Reparera ett Cumulusroder, del 1

I oktober fick jag frågan om jag kunde reparera ett Cumulusroder. Det var riktigt trasigt, roderhalvorna hade separerat under vattenlinjen och båda halvorna hade böjsprickor. Alternativet till reparation var nytt roder från Albinhallen för 16 tusen.

Jovisst, lägg rodret på tork inomhus och kom med det i december.

Cumulus introducerades 1978, mitt under den våldsamma plastbåtsexplosionen, Ur-Cumulus var med på Gotland Runt samma år. Det var en tid då alla chansade vilt och vi provade oss fram. Gotland Runt båten hade en mycket tunn mast. Med masthaveri som följd. Jag provade båten med ny mast och skrev en recension i nån båttidning senare på sommaren. Jag minns att jag tyckte båten var kursinstabil när jag släppte rodret. Då var det en för mig  ny erfarenhet, idag uppträder väl alla båtar så. 

Jag har googlat Cumulusroder. En tidig version var uppbyggd av gelcoatskal, byggskum och armeringsjärn. Senare mer hållbara roder är gjorda av två glasfiberskal, ihåligt under vattnet med dräneringshål, vattenfyllt i sjön, tomt på land. Det snustorra roder som dök upp i december var gjort så. Fyllt upptill med - sannolikt - talk/polyester spackel. Under vattnet var halvorna hoplimmade efter kanterna med samma spackel. Cumulusrodret är tungt.

Insidan rensad

Jag hade kunnat göra det enkelt för mig genom att enbart rensa roderhalvorna - dom var enkla att böja isär - och sen bara limma ihop med nåt vassare lim. Men målet var att rodret skulle ha en NACA0012 profil, vara skumfyllt och ordentligt ihoplaminerat i fram och bakkant. 

För att börja med skumfyllningen. Skummet måste ha slutna porer. Byggskum  duger inte, ett byggskumfyllt roder med öppna porer blir mättat med vatten om det blir läckage nånstans. Sen fryser det sönder nästa vinter. Brandskum, som har slutna porer, fungerar. Det bästa alternativet är epoxyskum. Vidhäftningen till glasfiberskalen blir bättre och skummet har högre hållfasthet. Jag valde Sicomin Epoxiskum 170 inköpt från Epoxiofiber.se i Helsingfors (finns ingen svensk, dansk eller norsk återförsäljare). Dyrt men bra, enbart epoxyskum till rodret kostar 2 tusen.

Jag slipade rent runt skadorna med liten vinkelslip och 115 mm K60 flapdisc, från Biltema förstås. När jag ändå var i farten slipade jag upp laminatet vid nedre roderbeslaget för att kontrollera att det inte fanns sprickor. Det fanns det inte.

Urslipning vid roderbeslag upptill, urslipad spricka nedtill

Jag drog ihop halvorna och fixerade med silvertejp. Satte diamantskiva i vinkelslipen och sågade upp spåret mellan halvorna. Detta för att rodret inte skulle bli onödigt tjockt när det blir klart. Därefter limmade jag ihop rodret i bakkanten med NM 206. Den limningen är mer som en fixering eftersom bakkanten ska lamineras. Fram med bandslipen och slipade ner bakkanten till en spets. Mycket laminat försvinner.

Laminerar ihop bakkanten genom att svepa över 12 cm bred 450 g biaxiell +/- 45 glasfibermatta (finns i West System sortimentet hos Watski.se) och klämma ihop med två brädor. Använder byggplast mellan glas/epoxy och dom rakaste brädorna jag hittade i brädgården.

Ihopklämd bakkant.

Värmelimmade små klotsar på rodret som stopp för att brädorna inte skulle glida ner.

Brädor borta, avformat. 1 mm i bakkant.

Nästa steg blev att laminera över urslipningar vid sprickor och roderbeslag. 9 lager 650 g biaxiell glasfibermatta som läggs 0/90 varvat med +/-45 grader för att få quasiisotropt laminat.  Varje lager bygger 0,6 mm när laminatet trycks hop. Blött laminat + peelply + breather + byggplast + tryckplatta (masonit och furubräda). Tryckte ihop med tvingar

En sida i taget.

Framkanterna lamineras ihop med 2 st 4 cm breda remsor 450 g + /- 45 grader glasfiberremsor.

Precision maskeringstejp ger tillräckligt tryck på laminatet.

Laminerade ihop rodrets underkant för att få tätt, så att epoxyskummet inte skulle rinna ut den vägen. Borrade ett 30 mm hål längst upp i profilens framkant. Volymen är knappt 10 liter, skummet expanderar ca 6 gånger, fyllde på 3 liter för att vara säker. Det rann över ganska länge, morgonen därpå var det halvhårt, riktigt hårt efter ett dygn i 20 grader. Nu var rodret fyllt och båda roderhalvorna ihoplimmade i hela ytan. 

Morgonen därpå, överskott, ca 4 liter, på golvet.

Rodrets SB sida var för platt, BB för konvex. Båda sidorna behövde slipas framtill för att få tunnare nos. Fram med bandslipen och slippapper K60. Kollade mot mallarna, onödigt att slipa för mycket. Efter slipning kommer spackling. Provade först med Biltemas nya lättvikts epoxyspackel på SB sidan. Kostar 299 kr för ett kilo. På BB använder jag NM 206 lättviktsspackel, kostar 345 kr för 1,9 kg. Klart billigare alltså. Och klart bättre, både att jobba med och att slipa. Enda fördelen med Biltemas epoxyspackel är att det finns 15 minuter bort. NM 206 köper jag från Carbix.se, frakten är dyr men jag passar på när jag fyller på mina lager här hemma.

Spacklar först ribbor vid mallarna, detta är Biltemasidan.

Andra spacklingen, använder 60 cm spackel över ribborna.

Spacklat igen påfyllningshålet för epoxyskum.

Lätt epoxyspackel måste härda ordentligt för att bli så sprött att det inte fyller igen slippapper. Men sen blir det desto mer lättslipat. Vänder på rodret.

Den lite för konvexa BB sidan före bandslipning

Nästan all gelcoat borta

In i värmen och spackla ribbor.

Spacklar en remsa vid mallen, klipper en remsa byggplast och lägger över spacklet,
 trycker formen mha mallen.

Bra och alltid rena verktyg, pannå från Biltema. Har skurit ur för roderbeslaget mha multiverktyg med carbidklinga, klingan kostar 480 kr hos TOOLs. Carbidklinga är det enda verktyg som inte slits ner direkt när jag jobbar med glas och kolfiber.

Mitt NM 206 spackel är slut men mer på väg, Biltemaspacklet på SB sidan ska härda några dar till. Dags för lite julledigt.

Fyrtorn2handed 2020

Alltmer sällan och sista året inte alls skriver jag på min blogg. Mycket annat upptar min tid, sånt som inte alls fanns med åren då jag färdigställde Piano.

Men här kommer iallafall en rapport från det som ser ut att bli årets enda kappsegling, Fyrtorn 2 handed från och tillbaka till Lomma. Förstås arrangerad av LBS. 110 M fram och tillbaka i Öresund. Jaktstart innebär först i mål vinner. Det är den mest nagelbitande varianten av handikap kappsegling. 19 timmars segling och vid målgång kommer båtarna inom några minuter.

Väderutsikterna visade vind från ost. Seglade med Henrik Edman, han kan farvattnen I Lundåkrabukten och utanför Limhamn, han kallar vinden för flängostan. Väldigt byigt nära svenska kusten, vinden avtar mot danska sidan och norr om Landskrona. Start Lomma, under bron ner till Höllvikens angöring, runda Lillegrunds vindkraftspark, ner till Köge, tillbaka till Drogden, under bron till Flintrännan NO, väster om Ven, runda W5B utanför Råå, tillbaka till Lomma.

Första båt, en Ballad, startade 16:57. Melges20 Inglorious Basterd startade 17:53. Vi startade 1:23 efter Melges20, vi såg dom överhuvudtaget inte på hela rejset. Dom hade ingen GPS puck så dom syntes inte heller i trackern. Iväg 19:16, blåste ca 10 m/s slör ner till bron. Lite motström, det vann vi på eftersom slör är favoritbog för Piano. Motström innebär att benet tar längre tid. Drog ifrån X 3/4 ton Gerda Ulrika och First 34.7 Maria som startade nästan samtidigt. Ordentligt.

River spinnakern före bron, lovar 45 grader mot Höllvikens angöring. Just bokstavligen river, en halvmeter lång reva från SB skothorn, som tur var i vådriktningen. Hissar när vi faller av mot Köge. 20 M läns, autopilot, käkar, mörkret faller. Spinnakern håller ihop hela vägen.

Rundning i Köge ska vara den yttersta gröna lysbojen i inseglingsrännan. Men den bojen är släckt. Alla 3 gröna bojar på inseglingsrännans högra sida är släckta (önskar ibland att seglingsledningen kollade att ett några år gammalt sjökort fortfarande gäller - senare hittade jag ett sent meddelande om att bojen var släckt men det visste jag inte när vi skulle runda). Iallafall inte svårt att hitta bojen mha seapilotkortet i paddan.

Kryss 20 M tillbaka till Drogden. Mörkt och Henrik bara styr. Inga telltales syns, Windex utan belysning. Henrik bara styr. Blåser 6/7 m/s, tar ibland hem lite i häckstaget (för balansen), följer konkurenterna på AIS och trackern. Vi håller avstånd. Flera båtar har brutit och gått i hamn eller har vänt. Går jämt mot J105 Rose. Första slaget norröver mot Amager, går fram till bottengarnsområdet och slår, nu ostlig kurs. Nära land gäller. Iallafall så nära land som möjligt.

Förbi Drogden får vi kontakt med LM30 Striker Terrapi. Stökig sjögång under bron, nu går vi genom Flintrännan. Riktigt dålig gång, stannar hela tiden. Lovar upp och backar båten för att få loss eventuellt sjögräs på roder o köl. Går bättre och efter Flintrännan NO passerar vi Terrapi en bit i lä. Nu tror vi att vi ligger först i banan, ovetande om den Melges20 som ännu inte är inom synhåll framför oss. Hissar det nya seglet, flying jibtop. Henrik kallar det code, jag kallar det J0. Tanken var att ha det som cordless flying jib, dvs rullbart utan torsionslina, men seglet är ganska litet - 30 kvm - och lätt att hantera som det är. Hissar i spinnakerfallet, drar fram halsen med tackline och skotar med spinnakerskot. Ett ännu oprövat segel jag tänker ägna resten av sommaren åt att prova. 5/6 m/s halvvind, det går bra. Vi drar ifrån båtar bakom oss. Autopiloten styr och vi passar på att sova en halvtimme var.

Rundar Ven NV, i motström en svår rundning men nu har vi medström. Fortsätter norrut  för rundning av W5B, boj i höjd med Råå. Fram hit har allt gått bra. Och fort. Men sen blir det fel. På väg tillbaka ska vi gå väster om bojen W7. Vi satsar på W6 och seglar ost om W7, dvs vi seglar inte banan. Jag får detta klart för mig på söndag fm och meddelar då seglingsledningen att vi utgår. Under kappseglingen tror jag att vi gått rätt väg och bränner allt vi kan söderut mot Barsebäck. Lovar upp för att sträcka till mållinjen i Lomma. Flängostan har ökat, det blåser 12 m/s, tar rev i storseglet och slåss med vågorna. Totalvinnaren Anemon II, Arcona38 från Halmstad seglar mäktigt förbi oss i lovart. Precis innan mållinjen blir vi också omseglade av Krackemut.

Arcona38 Anemon II från Halmstad

Tvåa blir Melges20 Inglorious Basterd en minut bakom Anemon II.  Vi såg alltså inte den båten överhuvudtaget på hela rejset. Krackemut är 8 minuter bakom Anemon och vi 40 sek bakom Krackemut.

Vad lärde vi oss? Nya seglet funkar. Revning av storen funkar inte tillräckligt bra. Mamma Scans köttbullar plus sötmandel och russin är OK (men det visste jag förut). Vi fick bekräftat att Piano fortfarande seglar fort. Jag gillar båten!

Vi skiftade segel från racing till cruising, Henrik tog med en tejpad spinnaker och J0 som behövde lite handpåläggning. Höll mig vaken till ca 19, slocknade, utsövd seglade jag tillbaka till Viken på 4 timmar. Flängostan höll i sig och det var ordentlig medström.