Reparera Aluminiummast (5)

Egentligen handlar detta om att förstärka en aluminiummast. I ett tidigare inlägg har jag beskrivit reparationen av masten till Jan C's halvtonnare Antheor (här). Det var en rejäl spricka tvärs genom mastens framkant vid förstagsfästet, då limmade vi ett 3 mm tjockt Al plåtsvep över sprickan mha metakrylatlim PLEXUS 422. Under Kullaseglingen i början av juni ramlade Antheors mast ner, en gipp i ganska hårt väder där hemtagningen av backstegt hängde upp sig räckte. Masten överböjdes och bröts först av vid blocket till liften och därefter i däck.

Nu fick jag chansen att bryta upp limningen för att inspektera limfogen. Slog in stämjärn i limfogen.

Vidhäftningen till både mast och plåtsvep var helt OK. Fogen öppnade sig i limmet intill den rena Al-plåten. 

Sprickan som föranledde den tidigare reparationen. Ingen rörelse alls, den var väl skyddad av det fastlimmade plåtsvepet. Ett ganska tjockt limlager, så ska det vara!

Limspalten ska vara ganska tjock för att limmet ska ha full funktion när det gäller att ta skjuvkrafter - påkänningarna i masten då framkanten böjs konvext ska föras över till plåten vid passage av sprickan. Det fanns områden där vi inte fört på tillräckligt mycket lim. Behöver slösa lite mer alltså.

En mast i tre bitar klarar jag inte att reparera så Jan började leta efter ny mast.

IOR masterna - Antheor vann halvtonnar VM 1985 - hade små ytterdimensioner, var tjockväggiga och tunga. Såna profiler finns inte längre kvar i masttillverkarnas sortiment. När Jan köpte båten bytte han mast, John Mast hade köpt upp ett restlager från ISOMAT och han fick tag på den absolut sista pipan. I Z-spars produktlista finns en ersättningsprofil angiven, men den har större ytterdimensioner och tunnare gods. Seglar man halvtonnare ska man förstås ha en lika tunn profil som tidigare.

På något outgrundligt sätt sätt spårade Jan upp Antheors orginalmast från 1985. Som låg längst in bland massa kasserade master på Kalmar Marina. Ruskigt smutsig, lite böjd i sidled under nedre spridaren. Slitna vantfästen och en liten längsgående svetsad spricka vid nedre spridarfästet.

Bilden från Antheors facebooksida

Trailertransport till Lomma, det är OK att transportera en 14 m mast på taket på en personbil, kräver bara ordentlig märkning fram och bak, men det blir svajigt. Trailer med utstick över bilen blev kanske säkrare.

Förstagsfästet på Kalmarmasten med kulfäste för förstag och rejält hål för falltrissan. Plus en massa onödiga hål efter gamla ändrade monteringar. Hela området vid förstagsfästet behövde förstärkas. Masten vid övre och nedre spridarfästen var helt OK, egentligen inte nödvändigt med förstärkningar där.

Mitt i sommaren, nu gällde det att hitta nån som kunde forma 3 mm Al-plåtar. Eller?

Botaniserade i min verkstad och hittade tunnan med rester av kolfiberprofiler. Överblivna kapade bitar från CST rören jag använde vid tillverkningen av masten till Piano. Fyra bitar som passade till förstagsfäste, spridarfästen och som förstärkning vid lifttrissan i masten. Inte riktigt samma form som Al-masten. Men tillräckligt flexibla för att kunna tvingas på plats mha tvingar och popnitar.

Även den här gången använde vi PLEXUS metakrylatlim från Gleitmo AB, Det gick åt en 380 ml patron PLEXUS 425 (har lite längre öppettid än 422). Precis som förut fick vi låna en tryckluftsdriven limpistol. Bas och härdare doseras automatiskt i förhållande 10:1, blandningen sker i munstycket och det krävs stor kraft för att trycka igenom limmet. Orkar man inte med handkraft.

Hål för fockfalltrissa vid förstagsfästet

Färdiglimmad förstärkning och monterat förstagsfäste, spegelvänd bild jämfört med ovan. Håltagning och montering av falltrissa och fäste för fiolspridare återstår.

Övre spridarfäste, måttsättning för håltagning efter fastlimning av förstärkning.

Övre spridarförstärkning

Limmat och popnitat. 

En smal förstärkningsbit över trissan till liften. Tvingar med popnitar på plats, popnitarna drog bättre än tvinarna, som därför enkelt kunde plockas bort.

Den sista förstärkningen satte vi över hålet för trissan till liften, där är mastböjningen och därmed påkänningarna störst (och där den förra masten gick sönder). Skönt att ha en stark mast när man hanterar riggen i busväder vid tighta manövrar. Då är det inte hela världen om man missar backstagen!

Det blir en vacker mast när alla kolbitar är lackade och klara.

Jan Carlander tog alla bilderna!