Room with a view

14 m ovanför Fiskehamnen på Limhamn, Ön t.h. och Öresundsbron nånstans därborta

21 Maj. Rikta och fixera spridare på programmet idag. Windexen skruvas fast (hade börjat gänga upp sig). Alla grejer som ska kontrolleras och säkras. En lördagsbild med många båtar på väg mot Danmark (men inte som Dragörracet i gamla tider innan bron kom).

Ser väl uppifrån ut ungefär som en X99:a

Jämför med en Maxi 777 (bilden har jag lånat från Segel och Paddel)

Maxi 77 har lite trubbigare förskepp och maxbredden ungefär på samma ställe. Ngt smalare bak!

Det händer inte så mycket, iallafall inte tillräckligt fort. Får väl bita i det sura äpplet och inse att Bohusracet nu är utom räckhåll. Visst har vi seglat båten innan dess, men allt ska funka. Dessutom lite ringrostig på racingbanan.

3 grader mastlut. Belastar och avlastar riggen för att allt ska sätta sig.

Flyttade undervantröstjärnet 16 cm akteröver för att fockskotet ska gå fritt. Kan man använda det främra röstjärnet till nåt? Tips emottages tacksamt!

I småbåtshamnen låg för några veckor sedan en Marström kolfibermast till CB365. Fram med spionkameran!

Bult genom masten till vantfästen, samma princip för förstagsfäste som jag använt till kickbeslaget på bommen, spinnakerfallbeslag med trumpetmynning. Rejält svetsade torxskruvade beslag.

Dubbla försegelfalltrissor, Förhoppningsvis skruvade i plåtar på insidan.

Spridarna är helt fixerade framåt/bakåt och ledade uppåt/nedåt. Troligen radarreflektorer i vanten under spidarna.

Löstagbara beslag förenklar allt servicearbete på masten. Nedtill behöver man ju inte heller jaga vikt lika intensivt.

Genomföringsbeslag för wirefall. Behöver man det i Dyneemaåldern?

Extratryggt med några popnitar i ett hellimmat halshornsbeslag!

Det var en väldigt fin mast, men en lackad mast kräver mycket polering.
Piano blir långsamt en allt färdigare båt. Ligger på Oscars varv i Lomma under Kristi Himmelfärdshelgen.

Mot Limhamn

Förstag, kick, häckstagstalja, storskot - det mesta som har med segeltrim att göra saknas. Stor och fock är inte färdigskurna. En del installationer är inte klara, men nu är dags att gå till Limhamn. Edman sails och Limhamns skeppshandel har jobb att göra.

Inseglingsprick till Höganäs hamn

En kort tur från Höganäs till Viken för att kolla att motorgång fungerade. Masten slog ganska mycket i den krabba motsjön. Monterade rodkick och undervant och kilade masten. Gick från Viken tidigt tisdag morgon bound for Limhamn.

Motström utanför Domsten

Ven i fjärran

Razor känslan

Ingen ström söder om Råå, Gräsrännans fyr utanför Landskrona.

35 M, 7 knops medelfart. Saildrive 330 motorn går som en klocka (symaskin).

Limhamn - here I come

En perfekt tur i närmast stiltje. 16 liter bensin. En ganska vresig SO mötte precis utanför Ön i Limhamn. Edman brothers - it is all yours.

Much ado about - 22 kg!

Seglingen närmar sig med stormsteg. Nu ska allt provas och så smått börja utvärderas (och modifieras - Gud mig förbarme). I fredags blev det tid att masta på. Tog med alla tusen prylar plus en badrumsvåg. Dagens stora fråga: vad väger kolfibermasten med alla tillbehör? Är den lättare? Ryktesvägen kommer signaler från vår stora masttillverkare att vinsten med kolfiberrig på sin höjd är 10 - 15 kg. Seldens Hansson 31 rigg väger 85 kg. Jag vet inte vad som exakt ingår i den vikten. Man kan räkna. Seldenmastens vikt är 3,56 kg/m, kolfiberröret jag använt väger 1,8 kg/m (en CST 142 profil med väggtjockleken reducerad från 3,3 till 3,0 mm för att undvika en alltför styv mast). Den genomgående masten är 14,7 m lång, jag har använt 16,5 m kolfiberrör (0,9 m långa skarvbitar limmas inuti profilen). Kolfibervikt 29,7 kg. Al-vikt 3,56 x 14,7 = 52,3 kg. Dvs 22,6 kg tyngre. Alla blockskivor i masten plus förstagsfäste är färdiga Seldenkomponeter. Masttoppbeslaget är egen konstruktion, troligen inte lättare än Al mastens toppbeslag. Dyform vant, ska bli dyform förstag plus rulle. Rimligtvis är det enbart maströrets vikt som skiljer.
Vägde det som gick att väga.

Vågen på bocken där nedre delen av masten vilar. Bombeslaget t.v. och mastrännans början t.h. Kolfiberbandet som låser rännans nedre del är urfilat så att travarna kan passera.

Vågen på bocken i mastens övre del. Samma vikt!

Wirepaketet vägde 12,5 kg, alla fall tillsammans 5,0 kg. Totalvikt utan förstag 62,7 kg. Dvs ca 22 kg lättare än Al-mastens 85 kg.
I mina diskussioner med CST föreslog jag 134 profilen, som väger 1,71 kg/m. Med det alternativet hade masten vägt 1,6 kg mindre, dvs 28,2 kg. Med kolfiberspridare, PBO vant/stag och skalade Dynema fall hade totalvikten blivit ca 45 kg.

Lite bilder på mastdetaljer när man ändå är i farten.

Förstagsfäste med spinnakerfallblock och trissa till fockfall. Bilden tagen i riktning från masttoppen.

4 mm häckstagslatta, Windexfäste och linförare till storfallet (för att avlasta översta travaren - lärde jag mig av Stefan K).

Vi lyfte på masten!

Lowtech - Hightech

Sista momentet innan mastning - spridarändbeslag. Ska hålla topp- och mellanvant på plats, ska låsa toppvantet men inte mellanvantet. Mellanvantet (från övre spridaren) ska gå ända ner i däck så att masten kan trimmas utan att behöva klättra. Man kan köpa färdiga ändbeslag - dom bästa jag hittat är från Z-spars. Länken är till en ganska mossig broschyr, bläddra ner några master så hittar du spridarändbeslaget 1667. Tyvärr en ganska otydlig bild. Köpte spridare och ändbeslag (i delrin) till Manzanita när jag breddade riggen med vanten ut till relingen. Enkla, effektiva och lätta. Men som många andra systemleverantörer, så ställer dom inte längre upp på att sälja enstaka komponenter om man inte har Z-spar rigg (inte svårt att förstå i ekonomiska termer, men livet för oss som bygger egna system blir svårare). Hittade inga andra färdiga alternativ, så den egna verkstaden fick träda i aktion.
Material: Biltemas glasfiberpolyesterspackel (är nog inte lika starkt som Plastic Padding varianten - glasfiberbitarna är nog både färre och kortare), en bit kolfiberspridarprofil, lite maskeringstejp och vaselin.

Yttermått 72 x 35 mm

Linda maskeringstejp runt ena änden så att den gjutna biten får en krage.

Smeta vaselin på insidan. Klart för gjutning!

Tekniskt bottennapp - kunde han inte hittat på nåt tjusigare!



Vaselin blir rinnande pga värmen från härdningen och bitarna är lätta att trycka ut. Renskurna - ännu inte kapade på längden, ändbeslagen väger ca 1/3 spridarprofil.

 Borra ett 6,5 mm hål rakt igenom, från baksidan ett 10,5 mm hål ca 6 mm djup - där limmas en M6 mutter fast. Ska köpa islagsmutter i lite olika storlekar, så slipper man pula med inlimmade muttrar. Dom släpper för det mesta. Slipa spår för wire, 6 mm (ska låsas) och 5 mm (ska löpa). Runda kanterna, stoppa in i spridarprofilerna och fäst med en liten skruv.

M6 torx skruvar med stor bricka.

Får väl linda med någon matchande självvulkande tejp också. Om man gömmer ändbeslaget kan man tro att allt är high-tech.

Walkin'

En promenad en kylslagen tisdag em.

Halva vikten, dubbla styvheten.

Från Dragans verkstad till Höganäs hamn. Mast och bom på väg mot havet. Byggde 14,7 m mast i 16 m verkstad. Den har åkt upp ner från sina väggkonsoler.

Övar lite kurvteknik i avvaktan på passage av riksväg 111.

Jämför nedböjning med en Al-mast (till Stefan Kindeborgs Dehler - jag knyckte bilden från Segel och Paddel - förlåt Erik).

Man vandrar i Nyköping också.

Spridarändbeslag nästa!

Sjösättning

Upp kl 5, köra en Skoda med 4 tons släp gör man inte gärna när trafiken tätnat. 2 km, promenadtakt är lagom.

Inte särskilt lagligt ekipage

Avtalat med Christer om sjösättning vid 13. Exakt kl 13.00 kommer han i högsta cykelfart, slänger benet över pakethållaren och frågar om jag är klar. Kopplar centrumlyft. Christer cyklar till banken och nu ska mistor under stöden bottenmålas.


Hänger i centrumlyft. Jämvikt!

Fotograferade båten i höstas och bestämde tyngdpunktsläget mha ett lod som också hängde i kranen. Hål i luckgarage och rufftak. Två gängade lyftöglor skruvas på två av dom 10st M12 skruvar som kölflänsarna är fästa med.

Flushmontage av kompressorns vattenkylning.

1000 kg 1,75 meter blybulb

Into the water