intensivt shorthandrace måste mathållningen vara enkel. Jag vill inte hamna i ett läge då jag blir hungrig och om blodsockerhalten blir för låg blir jag både odräglig och börjar fatta felaktiga beslut. Finns ingen tid för matlagning eller att äta på tallrik. Mackor kan man slänga ihop men det stora näringsintaget ska fungera så enkelt som möjligt. I flera år har jag köpt Mamma Scans köttbullar, dom är glutenfria och magen uppför sig väldigt snällt flera dygn. Kompletterat med mandlar, torkade fikon (sparsamt), torkade aprikoser, chokladgodis, hallon/blåbär/jordgubbsjuice från Brämhults och coca cola. Köttbullar och coca cola är inte Bosses grej, så han levde mest på mackor och vatten plus frystorkad mat under pitstoppen. Blir ögonlocken för tunga tar jag till TREO eller kaffe om seglingen tillåter att värma vatten.
Vila
Lite mikropauser finns det utrymme för. Jag nickar till i sittbrunnen och vaknar efter 10 - 15 min. Några såna pauser brukar räcka.
Vi hade med oss paddor båda två. Vi tillbringade nog lite för mycket tid med dom. Dels för facebookkontakter, men framför allt med att kolla hur vi låg till i resultatmässigt. Det är möjligt att vi blev extra sporrade av att se hur vi låg till och att få bekräftelse på att aktiv segling lönade sig. Vi såg hela tiden båtar omkring oss, men positionsprogrammet innebär att vi kunde kolla exakt hur vi gick. Ska jag vara ärlig tillbringade jag dessutom mer tid med facebook än jag borde, vid flera tillfällen reagerade vi försent när vinden ändrades. Jag skäms!
Målgångarna
Jag lärde mig vikten av att att läsa på målgångarna ordentligt. I den intensiva kampen mellan båtarna när vi närmar oss mål, finns inte utrymme för att ta fram nån kartskiss tex. Läsa på ordentligt, både vad som gäller i Visby och Oskarshamn och memorera kartbilderna. Båda dom målgångarna skedde i beckmörker och ordentlig vind och dessutom är man trött. Målgången i Oxelösund när solen går upp var mer självklar.
Om att frysa
Det var kallt utom dom få gånger solen var framme. Vi klädde på oss ordentligt, när kvällen kom och mörkret föll blev det svinkallt. Jag hade tre ylleunderställ, en ylletröja och en fleecetröja under seglarstället, ARO shell. Men frös ändå. Händerna klarade sig bra i Hestra Army Leather vantarna med tunna fingervantar innerst och vattentäta yttervantar, också från Hestra. Vid kryssen från Oxelösund till Visby hade vi sprayhooden uppe för att få vindlä för den som vilade. Det hjälpte, men hindrade sikten och försvårade möjligheten att styra exakt. Resten av rejset fällde vi ner sprayhooden.
Hej, roligt att läsa om dina erfarenheter på seapilot2star.
SvaraRaderaKallt var det men ett jäkligt häftigt ben upp till Oxelösund sista natten med mer lanternor än stjärnor.
Patrik Svensson (X--99 Vanadis).