Nerräkningen har börjat

Efter två Bohusrace har vi en viss rutin. Navigationshjälpmedel, segel, mathållning, kläder känns tryggt. Inte heller vägval (frånsett Hakefjorden) har vi upplevt som ett problem. Det finns förstås flera mer eller mindre avancerade varianter som kan locka om vädret blir speciellt, framförallt om det blir lättvind på vägen tillbaka från Trestenarna. Ska vi våga segla slalom bland öarna på utsidan Koster?

Men innan dess ska vi ta oss till starten i Uddevalla. Drygt 90 NM från Viken till Valön i Göteborgs södra skärgård tycker nog många är a piece of cake. Det är det också i lättvind och numera med en fungerande autopilot. Jag har följt vädret för uppseglingen en vecka. Och nu börjar långtidsprognoserna också täcka sjäva racet.

SMHI och YR är nästan överens och har varit det i flera dar. I huvudsak måttliga västliga vindar på söndagen, på måndagen vrider det över och blir sydligt, låter som en härlig spinnakerrepa sista biten upp.

YR's vindprognos för Kullen från söndag.  Kryss upp till Kullen och sen halvvind norröver i ganska beskedlig vindstyrka. Hinner nog till Glommen!

YR's vindprognos för Glommen. Vrider mot syd på måndagen. Lämnar av Johan, som ska tillbaka för att jobba på tisdagen. Lämnar kanske i Lerkil, där vankas det kaffe har jag läst på FB.

YR's vindprognos för Nidingen, jag kanske tom hinner upp till Marstrand på måndagen.

Jag följer också vädret på PredictWind. Dom är inte alls överens med YR och SMHI. Såhär ser det ut för söndag kl 11.00

Predict Wind PWC modellen, gällande söndag kl 11. Svag vind, under 5 m/s, Kryss/sträckbog upp till Glommen.

Predict Wind, PWG modellen. Snurrigt norr om Kullen. 

Både YR och SMHI förutspår vridning mot väst under senare delen av söndagen, men Predict Winds båda modeller håller fast vid NV. Helst vill jag bara glida upp mot Göteborg, gärna slör, spinnaker, 8 knop och autopilot.

YR 's prognoser sträcker sig nu också över racet. SV vindar, ca 5 m/s. Förra året tappade vi mycket på att gå på Hakefjordens nordsida när hela fältet bakifrån hittade den nya vinden på sydsidan. Vi hoppas på lite stabila vindar för den passagen, Hakefjorden är ett vatten jag sällan seglat på.

Inför Bohusracet 2015

Det finns många goda ordspråk - dom kan verka töntiga eller bakåtsträvande men innehåller liksom ändå ett mått av sanning. Ändra inte ett vinnande lag! Tex.
När jag en gång plockade ihop Piano blev det en blandning av många ideer jag samlat på mig genom åren blandat med ett mycket kraftfullt uttalat råd från Arild Heldal i Norge. Han seglar Hansson 31 Frökna. När jag började diskutera en alternativ köl med honom kom hans lakoniska kommentar: Ändra inte kölen! Jag lyssnade på honom och behöll precis den köl Gösta Edwardsson ritat. En L-bulbköl som är 1,5 m lång mot skrovet och 70 cm nere vid bulben. relativt sett väldigt tunn, maxtjocklek lite över 12 cm vilket motsvarar 8,5% relativ tjocklek. Kölbladet är faktiskt ganska stort. Det finns mycket skrivet om kölen på den här bloggen, bara att botanisera bland inläggen som är taggade "köl" i högerspalten.

Rodret finns också beskrivet i flera inlägg, med sin trapetsformade planform och NACA0012 profil. 50 cm upptill och 30 cm nedtill och 1,2 m djupt. Man kan utan överdrift säga att det rodret ser lite gammalmodigt ut. Men jag kan inte säga annat än att det har fungerat bra och båten är dokumenterat snabb. Igår diskuterade jag Pianos krysskänsla med Henrik E, han hjälpte mig att få ordentlig fart på båten de första åren. Piano känns "lagom" lovgirig, inte tung på rodret men det är uppenbart att det behövs lite sidkraft på rodret för att tryckcentrum på lateralplanet ska balansera seglen vid ett riktigt effektivt segeltrim.

Men, som sagt, rodret ger intryck av att vara lite gammaldags. Varför inte prova nåt nytt? Bosse F har tillverkat ett roder till Piano med exakt samma design som han har till din Dynamic 35 Existens. Också det rodret har jag beskrivit noga i den här bloggen. Med NACA0012 profil upptill som succesivt övergår till en laminär profil längre ner. Vitsen med denna profil är att den ska vara så tålig som möjlig mot avlösnng (stall) mot skrovet, där rodret börja släppa innan broachen kommer. Nedtill är trycket högre och risken för stall mindre. Den laminära profilen innebär att bromsverkan på rodret teoretiskt är mindre vid små anfallsvinklar. Nästan samma area, men smalare och betydligt djupare, faktiskt lika djupt som kölen. Det nya roderbladet är ca 35 cm brett upptill och 1,6 m djupt. Dragan sprutlackerade det nya rodret i samma veva som han sprutmålade Pianos undervattenskropp.

Första seglatsen med det nya rodret var i lördags. Fredrik och jag seglade en sväng utanför Vikens hamn, vår första träning inför Bohusracet. Lättvind och allt kändes OK. I måndags kväll seglade vi igen. 8-9-10 m/s NV, mycket vågor. Hissade, provade lite kryss, gick tillbaka till startlinjen, startade på vår jaktstarttid. Alldeles efter startar Berne med sin Swedestar 370. Kjell Widmark styr, en riktigt tuff konkurent. Dom gör ansats att segla om i lovart, i vanlig ordning seglar vi spikhögt, dom faller och går ganska lätt om i lä. Vi försöker få fart på Piano men hittar inget optimalt kryssläge. Det går inte trimma igång känslan av "lagom lovgirig", Bakom oss ser det ut som en virvelfors. Rodret tar inte, uppenbart stallar det hela tiden. Det är mycket vågor med kort krabb sjö. Då rör sig aktern mycket i sidled, vilket betyder att anströmningsvinkeln mot rodret hela tiden varierar. Strömningen släpper och hinner egentligen inte återbildas till nåt vettigt. Det var en riktigt obehaglig upplevelse, vi försökte flera gånger få igång båten på kryss, men rodret var väldigt känsligt. Inte alls samma känsla som med gamla rodret.

Hem och slicka alla sår. Vad gör vi nu, ska segla norröver på söndag morgon. Med ett roder som inte känns rätt. Det är hopplöst att kappsegla med en båt som jag inte vet att den är hundra. På tisdag morgon slipar och målar jag gamla rodret. Har tidigare köpt VC17 av Perry J, gamla New Technology burkar från 2009. Blandade i 200 g kopparoxidpulver så att det blir samma styrka som VC17 Extra, rullade på 2 lager, lät det torka i solen och vinden några timmar. Vattenslipade slätt med 1200 papper. Ringde Leif och avtalade kranbil onsdag morgon, i morse alltså. Lyfte, skiftade roder, sjösatte. Ligger mycket sediment på bulbens ovansida, det tvättar Fredrik bort i Uddevalla innan start på Bohusracet.

När Bosse och jag seglade Seapilot 2Star Baltic hade jag inte alls nån känsla av att rodret fungerade konstigt. Tvärtom, det var en väldigt fin känsla. Vi hade en lång ganska tung kryss från Oxelösund till Visby. Vågor - javisst, men Dynamic 35 är en längre och smalare båt som inte kastas omkring i vågorna på samma sätt som Piano i måndags kväll. Jag hoppas kunna testa det nya rodret ordentligt på Piano innan upptagning i höst - Bohusracet känns inte som rätt testbana. Vad som helst skulle kunna hända på en snäv slör i 10 m/s, det har vi ju haft båda gångerna vi har startat.

Kullaseglingen 2015

Kullaseglingen går första lördagen i Juni månad. Piano var inte med förra året och inte heller i år. Jag fick erbjudande att segla med ombord på Peter J's T24 och det accepterade jag gärna. T24 är ritad av Thomas Wiberg i mitten av 90-talet. T24 är en sportbåt, dvs lätt, bär gennaker och planar gärna. Går fort i rätt väder alltså. Sportbåtarnas svaga sida är kryssarna, ganska korta skrov innebär låg skrovfart som man måste ta igen när undanvinden kommer. Sportbåtar har höga mättal i förhållande till längden, lite tyngre och längre båtar kryssar kanske en halv knop fortare. Det måste man ta igen genom att länsa snabbare. Länsarna är betydlligt snabbare än kryssarna, så en kryssfartskillnad på 0,5 knaop måstre kompenseras med tex 1 knops högre fart på undanvinden.

7,2 m lång, väger 900 kg, läge för borta med vinden.

 Vi seglar i lilla klassen, där J92S är största båt. Tillsammans med tre Expresser, en BB10 och en Comfortina bl.a. I stora klassen seglar Jonas Loven med en Thomsson 780. Två sportbåtar seglar i varsin klass.
Peter köpte skrovet, prototypen till T24 byggt med cederträ som distansmaterial, det var en rent skrov utan inredning, ett sånt där projekt som man tycker ska vara snabbt ordnat. Men sanningen är väl att skrovet bara är 10% av jobbet. Det är det som kommer efteråt som tar mest tid och som kräver mest pengar. Det är en grannlaga uppgift att designa däckslayout, välja segel, skaffa en fin rigg. Fundera över hur besättningen ska kunna förflytta sig under segling. fem man i lovart ska över till andra sidan när man slår tex. Nu var vi inte fem ombord, Vi blev tre till slut, Jonas och jag som seglade båten för första gången och skeppare Peter.

Skeppare Peter

Jonas

 Vi väntade sydliga vindar, ca 5/6 m/s. Vid ett/två tiden skulle en kallfront passera som innebar mer vind och från V. Undanvindsstart, segling norröver i medström till märke E2 utanför Domsten, därefter kryss i motström tillbaka till startbojen, tillbaka till E2 och sen över till W1 utanför Hornbeck mittemot Viken på danska sidan. Mycket riktigt kom den nya vinden från V när fältet rundade upp vid E2 vilket innebar kryss till Hornbeck. Riktigt fint lagd bana. Tack för det HYC!
Tillbaka söderut på danska sidan, motström vilket innebar att vi gärna tryckte mot land. Men strömmen avtog ganska ordentligt för att vara svag när vi nådde W4 utanför Kronborg i Helsingör, läns över till svenska sidan och en spurt utanför Pålsjö och fria bad i Helsingborg tillbaka till Helsingborgs norra hamn.

Vi blev snabbt efter alla andra båtar, vi kunde inte hålla höjd på kryssen, vid två märken broachade vi på fel sida märket och fick vända tillbaka, vi trawlade med code-seglet när vi rundade utanför Hornbeck och blocket ute på peket pajade (Harken carboblock är egentligen ett djävla skit, går sönder alldeles för lätt) och vi fick linka i mål med focken istället för att flyga med undanvindssegel nästan 10 NM. Vi hade sällskap med Comfortina 32 i princip hela vägen runt banan. Vi var definitvit snabbare på alla bogar i båtfart, men båthamteringen var under all kritik. fruktansvärt kritiskt när man seglar sportbåt. Jag funderar förstås på vad som blev fel. Min egen erfarenhet är Express och Piano, ingen av dom är sportbåt. Vad gjorde vi fel? Också riktigt relevant fråga eftersom Z31 segling hägrar och det blir betydligt mer sportbåtssegling än Piano.

T780 med storsegel i topp

T780 tar line honor, på väg söderut efter rundningen av Hornbeck, här med revad stor. För alltid focken (det går inte att släppa fram någon på fördäck för att ta ner seglet). Toppfart 16 knop, vi toppade 10 knop.

Innan start valde vi stora focken och fullt storsegel. Det blåste 5/6 m/s och den segelsättningen kändes ganska OK. Men vi seglade lågt. Thomsson 780 startade i stora klassen och på kryssen tillbaka för rundning av startflaggan seglade dom förbi, Inte särskilt mycket högre än vi, men betydligt fortare. På dom första två undanvindarna från startbojen till Domsten hade vi ordentlig medström, vilket innebär att fartskillnaden mellan långsamma och snabba båtar till stor del suddas ut. Det kändes därför inte som om den stora gennakern gav oss ordentlig utdelning. När den nya västvinden kom och drog upp till 10/11 m/s blev kryssen riktigt svår. Vi slog direkt över till danska sidan för att slippa sjön och dessutom är medströmmen starkast där. Vi rundade E2 vid Domsten alldeles bakom Comfortina och var dom hack i hälarna  när vi åter möttes vid Hornbeck.

Det blev en spetsig slör söderut, skiftade till den mindre code zero, började sätta seglet men lyckades inte hålla det kvar ombord. Seglet trawlade, en mantågsstötta knäcktes och Harkenblocket smällde. Så var det roliga slut. Comfortina gick längre ut, vi höll oss intill land, vid rundningen av W4 vid Kronborg var vi fortfarande hack i häl, vid rundningen av E4 utanför Pålsjö räknade vi med att gå förbi i lovart, men fick istället den andra halvvindsbroachen och höll på att smälla på rundningsmärket. I hamn för att slicka alla sår. Hur kunde allt bli så fel?

Analys, analys. Ringde Mikael Vesala som gått igenom hela utvecklingen med sin Cheetah30. En båt han blev förälskad i och köpte för 7 år sen, resan till den vassa båt och de kappseglingsframgångar han uppnått idag har varit lång. Många små steg mer än ett stort.

Uppenbart seglade vi med för stor och alldeles för bukig fock. Vi borde ha bytt till den betydligt smalare slipsfocken, den borde fungera bra på kryssen även i 5/6 m/s och på länsen är det gennakern som jobbar.
En smalare fock behöver vi inte ta ner på undanvinden, det gäller bara att lära sig hantera två segel samtidigt, Det bromsar mycket med en man på fördäck.
Det borde ha fungerat med det storsegel vi hade, ta hem i häckstaget och masten böjs och storseglet töms!

Det främsta skälet till vårt urusla resultat var vår urusla båthantering. Det är svårt att skota med vinsch bakom ryggen, svårt att direkt hantera fockskoten. Peter, som kan sin båt fixar ju detta men inte vi andra två. Jag längtade till Expressfockskotning på rufftaket så att man exakt ser vad man gör, men det viktiga är ju att man känner sig hemma med det man har.

Vägen att bli konkurenskraftig i en ny båt och det känns som sportbåt i synnerhet är att beta av detalj efter detalj tills allt faller på plats.

I lilla klassen vann Mikael Frank i BB10 Slipstick med 38 sek marginal till Matthias Ahlroth i Express #39 Windy. Jan Carlander i halvtonnaren Antheor fick masthaveri, masten knäckte i blocket för liften som precis som på så många andra master sitter precis mellan spridarna där böjpåkänningen är värst.

I stora klassen vann Kim Andersen i sin X99 Mille med Kjell Widmark i First 35 Maria på andra plats.

Kullaseglingen är en utlyst segling och kräver blå seglingsledare och domare. Men vi blev varnade vid skepparmötet kl 9 av tävlingsledare Morgan från Ängelholm att om det blir protester så kommer dom att avgöras i Råå i andra ändan av Helsingborg, dom hade infört det genialiska arrangemanget att ha gemensam protestkommitee för seglingarna i Råå och Kullaseglingen den här dagen.

En tur till masttoppen för att lista ut vad som gnager sönder storfallet (sannolikt en skruv som håller minimasten till vindgivaren)

Magnifik hamnplats mittemot Dunkers Kulturhus, en arkitektonisk skapelse som inspirerats av en uppochnervänd fikebåt.

Stort Tack Peter J för en lärorik segling och stort Tack till HYC som också fixade glutenfritt både frukost och hamburgerbröd.

Erfarenheter från Seapilot2Star Baltic 2015

Efter ett race funderar jag över hur allting fungerade. Instrument, segelföring, trimning, navigation, mathållning, vila tex. Jag tar sakerna i tur och ordning.

Instrument
Förstås Plotter, dessutom magnetkompass, autopilot och vindinstrument. En några år gammal Garmin 720 plotter med lika liten skärm som den Raymarine e7 jag har på Piano. Avståndet från rorsmanplatsen till den skottmonterade plottern är långt, drygt två meter är för långt mig. Ratt att styra med och plotter på konsolen hade varit bra. Men var ska plottern placeras när man har rorkult? AIS är obligatoriskt på Seapilot2Star, AISvisningen på plottern blev rörig. Röd svårläst text för mig som är färgblind. Dom närmaste båtarna visas med fart och avstånd, men jag fick kisa ordentligt för att kunna dechiffrera vad där stod. Bosse föredrar visning med båtens riktning vertikalt. Själv föredrar jag norr uppåt, det tog ett tag att kunna tolka om bilden till verklig kurs, vilket kräver bildtransformation i huvet. Vi hann inte göra kvalificerade mätningar av FÖG och KÖG när vi låg still vid brygga (på samma sätt som jag gjort tidigare för e7:an).

Första seglingen för säsongen och dom nya instrumenten var helt oprövade. Både vindinstrument och autopilot från Garmin. Vindinstrumentet hade inte helt symmetrisk visning, dvs vi såg ut att kunna segla högre på BB jämfört med SB halsar, Men detta kan man justera mjukvarumässigt, Vindinstrumentet var viktigt när vi seglade både Code Zero och Gennaker. Skenbar vindriktning 30 grader när vi seglade Code Zero, 60 grader när vi seglade den stora (och enda) gennakern.

Autopilotens styrmekanism var permanent monterad under däck med en arm direkt på hjärtstocken. Det innebär att den mekaniska drivenheten hela tiden följer med. Men jag upplevde inte att rodret blev trögt pga detta. Vi körde en snabb autoinställning av styrparametrarna genom att svänga runt i långsam fart utanför hamnen i Västervik innan vi hissade segel mot Oxelösund. Några ytterligare inställningar gjorde vi inte. Autopiloten uppförde sig riktigt bra, vi använde den vid manövrar och då vi seglade gennaker i lättvinden sista natten. Uppenbart är den nya Garmin autopiloten betydligt med utvecklad än den SPX5:a som jag har på Piano.

Segel
Segelföringen på Existens är enkel.  120% genuan är urskuren vilket innebär att den inte behöver lattor. Existens har raka (dvs tvärskeppsriktade) spridare och genuan skotas utanför vanten. Det är ett riktigt fint segel, när vi väl lärt oss hur det ska skotas gick vi både fort och högt. Med ombord fanns också den gamla mycket smalare focken, som vi satte på kryssen tillbaka hem till Västervik. Eftersom Dynamic 35 är en smal båt - 2,5 m - blir inte avståndet så stort mellan röstjärn och mantåg. Genuan hade en tendens att fastna där i slagen, behövs flera åtgärder för att genuan ska glida över på ett smidigare sätt. Vertikala 60 cm mantågsstöttor hindrar både focken i slagen och möjligheten att ha en avslappnad sittställning på kryssen när det lutar.

Trimning
Jag hade kappseglat Existens en gång tidigare - på Byxelkroken i september 2014. Då var det riktigt lätt och det var Code Zero som höll igång båten. Nu kom vi till start med en helt oprövad 120% genua. Men när allt kom till kritan var det bara att skota hem av sjutton som på vilken båt som helst. Kolmasten kan man böja som man vill mha häckstaget och förstaget sträcktes mha backstagen. Det för mig nya var att segla gennaker och code zero. Man bestämmer sig för vilken relativ vindriktning man ska segla på, justerar skotet och sen ska man styra exakt så att den skenbara vinden stämmer.

Navigation
Den kvalificerade navigationen gjorde vi med Seapilot som vi hade på tre paddor ombord. Batteriet räcker till ca 4 timmars drift, så kontinuerlig körning kräver kontinuerlig laddning. Vi hade kunnat nöja oss med att starta Seapilot precis bara under den aktiva navigeringen, men jag vill kunna gå igenom hela spåret från rejset i efterhand.
Vi hade inte koll hela tiden, det kom ett avkylande (iskallt) facebookinlägg från Bosse Bergqvist om vårt vägval efter starten från Oskarshamn. Han följe oss mha Seapilot och så här såg det ut kl 10.55, 25 minuter efter start när vi kämpade hårt för att hålla gång i båten. Det blåser SV 5-6 m/s och Tutalör ligger ca 50 m framför i lä.

Det är givetvis data för Bosse Bergqvists position som visas i rubriken. Slör mot Blå Jungfrun.

Vi seglar alltså rakt över ett 2,0 m grund med en båt som sticker 2,10 m. Det fanns dessutom ett stort grundflak Flatrännan lite tidigare i lovart med några grynnor som vi gick nära. En osannolik tur att vi missade båda. Vi var alltför upptagna av själva seglingen helt enkelt.

Vårt eget Seapilotspår från samma passage! Vi passerar ca 100 m i lä av Flatrännan.

Prostart
Prostart är ett rent GPSbaserat kappseglingsinstrument. Kan köras i två olika moder. I startmod läser man först in startlinjens två ändpunkter, sen visas hela tiden avståndet till linjen. Övre halvan av displayen visar klockan. Tryck på knappen när 5 minuters signalen går så visas nerräkningen. Efter start kopplar instrumentet över i racemod och visar då kurs och GPSfart. GPSfarten förefaller vara betydligt mer dämpad ån i Garminsystemet, dom visade värdena avvek ofta i korta ögonblick ganska mycket från varandra. Vi använde Prostart vid alla tre starterna och erfarenheten är bara god. Enda nackdelen med Prostart är att den tuggar batterier, tre AA batterier åt gången, en omgång räckte till två race. Kostar ca 3 900 kr hos Happyyachting.

TackTick
Också ett GPSbaserat instrument. Har jag använt på Piano i flera år,  med i väskan men fick förbli nerpackad. Saknar två viktiga funktioner i förhållande till Prostart: avstånd till startlinjen och GPS fart. Den stora fördelen med Tacktick är att den är solcellsdriven.

Mathållningen
På ett intensivt shorthandrace måste mathållningen vara enkel. Jag vill inte hamna i ett läge då jag blir hungrig och om blodsockerhalten blir för låg blir jag både odräglig och börjar fatta felaktiga beslut. Finns ingen tid för matlagning eller att äta på tallrik. Mackor kan man slänga ihop men det stora näringsintaget ska fungera så enkelt som möjligt. I flera år har jag köpt Mamma Scans köttbullar, dom är glutenfria och magen uppför sig väldigt snällt flera dygn. Kompletterat med mandlar, torkade fikon (sparsamt), torkade aprikoser, chokladgodis, hallon/blåbär/jordgubbsjuice från Brämhults och coca cola. Köttbullar och coca cola är inte Bosses grej, så han levde mest på mackor och vatten plus frystorkad mat under pitstoppen. Blir ögonlocken för tunga tar jag till TREO eller kaffe om seglingen tillåter att värma vatten.

Vila
Lite mikropauser finns det utrymme för. Jag nickar till i sittbrunnen och vaknar efter 10 - 15 min. Några såna pauser brukar räcka.

Facebook
Vi hade med oss paddor båda två. Vi tillbringade nog lite för mycket tid med dom. Dels för facebookkontakter, men framför allt med att kolla hur vi låg till i resultatmässigt.  Det är möjligt att vi blev extra sporrade av att se hur vi låg till och att få bekräftelse på att aktiv segling lönade sig. Vi såg hela tiden båtar omkring oss, men positionsprogrammet innebär att vi kunde kolla exakt hur vi gick. Ska jag vara ärlig tillbringade jag dessutom mer tid med facebook än jag borde, vid flera tillfällen reagerade vi försent när vinden ändrades. Jag skäms!

Målgångarna
Jag lärde mig vikten av att att läsa på målgångarna ordentligt. I den intensiva kampen mellan båtarna när vi närmar oss mål, finns inte utrymme för att ta fram nån kartskiss tex. Läsa på ordentligt, både vad som gäller i Visby och Oskarshamn och memorera kartbilderna. Båda dom målgångarna skedde i beckmörker och ordentlig vind och dessutom är man trött. Målgången i Oxelösund när solen går upp var mer självklar.

Om att frysa
Det var kallt utom dom få gånger solen var framme. Vi klädde på oss ordentligt, när kvällen kom och mörkret föll blev det svinkallt. Jag hade tre ylleunderställ, en ylletröja och en fleecetröja under seglarstället, ARO shell. Men frös ändå. Händerna klarade sig bra i Hestra Army Leather vantarna med tunna fingervantar innerst och vattentäta yttervantar, också från Hestra. Vid kryssen från Oxelösund till Visby hade vi sprayhooden uppe för att få vindlä för den som vilade. Det hjälpte, men hindrade sikten och försvårade möjligheten att styra exakt. Resten av rejset fällde vi ner sprayhooden.