Seglar shorthanded med Hans K, sätter spinnaker direkt - lite tveksamt att det lönade sig - på halvvinden ut till första märket, därefter slör/läns söderut. När vi närmar oss andra rundningen ligger vi en minut efter Amanda.
Lovar upp för att kryssa mot mål. Efter några minuter börjar det slamra lite i riggen. Den nedre Al-mastliksskenan har lossat. Precis som för två år sen. Plockar ner alla segel och går hem för motor.
Ägnar natten åt att ta reda på varför en epoxilimmad Al-skena som jag limmat efter alla konstens regler lossar. Kontaktar CST i Australien och ber om råd.
De råd jag fått tidigare är helt enkelt fel. Man ska inte limma Al-skenor på kolfibermaster med epoxi. Det finns många rapporter om korrosion som kryper in från kanterna. Det handlar inte om huruvida epoxifogen ska hålla eller inte utan det handlar om när den går sönder.
Björn J cyklar förbi på bryggan och ser vår belägenhet när vi kommer i hamn. Han föreslår 3M VHB tape. Låter enkelt och bra. Lägg på dubbelhäftande tejp och tryck fast rännan.
På onsdagsmorgonen har ett långt uttömmande mejl kommit från CST. Dom har ingen erfarenhet av tejpade mastliksrännor från master till båtar av Pianos storlek. Det har använts på jollar tex.
Från 3M kommer ett mejl där dom råder mig att använda 3M's epoxi, iochförsig håller VHB tejpen, men det är mycket svårt att få rännan på plats. Om man monterar snett hugger tejpen direkt och det finns ingen chans att bryta upp fogen för justering.
CST rekommenderar metakrylatlim, säljs i Sverige av Glitmo Technik AB i Kungsbacka. Kontaktar Glitmo, dom har en bra kvalite på lager, åker upp till Kungsbacka, får goda råd, köper en 380 ml patron med Plexus 422, får låna en tryckluftspistol (krävs för att man ska kunna få ut det högviskösa limmet). Plockar ner masten torsdag fm. Hans har med tryckluftskompressor, börjar regna, väntar några timmar. Vädret blir fint. Tvättar med aceton (den enda fogberedning som krävs). Kopplar tryckluftspistolen, skruvar på blandningsmunstycket (blandningen 10:1 sker direkt i munstycket), fogen är 25 mm bred och 6 m lång, ska vara 1 mm tjock. Det går åt 150 ml. En rak sträng med 6 mm diameter. Skär av det trappstegsformade munstycket vid diametern 6 mm. Lägger en lite väl darrig limsträng. Trycker fast Al-skenan i ändfixeringarna och mot masten så att det börjar krypa ut lite lim efter kanterna. Tejpar, tvättar, torkar, justerar, vi har 17 minuter på oss till limmer börjar hugga.
Sen är det klart, man anar inte alls att skenan varit loss. Allt ser ut som förut, frånsett att en blå nästan 1 mm tjock limfog lyser igenom.
Där gick dan då vi skulle seglat till Lomma. Mastar i morgon kl 8, vi får se om vi hinner ner i tid. Har meddelat seglingsledningen att vi kanske inte hinner ner förrän till söndagsseglingarna.
 |
| Övre änden, kolfiberfixeringarna gick att limma tillbaka. |
 |
| Nedre fixeringen. Också den kunde behållas. Fyllde med lim och tryckte in Al-skenan. |
 |
| Al-skenans kontaktyta mot masten överst. Epoxin sitter kvar på masten. Svarta spår av eloxering som lossat syns i epoxin. Tvärgående mönster i Al-skenan är från första gången skenan lossade, då brottet gick mellan eloxeringen och renaluminium. Skenan ligger förskjuten i förhållande till masten, svarta rester i epoxin fanns där eloxering fanns kvar på skenan. |
 |
| Som om ingenting hänt! |
Märkligt att det kan lossna på det sätter. Det optimala ska vara att limma en anodiserad profil. Om det släppte innan genom att skiktet delade på sig tyder det på att det är någon form av sprayinfärgning, färgen ligger inte i anodskiktet på samma sätt. En naturanodiserad profil eller en tenninfärgad svart profil borde inte göra så. Är profilen blank eller matt? Bosse RJs
SvaraRaderaSkenan är matt. Svartfärgningen av epoxin visar att även den här gången har eloxeringen delvis lossat. Ändfixeringarna borde innebära att lokala skjuvkrafter i limfogen i skenans änder inte är särskilt stora. CST har helt övergått till metakrylatlim (Plexus 420). Dom har tidigare provat med epoxi fyllt med små gummisfärer - det var OK men Plexus är betydligt bättre. Övre halvan av skenan är också epoxilimmad, men sitter kvar. Den är skyddad med klar polyuretanlack. Pepparpeppar!
SvaraRaderaJag har hittat ganska många rapporter på nätet om att kolfiber/Al limmat med epoxi inte fungerar. I klofiberflygplan har man delvis övergått till epoxilimmad titan istället.
Om anodskiktet (färgskiktet) släpper så spelar det väl ingen roll hur bra limmet är? Kolla hur de olika infärgningsteknikerna skiljer sig, spray, tenninfärgning, enbart anod, lack mm. Bosse RJs.
SvaraRaderaAlltid kul att kunna hjälpa till.
SvaraRadera@Jonas: Tack för lån av spruta och goda råd. Masten är uppe och vi seglar mot Lomma i morgon fm.
SvaraRadera@Bosse: Visst har du rätt. Eftersom det är anodskiktet som är problemet så ligger jag fortfarande illa till. Men det är en skillnad mot tidigare och det är mitt halmstrå: Limskitet är tjockare (0,6 - 1,0 mm), vilket innebär att skjuvningen inte blir lika lokaliserad, dvs skjuvspänningen mellan Al-skena och kolmast sprids ut över större längd och blir därför mindre. Plus det faktum att CST vidimerar att epoxilimning inte är OK och att Plexus håller.
bytte du endast 6m? håller resten då?
SvaraRaderaDen övre skenan har jag inte bytt. Men inspekterat den noga. Den nedre skenan var inte ändfixerad vid första limningen, brottet började i övre änden som skjuvbrott och vandrade nedåt ca 1,5 m (där är eloxeringen borta). Sen gick resten av limfogen mellan eloxering och lim.
SvaraRaderaDen övre skenan var ändfixerad från början, framförallt eftersom det kan bli stora krafter bakåt vid övre travaren. Dessutom blev den övre skenan ordentligt kantförseglad när vi sprutade polyuretanklarlack. Det är bättre odds för att den övre skenan ska hålla. Frågan är ändå hur hårt vi vågar segla på havet i sommar.
Båda gångerna skenan har lossat har det varit svag vind och jag har just testat hur mycket masten kan böjas mha häckstaget. Till vintern ska jag ta mig en funderare på hela konceptet.
Hur är det gjort på övriga kolmaster? Lycka till!
SvaraRadera