Sommaren har kommit

En kall vår (då jag inte led så mycket av vädret eftersom det inte var mycket jag kunde göra) har blivit härligt sommarväder. Vi sitter ute på trampen, dricker Pernod och njuter, tom i skuggan är det härligt. Vi känner oss lite franska.

Piano står kvar på land, förhoppningsvis sjösättning om två veckor. Alla fina planer inför sommaren fick ett abrupt slut den 20de mars. Dan innan fick jag svårt att andas, luften räckte bara inte till. Tog bussen in till akuten på måndag morgon och blev omedelbart inlagd. En vecka senare bypassopererad, 4 nya försörjningar till hjärtat kopplades in. Tar lång tid att återhämta sig när man legat i hjärtlungmaskin en timme. I morgon är det 9 veckor sedan. Alla jag pratar med säger att man kommer tillbaka tom starkare än man var innan. Så har det inte känts förrän i torsdags, äntligen börjar jag orka. Ett pass på Friskis o Svettis i morse visade att jag har ungefär samma arbetskapacitet som förra sommaren och då gick det bra att transportsolosegla och kappsegla med Bosse Bergqvist. Lovande alltså!

Dom senaste veckorna har jag jobbat med förskeppet, du kanske minns att Piano har modifierade linjer från fören till ungefär 2½ meter bakåt. Hansson 31 har ju ärvt skrovet från Dominant 95, Gösta Edvardssons konstruktion från 1978. När Erik Hansson tog fram båten för drygt 15 år sen förlängdes skrovet både fram och bak. Förstäven vinklades ner och skrovet fick extremt konkava linjer fram. Aktern förlängdes på ett mer naturligt sätt genom att akterspegeln flyttades bakåt.

Jag hade länge retat mig på det ineffektiva(?) konkava förskeppet och vid jultid 2015 gjorde jag slag i saken. Slipade rent och limmade på divinycell, formade och la på glasfibermatta. Max påbyggnad blev 4,5 cm på varje sida. Slutspacklingen förra året blev inte hundra, dessutom gjordes den med polyesterspackel som sög vatten. Vid upptagningen i september 2016 var ytan småknottrig. Dessutom ganska bucklig. Började epoxyspackla i slutet av september förra året. Spacklingsprojektet har fått vila sen kylan kom, vi fortsatte när det började bli varmt för en månad sen
.
Långklotsslipning med Abranet 80 (köper 115 mm breda rullar), använder ca 90 cm långa 115 mm breda klotsar i 4 mm plywood och slipar diagonalt över ytan, byter ibland till 8 mm klotsar som inte alls böjs lika lätt och slipar längs med. Slipar vått, avverkar betydligt fortare än torrslipning. Sätter fast slipväven på klotsarna med fästklammer.

Det har blivit ganska bra, får ta det sista i höst.

Bilderna visar ytor med blåaktig ton (Biltema epoxy filler) och gulaktig ton (Ijjsel Variopox Finishing filler). Båda är mycket lätta att applicera om det är 20 grader varmt. Biltemas epoxy filler något lättare att slipa, efter flera månaders genomhärdning är den sprödare. Finspacklingen gör jag med Variopox.

Blåaktig Biltema epoxy filler akterut, den gulaktiga tonen visar spackling
med Variopox. Fläcken lite till höger om mitten i bilden visar genomslipning
ner till förra årets polyesterspackling.

Grundmålat med Biltema epoxy primer. Behövs 4/5 lager för att bli tätt,
byter till Ijjsel HBcoating när Biltemaburken tar slut. Jag har hopplöst
för många färgburkar stående.

 Imorgon startar Seapilot 2Star från Oxelösund. En av flera seglingar Piano var anmäld till i år. Antalet småbåtar har minskat i S2S. Med det nya shorthanded mättalet 0,989 hade vi hamnat bland dom minsta båtarna i klass 2 istället för att som 2016 vara nästan störst i klassen. Precis dom båtar som vi vill segla mot är nerflyttade från klass 3 till klass 2, dvs X99, X332 och Mithril. Förra året lyckades vi segla snabbare än alla X99:or och X332:or och var 7 min långsammare än Mithril runt hela S2S banan (seglade tider alltså). Nu drar jag inte för stora växlar på detta, vi hade stor fördel av att starta tidigare både första och tredje dan. Båt mot båt segling - precis som Bohusracet - är bra mycket läckrare än att räkna avstånd och rundningstider mha AIS. Trackern hade vi inte tillgång till pga dålig mobiltäckning. I samma klass seglar nu också Seascape27 Hammerscape och Pacer 27 Sport Applicator Group. Båtar som är omöjliga att slå när dom seglar i sin sweet spot.

Kommer att följa seglingen från soffan, med iPad i knät, precis som alla åren innan jag själv började segla S2S. Väderutsikterna visar undanvind till Visby, sträckbog/kryss ner till Oskarshamn och kryss tillbaka. Om jag fattar färgkoderna på vindkartorna rätt så handlar det om 4 - 6 m/s. Kan ta riktigt lång tid tillbaka från Oskarshamn till Oxelösund. Hade Piano haft någon chans? Jag tror genuabåtarna, dvs X99, X332 och Mithril hade blivit riktigt svåra. Spinnakerbogen ner till Visby hade kanske gått bra, likaså sträckbog över till Västervik med jibtop, men lätt kryss tillbaka hela vägen hade blivit en pärs. Vill gärna ha 7+ m/s när det är kryss.

Fortsatt jobb på Piano

Tog ju upp båten redan för några veckor sedan för att hinna jobba med epoxy innan höstkylan slog till. Hann spackla en del iallafall, nu är det inte längre epoxyväder. +15 grader som lägsta temperatur gäller inte längre, snarare får jag vara glad om det blir högsta dagstemperatur.

Sanningen att säga befinner jag mig - när du läser detta - i varmare trakter, i Medelhavet ombord på Mikael Rykings Class40 Talanta. Seglar med från Cascais (utanför Lissabon) till Valetta på Malta. Talanta ska vara med på Middle Sea Race (från Valetta runt Sicilien och tillbaka), men då med sin kappseglingsbesättning. Till Malta är det transportsegling.

Här kommer lite bilder från det jag hunnit med när det gäller förskeppet på Piano. Vi fick bråttom i våras och hann inte ge det nya förskeppet dom fina linjer jag ville ha. Har huggit ner några träd och rullat in båten på tomten. Fint att ha båten inpå knuten.

Efter ordentlig uppmätning spacklar jag med tandad spackel för att slipningarbetet inte ska bli så tungt.

Spacklat med NM Lättspackel 206, därefter fyllspacklat med Ijmopox.

Experimenterade med olika tandningar på spackeln. Ju smalare och glesare ryggar, desto mindre slipjobb. Epoxyspackel är - hur lättslipat reklamen än påstår - trots allt svårslipat. Första försöket använde jag sågtands profil, ryggarna täckte ungefär halva ytan när jag slipat klart. Blir onödigt jobbigt att slipa.

Fortsatte sen med egen formad spackel med glesa grunda spår. Betydligt lättare att slipa, använder ca 70 cm långklots och 60-papper.

Iden är att slipjobbet ska blir enklare, slutspacklingen blir enkelt kan fylla dikena mellan ryggarna med en bredspackel.

När jag kommer tillbaka från Malta ska jag bygga in förkeppet i nån slags tält så att slutjobbet kan göras enkelt. Kommer att använda Ijmopox spackel som kräver 15 grader. Det finns spackel som kan användas vid lite lägre temperatur, men det är då så tjockt och kan inte spridas ut ordentligt, i princip omöjligt att lägga på så att det blir snyggt. Det var samma erfarenhet som jag gjorde med Watertite epoxyspackel när jag formade Expresskölen 1989.

Seglingsmode i sikte

En väldigt hektisk period med att färdigställa Piano närmar sig sitt slut. Den tar slut på tisdag fm då jag seglar mot Limhamn för mätning av båten onsdag fm. Efter ombyggnaden måste båten vägas och två nya segel har tillkommit. Formellt har Piano blivit en genuabåt, åtminstone 135%. Orginalfocken är 108%, nu har vi skaffat en jibtop. På 70-talet kallade vi seglet för reacher, det är ett segel för att klara halvvindar, egentligen 80 - 110 grader TWA, i hårdare vindar ner till kanske 130 grader. Kanske tom går att kryssa med i superlätt vind? Halvvinden är Pianos svaga bog, speciellt i lättvind som tex under senaste Bohusracet från Hätteberget upp till Fjällbacka. Genuabåtarna - X99 och X332 -  gled helt enkelt ifrån oss. Vi var i valet och kvalet mellan jibtop (som hissas i förstagsrännan) och code zero. Valde jibtop för att det har ett bredare register. Tror vi.

Premiärseglade med Bosse B igår. Nordlig vind, sydgående ström ca 2 knop, skulle blåsa 6/7/8 m/s, i medströmmen blev det mindre vind kvar. Kollade fart så gott det gick. Blev mest önsketänkande, krävs båtar runtomkring för att det ska bli tydligt.

Seglade först en timme jibtop fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark. Ett lätt segel i dacron, kan vikas hur som helst. Vi hade hissat seglet i svirveln till rullfocken, tog lång tid att byta till fock så innen vi kom iväg på kryssen hem var vi halvvägs till Helsingborg. Vind och ström rakt emot, nu kunde vi iallafall bedöma fart, men knappast kryssvinklar. Ringrostiga var vi båda två, började lite lugnt med ca 6 knops kryssfart, testade fram och tillbaka med krängningar och storseglets skotning. SB halsar gick inledningsvis ganska bra, kom snart upp i 6,3 - 6,4 knop. BB halsar knappt 6 knop (loggivaren sitter helt centrerad). Små ändringar av vagnen som minskar krängningen något gav succesivt allt högre fart. Kom så småningom upp i 6,7 - 6,8 knop, men egentligen säger inte det så mycket eftersom vi inte vet hur högt vi seglade. I början av kryssen gick vi jämt med en dansk BB10, men efter ett tag ryckte vi ifrån ordentligt, både höjd och fart. Säger inte heller så mycket eftersom vi inte vet hur bra just den båten seglar. Risken med att fartträna på egen hand är tendensen att segla lite lågt just för att få upp farten.

Förskeppet då? Såhär såg det ut:

Förstävens bredd i vattenlinjen är ökad från ca 20 till 50 mm. Fint med en bogvåg som lyfter lite precis vid förstäven!

Nu är vågbildningen fram mer utsmetad, tidigare bildades vågen precis där konkaviteten övergick i konvex form ca en meter från förstäven.

Tom Wallasvärmaren är på plats, placerad i förpiken så nu blir hela båten varm när vi eldar på. Utom stickkojerna.-

Tuggar på

 Projektet ändra förskeppet på Piano tuggar på. Är ju mitt inne i spacklingarbetet och mästerspacklaren själv är justerad. Dragan har ont i höger axel och även om han klarar att spackla också med vänstern så tog han ledigt idag.

Slipa och mäta.

Inritade linjer och långklotsslipning ger en bra uppfattning om ojämnheter i ytan.

Ännu är vi långt ifrån en slitgiltig yta. Fortfarande lite grova ojämnheter. Jag dristade mig att spackla igen lite gropar på egen hand.

Palett med 200 gram Fi-177 med aerosil och mikroballonger. Har du skarpa ögon ser du att den blåa färgen är ojämn, har inte blandat färdigt och där mer härdare är iblandad försvinner den blå färgen.

Infravärmare inköpt på Jula för 599 kr.

Rensade alla verktyg, tvättade i Aceton, stängde av infravärmaren och hann dra för pressenningen precis innan Dragan kom (så han slapp se mitt kladd).

Spacklarna och paletten rensade och tvättade. Två långklotsar, den långa är en 3 m lång, 13 mm tjock och 95 mm bred furubräda, Norton slippapper grovlek 60 limmat med spraykontaktlim från Biltema. Den korta brädan är gjord av 10 mm plywood.

Dragan har två billigt inköpta båtar stående som väntar på renovering. Inköpta för några år sen då man fortfarande kunde fixa till och sälja med en liten förtjänst. Reparera, sprutlackera och montera in renoverade motorer. Båtarna har blivit stående, men nu lägger Jörgen och Dragan in en växel för att få dom färdiga. En ChrisCraft  båt och en 8,5 m lång ruffad snipa. Vi satte oss i snipan på nylackade tofter och började varva ner för helgen.

På måndag fortsätter spacklingen av Piano. Det blå spacklet Fi-177 är för hårt och segt och vi byter till något mer lättslipat.

Ett proffs tar över

Igår slipade jag rent alla överlappsskarvar från plastningen. Och mätte med Jörgens hjälp och en lång list upp avvikelserna från vad jag hoppas att det ska bli när allt är färdigt.

+ anger att ytan ska byggas på, i övergången mellan orginalskrovet och divinycelllimningen handlar det om upp till 5 mm.

Längre fram på BBsidan är det OK på topparna (där jag slipat). 

Större delen av den plastade ytan ligger 0 och 2 mm under slutnivån.

Dragan hade fått muskelvärk i höger axel, när jag kom till verkstan i morse möttes jag av beskedet att - tyvärr, jag kan inte spackla idag. Han hade riktigt ont, svårt att växla när han körde bil.

Hade förberett 3 liter Fi-177, det där spacklet som utan tillsatser rinner på vertikala ytor. Tillsatte 0,9 vikts% aerosil i går kväll. Plus 0,4 vikts% mikroballonger. Började med 400 gram spackel och 3% härdare. Smetade ut spackel på BB sidan där mest skulle läggas på. Kladdigt, svårt, verktygen blir smetiga. Dragan kom och inspekterade. Tog resolut bredspackeln med vänster hand och drog ytan slät. Hur lätt som helst. Och beordrade fram ytterligare spackel. Jag la på spackel, kletigt, ojämt, såg ganska hemskt ut. Dragan tog över och drog ut spacklet med stora svepande rörelser. Han kollade mha markeringarna hur tjockt det skulle vara.

Först lägga på med liten spackel

 Sen dra ut med 450 mm bredspackel

 Under vattenlinjen har vi ordentlig koll på form och symmetri. När vi kommer till friborden får Dragan fria händer att skapa något snyggt.

Fortsättning följer!

Plastning completed

Fan tro't! Blev iallafall en kort visit vid båten idag, blandade 400 gram vinylester med 2% härdare, efter färdig plastning var det 250 g kvar. Fullbordade lapptäcket. Men slipade först lite hjälpligt av alla överlappslamineringar. Vanlig polyester blir klibbig på ytan, det blir inte den vinylester som jag jobbar med. Mirkamaskinen förstås, idag med Abranet HD 40, HD betyder heavy duty, 40 innebär att det är grovt. Går snabbt att fixa till ytan, luft under på två ställen, bara att slipa upp.

Acetonbytta

Blandade 400 gram vinylester med 8 gram härdare, drog ur rollern på en yta som inte ska lamineras, blötte ordentligt på områden som krävde komplettering av lapptäcket.

Sista lappen på plats

 Laminerade över divinycellen på båda sidor i förstäven, vill inte riskera SilverSurfers profetia om att laminatet kan släppa och fläkas upp (han poängterade detta för laminat med luft under i kanterna).

Idag fick han tom med två bilder på förstäven!

Då så - ta i trä - är plastningen fullbordad. Spackling nästa! Dragan har 10 års erfarenhet av billackering, Zoran i Belgrad har 20 års erfarenhet av att ta fram pluggar för plastbåtstillverkning. Bosse F, Lars B och Henrik har kommit med tips. Tom jag själv har lite erfarenhet. Nu gäller det att få ihop alla krafter så att vi jobbar åt samma håll. Måste också hitta lösningen som innebär att verkstan inte dammar igen.

Vinylester kräver efterhärdning vid 65 grader för att bli ordentligt styvt. Blir en tur till Biltema imorgon för att handla infravärmare, en sån där man har ute på balkongen kulna sensommarnätter. I Dragans stora hall kan man inte blåsa på värmen mha byggfläkt, den blåser bara ut nånstans. Infravärme stannar på den yta som är exponerad. Ett typiskt tips från Bosse F!

Lapptäcke

Klockan två fick jag börja plasta, Dragan och Jörgen slutar då för dan, dom jobbar inte fulla dagar på vintern och vill inte andas styren. Deras stress börjar när våren blir mer påtaglig och alla vill ha sina båtar. Ca 15 motorbåtar i olika storlekar står i hallen förutom Piano. Motorbåtar som inte vill ha dammnedfall på sig. Ännu så länge går det bra att slipa, Mirkamaskinen kopplad till dammsugare släpper nästan inte ifrån sig nåt damm alls. Men långklotsslipning blir svårt. Lättslipat spackel dammar ordentligt. Kan man långklotsslipa vått? Kan vara en lösning? Tacksam för tips om detta. Jag får många värdefulla tips hela tiden om framförallt plastningen.

Ett tips kom från Erik B om ett kajakbygge och plastning (här). Ett alldeles fantasiskt fint hantverk, byggd i träribb och sen plastad både ut- och invändigt. Jag surfade runt och kände suget efter kajakpaddling i Bohuslän under både tidig vår och sen september. Plastningen gjordes med 160 grams matta, dvs samma som jag ursprungligen tänkt mig för Pianos förskepp. På vissa ställen tom bara med 80 gram. Plastning utanpå ett ribbygge limmat med vitlim, dvs ett lim som inte tål vatten alls. Då måste man lite på sin plastning - att det blir perfekt tätt. Inte heller något superstarkt bygge - vid närkontakt i samband med tex landstigning var det OK om det bara knakade lite grand i botten. Men väldigt vacker kajak vad det. Fast jag undrar en sak - flera sargar var laminerade med en blandning av kol- och glasfiber. Glas ytterst för att det inte skulle bli så smutsigt vid slipning. Synlig kolfiber som en rent estetisk eftergift - eller?

Nu till lapptäcket. För att få lugn och ro och kunna göra plastningen ordentligt bestämde jag mig för att lägga på småbitar med glasfiber. Dessutom hittade jag en rulle 300 g matta i mitt glasfiberförråd. Klippte till lagom stora bitar. Blandade lite drygt ett kg vinylester med 2% härdare. Dagens temperatur i verkstan var 9,5 grader, Dragan hade kollat på morgonen. Rollade hela ytan och började lägga på bitar. Väter fint. Först sidorna, sen mittstråket. Det blev ett riktigt lapptäcke. Efter en dryg timme började plasten gela i burken (förvarar vinylester hemma i 20 grader), kasserade halva burken och blandade till ytterligare ett kg. Det gick åt mycket plast till 300 grams mattan.

En bit saknas tom. Lapptäcke med hål!

 I morgon blir det ytterligare laminering av mittstråket och förstäven. Så alla ni som ville att jag skulle lägga på mer än ett lager 162 grams matta har fått era önskemål uppfyllda!

Det kommer inte att bli nödvändigt att slipa ner skarvarna fullständigt. Bosse F tittade förbi häromdagen, Vi kollade hur linjerna turade mha långa träribbor. Fattas en dryg mm på sina ställen, skarvarna får plats i spacklingen.

Nu luktar det styren i hallen hemma, dom andra rynkar på näsan utom jag som inte känner nåt alls längre. Utom att jag sover urkasst på nätterna.

Idag var det iallafall en dag när projektet hoppade fram ett steg. Sista plastningen imorgon, ska försöka värma det färdiga laminatet så att vinylestern härdar ordentligt. När jag skulle slipa i morse kändes ytan OK, men glasfibern rullade av på några ställen. Inte tillräckligt hård plast helt enkelt. Efter slipningen blir det spackling. Nån som har en bra ide hur jag kan undvika att det dammar vid långklotsslipning?

Klumpigast i världshistorien

Du vet den där känslan som infinner sig när man leder ett race i Express SM och har kopplat spinnakern fel. Hissar med fallet kopplat i ett skothorn. När nästan alla förberedelser är rätt och sen blir det bara skit.

I en kommentar till ett tidigare inlägg skriver Silversurfer att jag kommit igenom krisen, dvs dom svåra momenten är avklarade och nu är det bara avsluta. Stämmer inte, limma och hyvla och slipa och spackla är arbetsmoment jag känner mig hemma i. Men plasta - är riktigt svårt. Speciellt underupp arbete. Valde att arbeta med 162 grams matta, twill dessutom som man kan forma som man vill. Lyssnade på råd av Bosse F som föreslog att jag skulle lägga på plast, vänta till det började bli mer klibbigt än kladdigt och då trycka fast glasfibern. Sen var det bara att väta igenom alltihop. Enligt Bosse.

Blandade till 0,75 kg vinylester med 2% härdare. Målade på hela ytan. Klippte till en bit glasfiber och tryckte fast symmetriskt över centerlinjen, ca en halvmeter på varje sida. Lite svårt att få fast, ville gärna släppa i nån hörna och sen började glasfiber ramla. Men efter lite idogt arbete och ett klipp på BB sidan gick det bra. I hela området för första glasfibersvepet hade jag ytspacklat så plasten låg kvar på ytan och hade precis den klibbighet som lyckades hålla kvar den ytterst levande glasfibern. Tryckte fast en remsa över förstäven, det var hur enkelt som helst.

Sen kom problemen. I överkanten på divinycelllimningen hade jag inte ytspacklat. Där var ytan inte så noga i det här skedet, Dragan skulle ju få till en vacker yta ovanför vattenlinjen och hela den spacklingen skulle ju läggas utanpå glasfibern. Klippte till en lagom bit glasfiber som jag började trycka fast BB fram. Men det funkade inte på områden med ren divinycell. Provade med att tejpa fast glasfibersvepet upptill.

Glasfiber tejpat upptill. Tryckt mot den klibbiga ytan.

Det blev en hopplös kamp att försöka få fast alltihop, svårt med bara två händer och när tejp och sax ligger två meter bort. Bilden visar SB sidan, när jag kommit på hur jag måste göra. Och kunde ta mig tid att plocka fram kameran.

I områden med ren divinycell blev det luft under glaset. Skar bort det mesta. Hoppas ytan är tillräckligt mättad så blir enkelt att få på vid nästa försök. Att plasta vått i vått var inte att tänka på. Lyckades efter många om och men få på glasfiber på nästa hela ytan.

Skadar inte med extra många lager glasfiber i stäven.

Skar rent överkanten när plasten började gela

 Min ursprungside att bara lägga på ett lager glasfiber fungerar inte. Men hur många ska jag lägga på? Jimmy på Carbix och Erik B föreslog två lager, Silversurfer säger minst två. Ytskiktet ska klara av en skruvmejselattack är Bosses krav. Det vore ju surt med närkontakt i starten av Seapilot 2Star som resulterade i ett jack i förstäven under vattnet. Närkontakt med bryggor är nästan ofrånkomligt, men det är jag van vid, förstäven är redan spacklad ordentligt och det finns alltid ett och annat synligt igenspacklat jack därframme.

Vad lärde jag mig av det här? Framförallt ska hela divinycellytan ytspacklas för att fylla igen porer. Fi-177 spacklet med lite extra aerosil fungerar utmärkt för detta. Lärdom nummer två är att Bosses metod med att vänta in klibbig yta fungerar. Lärdom tre är att jobba med tillräcklig små glasfiberbitar så att dom inte behöver tejpas för att hänga kvar. När jag ändå har accepterat att bitarna har överlappsfogar som måste slipas ner så är det förnuftigt att göra det enkelt för sig.

Vinylester för handlaminering är enkelt att jobba med. Med 2% härdare är öppettiden ca 2 timmar i dom 15 grader det är under pressenningen. Luktar inte alls lika intensivt av styren som vanlig polyester.

Fortsätter plastning på måndag em efter att Dragan och Jörgen har gått hem för dagen, dom vill inte att jag förpestar lukten i verkstan när dom ska jobba med viktigare saker som motorrenoveringar.

Dagens obligatoriska bild av förstäven

Ett paket från Holland

Ett långt paket, nästan 4 meter.

Bräckligt gods, väl inslaget i wellpapp, bubbelplast och tejpat till max. Innehåll: 7 st kolrör, varav 6 st är eller ska bli spinnakerbommar och ett ska bli peke. Så alla ni som beställde från Ceilidh kan snart vänta hem era rör och beslag.

Leverans till Limhamn och Göteborg går i morgon onsdag. Leveranser till Motala/Nyköping/Sthlm kan dröja lite, jag väntar in en smart transport.

Idag gick mina två arbetstimmar på Piano (maxdos per dag för att vara snäll mot ryggen) nästan helt åt till att mäta och rita. Det blev ändå lite långklotsslipning. Såhär såg det ut när jag lämnade båten på em.

Främsta spantet på SB är fortfarande lite för fylligt närmast centerlinjen, i övrigt ser det riktigt bra ut. Definierade om mittlinjen några mm åt SB jämfört med bilderna igår. Sammanbindningslinjen mellan spantens nedre punkt är faktiskt ganska svajig.

Har köpt 10 kvm 163 grams glasfiber twill från Carbix (här). Lägger bara på ett enda lager, mest för att binda ytan så att eventuella kanter med bristfällig limning inte ska fläkas upp. Styrkemässigt behövs ingen förstärkning alls. Slutspacklingen gör vi ovanpå lamineringen.

Slipar och spacklar vidare

Dimman ligger tjock i norra Öresund. Mistluren från Svinbådans fyr brölar. Om någon dag får vi 10 grader plus utomhus. Hönsen blir glada, dom sprätter omkring i trädgården och är redan vårystra!

På tal om dimma - när jag häromdan - som alltid - googlebläddrade fram intressanta bilder på segelbåtar dök ett foto upp från VOR 2002, taget alldeles efter starten från Kapstaden.

Strömningen från övertryckssida (lovart) till undertrycksida (lä) över storseglets fathead skapar virvlar som precis fångas upp av dimman.

När jag slipade båten i förmiddags kom flera samtal mitt i alltihop. Bara trevligt när folk ringer.

" .. Hej Anners (från Norge alltså). Håller du på och ödelägger skrovet till din Hansson 31? Båten kommer ju att gå långsammare på kryssen, vitsen med det smala konkava förskeppet är ju att flytta bak bogvågen. Nu flyttar du ju fram den! ..."

Jamen .. svarar jag. Om jag flyttar fram bogvågen ökar väl farten? Då måste jag ju segla fortare för att bogvågen precis ska träffa aktern?

Vi var inte helt eniga i detta. Arild kanske kommer till Gotland Runt och seglar en Open 60 i shorthandedklassen. Hinner du dit efter Bohusracet undrar jag? Det är ju bara 12 timmar mellan Fröknas normala målgångstid på Bohusracet (vid 18 på lördagskvällen) och starten på ÅFOR? Det fixar han nog. Anders Dahlsjö klarade det 2014.

För er som undrar vem Arild är: Anne och Arild Heldal från Norge seglar Hansson 31 Frökna shorthanded sedan många år. Dom är invalda i Bohusracet Hall of Fame efter sina extraordinära framgångar där. En totalseger och alltid först i klass 2. 2011 plankade jag Anne och Arilds beskrivning av Bohusracet då inlagt som kommentar på BLUR (förlåt Peter) det året dom vann totalt. Du hittar beskrivningen (här).

Tillbaka till Piano. Igår hittade jag en fin videosnutt om att lägga på nytt däcksmönster. Gustaf Morin får hjälp (här) av Anders Almen på Gåshaga Båtvarv. Det mest intressanta just nu var tillsatsen av Aerosil (silica) för att göra gelcoaten mer tixotrop. Ska stå över natten för att konsistensen ska bli rätt. I fredags blandade jag i mer silica i spacklet Fi-177. Första försöket att spackla med det som det var resulterade i att spacklet rann ur hål och springor på vertikala ytor. Inblandningen av silica i fredags gav ett spackel som inte rann, men som var ganska grynigt. Nu har det stått över helgen.

Slipade bort ryggar och stora ojämnheter med Mirkamaskinen. Drog lite långklots (det funkar) och blandade till spackel. Frågade Dragan om han ville prova konsistensen, han kastade ett getöga och konstaterade "jag ser att det är bra nu". Fyllde igen resterande hål och springor och provade bredspackling. Lite trögt, blir bättre när vårvärmen kommer (på onsdag). Värmefläkten gick under pressenningen för att kicka igång härdningen.

Ritade vertikaler 170 mm från centerlinjen på båda sidor

Skiljer 2 mm i breddmåttet vid det utritade spantet (vertikalen på SBsidan ligger 5 mm lägre), SB sidan är lite fylligare, BBsidan ska byggas på.

Skrovet har ordentlig flare i förskeppet (konkava vertikaler).

Färdigspacklat för idag.

Börjar bli lite studs i förstäven!

 En slipning/spackling till och avslutning med slipning, sen är det dags för ett lager glasfiber.

Tillbaka i Viken

Kom tillbaka till Sturup i onsdags kväll. Alla som kommer tillbaka från vistelser i annat land vet att nu gäller nya rutiner. Hann iallafall med samma flygbuss som vanligt till Lund, kom med samma tåg till Helsingborg, blev hämtad i samma bil. Efter fyra dagar med mest stillasittande i bil för att åka kors och tvärs i Skåne och Belgrad tar det några dagar att få igång alla muskler. Efter att ha ägnat mig åt intensiv passiv rökning tar det några dagar att vädra ur stinkande kläder.

Intryck från besöket hos Narval Boats den här gången? Zoran är totalt fokuserad på att få upp den nya hallen. Det blir ingen Z31 förrän hallen är rest, värmeanläggningen på plats, hallen är inredd. Min uppskattning är att det tar två månader innan formarna kan komma inomhus och jobbet kan börja. Produktion pågår nu i två gamla lokaler, där dom en gång började för 20 år sen.

Vi gjorde några provlaminat, dels ett 15 mm tjockt homogent (ingen divinycell) uppbyggt av 28 lager tvåaxiella 600 g mattor med vartannat skikt 0/90 och vartannat +/- 45 grader (motsvarar halva kölplattan hos Z31) och dels övergången mellan sandwich till 6 mm homogent laminat för att förstå svårigheterna med att laminera innerhörnan i relingen.

Vi gjorde också separata försök med olika typer av plast till vakuumbaggen. Med från Sverige hade jag tunn film, tjock film (båda från ABIC) och plastfolie för ångspärr från Biltema. Just Biltemaplasten var enklast att arbeta med när jag limmade fast divinycellskivorna på Piano, nu hade jag med en vakuummeter och vi kunde följa tryckförändringen. Precis som hemma så var Biltemaplasten bäst. Den är enklare att få tät helt enkelt och höll därför vakuum bäst. Droppade lite vinylester på en remsa för att kolla om den löstes upp upp av styren. Gjorde ett enkelt dragprov efter en halvtimme. Remsan brast några cm utanför vinylestervätningen. Enda nackdelen med Biltemaplasten är att den är svårare att ta bort. Butyltejpen häftar helt enkelt bättre. Ytterligare en nackdel är också varmhållfastheten, vakuumbagplast klarar ju minst 120 grader (för att kunna autoklava epoxy), det kan ju bli ganska varmt under härdningen men å andra sidan behövs då inte längre något vakuum, man stänger ju pumpen när gelningen startar.

Nu går Narval vidare med att vakuuminjicera ett 535 skrov ur deras ordinarie produktprogram.

Narval 535, ett walkaround trimaranskrov med styrpulpet.

Hemma i Viken väntar Piano, ett jobb som inte fortsätter när jag är borta. När jag åkte hade svårigheterna med spacklingen hopat sig. Jag har fått värdefulla tips av Peter (som gjorde sin T24 väldigt fin, jag anade inte att skrovfinishen var "handgjord" mha av långklotsslipning) och Henrik (som byggt one-off båten Mithril). Jag har diskuterat med Lars B (som har byggt Piano) och Dragan har sin bestämda uppfattning om hur spackel ska fungera. Jag diskuterade också spackel och spackling med Zoran. Nu har jag samlat på mig ideer både när det gäller vilket spackel som fungerar bäst och hur själva spacklingen och slipningen ska göras för att det ska bli bra. Jag kommer att prova några inblandningar med silica (West System 406 filler) och ytterligare mikroballonger i NORPOL Fi-177 spacklet från VELOX för att dels få bort att det rinner på vertikala ytor och dessutom göra det enklare att slipa. Blandar jag in för mycket riskerar jag vidhäftningen till divinycellen - spacklet blir för torrt. Fortsätter lite till med Fi-177, dels eftersom det har lägst täthet av dom spackel jag hittat och dels för att jag redan har en 20-liters burk.

Hämtade hem burken från Dragans verkstad, spackel ska inte vara för kallt. Doserade i 1 kg förpackningar (2 liter i varje burk), blandade i 0,8% silica och 0,8% mikroballonger i en av burkarna. Så här ska amatörmässigt ska man inte hålla på, men har jag nu tatt fan i båten får jag se till att ro honom iland. Slipade först spacklingen från förra veckan. Faktisk ganska lätt att slipa, först direkta ojämnheter mha Mirkamaskinen, sen långklotsslipning (Zoran kallar det "ski-sanding"). Blev förvånad att det gick att slipa så bra efter alla nedslående kommentarer.

Dragan hade fixat lite varmare i verkstan, blandade i 4% härdare och började spackla. Det blev inget vidare. Spackel ska helst vara 25 grader och ha konsistens som rumsvarmt smör. Jag koncentrerade mig på att fylla alla springor och hål och fylla ytan.

En stund efter inblandning av härdaren tappar det urspungligen blåa spacklet sin färg. 

Vad är det för kladdjobb han håller på med?
Tittar du noga i bildens överkant så ser du att den gamla förstäven (det korta svarta strecket) är förskjuten lite åt SB. Jag passar på att räta upp förstäven så att den blir vertikal.

Ser ju bra ut på håll!

Inte så enkelt

 Jovisst hade spacklet härdat i morse. Nästan iallafall. Kladdigt (som polyester blir när det härdar utan tillsats av vax), fortfarande segt, inte alls hårt. Slippapper som klibbar igen. Redan igår såg vi att spacklet rinner ur hål på vertikala ytor. För låg viskositet.

 Jag har fått tips om att tillsätta silica som tixotroperar, stoppar rinningar alltså.

 Hittade NM Filler 51 på hyllan i garaget. Enligt produktblad på NM's hemsida är det kanske det jag letar efter. Ska tillsättas mellan 3 - 5 %, blir ganska mycket volym eftersom det är ett fluffigt pulver. Blandas ner före härdare, mosas in ordentligt. Provade först med 5%, därefter med 3%. Ökade härdartillsatsen från 2% till 5%.

 Det här blev ingen bra dag. Dragans dom var hård, det här duger inte att spackla med. Det är nu 10 grader där vi jobbar med båten, polyestern blir trögflytande. Tillsatsen av NM Filler gjorde inte saken bättre.

 Ringde Velox, deras rekommendation är att det ska vara 18 grader när man använder polyester. Spacklet är väldigt lättslipat när det väl är uthärdat, ordnar man bäst med en byggfläkt som för blåsa från 1½ meter.

 

Spackel med tillsats av NM Filler på paletten. Utan filler är det alldeles blankt och flyter ut.

Ser bra ut på bild på lite avstånd. Men i själva verket blev det inte alls bra.

 Dragan gav upp spacklingen efter att ha provat först 180 gram med inblandning av 5% NM Filler 51 (står ingenstans men jag tror det är silica) och 5% härdare och sen 240 gram med inblandning av 3% NM Filler också med 5% härdare. Han fråga mig vad jag ska göra med 20 liter obrukbart spackel.

 Kontaktade Lars Bjerge (som byggde Piano uppe i Älvenäs) och fick många goda råd.

 Slutsatsen av det vi gjort idag och efter att ha fått alla goda råd är att tvätta av ytan med aceton eller slipa av med grov slippapper för att få bort det klibbiga, slipa rent när det väl är uthärdat. Starta härdning mha en byggfläkt. Undvik silicatillsats när det enbart gäller tunn ytspackling. Velox hävdar alltså att spacklet är lättslipat, men förstås först efter härdning.

 Ringde TOOLS i Helsingborg och beställde Abranet grovlek 80 och Abranet HD grovlek 40, behövs för att slipa bort en massa gelcoat.

 Nu blir det några dagars paus från jobb på Piano, flyger till Belgrad för att kavla upp armarna i Z31 projektet. Det blir nog en och annan rapport därifrån.