Reparera ett Cumulusroder, del 1

I oktober fick jag frågan om jag kunde reparera ett Cumulusroder. Det var riktigt trasigt, roderhalvorna hade separerat under vattenlinjen och båda halvorna hade böjsprickor. Alternativet till reparation var nytt roder från Albinhallen för 16 tusen.

Jovisst, lägg rodret på tork inomhus och kom med det i december.

Cumulus introducerades 1978, mitt under den våldsamma plastbåtsexplosionen, Ur-Cumulus var med på Gotland Runt samma år. Det var en tid då alla chansade vilt och vi provade oss fram. Gotland Runt båten hade en mycket tunn mast. Med masthaveri som följd. Jag provade båten med ny mast och skrev en recension i nån båttidning senare på sommaren. Jag minns att jag tyckte båten var kursinstabil när jag släppte rodret. Då var det en för mig  ny erfarenhet, idag uppträder väl alla båtar så. 

Jag har googlat Cumulusroder. En tidig version var uppbyggd av gelcoatskal, byggskum och armeringsjärn. Senare mer hållbara roder är gjorda av två glasfiberskal, ihåligt under vattnet med dräneringshål, vattenfyllt i sjön, tomt på land. Det snustorra roder som dök upp i december var gjort så. Fyllt upptill med - sannolikt - talk/polyester spackel. Under vattnet var halvorna hoplimmade efter kanterna med samma spackel. Cumulusrodret är tungt.

Insidan rensad

Jag hade kunnat göra det enkelt för mig genom att enbart rensa roderhalvorna - dom var enkla att böja isär - och sen bara limma ihop med nåt vassare lim. Men målet var att rodret skulle ha en NACA0012 profil, vara skumfyllt och ordentligt ihoplaminerat i fram och bakkant. 

För att börja med skumfyllningen. Skummet måste ha slutna porer. Byggskum  duger inte, ett byggskumfyllt roder med öppna porer blir mättat med vatten om det blir läckage nånstans. Sen fryser det sönder nästa vinter. Brandskum, som har slutna porer, fungerar. Det bästa alternativet är epoxyskum. Vidhäftningen till glasfiberskalen blir bättre och skummet har högre hållfasthet. Jag valde Sicomin Epoxiskum 170 inköpt från Epoxiofiber.se i Helsingfors (finns ingen svensk, dansk eller norsk återförsäljare). Dyrt men bra, enbart epoxyskum till rodret kostar 2 tusen.

Jag slipade rent runt skadorna med liten vinkelslip och 115 mm K60 flapdisc, från Biltema förstås. När jag ändå var i farten slipade jag upp laminatet vid nedre roderbeslaget för att kontrollera att det inte fanns sprickor. Det fanns det inte.

Urslipning vid roderbeslag upptill, urslipad spricka nedtill

Jag drog ihop halvorna och fixerade med silvertejp. Satte diamantskiva i vinkelslipen och sågade upp spåret mellan halvorna. Detta för att rodret inte skulle bli onödigt tjockt när det blir klart. Därefter limmade jag ihop rodret i bakkanten med NM 206. Den limningen är mer som en fixering eftersom bakkanten ska lamineras. Fram med bandslipen och slipade ner bakkanten till en spets. Mycket laminat försvinner.

Laminerar ihop bakkanten genom att svepa över 12 cm bred 450 g biaxiell +/- 45 glasfibermatta (finns i West System sortimentet hos Watski.se) och klämma ihop med två brädor. Använder byggplast mellan glas/epoxy och dom rakaste brädorna jag hittade i brädgården.

Ihopklämd bakkant.

Värmelimmade små klotsar på rodret som stopp för att brädorna inte skulle glida ner.

Brädor borta, avformat. 1 mm i bakkant.

Nästa steg blev att laminera över urslipningar vid sprickor och roderbeslag. 9 lager 650 g biaxiell glasfibermatta som läggs 0/90 varvat med +/-45 grader för att få quasiisotropt laminat.  Varje lager bygger 0,6 mm när laminatet trycks hop. Blött laminat + peelply + breather + byggplast + tryckplatta (masonit och furubräda). Tryckte ihop med tvingar

En sida i taget.

Framkanterna lamineras ihop med 2 st 4 cm breda remsor 450 g + /- 45 grader glasfiberremsor.

Precision maskeringstejp ger tillräckligt tryck på laminatet.

Laminerade ihop rodrets underkant för att få tätt, så att epoxyskummet inte skulle rinna ut den vägen. Borrade ett 30 mm hål längst upp i profilens framkant. Volymen är knappt 10 liter, skummet expanderar ca 6 gånger, fyllde på 3 liter för att vara säker. Det rann över ganska länge, morgonen därpå var det halvhårt, riktigt hårt efter ett dygn i 20 grader. Nu var rodret fyllt och båda roderhalvorna ihoplimmade i hela ytan. 

Morgonen därpå, överskott, ca 4 liter, på golvet.

Rodrets SB sida var för platt, BB för konvex. Båda sidorna behövde slipas framtill för att få tunnare nos. Fram med bandslipen och slippapper K60. Kollade mot mallarna, onödigt att slipa för mycket. Efter slipning kommer spackling. Provade först med Biltemas nya lättvikts epoxyspackel på SB sidan. Kostar 299 kr för ett kilo. På BB använder jag NM 206 lättviktsspackel, kostar 345 kr för 1,9 kg. Klart billigare alltså. Och klart bättre, både att jobba med och att slipa. Enda fördelen med Biltemas epoxyspackel är att det finns 15 minuter bort. NM 206 köper jag från Carbix.se, frakten är dyr men jag passar på när jag fyller på mina lager här hemma.

Spacklar först ribbor vid mallarna, detta är Biltemasidan.

Andra spacklingen, använder 60 cm spackel över ribborna.

Spacklat igen påfyllningshålet för epoxyskum.

Lätt epoxyspackel måste härda ordentligt för att bli så sprött att det inte fyller igen slippapper. Men sen blir det desto mer lättslipat. Vänder på rodret.

Den lite för konvexa BB sidan före bandslipning

Nästan all gelcoat borta

In i värmen och spackla ribbor.

Spacklar en remsa vid mallen, klipper en remsa byggplast och lägger över spacklet,
 trycker formen mha mallen.

Bra och alltid rena verktyg, pannå från Biltema. Har skurit ur för roderbeslaget mha multiverktyg med carbidklinga, klingan kostar 480 kr hos TOOLs. Carbidklinga är det enda verktyg som inte slits ner direkt när jag jobbar med glas och kolfiber.

Mitt NM 206 spackel är slut men mer på väg, Biltemaspacklet på SB sidan ska härda några dar till. Dags för lite julledigt.

Rapport om Z31 och Piano

Z31 formarna står i Belgrad och väntar på att Narvalboats nya hall ska bli klar och Piano står i tryggt förvar inomhus. Jag har klippt ur ett mail till Dan E för några dagar sen:

Det regnar förskräckligt i Serbien, svårt att gjuta betongplattan där hallen ska stå! Jag har inte haft kontakt med dom på snart 4 veckor, jag hoppas att det trots allt går framåt. Räknar med att kanske åka ner i mitten/slutet av november. Har en lång lista med grejer jag ska ta med:

• glasfiber 0/90 600 g, har köpt 30 kg = 45 meter
• läcktestprovare har köpt från Carbix
• transparent slang för vackuum och vinylestertillförsel Biltema
• peelply hade jag hemma
• release film hade jag hemma
• vakuum bag hade jag hemma
• distributionsnät köpt från Carbix
• Vakuummeter (manometer för vakuum) köpt från Carbix

Tar med mig allt detta på flyget, varje kolli får väga max 32 kg, ingen storleksbegränsning. Får betala 10% tull och 20% moms vid införsel.

Har gjort 3-punkt och 4-punkts böjprov av laminat från senaste besöket. Först 3 punkts böj på LTH. Skickade också tre provlaminat för 4 punkts böj till Ad Manus i Billdal. Det ser bra ut, laminaten får goda vitsord från dom som inspekterat och provat.

Vi går tillbaka till en mera basic metod för vakuuminjiceringen. Det finns väldigt finurliga system men dom kostar mycket. Vi har bestämt oss för att först o främst klara av det tekniska genom att styra processen manuellt, när en sektion är injicerad, så stänger vi den genom att klampa slangen. Jag ska försöka hitta nåt ställe där jag kan göra studiebesök. DIAB har gett mig mycket värdefull information.

Nästa gång ska vi göra mer lamineringar för att kunna prova 6 mm enkellaminat (relingen), 15 + 15 mm homogent laminat (kölplattan) och 3 mm laminat för tryckprov. Plus lära oss läcktest systemet. Det är en ultraljudsdetektor, som omvandlar höga frekvenser (som skapas när luft tränger igenom smala spalter) till nåt vi kan höra och dessutom presenteras det visuellt mha LED lampor. Vi har provat med stetoskop, men det hjälper i alla fall inte mig eftersom frekvensen är hopplöst hög. Det var några år sen jag hörde syrsor.

Har bestämt mig för att göra första kölen i glasfiber, djupgående sannolikt 2,0 m (om djupgåendet blir större kan jag inte ha båten i Viken). Fenan väger 100 kg om den görs massiv. I två halvor, fräser ur spår för gängade stänger med krok som skruvas mot bulben och håller kvar kölen i båten.Ska komma på någon smart upphängning som kan fjädra lite så att inte trumman bryts sönder om jag går på grund. 

Jag såg en osannolikt vacker bulb på Facebook, till båten M.A.T 10.80, kontaktade Bosse Fransson som konstaterade att så ser ju hans plugg till 750 kg bulb ut. Så det senaste kölbudet är en 400 mm hög trumma invändigt där kölen skjuts in. Då blir det också lätt att serva kölen och ändra. Jag ser den här kölvarianten som en ren prototyp, men om den funkar så kanske vi kan få lite ekonomi vid tillverkning i Serbien. Handuppläggning och vakuumbagging, plan- och spårfräsning av mittplanet och limning.

Har börjat dra i riggen, rullfock utan foil, facnortrumma, 120 % fock utan lattor (kräver bomerangspridare), flytta bak masten 400 mm, PBO trådar eller motsvarande i stående rigg, topphissad gennaker.

Rodererfarenheten när jag väl bytte roder i somras var nästan bara positiv. Har skickat upp Pianorodret till Bosse, han ska lägga på lite spackel och fräsa en NACA 0012 profil hela vägen. Det var Pelle Lindell som ledde mig på rätt spår. Den nedre roderhalvan var ju spetsigare framtill och det märktes tydligt att - när det kom en by som innebar att båten la sig och som gav mer eller mindre tvärströmning på rodret - strömningen släppte. Den nya profilen är lite rundare och klarar därmed större anfallsvinkel utan att stalla.

Jag hoppas få hit en Z31 på senvåren, satsar helt på kappsegling med Piano nästa år. Tog upp Piano för en dryg vecka sedan, hon står nu inomhus på tork. Hos Dragan i Höganäs. Han ska göra hela servicen på båten inklusive bättringar på reling och i förstäv. Bottenfärgen ska sprutas på precis som han gjorde inför den gångna säsongen.

Provseglade med nya rodret

Bosse Bergqvist körde ner från Stora Höga, vi skulle ut och provsegla med det nya rodret. Perfekt vind, SV ca 8 m/s. Hade kunnat vara större vågor. Vindprognosen sa mellan 7 - 10 m/s och mer vind norr om Sjaelland.

Vi hissade, vi seglade, vi fintrimmade riggen, vi ska vara ordentligt förberedda inför de race som återstår i höst. Ikväll kändes det som höst, men fortfarande varmt i vattnet, 19 grader enligt Predict Wind.

Lite nordgående ström, så kryssfart och kryssvinklar blir bedrägliga att utvärdera. Men mest handlade det om att utvärdera hur rodret fungerar, framför allt om rodret släpper på samma sätt som jag upplevde på försommaren.

Ikväll var det en fröjd att styra, mindre känsla av lovgirighetän orginalrodret och bra bett på kryssen.

Ett brett leende från från Bosse, tyvärr försvinner vår konversation i allt vindbrus, men kolla hans leende. Och lyssnar du noga så hör du mitt omdöme precis i slutet.

Vi vände lite norr om Hornbeck och hissade spinnaker på vägen tillbaka. Seglade högre och högre för att provocera en broach, Den kom förstås, väldigt helt plötsligt.

Det var riktigt snälla förhållanden, framför allt inga besvärliga vågor. Mycket kvar att testa.

Det blir inget Saltholm Runt på lördag, seglar direkt till Bröndby i morgon. Vi seglöar Bröndby Sailors Cup den 5te september. Med full besättning.

PS Bosse tvättade kameralinsen efter jag tog dom här klippen, nästa gång blir det bättre skärpa!

Att det ska vara så svårt att limma gummiduk?

Vid sjösättningen i juni hade jag monterat det nya rodret. En måndagkväll kort efter sjösättningen tränade Fredrik och jag i hårdvind. Rodret släppte och närmast i panik bytte vi tillbaka till det gamla beprövade.

Det nya smala och djupare rodret är ritat och tillverkat av Bosse F som har ett precis likadant roder till sin Dynamic35 Existens där det fungerar perfekt. Finessen är att de översta decimetrarna har en förlåtande NACA0012 profil för att minska risken för avlösning vid rodrets anslutning mot skrovet. Den nedre metern har en laminär 63012 profil. Den laminära profilen klarar inte lika stora anfallsvinklar som 0012 profilen, typiskt kommer avlösning vid ca 8 grader istället för drygt 10. Vinklarna beror på ytfinhet och strömningshastighet. Fördelen med den laminära profilen är att strömningsmotståndet blir mindre vid små anfallsvinklar. Det djupare och smalare rodret ger också teoretiskt högre sidkraft för samma area vilket betyder mindre rodervinklar och därmed också ytterligare mindre motstånd.

4de lyftet i år

Men - som sagt - jag fick nånslags panik. Alldeles för mycket tid hade gått åt för att få ordning på bottenfärgens ytfinish. Tiden höll på att rinna ut. Ett snabbt byte till gamla rodret dagarna före midsommar och sen iväg till Bohusracet.

När Fredrik tvättade botten inför start i Uddevalla hittade han gummiduken som tätar mellan skrov och segeldrevet hängande runt propellern. Han rev bort den, när vi återvände till Skåne lyfte vi båten och limmade fast den igen. Nu enligt konstens alla regler, kontaktlim A3, vänta ordentligt mellan påförandet av limmet tills ytorna trycks ihop. Jag limbeströk gummiduken kvällen innan, det var fint väder när vi lyfte, acetontvättade också båten, torkade med varmluftpistol, målade på lim. Lösningsmedlet ska avdunsta ordentligt, hjälpte till med varmluftspistolen, efter en timme tryckte jag ihop ytorna. Det bet ordentligt.

En hängande gummiduk, sannolikt har den släppt vid lyftet när allt instängt vatten ska ut. Större dräneringshål i gummit nästa år!

När jag lyfte i morse hade ungef'ör hälften av limytan släppt. Nu måste jag ta hjälp av er som läser detta. Vad gjorde jag för fel? Inget lim alls hänger kvar på gummiduken, allt sitter på skrovet.

Jag köpte gummiduken på Tools, en ganska hård och tunn  kvalite. Kanske ytan är för hård?

Gjorde ingenting åt gummiduken, den sitter ordentligt fast runt hela framkanten. Förhoppningsvis hänger den kvar 10 dagar till så att vi kan segla både Saltholm Runt och Bröndby Sailors Cup. Med gummiduk. I värsta fall får jag dyka ner och ta bort den.

Tvättade botten med ScotchBrite svamp, den sprutmålade Nautixfärgen är fortfarande fin. Med undantag av en liten yta på bulbens ovansida bakom kölbladet och skrovbotten bakom kölen där små bubblor i storleksordningen 0,5 mm diameter och höjd har slagit upp.

Monterade rodret och sen snabbt i sjön. Utmaningen är att vi ska klara att styra båten trots att Piano är ganska lovgirig genom att vara noggranna med trimningen av storen. Vara riktigt på alerten, aktiv skotning helt enkelt. Allt som ett led i förberedelserna inför nästa år för att kunna hänga med X99:or och X332:or.

Om vi inte klarar att styra Piano och du ser oss vingla fram i höst utan kontroll så vet du vad det beror på! Och kom inte för nära i lovart, en broach kommer blixtsnabbt!

Inför Bohusracet 2015

Det finns många goda ordspråk - dom kan verka töntiga eller bakåtsträvande men innehåller liksom ändå ett mått av sanning. Ändra inte ett vinnande lag! Tex.
När jag en gång plockade ihop Piano blev det en blandning av många ideer jag samlat på mig genom åren blandat med ett mycket kraftfullt uttalat råd från Arild Heldal i Norge. Han seglar Hansson 31 Frökna. När jag började diskutera en alternativ köl med honom kom hans lakoniska kommentar: Ändra inte kölen! Jag lyssnade på honom och behöll precis den köl Gösta Edwardsson ritat. En L-bulbköl som är 1,5 m lång mot skrovet och 70 cm nere vid bulben. relativt sett väldigt tunn, maxtjocklek lite över 12 cm vilket motsvarar 8,5% relativ tjocklek. Kölbladet är faktiskt ganska stort. Det finns mycket skrivet om kölen på den här bloggen, bara att botanisera bland inläggen som är taggade "köl" i högerspalten.

Rodret finns också beskrivet i flera inlägg, med sin trapetsformade planform och NACA0012 profil. 50 cm upptill och 30 cm nedtill och 1,2 m djupt. Man kan utan överdrift säga att det rodret ser lite gammalmodigt ut. Men jag kan inte säga annat än att det har fungerat bra och båten är dokumenterat snabb. Igår diskuterade jag Pianos krysskänsla med Henrik E, han hjälpte mig att få ordentlig fart på båten de första åren. Piano känns "lagom" lovgirig, inte tung på rodret men det är uppenbart att det behövs lite sidkraft på rodret för att tryckcentrum på lateralplanet ska balansera seglen vid ett riktigt effektivt segeltrim.

Men, som sagt, rodret ger intryck av att vara lite gammaldags. Varför inte prova nåt nytt? Bosse F har tillverkat ett roder till Piano med exakt samma design som han har till din Dynamic 35 Existens. Också det rodret har jag beskrivit noga i den här bloggen. Med NACA0012 profil upptill som succesivt övergår till en laminär profil längre ner. Vitsen med denna profil är att den ska vara så tålig som möjlig mot avlösnng (stall) mot skrovet, där rodret börja släppa innan broachen kommer. Nedtill är trycket högre och risken för stall mindre. Den laminära profilen innebär att bromsverkan på rodret teoretiskt är mindre vid små anfallsvinklar. Nästan samma area, men smalare och betydligt djupare, faktiskt lika djupt som kölen. Det nya roderbladet är ca 35 cm brett upptill och 1,6 m djupt. Dragan sprutlackerade det nya rodret i samma veva som han sprutmålade Pianos undervattenskropp.

Första seglatsen med det nya rodret var i lördags. Fredrik och jag seglade en sväng utanför Vikens hamn, vår första träning inför Bohusracet. Lättvind och allt kändes OK. I måndags kväll seglade vi igen. 8-9-10 m/s NV, mycket vågor. Hissade, provade lite kryss, gick tillbaka till startlinjen, startade på vår jaktstarttid. Alldeles efter startar Berne med sin Swedestar 370. Kjell Widmark styr, en riktigt tuff konkurent. Dom gör ansats att segla om i lovart, i vanlig ordning seglar vi spikhögt, dom faller och går ganska lätt om i lä. Vi försöker få fart på Piano men hittar inget optimalt kryssläge. Det går inte trimma igång känslan av "lagom lovgirig", Bakom oss ser det ut som en virvelfors. Rodret tar inte, uppenbart stallar det hela tiden. Det är mycket vågor med kort krabb sjö. Då rör sig aktern mycket i sidled, vilket betyder att anströmningsvinkeln mot rodret hela tiden varierar. Strömningen släpper och hinner egentligen inte återbildas till nåt vettigt. Det var en riktigt obehaglig upplevelse, vi försökte flera gånger få igång båten på kryss, men rodret var väldigt känsligt. Inte alls samma känsla som med gamla rodret.

Hem och slicka alla sår. Vad gör vi nu, ska segla norröver på söndag morgon. Med ett roder som inte känns rätt. Det är hopplöst att kappsegla med en båt som jag inte vet att den är hundra. På tisdag morgon slipar och målar jag gamla rodret. Har tidigare köpt VC17 av Perry J, gamla New Technology burkar från 2009. Blandade i 200 g kopparoxidpulver så att det blir samma styrka som VC17 Extra, rullade på 2 lager, lät det torka i solen och vinden några timmar. Vattenslipade slätt med 1200 papper. Ringde Leif och avtalade kranbil onsdag morgon, i morse alltså. Lyfte, skiftade roder, sjösatte. Ligger mycket sediment på bulbens ovansida, det tvättar Fredrik bort i Uddevalla innan start på Bohusracet.

När Bosse och jag seglade Seapilot 2Star Baltic hade jag inte alls nån känsla av att rodret fungerade konstigt. Tvärtom, det var en väldigt fin känsla. Vi hade en lång ganska tung kryss från Oxelösund till Visby. Vågor - javisst, men Dynamic 35 är en längre och smalare båt som inte kastas omkring i vågorna på samma sätt som Piano i måndags kväll. Jag hoppas kunna testa det nya rodret ordentligt på Piano innan upptagning i höst - Bohusracet känns inte som rätt testbana. Vad som helst skulle kunna hända på en snäv slör i 10 m/s, det har vi ju haft båda gångerna vi har startat.

+ 3,3 kg

Det krävs många timmars arbete att få racingfinish på köl, roder och botten. Det har gått åt många skumrullar, ett varv HB coating till bulb/köl/botten förbrukar 5 skumrullar, även om det är lösningsmedelbeständiga skumrullar från Bauhaus. Provade en Ijmoxrulle, egentligen avsedda för Ijmox doublecoatingfärg, den där självsträckande polyuretanlacken man kan rulla på men som ser ut om sprutad efter att den sträckt färdigt. Ijmoxrullen löstes upp ganska omgående. Provade bara med en. Har hittills gjort slut på 15 Bauhausrullar, kostar 10 kr/st. Har köpt ytterligare 10 till bottenfärgen, det borde räcka eftersom den inte har lika aggresivt lösningsmedel.

Botten är nu rullad fyra gånger, värmefläkten riktad på bulben, tanken är att grundfärgen ska snabbhärda så att båten ska kunna släppas ner på trailern. Vattenslipning väntar.

Tog hem det gamla rodret för att jämföra med det nya. Det nya med sin rostfria mycket tyngre hjärtstock väger totalt bara 3,3 kg mer än det gamla. 

Olika planformer förstås och det nya rodret är tunnare.

Gamla rodret, målat med Nautix A9T Speed flou, samma orange färg som dom franska snabbseglarna använder (här). Avsedd att användas enbat på köl och roder. Färgen blev en besvikelse eftersom slem växte ganska ohejdat på den orange ytan. Resten av botten var målad med blå VC17. Rodrets nedre hörn fick en bättring med VC17 i somras. Roderbladet är 1,21 m djupt.

Nya rodret, som Bosse redan målat med HBcoating/Nautix A4T Speed (här). Roderbladet är 1,60 m djupt.

Bara drygt tre kilo tyngre, det blev en positiv överraskning. SRS mättalet påverkas inte av roderbytet, se mätbrev E4162.

Inget nytt om Z31, det blir den lakoniska kommentaren idag.

Nytt roder till Piano

Orginalrodret till Piano har rak fram och bakkant och rak horisontell underkant. En typisk 70/80 tals utformning, så såg också rodren ut till Manzanita och Expressen. Rodren hade ofta NACA0012, dvs 12% profil. Jag har väldigt goda erfarenheter av såna roder. Men varför nöja sig med det?

Det gamla rodret ser ju fint ut! Varför ska han byta det? Rodret är ca 1,3 m djupt. Klicka på bilden så blir den större.

Moderna roder har lagom svept framkant, ofta rak bakkant. Fortfarande är tjocklekar mellan 12 - 18% vanligt, faktiskt i övre spannet eftersom roderkordorna är kortare. Tjockleken bestäms av hjärtstockens tjocklek. Räknar jag enligt de normer som gäller för fritidsbåtar hamnar Pianos hjärtstock på 58 mm diameter om den utförs i Aluminium avsedd för marina miljöer. Den kan göras tunnare i höghållfast rostfritt stål, men då är faktiskt materialet inte helt rostfritt längre. Syrafast - i marina miljöer riktigt rostsäkert stål - kan tex vara 17-7,5-1,5 där siffrorna står för legeringsinnehållet Cr-Ni-Mo, har tyvärr ganska låg hållfasthet i det här sammanhanget, faktiskt ungefär som Al. Ganska låg sträckgräns vilket innebär att hjärtstocken kan deformeras. Och absolut dumt att välja som hjärtstocksmaterial, det blir tungt och det blir dyrt och inte bättre än Al.

Så det rostfria material som används i hjärtstockar är alltså tyvärr inte helt rostfritt. Men hållfast. Man kan välja klenare dimensioner, det minskar vikten, men ner till vikten för Aluminiumvarianten kommer man inte. Dessutom fortfarande dyrt.

Kolfiberhjärtstock blir lätt och hållfast men ytterligare en säkert tiopotens dyrare.

Bosse Fransson har tillverkat ett nytt roder till Piano, med samma profiler och planform som det nya rodret han gjorde förra året till sin Dynamic 35 Existens. Nästan samma eftersom kölen till Existens sticker djupare än Pianos köl och Pianos roder därigenom ska vara lite grundare. Det blir också en test på om roderprofilen kommer att kunna användas till Z31.

Rodret är kapat nedtill jämfört med Bosses roder. Rodret är 1,6 m djupt.

Hjärtstocken (den tunnare rundstången) har 45 mm diameter. Hylsan vid anslutningen mot skrovet har diameter 58 mm för att passa i det självlinjerande nållagret från JEFA. Rodret är rollat med bottenfärg men ännu inte slutslipat. Tittar du noga ser du att hylsan sticker utanför roderbladet. Reflexen från belysningen visar var profilskiftet sker från NACA0012 till NACA63012.

Hjärtstocken limmades in i divinycell, som formfrästes i Bosses stora NC fräs. Därefter laminerad och vakuumbaggad . Utanpå det ett lager epoxyspackel som också formfrästes (Divinycell- och epoxispackelfräsning går riktigt fort). Bilden visar ytan efter fräsning ach handslipning före epoxymålning. Bosse ringde så jag kunde lyssna på ljudet när han knackade på bladet. En ren metallisk klang, ungefär 2-strukna G. Undrar om Piano kan segla upp till den tonen. Z31 borde kunna klara det.

Roderprofilvalet är Bosses, Den framtill lite fylligare NACA0012 vid anslutningen till skrovet och NACA63012 en bit ner. Profilen upptill är mindre känslig för avlösning (som normalt börjar i rodrets överkant - på Piano tar det ca 1 sekund för luftnedsuget som erhålls vid avlösning att nå ner och täcka hela rodret) och därmed risk för broach. Profilen nedtill är laminär.För att kunna utnyttja fördelen hos den laminära nedre delen måste förstås rodervinkeln för det mesta vara nära noll, dvs kräver en väldigt väl balanserad båt. Det kommer att bli en utmaning på Piano, där balanseringen får göras med segeltrimmet. På Z31 har jag fortfarande valet att först och främst placera kölen rätt. Alla goda krafter i teamet bakom Z31 samarbetar om detta.

Macke fixar roder till sin Finngulf 33

I början av spetember förra året seglade vi 2manna från Helsingborg. Egentligen skulle seglingen gå TOR Gilleleje, men i Gilleleje fanns det inte plats, så det blev Helsingör istället. Marcus Blidberg seglade också 2manna i sin Finngulf 33.
Han kontaktade mig när våra båtar väl vare upptagna på land och ville ha råd om modifiering av rodret. Jag tog fram profiler på olika höjder baserat på hans uppmätning av kordalängder och költjocklekar. Macke ville inte slipa ner tjockleken, så det blev NACA fyrsifferserie profiler med glidande relativ tjocklek 14,28% nedtill och 15,6% upptill.

Jag tog också fram .step filer till mallarna, både profil- och framkantmallar, Macke fräste dom i 10 mm spånplatta och nu när utomhustemperaturen tillåter så har han börjat spackelarbetet.

Jag fick ett mail med bilder plus webadressen till hans blogg. Alla bilder är tagna av Macke.

" ...

Hej Anders!

Nu har jag kommit ytterligare en bit på vägen med mitt roder. Började spackla banorna i helgen. Tyckte det var svårt att få till ett bra resultat då det gick en hel del spackel som inte ville stanna kvar på sin plats. Bestämde mig för att göra ytterligare en spackling med mallarna efter att jag slipat av första gången. Förvånande nog såg det faktiskt ok ut när jag provade mallen efter slipningen, men som sagt en gång till blir det.

Var nere och gjorde omgång två ikväll sen är det tänkt att jag ska börja bredspackla. Bifogar lite bilder. Du kan också titta in på 

http://www.finngulfh2o.n.nu/kol-och-roder-optimering

... "

Mallar för roderprofiler på 5 nivåer. Bra att börja med framkantmallar och sedan trycka till profilmallarna.

Lägg på spackel, därefter gladpack, tryck in mallarna i gladpacken

Man kan skära bort spackel utanför mallarna innan härdning, då blir slipjobbet minimalt.

Macke valde att behålla allt spackel, mer jobb men mindre spill.

Slipat rent första malltryckningen. Dags för andra malltryckningen.

När ribborna härdat är det dags för bredspackling mellan banorna. Man joibbar med tex en bredspackel eller Al-skena som går över t vå banor.

Bosse Franssons Dynamic 35 (8)

Själv sliter jag med bottenfinish, mest bulbens undersida som kräver en extra insats. Bosse fick ordning på bulben till sin Dynamic 35 innan han monterade kölen på båten.

Mail från Bosse är ofta korta och kärnfriska:

" ... Målade tre gånger igår, känns i armen! Undersidan på bulben är Hempels Hard Racing, känns strävare. ... "

Bulbens undersida är rullad med svart Hempel Hard Racing. Vit bottenfärg är läckert, har jag inte haft själv sedan tennfärgernas tid. Men Östersjön är snällare än Västerhavet.

Mailet innan var ännu kortare, bilderna desto fler:

" ... Hej, kanske gör nån hundradels knop... ..."

S-drev med fasttejpad och limmad bit av Divinycell.

Härdat

Spacklat och slipat

Epoxigrund

Mera slipning och polering

Hur ska man göra med gummikanterna? Första åren med Manzanita snedskar jag dom akterut men har numera valt tunnare gummi. Bosses botten är flammig eftersom han lagt på först svart och sen vit epoxigrund för att ha koll på hur mycket han slipar.

 Jag har haft intensiva diskussioner med Bosse om både köl och roder. Köldiskussioner och kölberäkningar har jag redovisat tidigare på den här bloggen. Men när det gäller rodret har Bosse fått råda mest själv. Jag lyckades faktiskt inte få igenom några CFD beräkningar på de roderförslag han kom med. Alla CFD beräkningar ligger för övrigt nere för närvarande. Dom fortsätter jag med när båtarna åter är på land och planeringen för 2015 tar vid!

Såhär beskriver Bosse sitt roder:

" ... Jag har nu ritat ett roder som jag tycker är vackert, brukar funka då.

Profilen högst upp är NACA0012 som övergår ca 600mm ner till 63012. Längden är 1700 och ytan drygt 0,5 kvm. Övre delen är för att minska risk för luftning/stallning. Övre kordalängden är 350 mm, blir nog lite mer då jag ska försöka få bakkanten helt vass.

Rostfri hjärtstock, divinycell och kolfiber. ..."

Halvt roder

Helt roder. Alla Divinycellbitar fastlimmade. Ska in i fräsen och bearbetas till undermått. Kolfiberlaminering, spackling och slutfräsning väntar. 45 mm hjärtstock i höghållfast rostfritt stål.

Storyn om LIWIMA, Hansson 31:an nr 15

It has been a while. Ibland blir det bara inget skrivet. Ämnen att skriva om fockas i tamburen, men annat kommer emellan. Sjösättning närmar sig. Sköta två jobb kräver sin tid. Rehabilitering efter en ryggoperation kräver sitt. Gå igenom läxläsning med två tonårsbarn är faktiskt ganska krävande, även om det handlar om samhällskunskap (som vi alla behärskar?) eller fysik. Piano väntar på sin nya bottenbehandling, ett nytt masttoppsbeslag ska monteras (kommer väl endera veckan), reling och fribord är ialafall fixade (blänker som solen), bulben är grovslipad, spacklad och ska finslipas (när jag såg resultaten från CFD beräkningarna insåg jag att ytfinishen på bulbens främre halva måste skruvas upp ytterligare). Hjärtstockens lutning är korrigerad, en läckade Rutrgerssonventil är återmonterad mha butylband istället för sikaflex.

Temat för dagens inlägg är de vedermödor som möter en seglare som valt att köpa en båt som halvfabrikat. Men också om glädjen när det är klart. Det där sista enkla man ska fix själv kräver en rejäl insats. Tord Kvartsen köpte sin Hansson 31 segelfärdig men utan inredning. Jag har tidigare haft kontakt med Tord men en bild i ett mail från Mikko Brummer, som ju bl.a. sytt seglen till den svenska guldstaren och som har hjälpt mig med alla CFD beräkningar visade att han också sytt segel till Hansson 31. Jodå, det var Tord Kvartsens  Hansson 31 #15 från Söderhamn. Jag kontaktade Tord och bad honom berätta om båten.

Mikkos loft WB Sails, laminatsegel till Hansson31

Tord Kvartsen köpte båten - döpt till LIWIMA - som halvfabrikat 2003.

" ...Namnet kan ju få en att fundera, men det var så att vi hade tre barnbarn vid tillfället så de fick bidraga, LI nus, WI lma och MA ttias. Senare kom ytterligare ett barnbarn, vi införskaffade så småningom en gummijolle som då fick heta som den fjärde, David.

030221 kom “underverket” från Göteborg utan roder och köl.

Pentry BB och toalett SB.

Arbetet drog igång omedelbart och efter rätt mycket seglings-prioriterat arbete kunde vi
sjösätta måndagen 030811 kl.1336. På lördagen kunde vi premiärsegla under ganska
primitiva förhållanden ombord, men vilken upplevelse, här var det gång i skrovet. Vår dåvarande ordförande i båtklubben var ute med sin Tur 80 och tog en bildserie på oss, när vi “körde ifatt och förbi”, som jag myser åt, jag tror vi seglade dubbelt så fort som honom. ... "

Men allt var inte frid och fröjd

" ... Redan här kände jag att det inte stod rätt till under vattenlinjen. Vid motorgång  provade jag att frikoppla motorn och släppa rodret, hon svängde runt så man fick hålla i sig. Men det hindrade inte att prova ett par klubbkappseglingar, fyra av fyra i den första och trea  av fem i den andra, men jag var nöjd, vi seglade på 1,22 då.
Tog upp i oktober och då demonterades rodret samtidigt, fick ett nytt under vintern. Kölen konstaterade jag vara osymmetrisk men det fick vara så länge, det fanns viktigare göromål invändigt. Vi hade fortfarande Expressen kvar som var fullgod att tävla med, men det blev bara en tävling till med LIWIMA påföljande år, 2004.

 

Till midsommar skulle vi gå från hemmahamnen till segelsällskapets hamn, ca 2 M, för att vara med på bl.a. den traditionella kappseglingen “Dykdalben”. Vi körde motor för att “ladda” lite. Knappt halvvägs så tvärstannar motorn, inte som “soppatorsk”, nej, det gick tungt. Segel sattes, vi roade oss som planerat, kappseglade, fick målskottet men blev trea av sju. Seglade hem på söndagen, beställde kran på måndagen, lyfte kl.1300, motorn låg i kofferten på bilen kl. 1430 och färden till Nyköping(s Motorkonvertering) startade. Vid mötesplatsen sprack övre kylvattenslangen på bilen men det löste sig enkelt, jag var på en bensinmack som hade en allround slang som fick duga. Nu var båtmotorn hos tillverkaren och jag åkte hem till en gammal arbetskamrat och blev bjuden på en tröstande whisky, motorn levererades kl.2115 men då var inte “ägaren körbar”. På tisdag eftermiddag var det klart för sjösättning igen, men krankillen kunde inte förrän dagen därpå, onsdag. På lördagen kunde så den tänkta semesterseglingen starta. Det blev ner i Stockholms skärgård och 515 M på loggen innan vi var hemma igen efter fyra sköna veckor.

Inverterad mast (dvs bakåtböjd på mitten), focken är alltså t.v.

Mastinverteringen ... kom under 2005 och första gången i grov sjö och hård vind på Ålandshav. Bilden lyckades jag ta under kontrollerade former på hösten i ca: 4-5 m/s. Det slutade efter lite strul, med en ny mast i juni 2006. Den fungerar men jag är inte nöjd med konstruktionen dvs. att förstaget och fockfallet sitter ovanför övervanten. Det gör att masten blir instabil och särskilt på min, då jag tror att jag är den enda som inte har förstagsprofil vilket gör att jag antagligen har hårdare spänning i fockfallet. “Bågarna” mellan pistolhakarna sträcker jag bort och dom finns ju inte i samma utsträckning med profil. Det får till följd att masttoppen dras framåt vilket måste kompenseras med häckstaget. Från början satt dessutom undervanten “bakom spridarvinkeln” i däck och hjälpte till med bakåtdragningen av underdelen av masten. Jag har lekt med tanken att flytta upp övervanten till “backstagsfästet”, men dom är klenare och jag vill inte fråga Seldén om det håller. Jag försökte få gehör för ovanstående resonemang men “det var så liten bit ovanför” så det hade ingen betydelse!
... "
Till slut kom allt i ordning och kappseglingen satte fart:

" ...Det var kul att “snuva” X-99 :an på målskottet vid “Storjungfrun runt”
och pussa bucklan med hustrun efter “Albertina Race”.

Nu rundar jag av för den här gången men kommer att skicka ett par seglande bilder strax då jag tror att det annars blir överfullt med “bits”.

Mvh
Tord
... "