Reparera Aluminiummast (6)

För en vecka sen var jag nere i Lomma och limmade på förstärkningar på orginalmasten till Jan C's halvtonnare Antheor. Det kan du läsa om i inlägget härnedanför! Nu är fästen till spridare och fioler monterade, bilderna har Jan tagit och jag har lånat dom från facebook.

Beslaget är byggda av två parallella 10 mm rundstänger som träs igenom masten och sen svetsas ihop med en bit plattstång emellan..

Spridarna hålls på plats med två sprintar genom spridare och plattstänger. Spridarnas inre änder vilar mot kolfiberförstärkningen.

Helt raka spridare, som det var på genuabåtarna på 80-talet. Nedre och övre spridare plus fioler vid förstagsfästet. Raka fioler innebär att masttoppen kan böjas ordentligt, klart förstagsfästet behövde förstärkas. Tittar du noga (klicka så blir bilden större) så ser du förstärkningen vid trissan för liften på mastens framkant.

På facebook kom en kommentar om att aluminiummaster inte ska förstärkas med kolfiber. En fransk kommentar, men med liten googelöversättning fick jag klart för mig vad han var ute efter. Det är en befogad kommentar, man ska aldrig laminera med kolfiber direkt på aluminium om syftet är att förstärka Al-röret. En sån laminering kommer ofelbart att spricka från ändarna pga att kolfiber töjs betydligt mindre än Al. När jag böjer Al röret töjs det, inte mycket - typiskt några promille, men det räcker. Kolfiber töjer sig betydligt mindre, ca en fjärdedel lite beroende på hur man lägger fibrerna. Om man lyckats med sin laminering och materialen sitter ordentligt ihop, så hindras töjningen av Al som ligger under kolfiber, det betyder att Al där inte tar upp så stor belastning, större delen flyttas ut i kolskiktet. Det låter ju OK, meningen med en förstärkning är ju att dela på belastningen. Men problemet är hur belastningen flyttas över från Al till kolskikt. Det sker mha skjuvspänningar mellan materialen precis där förstärkningen börjar. Sitter materialen perfekt ihop sker överföringen i ett riktigt kort område, den effektiva ytan för överföring blir väldigt liten och skjuvpåkänningarna blir stora. Det klarar inte limskiktet, som börjar spricka och förstärkningen släpper.

När jag förstärker Al-master har jag tidigare använt böjda Al plåtar, den här gången stumpar av kolfiberrör. Problemet med stora skjuvpåkänningar i skarven mellan mast och förstärkning är samma oavsett vilket material jag använder i förstärkningen. En tunn epoxylimfog håller inte, det måste vara ett tjockt limskikt och ett elastiskt lim. Jag hade precis samma problem när jag limmade fast mastliksrännan i Al på kolfibermasten till Piano, efter fyra limningar sitter det nu ordentligt. Sannolikt finns det flera alternativ, tex epoxy med fyllning av gummipartiklar, men det bästa alternativ som jag har funnit är just metakrylatlim. Det går åt ganska mycket lim, speciellt vid mastförstärkningarna. PLEXUS 422 eller 425 är bra alternativ. 422 har en öppettid på 8 min, det räcker bra om man är förberedd. Öppettiden för 425 är 45 min, det är ett lim som används också för sammanfogning av skrov och däck i modern båtproduktion. Ihoplaminering är ett minne blott.

När vi limmade Antheors mast hann limmet härda i munstycket mellan de fyra förstärkningarna. Hanteringstiden av varje förstärkning blev lång. Som tur var hade vi en bunt munstycken tillgängliga.

Ytterligare en kommentar om att förstärka med kolfiber. I inlägget om Anders N's spruckna spinnakerbom i kolfiber beskriver jag reparationen med kolfiberstrumpa (här). Där var förhållandet mellan styvhet på röret och förstärkningen det omvända. Spinnakerbommen från Selden var lindad med en lindningsvinkel på ca plus/minus 20 grader, det ger en väldigt hög styvhet (elasticitetsmodul). Jag gjorde förstärkningen med strumpa och större vinkel mellan fibrerna. Dessutom var inte förstärkningsfibrerna perfekt sträckta och förstärkningen pålagd i tre skikt med succesivt längre överlapp. På det sättet blir kraftöverföringen mellan rör och förstärkning effektiv.

Sen kan man alltid diskutera för vilka belastningar en spinnakerbom ska dimensioneras. Ren knäckning? Eller kraft mellan spinnakerbom och förstag om man inte lyckas skota hem tillräckligt i lovart? Eller för lift- eller nedhal  monterat mitt på bommen (borde vara förbjudet)? Eller helt enkelt för klumpig hantering? Till Piano har jag ett ganska tjockväggigt 50 mm 3,6 m långt kolrör. med lindningsriktning plus/minus 45 grader. Den stora lindningsvinkeln innebär att styvheten diagonalt blir lika stor som longitudinellt vilket innebär att den klarar stora punktbelastningar. Spinnakerbommar med den längden och diametern finns inte att köpa hos mastleverantörer. Dom hävdar att jag till Piano ska ha minst 60 mm rördiameter. Till Antheor med 4 m spinnakerbom finns bara 70 mm. Vi seglar riktigt tufft med Piano, bommen har hållit. Ta i trä! Köper jag kolrör från någon annan än mastleverantörer så blir heller inte ett byte så dyrt.

Reparera Aluminiummast (5)

Egentligen handlar detta om att förstärka en aluminiummast. I ett tidigare inlägg har jag beskrivit reparationen av masten till Jan C's halvtonnare Antheor (här). Det var en rejäl spricka tvärs genom mastens framkant vid förstagsfästet, då limmade vi ett 3 mm tjockt Al plåtsvep över sprickan mha metakrylatlim PLEXUS 422. Under Kullaseglingen i början av juni ramlade Antheors mast ner, en gipp i ganska hårt väder där hemtagningen av backstegt hängde upp sig räckte. Masten överböjdes och bröts först av vid blocket till liften och därefter i däck.

Nu fick jag chansen att bryta upp limningen för att inspektera limfogen. Slog in stämjärn i limfogen.

Vidhäftningen till både mast och plåtsvep var helt OK. Fogen öppnade sig i limmet intill den rena Al-plåten. 

Sprickan som föranledde den tidigare reparationen. Ingen rörelse alls, den var väl skyddad av det fastlimmade plåtsvepet. Ett ganska tjockt limlager, så ska det vara!

Limspalten ska vara ganska tjock för att limmet ska ha full funktion när det gäller att ta skjuvkrafter - påkänningarna i masten då framkanten böjs konvext ska föras över till plåten vid passage av sprickan. Det fanns områden där vi inte fört på tillräckligt mycket lim. Behöver slösa lite mer alltså.

En mast i tre bitar klarar jag inte att reparera så Jan började leta efter ny mast.

IOR masterna - Antheor vann halvtonnar VM 1985 - hade små ytterdimensioner, var tjockväggiga och tunga. Såna profiler finns inte längre kvar i masttillverkarnas sortiment. När Jan köpte båten bytte han mast, John Mast hade köpt upp ett restlager från ISOMAT och han fick tag på den absolut sista pipan. I Z-spars produktlista finns en ersättningsprofil angiven, men den har större ytterdimensioner och tunnare gods. Seglar man halvtonnare ska man förstås ha en lika tunn profil som tidigare.

På något outgrundligt sätt sätt spårade Jan upp Antheors orginalmast från 1985. Som låg längst in bland massa kasserade master på Kalmar Marina. Ruskigt smutsig, lite böjd i sidled under nedre spridaren. Slitna vantfästen och en liten längsgående svetsad spricka vid nedre spridarfästet.

Bilden från Antheors facebooksida

Trailertransport till Lomma, det är OK att transportera en 14 m mast på taket på en personbil, kräver bara ordentlig märkning fram och bak, men det blir svajigt. Trailer med utstick över bilen blev kanske säkrare.

Förstagsfästet på Kalmarmasten med kulfäste för förstag och rejält hål för falltrissan. Plus en massa onödiga hål efter gamla ändrade monteringar. Hela området vid förstagsfästet behövde förstärkas. Masten vid övre och nedre spridarfästen var helt OK, egentligen inte nödvändigt med förstärkningar där.

Mitt i sommaren, nu gällde det att hitta nån som kunde forma 3 mm Al-plåtar. Eller?

Botaniserade i min verkstad och hittade tunnan med rester av kolfiberprofiler. Överblivna kapade bitar från CST rören jag använde vid tillverkningen av masten till Piano. Fyra bitar som passade till förstagsfäste, spridarfästen och som förstärkning vid lifttrissan i masten. Inte riktigt samma form som Al-masten. Men tillräckligt flexibla för att kunna tvingas på plats mha tvingar och popnitar.

Även den här gången använde vi PLEXUS metakrylatlim från Gleitmo AB, Det gick åt en 380 ml patron PLEXUS 425 (har lite längre öppettid än 422). Precis som förut fick vi låna en tryckluftsdriven limpistol. Bas och härdare doseras automatiskt i förhållande 10:1, blandningen sker i munstycket och det krävs stor kraft för att trycka igenom limmet. Orkar man inte med handkraft.

Hål för fockfalltrissa vid förstagsfästet

Färdiglimmad förstärkning och monterat förstagsfäste, spegelvänd bild jämfört med ovan. Håltagning och montering av falltrissa och fäste för fiolspridare återstår.

Övre spridarfäste, måttsättning för håltagning efter fastlimning av förstärkning.

Övre spridarförstärkning

Limmat och popnitat. 

En smal förstärkningsbit över trissan till liften. Tvingar med popnitar på plats, popnitarna drog bättre än tvinarna, som därför enkelt kunde plockas bort.

Den sista förstärkningen satte vi över hålet för trissan till liften, där är mastböjningen och därmed påkänningarna störst (och där den förra masten gick sönder). Skönt att ha en stark mast när man hanterar riggen i busväder vid tighta manövrar. Då är det inte hela världen om man missar backstagen!

Det blir en vacker mast när alla kolbitar är lackade och klara.

Jan Carlander tog alla bilderna!

Reparera spinnakerbom

Anders N ringde från Malmö, det hade hänt en olycka med spinnakerbommen. Inte helt ovanligt när man har har ficka för spinnakerbommen hängande på storbommen. Spinnakerbommen hamnar halvvägs ute utan att nån uppmärksammar det, vid hemskotning av storen fastnar den och böjs eller spricker på mitten. Hände mig när jag seglade Express.

Ett kolfiberrör är dyrt, jag åtog mig att skarva ihop det spräckta röret. Det var spräckt tvärs av men hängde fortfarande ihop i några fibrer.

Började med att epoxylimma ihop brottytorna mot varandra. Uppriktningen blev enkel eftersom det det bara var några få urflisningar. Spacklade igen dom som fanns med epoxyspackel, använder helst NM 206 lätt från Nils Malmgren. Lättarbetat, lättslipat, lätt att blanda. Inte särskilt hållfast, men här var syftet att få en slät yta för fortsatt laminering.

Gul Precision tejp från 3M, limmad, spacklad, slipad klar för laminering

 Köpte 170 mm kolfiberstrumpa plus en sats Nils Malmgren lamineringsepoxy 275 från Carbix. Jag ringer, grejerna kommer nästa förmiddag!

Ca 1 dm strumpa, förseglad med tejp för att den ska hålla ihop.

Plus epoxy, ganska grova trådar i strumpan. 

Första lamineringen lindade jag från ena änden till den andra. Sen fram med varmluftspistolen, epoxy rinner som vatten när det blir varmt och säkerställer vätning till fibrer och underlag.

Ytterligare ett lager strumpa. Den här gången behöll jag strumpförseglingen i strumpans båda ändar, strök epoxy och lindade i mitten runtom, tog bort tejpförseglingen i ändarna, strök epoxy och lindade resten. Hårt, många varv.

Två lager på plats, slipat klart för sista lagret.

Förseglad strumpa innan den förs över skarven.

Lindat sista lagret

Skarven slipad och med två lager polyuretanlack som UV skydd.

Körde ner spinnakerbommen till Lomma, där Anders hämtade.

Anders N visade dom nya Seldenbeslagen han köpt till spinnakerbommen, ser i princip ut som Forespars beslag, men verkar mer hållfasta. På Piano har jag hunnit köra sönder två Forespar, ska prova Seldens nästa gång.

En liten anmärkning. I mina blogginlägg skriver jag ofta precis vilka material jag använder och var jag har köpt dom. Någon kan kanske uppfatta detta som reklam, men oavsett vad, så har jag ingen som helst ekonomisk nytta av detta. Min ambition är att visa var vem som helst kan hitta bra grejer för båtfix!

Raymarine e7

Detta är inlägg nummer 18 om den Raymarine e7 plotter som är monterad i Piano. För några dagar sedan kom ett paket med en ny e7:a. Efter de mätningar jag gjort som visade att både fart och kurs över grund, FÖG och KÖG, inte visade stabila och korrekta värden valde Raymarine att skicka mig en ny plotter.

Problemet fanns inte hos den första e7:an som monterades inför säsongen 2012. Sommaren 2013 ballade touchskärmen ur. Raymarine bytte ut den serie e7:or som hade detta fel, på den e7:a jag fick i juni 2014 var touchskärmen OK men den visade inte korrekt FÖG och KÖG. Då började den dialog med Raymarine som innebar att dom nu efter ett år har skickat ytterligare en utbytesplotter.

Diskussionerna under 2014 ledde ingen vart. Jag levde med föreställningen att det handlade om ett mjukvarufel, men efter tre nya mjukvaruversioner och fortfarande samma fel tog jag åter kontakt i maj i år och pratade med Liza på avdelningen "commercial order" - det  var helt omöjligt att få kontakt med någon på supportavdelningen. Skickade alla mina mätningar som visade felet. Men inget hände! Tog åter kontakt med henne efter Bohusracet, då tröttnade även hon på supportens senfärdighet. Hon skickade ett internmail till den svenska och den engelska supporten med kopia till mig:

" ...

Hi,

We are almost two months further and this customer still hasn’t received any help. Lars Göran or Anton please explain the problem to Jason if you don’t have time to take a look at this yourself.

Med vänliga hälsningar/ Kind regards,

Liza

... "

Det tog någon dag och sedan kontaktade hon mig och meddelade att ny e7:a var på väg.

Provade den nya plottern innan montering, det såg bra ut, visar mellan 0 - 0,1 knop FÖG när båten ligger still vid bryggan och hög filtrering. Med låg filtrering upp till 0,6 knop. 

Slutmonterade idag (fick slipa bort lite plast eftersom huset är någon mm större - monteringshålbilden är som tur är samma) med i leveransen fanns två ramar, dels den gamla gyllenbruna och dessutom en helsvart. Den svarta är mycket smakfullare. Ska ut och segla i veckan och prova hur FÖG visningen hinner med. Jag har ju numera en PROSTART från Velocitek att jämföra med.

Med den svarta ramen, FÖG t.v. därefter KÖG, Djup, fart och GPStid.

Tack Liza för att du tog tag i detta. Nu hoppas jag att plottern blir det taktiska kappseglingshjälpmedel jag avsåg från början. Jag återkommer med rapporter om hur e7:an uppträder på kappseglingsbanan. Precis som PROSTART har e7:an i sin senaste mjukvaruversion möjlighet att visa avståndet till startlinjen. Just den funktionen är riktigt kraftfull för att göra bra starter.

Bohusracet 2015

Det är onsdag när jag skriver detta. Bohusracet startade i fredags, för fem dagar sedan. Vi seglade drygt 31 timmar, mitt långsammaste Bohusrace. De två gånger jag seglat tidigare har innehållit varsin ordentlig spinnakerrepa i 9/10 m/s. Då går det fort, men den här gången fick vi kämpa mer för att hålla fart på båten.

Seglade med Fredrik precis som tidigare. Fredrik kom med bil från Helsingborg på torsdagen, vi tömde båten på alla cruisinggrejer och kopplade på till racingmod. Vi väntade lätt/mellanvind, sådär 5/6/7 m/s från V-SV.

Krysstart ungefär mitt på linjen, kom fint iväg. Segraren i klass 3, Dynamic 35 Alladin startade i lä och följde BB sidan mot bron. Dom var först under bron och sen drog dom bara iväg.

Vi hade vår vanliga fight med WASA360 Ruter Dam och flera X332:or. I Ljungskile såg vi fortfarande Alladin framför oss, men sen försvann dom. Vi hade medström ut helt enligt strömprognosen baserad på 8 dagar efter nymåne, försökte ligga kvar i strömfåran, Ruter Dam följde fastlandssidan och X332:orna hängde oss lite bakom, lite i lovart i huvudsakligen halvvind. Några osynkade val av sida vid Svanesund innebar att vi halkade efter några hundra meter och sen var det bara jaga som gällde.

Passerar Svanesund, bakom två Seascape 27. Suzzie tog bilden.

Öster om Brattön, tänk alla Tjörn Runt seglare som kan Hakefjorden utan och innan. Några båtar bakifrån valde Tjörnsidan av Brattön, däribland Saphire 27 Serafina. Älgön eller Åstol? Vi körde här väldigt konservativt, jag kan inte Hakefjorden och gick där jag tyckte båtarna framför oss gick bäst. Tjörnsidan av Dyrön och ut via Åstol, flera båtar gick också på Tjörnsidan av Åstol, flera seglade lågt mot Skallen, vi försökte ha koll på strömmen på Marstrandsfjorden mha alla fiskeflaggor. Strömmen var nästan noll och vi vågade gå högt. Vinden vred lite mot N och vi lyfte precis mot Hätteberget där vi rundade tillsammans med Ruter Dam och några X332:or. Ruter Dam gick nära Pater Noster och sen Måseskär, vi gick ca 2 NM längre ut, strömmen skulle vara nordgående 0,3 - 0,5 knop därute och det verkade stämma. Halvvind, vi kämpade med farten men X332:orna drog sakta i från. Genua ger helt enkelt större kraft än fock i 5 m/s. Natten kom, Ruter Dam sackade i spåret innanför. Fredrik sov, jag sov. När det var som mörkast började vinden vrida mot syd. Erfarenheten från förra året var att vi kan segla riktigt högt med den stora spinnakern i svag vind. Så upp med den. Serafina kom bakifrån med sin stora gennaker men efter att vi hissat höll vi jämna steg. Vi plockade X332:orna en efter en, när vi kom bakifrån blev det vild aktivitet på båtarna men innan dom fått upp sina spinnakrar var vi förbi. Halvvind blev slör som blev plattläns in mot Fjällbacka, Vid Hamburgssund kom ny svag vind från O, den bar in till Bringebärsholme. Vi gick in i den smala passagen med god fart och mötte helt blankt vatten med ett tiotal båtar som kämpade för att fånga vind. Efter oss kom HP1030 Lava Gull, sist in men först ut. Serafina hängde på Lava Gulls spår i lovart om oss andra, vi hittade vind intill Valön och kom ut som tredje båt tillsammans med Alltiett 35 Jessica. Seglade BLUR spåret och sen följde en besvärlig plattläns i 4/5 m/s norrut mot Strömstad. Ut på Kosterfjorden, många gippar, hade i nte riktigt bra gång på båten.

Spåret förbi Furholmen i Strömstad. In nerifrån vänster, ut upp till vänster.

Nån slags halvvind till Trestenarna, nån slags öppen bidevind tillbaka mot Koster. Seglade jämt med Luffe 37 Pink Lady, dom valde att segla lågt över Kosterfjorden men tappade fart när dom kom ut i vågorna och när det sedan blev dikt bidevind hade dom slängt bort massor av höjd. Vi lyckades hålla X99 XENIE bakom oss. Vinden hade ökat redan innan Trestenarna, nu blåste det ca 8/9 m/s, när vi gick in syd om Svangen var det dikt bidevind som gällde. Syd om Ulsholms Kalv ren kryss. X99 XENIE valde här att segla riktigt högt. Vi slog för att inte hamna ost och i lä om Dyngö. Spåret avslöjar att vi här seglade riktigt lågt, men det handlar om att ha till varje pris ha fart på båten i den lite skvalpiga sjön.

Längre ut mot väst avtog vinden mer och X99 XENIA stannade.

XENIA stannade längre ut och Ruter Dam, som hängde en distansminut bakom fastnade i lä om Dyngö. Fredrik sov en timme under kryssen upp, själv tappade jag all koncentration och vi började sacka. Rorsmansbyte gjorde susen och Fredrik fick igång båten. Tog oss förbi Serafina (som senare berättade att dom fått stanna båten för att rensa kölen från maneter) och gick i mål precis före J80 Boskaparna. Vi blev 3:a i klass 3, 2h 24 min seglad tid efter Alladin, motsvarar knappt 2h på beräknad tid. Klasstvåa blev Seascape 27 Båtagent (med samma mättal som Piano), som var knappt 6 minuter före oss. X332 Trixie var tolv minuter före över mållinjen, men vi slog dom med en dryg minut på beräknad tid.

I klass 2 segrade Anne och Arild Heldal i sin Hansson 31 Frökna. Det  var deras sjätte klasseger i Bohusracet! Stort Grattis!

Totalsegrare blev klass 1 båten Manzanita IBOAT med Carl Stark och Sven Johansson. Det lilla äggskal som jag köpte i sjön Glommen och renoverade för 10 år sen. Stort Grattis!

Det var ett svårt och stökigt race, många svåra vägval, svårt att hålla fart på båten, ovanligt mycket gick på ren intuition, erövrad under många år i Stockholsm skärgård.

Fredrik hämtade bilen i Uddevalla, kom tillbaka kl 2, vi lastade om och han körde sen hem till Helsingborg. Tur att han kunde sova lite under sista kryssen.

Fina kryssvinklar, autopiloten styr. Högt men långsamt i farleden mellan Skaftö och Gåsö. Knappast kappseglingsfart!

Seglade söderut efter prisutdelningen, SV 7 m/s som ökade uppåt 8/9, solo kryss med autopilot i lovart om St Kornö, förbi Lysekil, stopp på Gullholmen. På måndan la jag ut Pianobojen i Hermerännan.

Skagen nästa!