Build yourself a carbon fibre boom, Part 3

Det finns en statistikfunktion på den här blogen. Jag kan se vilka inlägg som har flest läsare - inläggen om att bygga mast och bom toppar. Här kommer en beskrivning av slutmonteringen av bommen.

Först en rekapitulering: Köpte alltså kolfibermast och -bom som halvfabrikat direktimporterat från CST composites i Australien. Innan finanskrisen hösten 2008, innan den australiska dollarn hade stigit. När 1 AUD kostade 5,30 SEK. Idag är kursen 6,77 per SEK, ca 30% dyrare. Det motsvarar en ökning med nästan 20 kSEK för hela byggsatspaketet.

Jag hade ganska stor erfarenhet av att modifiera Al-master men ingen alls av att bygga i kolfiber. Det handlade om att hämta in kunskap. Spionera på alla svarta master jag hittade. Leta på nätet - där finns det många redovisningar. Tyvärr nästan ingen support alls av CST. Jag vet inte om detta beror på att dom inte vill/kan lämna ifrån sig information (för att dom inte har/hade nån) eller om det handlade om ansvarsproblem som skulle kunna innebära att om dom lämnar råd kan dom bli ställda till svars av självbyggare som misslyckats och som känner sig lurade. Det är förstås också en del av mitt problem - kan jag bli ställd till ansvar för det jag skriver i den här bloggen? Jag hoppas inte det. För det första har jag inga som helst ekonomiska intressen i relation till CST. När jag började med det här projektet hade jag nån slags baktanke att kanske producera kolfibermaster baserade på CST's profilprogram. Men inte längre (fast jag skulle inte dra mig för att bygga en ny mast till mig själv eller supporta nån kompis om det blev aktuellt). För det andra så redovisar jag precis hur jag har gjort och hur det fungerar. Jag är glad (och stolt) över den mast som sitter på båten, men bl.a. garantifrågan har fått mig att inse att ett sånt projekt är förknippat med för stora kommersiella risker. Men - som sagt - jag delger gärna mina erfarenheter till andra galna entusiaster.

Här kommer sista delen av beskrivningen över hur bommen tillverkades. I vardera änden av bommen måste det finnas blocktrissor för uthal och rev. Jag valde två tvålinsrev. Dvs skothorn och halshorn är separerade. Alternativet är enlinsrev - man revar hals och skothorn med samma lina. Blocktrissorna är monterade mellan två 5 mm glas/epoxi plattor, ca 250 x 120 mm stora. Plattorna limmas ihp med 15 mm distansbitar av divinycell. Plattpaketen skjuts in i bommens vardera ändar och skruvas fast med IKEA muttrar, 12 mm cylindriska ca 30 mm långa bitar av syrafast rostfritt stål och tvärgående gängat hål på mitten. Bilden visar plattpaketet i bommens främre ände. IKEA muttrarna är inringade med gult, blå ringar visar riggbultar som håller blocktrissor till - underifrån - uthal, rev 1 och rev 2. Den röda riggbulten till vänster är fäste för uthalets kaskadsystem, utväxling 8 ggr (borde vara 32 - ska ändra i vinter).

Hålet för riggbulten (vid spetsen t.h.) som fäster bommen till mastens bombeslag syns knappast men finns där.

Bommen var ganska ofärdig när vi seglade norröver för en månad sedan. Det är vanligt att fästa skotsystemet i kolfiberbom med hjälp av tex kardborresling. Bilden nedan visar en ganska rörig lösning med dynema stroppar. Linor för reven är bundna runt bommen. Storens skothorn fixeras mot bommen med en kardborresling.

Ganska rörigt!

Plattpaketet i bommen yttre ände är fäst med totalt sex IKEA muttrar, tre i överkant och tre i underkant. Jag slipade av två Wichard M8 öglebultar, kapade till lagom längd och monterade dom istället för två av skruvarna genom IKEA muttrarna. Revlinorna binds i storseglets skothornsöljett, den enda slingen runt bommen är karborreslingen som håller ner storseglets skothorn. Den här lösningen fungerar på Hansson 31 bommen eftersom skotet är fäst i bomänden. Sling runt bommen rekommenderas om skotet fäster en rejäl bit framför skothornet.

Två öglebultar till storskotet

Ficka för spinnakerbom är skruvad i vardera änden och fäst med bitar av 3M dual-lock (köpt från Happy Yachting).

Uthalets utväxling ökades med en faktor 2 mha ett Wichard fallschackel.

Vid mätmärket

Var ute och testade i lättvinden. Behöver många timmar i båten!

Oväntat besök 2

Vi låg på Skaboholmen norr om Kyrkesund en av sommarens alla fina kvällar. Alldeles ensamma.

Härö i fjärran t.v.

Framåt kvällen närmar sig en båt, en bekant båt. Båtar som man ritat själv känner man på nåt sätt igen bara på en fjärran siluett. In glider en 8½. Johan Larsvall och jag tog fram den i mitten av sjuttitalet. När alla skulle tillverka plastbåtar. Biscaya Marin i Gustafs inte långt från Borlänge gillade projektet. Dom var inspirerade av B31 som byggdes i deras närhet.

Valdäckad med sidorna utskurna för ventiler. MH rigg. Fylligare akterskepp än alla andra på den tiden typiska IOR båtar

Nästan ståhöjd, funktionen underordnades estetiken. Det är knappast fallet idag. Tyvärr kom dom inte ända in trots försök på flera ställen - gled vidare till nån annan hamn.

8½ visades på Allt För Sjön 1978, kort därefter började småbåtsvarven gå i konkurs på löpande band. Också Biscaya Marin. Formarna hamnade i Norge, några år senare nåddes jag av meddelandet att formarna låg slängda på en bakgård. Knappt 10 båtar byggdes.

Vi mötte ytterligare en 8½ några dagar senare men hade då tyvärr ingen kamera beredd.

Bild från Blocket

Bohuslän TOR

Midsommar passerade, ytterligare en knapp vecka innebar fantastiskt fint sommarväder med sydliga vindar, kämpade med att leta besättning för segling norröver samtidigt som installationerna slutfördes. Pumpen för sjövatten till toaletten fungerade inte, fick snabbt skaffa en ny. Äntligen en fungerande toalett. Gasolen OK. Fullbordade tillräckligt mycket el för ljusa sommarnätter. Avtalade med Göran, Fredrik och Pamela om segling norröver på fredagkvällen. Usla väderutsikter, lördag skulle det bli kuling över Kattegatt. Men bara 5 - 8 natten mellan fre-lör. Seglade kl 21, vinden ökade och framåt 02 hade vi kulingen från NV 12 timmar för tidigt. 2 rev. Också ett sätt att inleda sommarseglingen med en ganska okänd båt. 06 alldeles söder om Falkenberg slog vi till SB halsar. Fredrik sa plötsligt att röstjärnet till SB undervant verkade röra sig. En snabb inspektion - den stora brickan började underifrån tugga sig igenom sandwichlaminatet. En provisoriskt monterad för hög öglebult gav snedbelastning på röstjärnet, all belastning hamnade på brickans ena kant. Reparationen blir bättre om jag gör den hemma i Höganäs. Ganska slaka angör vi Höganäs hamn vid 12-tiden. Plastar ordentlig förstärkning, skaffar den rätta öglebulten, reparationen snabbt klar. Ringer Pelle och Matts. Seglar från Höganäs på torsdagen kl 16. SV 6-7-8 m/s, gennaker hela vägen. Angör Valö fyr söder om Gbg, 91 M på 12 timmar med 12 knop som maxfart. Matts hoppar av i Mollösund, vi andra fortsätter till Hermanö och förtöjer vid boj i Hermanö ränna. Lärde vi oss nåt? Ja - det kan gå fort på slör med gennaker. Men inget om kryssfart.

Besättning mönstrar på

Sen blev det inte så många seglingsdagar. Ett besök på Vasholmarna, en segling norröver några dar.

Måste ju prova!

Hamnade i Fjällbacka när seglartåget intog stan. Vi blev faktiskt varnade redan när vi letade plats. Men elen stängdes av 0030 för att dom värsta ljudmaskinerna skulle tystna. Min 12-årige son tyckte det var häftigt. Segling tillbaka från Fjälbacka till Hermanö ränna i svag V, satte gennaker vid Hållö och slörade förbi utsidan Gåsö, innanför Testholmen och Vasholmarna. Erik och Viktor läste Kalle Anka nere i ruffen. Precisionsnavigering mellan grynnorna krävde ordentligt samarbete. 7 knop på alldeles platt vatten - det var mäktigt. Kerstins kommentar efteråt: "kul - men jag blir aldrig som Anne Heldal".

Besättningsbyte. Seglade söderöver några dar och besökte Marstrand. Ett under av ordning och lugn i hamnen jämfört med Fjällbacka. En bastant ordningsvakt patrullerade gästhamnen och tystade alltför ljudliga fester.

Ny besättning

Dags för hemsegling. Med Viktor 12 år och med det helt överordnade målet att han inte fick bli rädd och att han helst skulle gilla segling lite mer när vi kom hem. Det blev 5 timmar segling i lättvind och drygt 15 timmar motorgång. Och många timmars småprat på relingen. Plus att V läste ut två böcker och en Kalle Anka pocket. Vrångö är fint, Varberg OK.

Laholmsbukten. Plattvatten och motor på halvfart.

Kullen, 8 M kvar

Höganäs skyline

Man kan undra om det är nödvändigt med kolfibermast? Inte för loj familjesegling! Dags att börja segla båten ordentligt. Då kommer nog svaret på frågan om kolfibermasten. Tusen fix återstår!