söndag 3 februari 2013

Söndag morgon

Kl 08.20 släppte Jean Pierre Dick med Virbac Paprec 3 förtöjningarna för att fortsätta mot Les Sables d'Olonne.


 

Hamnen i San Ciprian, i Biscayabuktens mynning på spanska nordkusten nära udden mot Atlanten, Cap Finisterre
291 NM kvar till målet i Les Sables d'Olonne tvärs över Biscaya, det blåser en kall nordlig vind, + 4 grader.

Samtidigt fightas Lean le Cam och Mike Golding om 5te platsen bakom JPD. Dom väljer olika spår, Jean le Cam (Synerciel) tar ett västligt spår runt högtrycket, Mike Golding (Gamesa) gasar rakt på mot Biscaya. Dom borde vara i mål om 4 dygn.

En båt kämpar för att ta sig i mål utan köl över Biscaya i februari. Två båtar rejsar för fullt vid Azorerna. Var har jag mitt största engagemang? I kampen att överhuvudtaget ta sig imål eller i kappseglingen mellan Synerciel och Gamesa?  Hos JPD förstås. Under hela Vendee Globe har jag mer fascinerats av att det över huvud taget är möjligt att segla som dom gör än vem som ligger först.  Ingen av IMOCA 60 båtarna från förra generationen har haft en chans att hänga med de senaste VPLP-Verdier ritade båtarna. Tre av VPLP båtarna har havererat, Marc Guillemot (Safran), Vincent Riou (PRB) som bröt tidigt och JPD (Virbac Paprec 3) som nu linkar i mål, Bernard Stamm i JK ritade Poujoulat Chemines och Farritade Hugo Boss hängde med hyggligt fram till Goda Hoppsudden men blev sen ohjälpligt avhängda. Självklart fascineras jag av att de nya båtarna är så överlägsna (3% skillnad i fart är mycket), det handlar om skrovform, val av segel, båtarna är nästan 1 ton lättare plus att båtarna är noggrannare optimerade. Kampen mellan Francois Gabart (MACIF) och Armel le Cleac'h (Banque Pop) blev nästan kattens lek med råttan, dom skuggseglade över Södra Oceanen - ofta inom synhåll från varandra - men sen gasade MACIF ifrån och behöll behörigt avstånd hela vägen in i mål.

IMOCA 60 båtarna är bräckliga. Helt enkelt inte tillförlitliga. 11 kölar har havererat de senaste 3 Vendee Globe, ingen VOR köl under samma period. Sponsorerna drar öronen åt sig, både pga det ekonomiska läget och att för många båtar faktiskt inte kommer i mål. Michel Desjoyeaux, som har vunnit Vendee Globe både 2000/2001 och 2008/2009 försvarar att det ska vara konstruktionsklass. Det är viktig del av den franska inställningen till havskappsegling. Det handlar lika mycket om att vara uthållig och kunna hantera båten som att bygga upp sin maskin så effektivt som möjligt. Vi får se om money talks. Det brukar dom göra. Det kostar mellan 40 - 50 miljoner SEK att bygga en IMOCA 60, dessförinnan har utvecklingsarbetet kostat 20 miljoner. VOR insåg att entyp var nödvändigt för att få ner kostnaderna för nya båtar och för att sponsorerna skulle komma tillbaka. En IMOCA 60 entyp skulle innebära att båten kostar ca 30 miljoner SEK att bygga och utvecklingsarbetet kan slås ut på fler båtar. Plus - om man konstruerar båten mer tillförlitligt - mindre risk för seglarna. 10 nya entyps IMOCA 60 på startlinjen i nästa Vendee Globe? Plus alla ävertyrare och drömmare som vill starta med uppgraderade gamla båtar med ökad säkerhet. Ett lite udda argument kom också från Michel Desjoyeaux: tänk på alla leverantörer av tillbehör. En konstruktionsklass ger många fler arbetstillfällen!
HUGO BOSS efter målgång
Alex Thomsson (Hugo Boss) fick frågan på sin presskonferens efter målgången om hur han nu ser på valet av båt (Hugo Boss är en Farr konstruktion från förra generationen). "We discussed this four years ago - we made a choice and now I realize we made the wrong choice". Brian Thomson intervjuades av Clare Macnaughton i Vende Globe web TV. Brian påstod frankt: "If he (Alex) had the same machine, he would have won". Under presskonferensen med Alex framgick det klart vilken fighter han är så det kanske ligger ett litet frö av sanning i det. Jag tror England längtar efter en stor framgång i Vendee Globe.

Jämför MACIF och HUGO BOSS (bilden ovanför). MACIF har inte konkava linjer i förskeppet och bygger ner skuldror långt fram. Detta startar vågbildningen längre fram och ger högre skrovfart än Farr båtarna från 2007. Dessutom innebär dom indragna fribordet upptill (tumble home) mindre vindmotstånd.

2 kommentarer:

  1. Jorden runt är långt och ibland är det tätt mellan några båtar men det kommer alltid att vara rejäl spridning (tror jag) mellan täten och svansen. Då lönar det sig att vara taktisk på det här viset och den gamla devisen " It ain't over till the fat lady sings" har aldrig varit mer sann. Får hoppas at hon inte sjunger innan JPD är i mål ;-)

    SvaraRadera
  2. Det har varit för mycket spel mot ett enda mål. Det var det ännu mer förra gången. Senaste VOR var mer spännande. Skillnaden mellan Hugo Boss å ena sidan och samma generations båtar seglade av Jean le Cam, Mike Golding och Dominique de Wavre visar hur bra Alex T seglade. Men frågan hänger i luften och dessutom kommer Brian T's krypskytte om att Alex säkert hade vunnit med bättre redskap. Samma typ av krypskytte som finns runt alla kappseglingar med båtar som inte är identiska.

    SvaraRadera